Trots löften om motsatsen ger inte heller
budgetpropositionen 1994/95:100 bilaga 10 några konkreta
besked om det nya stödsystemet till jordbruket i norra
Sverige. Genom att på detta sätt i efterhand presentera bit för
bit ges inte möjligheter till synpunkter utifrån en helhet med
risk för att riksdagen står inför fullbordat faktum med ett
system som visar sig ha brister till följd av obefintlig analys.
Senfärdigheten är särskilt oacceptabel utifrån de enskilda
jordbrukarnas synpunkt. Med nuvarande underlag kan inga
kalkyler göras på gårdsnivå vilket försvårar planering och
framförhållning för jordbrukarna.
På den positiva sidan kan noteras att regeringen nu till
skillnad från i höstens proposition behandlar det regionala
stödet utan sammanblandning med effekterna av den
generella jordbrukspolitiken. De 1,4 miljarderna som
regeringen talade om då, innehöll därför betydande luft. De
1,452 miljarder som nu föreslås grundar sig istället på denna
budget som (med vissa undantag) omspänner 1,5 år samt
även omfattar stöd till det södra LFA-området. För den
oinvigde blir dock förvirringen total.
Vi förutsätter mot denna bakgrund att ev generella
lönsamhetsförbättringar grundade på EU:s gemensamma
jordbrukspolitik, CAP-systemet, inte avräknas mot behovet
av medel för klimat- och avståndsbetingade merkostnader
som avser att ge de norrländska jordbrukarna likartade
konkurrensvillkor.
Denna tillnyktring till trots är det fortfarande inte möjligt
att utläsa den totala nivån på det regionala stödet till
jordbruket i norra Sverige och än mindre effekterna för
enskilda företag. Vi tvingades därför framföra våra
synpunkter i form av ett resonemang kring det som kan
uttolkas i propositionen.
Stöd till missgynnade områden (LFA)
Totalt föreslås 395 miljoner kronor i LFA-stöd i
stödområde 1--4 för den första 12-månadersperioden. Av
denna siffra drar vi slutsatsen att regeringen avser att nyttja
de maximala nivåer som fastställdes av kommissionen
hösten -94. Vi ställer oss bakom förslaget att nyttja dessa
möjligheter fullt ut.
Miljöstöd som komponent i regionalpolitiken
Däremot avser regeringen att bara till en mindre del nyttja
framförhållande möjligheter att använda miljöstöd som
komponent i det regionala stödet till jordbruket i norra
Sverige. Det är minst sagt förvånande att regeringen mot
bakgrund av det statsfinansiella läget avstår en 50-procentig
medfinansiering för en stor bit av Norrlandsstödet. Som följd
av detta uteblir också en nödvändig och önskvärd förbättring
av lönsamheten i den extensiva köttproduktionen i norr
(nötkött, dikor, får och lamm etc).
I propositionen föreslås endast en begränsad användning
av miljöstöd i form av ett generellt arealstöd till vall och
betesmarker i ett delprogram för landskapsvårdande åtgärder
på totalt 500--550 miljoner innefattande både norra Sverige
och ''LFA-Syd''. I förslaget sägs ingenting om nivåer eller
om vilka regler och begränsningar som avses för detta
''generella'' vallstöd. Vi förutsätter att detta ges en tydlig
koppling till djurhållning. I annat fall riskerar stödet att
urholkas för de animalieproducenter som avses genom att
pengarna försvinner i ökade arrendekostnader. En mycket
stor del av animalieproducenternas mark utgörs av
sidoarrenden.
Nationellt stöd
Till nationellt stöd föreslås högst 600 miljoner. Detta kan
vara positivt för en del av jordbruksföretagen i stödområdena
1--3 genom att en stor del av det regionala stödet kan ges en
tydlig produktionsanknytning. Därmed kan negativa
omförhandlingseffekter inom miljöproduktionen minskas.
Regeringen har dock inte sagt någonting om hur denna
produktionsanknytning skall ske. Vi förutsätter att denna
stödkomponent relateras till historisk produktion i nära
anknytning till den faktiska för att undvika att bromsa upp
den strukturutveckling som är nödvändig.
I propositionen anges att det nationella stödet skall
utbetalas med en fjärdedel av årsbeloppet per kvartal. Det
mest kostnadseffektiva sättet måste vara att liksom tidigare
köpa dessa tjänster av mejeriföretagen. Då kan utbetalning
ske månadsvis utan merkostnad.
Svinproduktionen
Jordbruksutskottet har under hösten uppmärksammat de
svårigheter för svinproduktionen i norr som hade blivit en
följd av den föregående regeringens förslag. Riksdagens
beslut innebär, såvitt vi kan tolka detta, att behovet av
nationellt stöd skall beräknas på en tredjedel egenproducerad
spannmål. I propositionen sägs dock inget om hur regeringen
avser att hantera det nationella stödet till svinproduktionen.
