För Moderata samlingspartiet är det självklart att värna och
utveckla det privata ägandet och företagandet. Det enskilda
ägandet av jord och skog är en betydelsefull del när det gäller
möjligheten att förverkliga denna målsättning. Den
självägande bonden har även historiskt varit en viktig
symbol för frihet, stabilitet och förvaltarskap.
Det svenska kulturlandskapet och vår fina landsbygd är
också helt förknippade med vårt jord- och skogsbruk. Den
svenske bonden är förvaltare av ett värdefullt natur- och
kulturarv. En väl fungerande jordbruksnäring är också basen
och förutsättningen när det gäller en levande och befolkad
landsbygd. Vi anser också att det finns ett klart samband
mellan förutsättningen att driva jordbruk och hur skatter och
avgifter utformas. Skatte- och avgiftspolitiken måste
utformas så att konkurrensen inte snedvrids. Skatterna måste
sänkas så att jordbruksnäringen stärks ekonomiskt. En
starkare näring ökar också förutsättningarna för det goda
förvaltarskapet när det gäller såväl jordbruksföretagens
utveckling som värnandet om natur- och kulturmiljön.
Sveriges lantbrukare skall vara fria företagare. Ägande och
förfoganderätt över skog och mark måste stärkas. Därför har
Moderata samlingspartiet länge arbetat för att onödiga
regleringar tas bort. Vårt mål är, så långt möjligt, avreglering
och marknadsanpassning. Ett av de viktigaste inslagen i den
moderatledda borgerliga politiken har varit att förbättra de
grundläggande förutsättningarna för företagande.
Arbetsrätten förenkladesKvittningsrätt infördes för
nyföretagareArbetsgivareavgiften sänktesEnskilda
firmor fick samma förmånliga beskattning som aktiebolag
Generationsskiften i småföretag underlättades
Förmögenhetsskatten avskaffades på arbetande kapital
Skogsvårdsavgiften avskaffades
De förenklade reglerna för företagen och de sänkta
skatterna har på jord- och skogsbruksområdet lett till lägre
kostnader och bättre lönsamhet.
Samtidigt är det också viktigt att svenska
livsmedelsproducenter får arbeta på lika villkor med
konkurrenter i omvärlden. EU-medlemskapet innebär att
EU:s jordbrukspolitik sedan årsskiftet också gäller i Sverige.
Detta gör villkoren för svenska bönder mer jämförbara med
villkoren i de viktigaste konkurrentländerna. Med inträdet i
EU lämnar vi den nationella svenska jordbrukspolitiken
bakom oss och går in i den gemensamma jordbrukspolitiken
inom EU, allmänt benämnd CAP (Common Agricultural
Policy). Under den gångna valperioden har den borgerliga
fyrpartiregeringen steg för steg anpassat den svenska
jordbrukspolitiken till CAP för att underlätta övergången.
1.2 Hot eller möjligheter
Regeringsskiftet i oktober innebär emellertid att det mesta
genom Socialdemokraternas och Vänsterpartiets politik
återgår till det gamla. Dessutom innebär det att EU-avtalet
urholkas och att svenska livsmedelsproducenter därigenom
inte får chansen att verka under samma förutsättningar som
konkurrenterna i övriga EU.
Andra hot mot den svenske bonden består i den redan
beslutade skattebelastningen -- nya arbetsgivaravgifter,
miljöskatter samt aviserade mycket tunga fastighetsskatter
samt drivmedelsskatter. Moderata samlingspartiet har
motarbetat de skattehöjningar som redan beslutats och
avvisar de nya som nu föreslås. Vi menar att den
socialdemokratiska politiken diskriminerar och motarbetar
det svenska lantbruket och därmed också äventyrar de nya
möjligheterna, de nya jobben och den bättre lönsamheten
som EU-medlemskapet skulle kunna ge.
För Sverige innebär CAP en återgång till mera av reglering
och styrning vilket inte är bra. Dock kan förväntas att även
EU:s jordbrukspolitik kommer att stegvis förändras i
marknadsorienterad riktning. Vi moderater kommer att verka
för detta.
Svenskt jordbruk och svensk livsmedelsindustri står nu
inför nya utmaningar men också inför nya möjligheter.
Moderata samlingspartiet har länge arbetat för ett svenskt
medlemskap i den europeiska gemenskapen och vi ser därför
framåt med optimism och framtidstro. Detta gäller inte minst
inom det jordbrukspolitiska området.
