Det finns ett brett medborgerligt engagemang för att med olika medel värna om det svenska jordbruket. Mycket talar för att ett svenskt EU-medlemskap innebär kraftigt förbättrade konkurrensförusättningar för svenskt jordbruk. Stort intresse för miljövänlig odling och goda klimatförutsättningr för detta har tillsammans med miljölagar och djurskyddsbestämmelser lett till goda och konkurrenskraftiga svenska produkter.
De hårda kraven på besparingar på statsbudgeten minskar det ekonomiska utrymmet för statliga satsningar på jordbruket utöver dem som kommer jordbruket till del genom den gemensammma europeiska jordbrukspolitiken, till vilken Sverige bidrar med betydande belopp. Det är därför angeläget att inom ramen för EU:s jordbrukspolitik finna vägar att ge svenskt jordbruk goda förutsättningar.
EU:s regler för prisorter gör det möjligt att ha ett mycket stort antal prisorter -- interventionsorter -- för spannmål. Bland andra Spannmålskontoret och Livsmedelsverket föreslog 33 orter för Sveriges del. Av dessa skulle en ha förlagts till Kumla i Örebro län. Vi har inte en fullständig bild av huruvida 33, 20 eller 10--15 prisorter är ett rimligt antal för Sverige som helhet, men menar att en betydande utökning av antalet prisorter är angelägen. Av dessa måste en vara placerad i Örebro län, där sannolikt Kumla är en lämplig placering.
Vid jordbruksdepartementets fortsatta beredning av ärendet kom dock antalet prisorter att begränsas till 4. Då jordbrukaren själv bekostar transporten från gården till prisorten betyder avståndet till prisorten mycket för hans/hennes kostnader. Så bedömer jordbrukarna i Örebro län att deras transportkostnader för spannmål ökar med 7-- 8 öre per kilo genom att spannmålen nu måste levereras till Norrköping i stället för Kumla eller annan prisort centralt i Närke.
Närkeslätten är känd för en omfattande spannmålsodling, och volymen spannmål överträffar med råge de minimikrav som ställs på en prisort. För Närkebonden skulle en prisort i länet spela en viktig ekonomisk roll. Producentpriset på spannmål är cirka 1:05, varför ökade merkostnader för transporter om 7--8 öre faktiskt innebär en kraftigt minskad lönsamhet.
Det finns också starka miljöskäl för att minska det samlade transportbehovet. Därmed blir också ett minskat antal transporter av spannmål till glädje för miljön.
En ökning av antalet prisorter skulle inte leda till ökade kostnader för svenska staten. Enligt ansvarsfördelningen mellan svenska staten och EU är det EU som ansvarar för kostnaderna för transporter vidare från respektive prisort. Vi menar att det är rimligt att en nettobidragsgivare till jordbruket, som Sverige, tar till vara de möjligheter EU- medlemskapet ger om detta inte på annat sätt fördyrar för samhället. Detta måste gälla även om det inte kan uteslutas att EU:s regler kan komma att ändras om ett antal år.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om antalet prisorter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en prisort i Örebro län.
Stockholm den 25 januari 1995 Inger Lundberg (s) Hans Karlsson (s) Maud Björnemalm (s) Nils-Göran Holmqvist (s) Helena Frisk (s)