Trots löften om motsatsen ger inte heller budgetpropositionen 1994/95:100 bilaga 10 några konkreta besked om det nya stödsystemet till jordbruket i norra Sverige. Genom att på detta sätt i efterhand presentera bit för bit ges inte möjligheter till synpunkter utifrån en helhet med risk för att riksdagen står inför fullbordat faktum med ett system som visar sig ha brister till följd av obefintlig analys. Senfärdigheten är särskilt oacceptabel utifrån de enskilda jordbrukarnas synpunkt. Med nuvarande underlag kan inga kalkyler göras på gårdsnivå vilket försvårar planering och framförhållning för jordbrukarna.
På den positiva sidan kan noteras att regeringen nu till skillnad från i höstens proposition behandlar det regionala stödet utan sammanblandning med effekterna av den generella jordbrukspolitiken. De 1,4 miljarderna som regeringen talade om då, innehöll därför betydande luft. De 1,452 miljarder som nu föreslås grundar sig istället på denna budget som (med vissa undantag) omspänner 1,5 år samt även omfattar stöd till det södra LFA-området. För den oinvigde blir dock förvirringen total.
Vi förutsätter mot denna bakgrund att ev generella lönsamhetsförbättringar grundade på EU:s gemensamma jordbrukspolitik, CAP-systemet, inte avräknas mot behovet av medel för klimat- och avståndsbetingade merkostnader som avser att ge de norrländska jordbrukarna likartade konkurrensvillkor.
Denna tillnyktring till trots är det fortfarande inte möjligt att utläsa den totala nivån på det regionala stödet till jordbruket i norra Sverige och än mindre effekterna för enskilda företag. Vi tvingades därför framföra våra synpunkter i form av ett resonemang kring det som kan uttolkas i propositionen.
Stöd till missgynnade områden (LFA)
Totalt föreslås 395 miljoner kronor i LFA-stöd i stödområde 1--4 för den första 12-månadersperioden. Av denna siffra drar vi slutsatsen att regeringen avser att nyttja de maximala nivåer som fastställdes av kommissionen hösten -94. Vi ställer oss bakom förslaget att nyttja dessa möjligheter fullt ut.
Miljöstöd som komponent i regionalpolitiken
Däremot avser regeringen att bara till en mindre del nyttja framförhållande möjligheter att använda miljöstöd som komponent i det regionala stödet till jordbruket i norra Sverige. Det är minst sagt förvånande att regeringen mot bakgrund av det statsfinansiella läget avstår en 50-procentig medfinansiering för en stor bit av Norrlandsstödet. Som följd av detta uteblir också en nödvändig och önskvärd förbättring av lönsamheten i den extensiva köttproduktionen i norr (nötkött, dikor, får och lamm etc).
I propositionen föreslås endast en begränsad användning av miljöstöd i form av ett generellt arealstöd till vall och betesmarker i ett delprogram för landskapsvårdande åtgärder på totalt 500--550 miljoner innefattande både norra Sverige och ''LFA-Syd''. I förslaget sägs ingenting om nivåer eller om vilka regler och begränsningar som avses för detta ''generella'' vallstöd. Vi förutsätter att detta ges en tydlig koppling till djurhållning. I annat fall riskerar stödet att urholkas för de animalieproducenter som avses genom att pengarna försvinner i ökade arrendekostnader. En mycket stor del av animalieproducenternas mark utgörs av sidoarrenden.
Nationellt stöd
Till nationellt stöd föreslås högst 600 miljoner. Detta kan vara positivt för en del av jordbruksföretagen i stödområdena 1--3 genom att en stor del av det regionala stödet kan ges en tydlig produktionsanknytning. Därmed kan negativa omförhandlingseffekter inom miljöproduktionen minskas. Regeringen har dock inte sagt någonting om hur denna produktionsanknytning skall ske. Vi förutsätter att denna stödkomponent relateras till historisk produktion i nära anknytning till den faktiska för att undvika att bromsa upp den strukturutveckling som är nödvändig.
I propositionen anges att det nationella stödet skall utbetalas med en fjärdedel av årsbeloppet per kvartal. Det mest kostnadseffektiva sättet måste vara att liksom tidigare köpa dessa tjänster av mejeriföretagen. Då kan utbetalning ske månadsvis utan merkostnad.
Svinproduktionen
Jordbruksutskottet har under hösten uppmärksammat de svårigheter för svinproduktionen i norr som hade blivit en följd av den föregående regeringens förslag. Riksdagens beslut innebär, såvitt vi kan tolka detta, att behovet av nationellt stöd skall beräknas på en tredjedel egenproducerad spannmål. I propositionen sägs dock inget om hur regeringen avser att hantera det nationella stödet till svinproduktionen. Vi förutsätter därför att riksdagens uttalande i frågan följs upp så att behovet av nationellt stöd beräknas på en tredjedel egenproducerad spannmål d v s vad som låg bakom när stödet bestämdes. Till bilden hör också att norra Sverige endast till ca 30 procent är självförsörjande på svinkött.
