Det svenska jordbruket är till helt dominerande del ett familjejordbruk. Utvecklingen har medfört en fortlöpande press på jordbrukets utövare att skära i sina kostnader. Detta tryck kommer att ytterligare öka i och med medlemskapet i EU. Samtidigt har statsmakt, konsumenter och den allmänna opinionen över huvudtaget höjda krav på rena livsmedel och en god djurhållning.
Jordbrukarna i Sverige har också medvetet strävat efter att i dessa avseenden höja standarden. Denna strävan innebär dock samtidigt att det inte längre är möjligt eller försvarbart att minska kostnaderna genom att pressa åkerjorden eller djuren till ökad produktion med artificiella metoder. Det betyder att kostnadseffektiviteten alltmer kommer att sammanhänga med hur man hanterar kapitalkostnaderna. Rationellt utnyttjande av maskinerna har därvid utomordentligt stor betydelse. Med tilltagande konkurrens och prispress kan man riskera att mindre jordbruk överinvesterar i maskiner, som inte tillräckligt kan utnyttjas.
I detta läge får maskinsamverkan i form av s.k. maskinringar en allt större relevans. De möts också med ökat intresse av lantbrukarna. Maskinringarna kan stå till tjänst med rätt maskiner vid rätt tillfälle och möjliggör en kraftig effektivisering av en regions samlade maskinpark. De gör också den enskilde lantbrukaren mer oberoende av service och reparationsarbeten, samtidigt som maskinringen ger trygghet för att arbete kan utföras i rätt tid även vid lantbrukarens eventuella sjukdomsfall. Maskinringarna ger samverkansfördelar utan att lantbrukaren behöver ge avkall på sin självständighet. Först och sist utgör maskinringarna en ytterst viktig möjlighet att väsentligt reducera kapitalkostnaderna.
Det ligger därför i hög grad i statsmakternas och landets intresse att underlätta och uppmuntra bildandet och utbredningen av maskinringar. Det sker bl.a. genom att beakta utbildningen, främst med sikte på att öka kunskapen om hur maskinringar organiseras och administreras, liksom rätt maskinkunskap avpassad efter verksamhetens behov. Jordbruksverket har fram till nu stött verksamheten ekonomiskt. För framtiden bör möjligheten att utnyttja vissa EU-medel, mål 6 och mål 5b för viss finansiering av utbyggnaden av maskinringar prövas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om maskinringarnas betydelse i framtida svenskt lantbruk.
Stockholm den 24 januari 1995 Jörgen Persson (s) Rune Berglund (s)