Eftersom jordbrukspolitiken inte ingick i EES-samarbetet
är det fråga om stora förändringar och en helt ny situation.
Det avtal som framförhandlats under den borgerliga
regeringens ledning kan, om det utnyttjas, skapa nya
möjligheter för svensk livsmedelsproduktion. Svenskt
jordbruk och svensk livsmedelsindustri har tack vare detta
avtal för första gången i modern tid chansen att få konkurrera
på lika villkor.
Socialdemokraterna har genom sin ansvarslösa hållning
gentemot jordbruksnäringen och livsmedelsindustrin
beslutat att EU-avtalets möjligheter inte skall utnyttjas på
samma sätt som den borgerliga regeringen föreslog. Det
innebär betydligt sämre förutsättningar än vad som annars
skulle blivit fallet.
En rad fördelar med EU-medlemskapet kvarstår dock på
jordbruksområdet. Den av EU:s skattebetalare finansierade
dumpningen av livsmedel på den svenska marknaden
upphör. Samtidigt ökar möjligheten för lönsam export på den
europeiska marknaden. Produktionskostnaderna sjunker
genom möjligheterna till högre och effektivare
kapacitetsutnyttjande i såväl jordbruk som
livsmedelsindustri.
Konkurrensen blir emellertid hårdare nu när gränshindren
mellan EU och Sverige försvinner. Därför utgör den
socialdemokratiska regeringens skattechock mot företagen
ett hot mot jordbruksnäringen och livsmedelsindustrin.
2 Jordbrukspolitiken från 1990 förändras
Jordbruksnäringen har sedan 1990 års livsmedelspolitiska
beslut, som innebar avreglering och marknadsanpassning,
genomfört stora förändringar under hård ekonomisk press.
Beslutet fick tyvärr inte den efterföljd i omvärlden som
förväntades, även om frågorna intensivt diskuterades i
samband med GATT-förhandlingarna inom den s.k.
Uruguayrundan. Dessa syftade till att dra ned gränsskydds-
och stödnivåerna inom bl.a. jordbrukspolitiken i
industriländerna. Först under våren 1994 kunde
förhandlingarna slutföras, varför den avstämning och
anpassning till ett nytt, friare läge på världsmarknaden som
emotsågs 1990 aldrig kom till stånd.
Detta skapade problem för svenskt jordbruk p.g.a. att de
svenska producentprisnivåerna 1990 frystes och
exportstöden i princip togs bort. Det blev inte konkurrens på
lika villkor och därför pressades lönsamheten hårt under
dessa år.
När ansökan om medlemskap i EU inlämnades sommaren
1991, rycktes förutsättningarna undan för den grund varpå
1990 års livsmedelspolitiska beslut vilade. Det blev nu
istället nödvändigt att anpassa och fasa in jordbrukspolitiken
mot CAP.
Den borgerliga regeringen insåg hur viktigt detta var men
den dåvarande socialdemokratiska oppositionen sökte
ständigt förhindra förändringsarbetet. Man insåg inte eller
ville inte inse att Sveriges lantbruk och svensk
livsmedelsindustri nu stod inför stora och drastiska
förändringar.
2.1 Exportmöjligheten öppnas
Genom medlemskapet lämnar vi den tidigare inriktningen
att endast producera för hemmamarknaden.
Europamarknaden har öppnats. Nu måste producenterna
etablera de svenska produkterna på denna marknad med sina
uppemot 370 miljoner konsumenter. Detta är en
revolutionerande förändring. Ökad konkurrens på
hemmaplan men också nya stora möjligheter att få mäta sina
krafter på de nya marknaderna med svensk
kvalitetsproduktion. Svenska livsmedel kan bli en värdefull
exportvara.
I takt med den borgerliga regeringens förbättringar av
företagsklimatet steg också optimismen inom
jordbruksnäringens alla led. Rationaliseringar och en starkt
ökad effektivisering inte minst inom livsmedelsindustrin
under senare år lovade gott inför framtiden. Lönsamheten
ökade som ett resultat av de allt bättre möjligheterna för
företagande i det borgerliga Sverige.
2.2 Lägre livsmedelspriser
Den utveckling som inleddes av den borgerliga regeringen
med målet att under valperioden föra Sverige in i EU blev
också lyckosam för konsumenterna. Priserna på
livsmedelsprodukter från den svenska
jordbruksproduktionen, t.ex. mjöl, gryn, bröd m.m. sjönk
med sju procent från hösten 1991 till våren 1994. Övriga
priser steg under samma period med sju procent. Jämfört
med den föregående socialdemokratiska mandatperioden var
prisutvecklingen på mat mycket gynnsam för
konsumenterna under det borgerliga regeringsinnehavet.
