Jordbrukspolitiken bör anpassas så att miljöanpassning
och resurshushållning förbättras. 400 miljoner kronor --
räknat på 12 månader -- mer än regeringen föreslår anslås till
miljöstöd.
Regeringen bör verka för ytterligare avregleringar, bättre
miljöregler och sänkta kostnader i EU:s jordbrukspolitik.
För att ge svenskt jordbruk rättvisa
konkurrensförhållanden bör arealbidraget utgå till ett större
antal bidragszoner. Antalet interventionsorter utökas.
Inledning
I och med EU-inträdet lever svenskt näringsliv i en öppen
konkurrenssituation gentemot övriga EU-länder. Politiker
och näringsliv måste nu gemensamt ta ansvar för att det
framförhandlade EU-avtalet tas tillvara och gynnar svensk
ekonomi. Detta gäller inte minst jordbruk och
livsmedelsindustri, som tillsammans är den tredje största
näringsgrenen i EU.
Med rätt politik har svenskt jordbruk goda möjligheter att
hävda sig väl i konkurrensen i EU. Svenskt jordbruk är känt
för hög grad av miljöanpassning, och användningen av
konstgödsel och bekämpningsmedel är vid internationella
jämförelser måttlig. Den utveckling mot ett allt renare och
mer miljöanpassat jordbruk som satts igång genom
konsumentkrav, lantbruksorganisationernas arbete och
jordbrukspolitiska åtgärder under den förra mandatperioden
är viktig eftersom det finns en stor marknad för livsmedel av
hög kvalitet i EU och ett stort intresse för produkter från ett
miljövänligt jordbruk.
Genom att ta till vara de möjligheter EU-avtalet ger
jordbruks- och livsmedelssektorn kan vi politiker nu bidra
till att fler arbetstillfällen skapas över hela landet. Vi har en
god möjlighet att minska jordbrukets miljöpåverkan
ytterligare genom att använda EU:s miljöstöd. Genom ett
levande lantbruk bevaras dessutom ett varierat
odlingslandskap med påtagliga miljövärden. Det öppna och
varierade odlingslandskapet är för många en omistlig del av
bilden av Sverige.
Under hösten 1994 har det i riksdagen -- på regeringens
förslag -- tagits ett antal beslut i vilka det framförhandlade
avtalet inte tagits till vara fullt ut och som missgynnar svensk
ekonomi och miljö. Påtagliga exempel på detta är
minskningen av miljöstödet och de regler regeringen föreslår
för stödet, indelningen i produktionsregioner som styr
arealbidraget och minskningen av antalet interventionsorter.
2 Jordbrukets miljöfrågor
Även om stora ansträngningar görs för en allt bättre
miljöanpassning kan jordbruket i Sverige ännu inte sägas
vara resurshushållande i ordets egentliga mening. Det beror
framför allt på att de näringsämnen som krävs vid odlingen
till stor del inte ingår i naturliga kretslopp utan tillförs som
konstgödsel, som är mycket energi- eller råvarukrävande vid
tillverkningen. Andra problem är koncentration, långt driven
specialisering och brukningsmetoder som innebär risker för
försämring av jordarna, utlakning av näringsämnen och
utarmning av den biologiska mångfalden.
Ett effektivt jordbruk som producerar livsmedel till låga
kostnader är naturligtvis önskvärt av andra anledningar, men
effektiviteten och miljöproblemen har blivit två sidor av
samma mynt. Folkpartiet liberalerna tror att det går att göra
något åt problemen. Det tioprocentsmål för ekologisk odling
som riksdagen satt är ett första steg, men på sikt är det
otillräckligt. Vi tror dessutom att de bästa framtidsutsikterna
för svenskt jordbruk finns just inom en miljöanpassad och
resurshushållande livsmedelsproduktion.
De miljöstöd Sverige förhandlat sig till i anslutningsavtalet
och som till lika delar finansieras av Sverige och EU bör
utnyttjas betydligt bättre än vad regeringen föreslår.
