Sveriges mjölkproducenter kommer nu med EU- medlemskapet att få sin produktion kvoterad, s.k. mjölkkvoter. Kvotering i sig är ett hinder för jordbrukets rationalisering.
Nu visar det sig att arrendatorerna och mjölkproducenterna inte får del av ersättningen utan den tillfaller jordägaren, ofta storgodsägarna, bolagen och kyrkan. För att få en kvot och kunna få del av ersättningen måste man ha varit mjölkproducent den 1 januari 1995.
Under arrendetiden har arrendator ofta byggt upp gården och hela tiden betalat arrende för gården. I de fall jordägaren har deltagit i investeringen, är räntan oftast som en arrendehöjning. Nu har flera arrendatorer i landet blivit uppsagda. Markägarna begär själva inträde för att få del av ersättningen.
Mjölkkvoterna och därmed ersättningen bör tillfalla arrendatorn, producenten. Det är arrendatorn som genom sitt arbete och kunnande har byggt upp mjölkbesättningen; jordägaren får sin ersättning genom arrendeavgiften.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mjölkkvoter och arrendatorer.
Stockholm den 25 januari 1995 Karl Hagström (s) Sigrid Bolkéus (s)