Mellan 1989 och 1991 steg matpriserna med 10,4 procent.
Mellan 1991 och 1993 sjönk de med 4,3 procent.
Den gynnsamma prisutvecklingen skedde tack vare en
politik för konkurrenskraftiga lantbruksföretag, men också
tack vare en uppluckring av plan- och bygglagen som
öppnade vägen för hårdare konkurrens inom handeln och en
ny strängare konkurrenslagstiftning. Tack vare EU-
medlemskapet beräknas livsmedelspriserna kunna sjunka
med ytterligare 6 procent.
Konsumentberedningen har visat att
livsmedelskonsumtionens andel av de svenska hushållens
totala utgifter har minskat från 16,5 till 14 procent. Den
svenska matkassen är nu ofta billigare än i andra europeiska
länder. Statens kostnad för den svenska livsmedelspolitiken
har samtidigt minskat från slutet av 1980-talet till
innevarande budgetår med ungefär en miljard kronor. Det ger
ett högt betyg åt svensk livsmedelsproduktion.
3 Den gemensamma jordbrukspolitiken
Den gemensamma jordbrukspolitiken CAP utgör en av
hörnstenarna i EU-samarbetet. För Sveriges del innebär
tyvärr CAP en tillbakagång till fler regleringar. Till skillnad
från den gamla svenska jordbrukspolitiken bygger inte EU:s
jordbrukspolitik på prisstöd. Huvuddelen av stödet utgörs
istället av arealersättning. Utöver detta finns garanterade
interventionspriser, exportsubventioner, kvoter samt
regionala stöd, strukturstöd och miljöstöd.
Jordbrukspolitiken består av en pris- och
marknadsreglerande del och en struktur- och regionalpolitisk
del. Den förra är av störst betydelse men strukturpolitiken
har kommit att spela en allt större roll de senaste åren. CAP
bygger på tre grundprinciper:En gemensam marknad med
gemensamma priserFöreträde för EU:s varor framför
importeradeGemensam finansiering av jordbrukspolitiken
Finansieringen av pris- och marknadsregleringen och av
strukturåtgärderna sker genom den europeiska utvecklings-
och garantifonden för jordbruket. Fonden är uppdelad i en
garantisektion och en utvecklingssektion.
De höga kostnaderna för CAP har genomgående varit ett
bekymmer vilket lett fram till att reformer vidtagits. Man har
i ökad utsträckning gått in för lägre produktpriser med ökade
direktstöd i form av arealersättning som kompensation. Den
senaste genomförda reformen innebar att gränsskydd,
interventionspriser och exportbidrag blir kvar men minskar
i betydelse.
Som villkor för arealersättning har krav på en viss andel
trädad areal införts. Syftet är att bringa ner överskotten i
jordbruksproduktionen inom EU. För närvarande är
trädeskravet 13 procent av arealen vid rörlig träda och 17
procent vid fast träda. På trädesarealen som också erhåller
arealersättning får lantbrukaren producera alternativa grödor.
Förändringar kommer att ske inom EU:s jordbrukspolitik
genom de nu slutförda överenskommelserna inom GATT
men förhoppningsvis också på sikt genom förändringar i den
gemensamma jordbrukspolitiken.
3.1 Avreglera den gemensamma jordbrukspolitiken
De höga kostnaderna för CAP innebär att jordbruket
förbrukar en mycket stor del av EU:s budget. Ungefär hälften
av EU:s utgifter går till att finansiera CAP. Hittills gjorda
reformförsök har bara lyckats bringa ner denna andel med
några få procentenheter.
Samtidigt står det klart att CAP inom en relativt nära
framtid står inför krav på stora förändringar. Utredningar
gjorda av EU-kommissionen pekar på att den planerade
utvidgningen med Polen, Tjeckien, Slovakien och Ungern
kommer att leda till att kostnaderna för CAP fördubblas,
vilket naturligtvis är helt orimligt.
