Sveriges mjölkproducenter kommer nu med EU-
medlemskapet att få sin produktion kvoterad, s.k.
mjölkkvoter. Kvotering i sig är ett hinder för jordbrukets
rationalisering.
Nu visar det sig att arrendatorerna och mjölkproducenterna
inte får del av ersättningen utan den tillfaller jordägaren, ofta
storgodsägarna, bolagen och kyrkan. För att få en kvot och
kunna få del av ersättningen måste man ha varit
mjölkproducent den 1 januari 1995.
Under arrendetiden har arrendator ofta byggt upp gården
och hela tiden betalat arrende för gården. I de fall jordägaren
har deltagit i investeringen, är räntan oftast som en
arrendehöjning. Nu har flera arrendatorer i landet blivit
uppsagda. Markägarna begär själva inträde för att få del av
ersättningen.
Mjölkkvoterna och därmed ersättningen bör tillfalla
arrendatorn, producenten. Det är arrendatorn som genom sitt
arbete och kunnande har byggt upp mjölkbesättningen;
jordägaren får sin ersättning genom arrendeavgiften.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om mjölkkvoter och arrendatorer.
Stockholm den 25 januari 1995
Karl Hagström (s)
Sigrid Bolkéus (s)