Olika företrädare för regeringen har uttalat att Sverige
aktivt skall verka för en reformering av Europeiska unionens
jordbrukspolitik. Många gör i dag bedömningen att vi går
mot en internationellt relativt avreglerad
livsmedelsmarknad. EUs ambitioner till en öppning mot
Östeuropa talar starkt för att så måste bli fallet. Den svenska
livsmedelspolitiken inom ramen för EUs övergripande
politik bör därför vara att successivt och målmedvetet
anpassa det svenska jordbruket till de förhållanden som råder
på en internationellt avreglerad marknad. För Sydsveriges
del är detta speciellt viktigt då hela landsändans utveckling
och sysselsättning blir beroende av hur vi lyckas tillvarata
regionens komparativa fördelar för livsmedelsproduktion.
Livsmedelsindustrin behöver ha en tryggad inhemsk
råvaruförsörjning. Detta har understrukits i många
sammanhang dels av industrin själv och de anställdas
organisationer, dels i olika utredningar. Jordbruk och
livsmedelsindustri ger i sin tur underlag för en stor del av
serviceproduktionen, både privat och offentlig, i området.
På en avreglerad marknad kommer konkurrenskraften inte
bara att avgöras av den kompetens och det kunnande som
finns i Sydsverige. Samarbete i hela området runt södra
Östersjön kommer att betyda mycket för södra Sveriges
framgång som livsmedelsproducerande område.
Östersjöregionen har med rätt förutsättningar möjlighet att
bli ett internationellt marknadsledande område för
produktion av högkvalitativa livsmedel. Det är av
utomordenlig vikt att den svenska livsmedelspolitiken
utformas så att den underlättar för Sydsverige att hävda sin
plats i en internationell arbetsfördelning för
livsmedelsproduktionen.
Mot bakgrund av det ovan anförda anser vi att följande
aspekter särskilt bör beaktas.
Svenska tillämpningar och modifieringar av EUs
jordbrukspolitik bör utformas så att de underlättar en
marknadsmässig resursfördelning och prisbildning.
Åtgärderna i Sverige bör innebära en sänkning av
regleringsgraden i takt med EUs politik. Varje åtgärd bör
redan på förslagsstadiet bedömas utifrån vilka konsekvenser
den får i förhållande till en marknadsmässig
resursfördelning.
Sydsveriges forsknings- och utbildningsinstitutioner
måste ges möjligheter att själva etablera kontakter och
underlätta näringens samarbete med andra delar av
Östersjöregionen.
Vikten av att det svenska jordbruket och därmed också
livsmedelsindustrin inte belastas med högre politiskt
beslutande kostnader än konkurrenterna inom närområdet
måste också särskilt beaktas. Utländska produkter finns
redan på våra butikshyllor och våra produkter måste kunna
hävda sig. Samtidigt försämrar en högre kostnadsbelastning
den svenska industrins möjligheter att tillvarata naturliga
förutsättningar för livsmedelsproduktion i Sydsverige.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om livsmedelsproduktionen i Sydsverige.
Stockholm den 25 januari 1995
Ingegerd Wärnersson (s)
Marianne Jönsson (s)