Inom EU har olika lösningar diskuterats. Bl.a. har det
framförts förslag om att de nya medlemsländerna bara skall
få tillgång till en bantad version av CAP. Övergångstider kan
bli nödvändiga men vi anser dock inte att en sådan lösning
är långsiktigt hållbar. Inom EU skall full frihet gälla för
handel med varor och så länge EU:s jordbrukspolitik bygger
på stöd och kvoter bör den vara gemensam för hela EU.
Andra lösningar leder ofrånkomligen till
konkurrenssnedvridningar. Av denna anledning och av andra
skäl bör därför CAP reformeras i grunden.
Vi anser att Sverige redan nu med skärpa bör verka för en
avreglering av den gemensamma jordbrukspolitiken. Vi
bedömer också att den svenska jordbruksnäringen är
tillräckligt konkurrenskraftig för att klara en gemensamt
genomförd avreglering av CAP.
Moderata samlingspartiet kommer i det framtida EU-
arbetet vad gäller jordbrukspolitiken att arbeta för
avreglering, förenklingar och mera marknadsinriktade priser.
För att nå framgång i det arbetet måste vi visa stort
engagemang i frågorna. Det innebär också att våra höga
ambitioner på djurhälsoområdet och vårt goda rykte för det
rena jordbruket fullt ut måste beaktas.
4 Socialdemokraterna urholkar avtalet
Socialdemokraterna äventyrar genom sina förslag de nya
möjligheterna. Den socialdemokratiska regeringen tackar
nej till EU-medel som Sverige förhandlat sig till. Detta
innebär att svenskt jordbruk inte fullt ut får chans att ta del
av EU-medlemskapet på samma villkor som övriga EU-
länder. Det är djupt anmärkningsvärt att man biter sig fast
vid 1990-års jordbrukspolitiska beslut eftersom det är
passerat av verkligheten.
Därmed hotas den optimism och framtidstro som börjat
spira på landsbygden. Risken är nu stor att Sverige missar
möjligheterna att utveckla jordbruksnäringen och
livsmedelsindustrin. Många arbetstillfällen kan komma att
äventyras och de nya som skulle bli följden av en förväntad
expansion och en förhöjd förädlingsgrad kommer aldrig till
stånd.
Vi anser att ett bättre utnyttjande av framförhandlat stöd
för miljöinsatser samt stöd till s.k. missgynnade områden
skulle innebära något positivt för landet i sin helhet.
Angelägna miljösatsningar skulle bli gjorda och
arbetstillfällen skulle räddas. Det allmänna skulle
skattevägen få ökade intäkter.
I regeringens budgetproposition bekräftas den urholkning
av EU-avtalet som vi påtalade redan i höstas.
Socialdemokraterna tycks dock vilja framhålla 1990 års
jordbrukspolitiska reform som överordnad CAP. Detta
innebär en stark nonchalans gentemot alla inom jordbruk och
livsmedelsbranschen verkande medborgare. Genom den
socialdemokratiska regeringens agerande skadas
konkurrensmöjligheterna för svenska lantbruksföretag och
svensk livsmedelsindustri. Dessutom äventyras
miljösatsningarna.
Regeringen har föreslagit att medlemsavgifterna till EU till
stor del ska finansieras genom nya skatter på jordbruks- och
skogsbruksfastigheter. Vi moderater avvisar de
socialdemokratiska förslagen och står fast vid den borgerliga
regeringens förslag från i höstas. Hela landet gagnas av EU-
medlemskapet, därför är det fel att belasta en enskild näring
med särskilda skatter.
4.1 Konsekvensanalys behövs
Jordbruksutskottet förutsatte i sitt betänkande
1994/95:JoU7 från i höstas att regeringen i
budgetpropositionen skulle redovisa en konsekvensanalys av
de beslut som då togs kring EU-medlemskapet. Någon
konsekvensanalys har dock varken avgivits eller aviserats
vilket vi måste tolka som att regeringen inte har fullt grepp
över utvecklingen på området. Vi kräver därför att riksdagen
nu av regeringen begär en sådan konsekvensanalys.
Effekterna av att inte utnyttja EU-avtalets möjligheter
kombinerat med nya tunga särskatter på jord- och
skogsbruksfastigheter gör detta krav mycket välmotiverat.
4.2 Miljöprogrammet bör utnyttjas
I den borgerliga regeringens EU-proposition (proposition
1994/95:19) föreslogs att Sverige i stor utsträckning bör
utnyttja EU:s miljöprogram för jordbruket. Det förslaget
innebär att tre delprogram fullföljs och att 974 miljoner
kronor satsas på miljön utöver regeringens förslag.