De flesta svingårdar har inte fysiska möjligheter att klara en större andel egen spannmål även om LFA-stöd i kombination med överkompenserat inkomstbortfall i norr (genom endast 3 ersättningsnivåer) kan ge hygglig lönsamhet under goda år. Svinproduktionen är av avgörande betydelse för ekonomin i slakterierna och därmed också av betydelse både för den kombinerade mjölk- och köttproduktionens ekonomi och för djuromsorgen. Med tanke på intransportavstånd för slaktdjuren är det angeläget att inte tvinga fram ytterligare nedläggning av driftsplatser.
Förslaget oacceptabelt för stödområde 4
Regeringsförslaget innebär att stödet till stödområde 4 kraftigt urholkas. Klimat- och avståndsbetingade merkostnader kan med liggande förslag bara delvis kompenseras. De svårigheter som följde av den föregående regeringens förslag har förstärkts som en följd av oviljan att använda framförhandlat miljöstöd som komponent i regionalpolitiken. Med detta förslag drabbas inte bara svinproduktionen utan även mjölkproduktionen i stödområde 4. I praktiken innebär förslaget att stödet till familjejordbruk med mjölkkor sänks med 60--70 procent jämfört med nuläget. Ett företag med 40 kor skulle enligt den föregående regeringens förslag ges ett stöd på 107.140 kronor vilket enligt propositionen reduceras till 32 000. Detta är fullständigt oacceptabelt.
Det generella vallstöd som föreslås räcker inte för att klara stödnivån. Ambitionen att använda miljöstöd för ekonomisk bärkraft borde åtminstone höjas till en nivå som gör det möjligt att fullt ut kompensera för klimat- och avståndsmässiga merkostnader i stödområde 4. I annat fall sviks det politiska löfte som avgetts från alla partier om att bibehålla stödet till jordbruket i norra Sverige på minst nuvarande nivå.
Vidare kvarstår problemen för svinproduktionen i stödområde 4 genom att nationellt stöd inte utgår. Här måste regeringen återkomma med förslag om hur man tänker klara denna produktionsgrens merkostnader.
Avbytarverksamheten
Propositionen innebär ett dråpslag mot lantbrukarnas sociala situation genom att över en natt dra undan hela anslaget -- 200 miljoner kronor -- till avbytarverksamheten. Denna nivå har byggts upp genom att näringen i det tidigare förhandlingssystemet avstod från intäkter från marknaden till förmån för möjligheten till viss ledighet och semester för jordbrukarna. I samband med avregleringsbeslutet 1990 gjorde statsmakterna ett långsiktigt åtagande att upprätthålla denna insats med budgetmedel. Regeringens förslag innebär att detta långsiktiga kontrakt bryts i en situation när inga möjligheter finns att kompensera bortfallet med marknadsintäkter.
Regeringens förslag leder till i det närmaste fördubblade taxor för avbytarverksamheten, en prishöjning som de flesta företag inte kan bära. Därmed hotas hela verksamheten vid Lantbrukets Avbytartjänst AB och jobbet för 1 700 lantarbetare. Förslaget slår hårdast mot norra Sverige där anslutning till verksamheten är störst. Genomsnittligt mindre företag och stora avstånd mellan gårdarna ger mindre möjligheter till andra alternativ. Om förslaget realiseras innebär det att möjligheten till lediga dagar och semester i realiteten upphör för många lantbrukare i norra Sverige. Är det rimligt att kräva 395 dagars arbetsinsats för en viss grupp i samhället?
Genom taxornas uppbyggnad är det framför allt jordbruket och sysselsättningen i glesbygden som hotas. Det är en fråga om att ta bort ett regionalt stöd som svårligen kan ersättas med EU-anknutna regionalstöd för skapande av sysselsättning i dessa bygder.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad användning av framförhandlat miljöstöd i regionalpolitiskt syfte för att bibehålla stödnivån i stödområde 4,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att lösa problemen med det regionala stödet till svinproduktionen i stödområde 4,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stå fast vid höstriksdagens beslut om att beräkna behovet av nationellt stöd i svinproduktionen utifrån en tredjedel egenproducerad spannmål i stödområdena 1--3,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om djurkoppling vid användning av miljöstöd i regionalpolitiskt syfte,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om produktionsanknytning för nationellt stöd till mjölkproduktionen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bibehållet anslag till avbytarverksamheten.
Stockholm den 25 januari 1995 Kjell Eriksson (c) Börje Hörnlund (c)