1975 startade en verksamhet med lantbruksavbytarservice över hela landet. Det var en verksamhet som syftade till att ge lantbrukarna regelbunden ledighet, semester och ersättare vid sjukdom. Problemet var då att utglesningen på landsbygden hade gått så långt att arbetskraften inte fanns på landsbygden. Det innebar då direkta kostnader i form av resor och restid för att tillgodose lantbrukarna med personal, kostnader för att administrera verksamheten. Samtidigt som man ville hålla ett lågt pris så att lantbrukarna skulle kunna ha råd med verksamheten. Det ansågs direkt samhällsnyttigt i egenskap av förebyggande hälsovård.
I förhandlingar mellan staten och branschen, de s.k. jordbruksförhandlingarna, beslutades att man skulle avsätta pengar till denna verksamhet.
Detta innebär att det nu under 20 års tid byggts upp en fungerande verksamhet som är rikstäckande.
Subventioner i storleksordningen 200 miljoner kronor går i dag ut, fördelade enligt följande: 82 miljoner kronor till resor, ca 65 miljoner kronor är lönesubventioner och resterande ca 50 miljoner kronor är administrations- och utbildningskostnader.
I nuvarande förslag från regeringen föreslås att näringen övertar kostnaderna helt. Med tanke på att det i dag är ca 100 000 lantbruksförtag varav 18 000 mjölkproducenter, av dessa är 8 000 abonnenter till avbytarservice, så kommer det att bli svårt att avveckla stöden helt. Vad man på sikt kan avveckla är lönesubventionen.
Då animalieproduktionen till mycket stor del är förlagd till glesbygden i södra Sverige, Värmland, Dalarna, Norrlandskusten och området runt Östersund är det mycket viktigt att inte rubba den balansen.
Försvinner animalieproduktionen i dessa områden så kommer landsbygden successivt att dö. Detta innebär i förlängningen att servicen i glesbygden blir mycket svår att upprätthålla. Det kommer också att få svåra konsekvenser i förädlingsledet med fördyrade transportkostnader. Det allvarligaste är dock att satsningen på turism och landsbygdsutveckling omöjliggörs.
Vad skall man då göra för att verksamheten skall kunna upprätthållas? Ett sätt vore att verksamheten skaffade sig en volym av 40 %, s.k. fullbetalda tjänster i form av utbyggd landsbygdsservice för att täcka rese- och administrationskostnader. Detta borde man kunna klara av med EU:s introduktionsbidrag med successiv avtrappning. Klart är att verksamheten är samhällsnyttig och kan användas på ett för samhället ännu bredare koncept till gagn för svensk landsbygd och ekonomi. En förutsättning för detta är dock att fördelningen av pengarna läggs på Jordbruksverket för att ej hämma eventuell konkurrens.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avbytarverksamheten inom lantbruket.
Stockholm den 25 januari 1995 Lisbeth Staaf-Igelström (s) Bo Finnkvist (s) Kristina Svensson (s) Jarl Lander (s) Torgny Danielsson (s)