Vi förutsätter därför att riksdagens uttalande i frågan följs
upp så att behovet av nationellt stöd beräknas på en tredjedel
egenproducerad spannmål d v s
vad som låg bakom när stödet bestämdes. Till bilden hör
också att norra Sverige endast till ca 30 procent är
självförsörjande på svinkött.
De flesta svingårdar har inte fysiska möjligheter att klara
en större andel egen spannmål även om LFA-stöd i
kombination med överkompenserat inkomstbortfall i norr
(genom endast 3 ersättningsnivåer) kan ge hygglig
lönsamhet under goda år. Svinproduktionen är av avgörande
betydelse för ekonomin i slakterierna och därmed också av
betydelse både för den kombinerade mjölk- och
köttproduktionens ekonomi och för djuromsorgen. Med
tanke på intransportavstånd för slaktdjuren är det angeläget
att inte tvinga fram ytterligare nedläggning av driftsplatser.
Förslaget oacceptabelt för stödområde 4
Regeringsförslaget innebär att stödet till stödområde 4
kraftigt urholkas. Klimat- och avståndsbetingade
merkostnader kan med liggande förslag bara delvis
kompenseras. De svårigheter som följde av den föregående
regeringens förslag har förstärkts som en följd av oviljan att
använda framförhandlat miljöstöd som komponent i
regionalpolitiken. Med detta förslag drabbas inte bara
svinproduktionen utan även mjölkproduktionen i
stödområde 4. I praktiken innebär förslaget att stödet till
familjejordbruk med mjölkkor sänks med 60--70 procent
jämfört med nuläget. Ett företag med 40 kor skulle enligt den
föregående regeringens förslag ges ett stöd på 107.140
kronor vilket enligt propositionen reduceras till 32 000.
Detta är fullständigt oacceptabelt.
Det generella vallstöd som föreslås räcker inte för att klara
stödnivån. Ambitionen att använda miljöstöd för ekonomisk
bärkraft borde åtminstone höjas till en nivå som gör det
möjligt att fullt ut kompensera för klimat- och
avståndsmässiga merkostnader i stödområde 4. I annat fall
sviks det politiska löfte som avgetts från alla partier om att
bibehålla stödet till jordbruket i norra Sverige på minst
nuvarande nivå.
Vidare kvarstår problemen för svinproduktionen i
stödområde 4 genom att nationellt stöd inte utgår. Här måste
regeringen återkomma med förslag om hur man tänker klara
denna produktionsgrens merkostnader.
Avbytarverksamheten
Propositionen innebär ett dråpslag mot lantbrukarnas
sociala situation genom att över en natt dra undan hela
anslaget -- 200 miljoner kronor -- till avbytarverksamheten.
Denna nivå har byggts upp genom att näringen i det tidigare
förhandlingssystemet avstod från intäkter från marknaden
till förmån för möjligheten till viss ledighet och semester för
jordbrukarna. I samband med avregleringsbeslutet 1990
gjorde statsmakterna ett långsiktigt åtagande att upprätthålla
denna insats med budgetmedel. Regeringens förslag innebär
att detta långsiktiga kontrakt bryts i en situation när inga
möjligheter finns att kompensera bortfallet med
marknadsintäkter.
Regeringens förslag leder till i det närmaste fördubblade
taxor för avbytarverksamheten, en prishöjning som de flesta
företag inte kan bära. Därmed hotas hela verksamheten vid
Lantbrukets Avbytartjänst AB och jobbet för 1 700
lantarbetare. Förslaget slår hårdast mot norra Sverige
där anslutning till verksamheten är störst. Genomsnittligt
mindre företag och stora avstånd mellan gårdarna ger mindre
möjligheter till andra alternativ. Om förslaget realiseras
innebär det att möjligheten till lediga dagar och semester i
realiteten upphör för många lantbrukare i norra Sverige. Är
det rimligt att kräva 395 dagars arbetsinsats för en viss grupp
i samhället?
Genom taxornas uppbyggnad är det framför allt jordbruket
och sysselsättningen i glesbygden som hotas. Det är en fråga
om att ta bort ett regionalt stöd som svårligen kan ersättas
med EU-anknutna regionalstöd för skapande av
sysselsättning i dessa bygder.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökad användning av
framförhandlat miljöstöd i regionalpolitiskt syfte för att
bibehålla stödnivån i stödområde 4,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att lösa problemen
med det regionala stödet till svinproduktionen i stödområde
4,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att stå fast vid höstriksdagens
beslut om att beräkna behovet av nationellt stöd i
svinproduktionen utifrån en tredjedel egenproducerad
spannmål i stödområdena 1--3,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om djurkoppling vid användning av
miljöstöd i regionalpolitiskt syfte,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om produktionsanknytning för
nationellt stöd till mjölkproduktionen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bibehållet anslag till
avbytarverksamheten.
Stockholm den 25 januari 1995
Kjell Eriksson (c)
Börje Hörnlund (c)