Folkpartiet liberalerna anser att 400 miljoner kronor -- räknat
på 12 månader -- mer än regeringen föreslagit bör anslås till
olika miljöstöd.
Hotet mot det öppna landskapet i skogs- och
mellanbygderna kvarstår. Det stöd regeringen föreslår till
södra LFA-området finner vi otillräckligt och vi menar att
det bör ökas till den nivå som föreslogs av den borgerliga
regeringen i proposition 1994/95:19. Vi är också skeptiska
till utformningen av Norrlandsstödet, som saknar miljöprofil
och ensidigt gynnar en intensiv djuruppfödning baserad på
foder som köps från södra Sverige. Regeringen bör
återkomma med ett bättre genomarbetat förslag. Anslaget B
9. Regionala stöd till jordbruket bör ökas med 150 milj.kr.
På 18 månadersbasis blir ökningen 225 milj.kr och
totalbeloppet således 1 677 milj.kr. Anslaget B 10. Från EG-
budgeten finansierade regionala stöd till jordbruket bör
justeras i motsvarande grad.
Vi anser att stöd till ekologisk odling bör utgå även om
inte hela gården ställts om. Att ställa om produktionen är en
långsiktig process som underlättas om förändringen sker
etappvis. Enligt vår mening bör också stöd utgå till
utveckling av bättre resurshushållning i det konventionella
jordbruket (se vidare nedan). Med vårt förslag kan även
utbildning och rådgivning få en egen post inom
miljöprogrammet. För dessa ändamål bör anslaget B 11.
Miljöersättningar inom jordbruket ökas med 250 milj.kr. På
18 månadersbasis blir det 375 milj.kr och totalbeloppet
således 1 175 milj.kr. Anslaget B 12. Från EG-budgeten
finansierade miljöersättningar bör justeras med motsvarande
belopp.
En åtgärd för en bättre hushållning med naturresurserna i
jordbruket är att ta till vara näringsämnen bättre. Metoderna
för att hantera stallgödsel på miljömässigt godtagbart sätt
måste fortsätta att utvecklas liksom system för handel med
naturgödsel. Näringsämnena i rötslam måste också tas till
vara. Regeringen bör se till att utvecklingsarbetet med att ta
tillvara växtnäring bättre drivs vidare och återkomma till
riksdagen med de förslag som behövs.
3 EU:s jordbrukspolitik
En EU-nämnd har nyligen inrättats i riksdagen. Det är
ytterst angeläget att jordbruksministern förankrar sina
ståndpunkter i nämnden inför mötena med ministerrådet.
Skulle det visa sig att jordbruksfrågorna blir allt för
dominerande i EU-nämnden bör man överväga att i stället
behandla dessa frågor i en särskild parlamentarisk kommitté
med samma ansvar som nämnden har.
I samarbetet med EU bör regeringen verka för att den
gemensamma jordbrukspolitiken omformas.
Jordbrukspolitiken i EU bör bli mindre kostnadskrävande
och mindre genomreglerad. Miljöanpassningen bör öka och
djurskyddsreglerna förbättras.
4 Arealbidraget
Jordbrukarna i Sverige har i enlighet med reglerna i EU:s
gemensamma jordbrukspolitik (CAP) rätt till arealbidrag för
spannmålsodling och vissa andra grödor. Bidraget är en en
kompensation för det lägre spannmåls- och oljeväxtpris som
följde av den minskade prisregleringen när CAP-reformen
genomfördes. Ett jämförbart prisfall uppstod i Sverige när
den livsmedelspolitiska reformen genomfördes. Genom
arealbidraget ges lantbrukarna möjligheter till konkurrens på
lika villkor inom hela EU-området, samtidigt som
konsumenterna erhåller bra livsmedel till ett lågt pris.
