1975 startade en verksamhet med lantbruksavbytarservice
över hela landet. Det var en verksamhet som syftade till att
ge lantbrukarna regelbunden ledighet, semester och ersättare
vid sjukdom. Problemet var då att utglesningen på
landsbygden hade gått så långt att arbetskraften inte fanns på
landsbygden. Det innebar då direkta kostnader i form av
resor och restid för att tillgodose lantbrukarna med personal,
kostnader för att administrera verksamheten. Samtidigt som
man ville hålla ett lågt pris så att lantbrukarna skulle kunna
ha råd med verksamheten. Det ansågs direkt samhällsnyttigt
i egenskap av förebyggande hälsovård.
I förhandlingar mellan staten och branschen, de s.k.
jordbruksförhandlingarna, beslutades att man skulle avsätta
pengar till denna verksamhet.
Detta innebär att det nu under 20 års tid byggts upp en
fungerande verksamhet som är rikstäckande.
Subventioner i storleksordningen 200 miljoner kronor går
i dag ut, fördelade enligt följande: 82 miljoner kronor till
resor, ca 65 miljoner kronor är lönesubventioner och
resterande ca 50 miljoner kronor är administrations- och
utbildningskostnader.
I nuvarande förslag från regeringen föreslås att näringen
övertar kostnaderna helt. Med tanke på att det i dag är ca 100 000
lantbruksförtag varav 18 000
mjölkproducenter, av dessa är 8 000
abonnenter till avbytarservice, så kommer det att bli
svårt att avveckla stöden helt. Vad man på sikt kan avveckla
är lönesubventionen.
Då animalieproduktionen till mycket stor del är förlagd till
glesbygden i södra Sverige, Värmland, Dalarna,
Norrlandskusten och området runt Östersund är det mycket
viktigt att inte rubba den balansen.
Försvinner animalieproduktionen i dessa områden så
kommer landsbygden successivt att dö. Detta innebär i
förlängningen att servicen i glesbygden blir mycket svår att
upprätthålla. Det kommer också att få svåra konsekvenser i
förädlingsledet med fördyrade transportkostnader. Det
allvarligaste är dock att satsningen på turism och
landsbygdsutveckling omöjliggörs.
Vad skall man då göra för att verksamheten skall kunna
upprätthållas? Ett sätt vore att verksamheten skaffade sig en
volym av 40 %,
s.k. fullbetalda tjänster i form av utbyggd
landsbygdsservice för att täcka rese- och
administrationskostnader. Detta borde man kunna klara av
med EU:s introduktionsbidrag med successiv avtrappning.
Klart är att verksamheten är samhällsnyttig och kan användas
på ett för samhället ännu bredare koncept till gagn för svensk
landsbygd och ekonomi. En förutsättning för detta är dock
att fördelningen av pengarna läggs på Jordbruksverket för att
ej hämma eventuell konkurrens.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avbytarverksamheten inom lantbruket.
Stockholm den 25 januari 1995
Lisbeth Staaf-Igelström (s)
Bo Finnkvist (s)
Kristina Svensson (s)
Jarl Lander (s)
Torgny Danielsson (s)