Sverige förhandlade sig till ett arealbidrag grundat på en
skördenivå motsvarande ett genomsnitt för landet om ca
4 000 kg spannmål per hektar. Enligt regelverket är det sedan
Sveriges sak att besluta om antalet nivåer för
arealersättningar -- avkastningen per ha varierar ju starkt
mellan områden med olika jordar och klimat. Genom olika
bidragsnivåer i olika områden ges en rättvis kompensation
till spannmålsodlarna.
I proposition 1994/95:19 föreslogs 11 ersättningsnivåer,
vilka på ett rättvist sätt skulle spegla den verkliga
produktionen inom de olika avkastningsområdena i Sverige.
För närvarande diskuteras en reduktion till endast 3 regioner
och skillnaderna mellan nivåerna speglar inte den verkliga
skillnaden i avkastning som råder i Sverige. En minskning
från 11 till föreslagna 3 områden ger en väsentlig minskad
konkurrenskraft i många av de spannmålsproducerande
områdena. I områden mindre lämpade för spannmålsodling
finns risken att djurhållning med vall och tillhörande bete
konkurreras ut av en spannmålsodling för avsaluproduktion.
Regeringen argumenterar dessutom för att den ändrade
regionindelningen har en miljö- och regionalpolitisk profil,
men vi instämmer inte i detta. Odlingen av
bidragsberättigade grödor är inte tillräckligt framträdande i
de regioner regeringen påstår gynnas.
För att bibehålla livsmedelspriserna, vårt öppna landskap
och vår konkurrensförmåga i en framtida mer marknadsstyrd
jordbruksproduktion måste svenskt jordbruk ges möjlighet
att konkurrera på lika villkor med jämförbara regioner i
andra EU-länder.
4 Antalet interventionsorter
I den förra regeringens EU-proposition föreslogs 33
interventionsorter för spannmål i Sverige. Efter
regeringsskiftet har nu riksdagen fattat beslut om 4
interventionsorter. Detta är att jämföra med de andra nya EU-
länderna Finland och Österrike, vilka beslutat om 27
respektive 28 interventionsorter. Båda dessa har betydligt
mindre spannmålsproduktion än Sverige, dessutom inom ett
mindre geografiskt område. Exempel från andra EU-länder
visar, att Frankrike har 241, Tyskland 153 och Danmark 13
interventionsorter.
En minskning av antalet interventionsorter leder till ett
lägre spannmålspris speciellt i inlandet med långt avstånd
från interventionsorterna Uddevalla, Helsingborg,
Norrköping och Stockholm. Fler interventionsorter ger ett
jämnare och mer rättvist pris i hela landet utan att det medför
ökade kostnader för den svenska statskassan. Prisskillnaden
täcks helt av EU och ingår således i det framförhandlade
avtalet.
En utökning av antalet interventionsorter till de i EU-
propositionen föreslagna 33 ger de spannmålsodlande
jordbrukarna rättvisare villkor, förbättrad svensk
konkurrenskraft och ekonomi utan att belasta svenska statens
finanser.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inriktningen av regionalstödet,
2. att riksdagen till anslaget B 9. Regionala stöd till
jordbruket anvisar 225
000
000 kr mer än vad regeringen har föreslagit eller således 1
677
000
000 kr samt justerar anslaget B 10. Från EG-budgeten
finansierade regionala stöd i motsvarande grad,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inriktningen av miljöstödet,
4. att riksdagen till anslaget B 11. Miljöersättningar inom
jordbruket anvisar 375
000
000 kr mer än vad regeringen har föreslagit eller således 1
175
000
000 kr samt justerar anslaget B 12. Från EG-budgeten
finansierade miljöersättningar i motsvarande grad,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inriktningen av arbetet i EU,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av ett ökat antal
ersättningsnivåer för arealersättning, vilka skall kompensera
ett lägre spannmålspris,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av ett väsentligt ökat antal
interventionsorter.
Stockholm den 25 januari l995
Eva Eriksson (fp)
Lennart Fremling (fp)