Programmet för ekonomisk bärkraft avser att bevara ett
öppet levande landskap i norra Sverige men också i södra
Sveriges skogs- och mellanbygder. Regeringen har
emellertid förhindrat att detta stöd, som bl.a. går till
öppethållande av betesmarker, kommer södra Sverige till del
annat än i mycket begränsad omfattning.
Satsningarna på ekologiskt jordbruk föreslås gå in under
resurshushållningsprogrammet. Den socialdemokratiska
regeringen har dock rest sådana krav för att få del av detta
stöd att en fortsatt omställning i ekologisk riktning
äventyras. Regeringens förslag innebär att hela arealen på en
gård måste ställas om för att stöd skall utgå.
Erfarenhetsmässigt vet man emellertid att de som ställer om
arealer för ekologisk odling oftast inte är beredda att ställa
om hela gården samtidigt utan i stället vill pröva sig fram
med en mindre andel ekologiskt omställd areal. Regeringens
utforming av detta stöd kommer därmed sannolikt att försena
utvecklingen av den ekologiska odlingen i Sverige.
Vi föreslår också att bevarandeprogrammet används och
fullföljs enligt den borgerliga regeringens EU-proposition då
det gäller bevarande av biologisk mångfald och övriga
kulturvärden i landskapet. I enlighet med denna proposition
anser vi även att delfinansierat miljöstöd skall ersätta
nationellt Norrlandsstöd i viss utsträckning.
4.3 Stöd till mindre gynnade områden
Då det gäller stöd till mindre gynnade områden (LFA-stöd)
minskar regeringen nivån med 150 miljoner i förhållande till
förra regeringens förslag. Detta riskerar att få allvarliga
konsekvenser på sydsvenska höglandet, eftersom en stor del
av djurhållningen då hotar att överföras till andra mer
bärkraftiga områden. Ur miljösynpunkt skulle en sådan
omflyttning vara mycket negativ då djurhållningen i södra
Sveriges skogsbygder ofta är en förutsättning för bevarandet
av den biologiska mångfalden och öppethållande av
vallodlingsarealen. Vi anser att ett s.k. LFA-stöd till detta
område enligt den borgerliga regeringens EU-proposition är
en rimlig satsning för att hindra en sådan utveckling.
4.4 Arealersättningarna från EU
De arealersättningar som helt finansieras av EU avser
ersätta det lägre spannmålspris som är en följd av tidigare
beslutade reformer av CAP. Därför bör arealersättningarna
stå i relation till produktionsförmågan på åkermarken.
Regeringens förslag om endast tre klasser för utbetalning av
arealstöd leder till snedvridna kapitaliseringseffekter,
orättvis fördelning och felaktiga konkurrensförhållanden,
inte minst gentemot omvärlden. Antalet klasser för areala
ersättningar bör vara elva såsom föreslogs i den borgerliga
regeringens EU-proposition.
4.5 Prisorter för inlösen av spannmål
Regeringen har utan föregående behandling i riksdagen till
EU-kommissionen notifierat fyra stycken prisorter vad avser
interventionssystemet för spannmål. I EU-propositionen
angavs minst 30 orter som ett lämpligt antal. Ingen gick då
heller däremot. Med 30 prisorter för EU:s inlösen av
spannmål uppnås rättvisa mellan producenterna i Sverige på
samma sätt som mellan producenterna i övriga EU-länder.
Andra EU-länder har en prisort per 50 000 ha
spannmålsodling. Med den socialdemokratiska regeringens
förslag får Sverige inte mer än en prisort per 350 000 ha
spannmålsodling. Det leder till en förlust för Sverige
gentemot övriga EU-länder. Inkomsterna i svensk
spannmålsodling minskar med 100 miljoner kronor på grund
av detta, vilket leder till minskat skatteunderlag. Vi föreslår
att antalet prisorter ändras från fyra till tidigare föreslagna
30.
4.6 Norrlandsjordbruket
De motiv för att stödja jordbruket i norra Sverige som lades
fast i 1990 års jordbrukspolitiska beslut är giltiga även
framgent. Jordbrukspolitikens regionala målsättning bör
således vara att bidra till regional utjämning av
sysselsättning och välfärd, vilket i praktiken innebär att
verka för ett livskraftigt jordbruk i norra Sverige. Motiven
för ett livskraftigt jordbruk är, förutom
livsmedelsproduktionen i sig, jordbrukets betydelse för att
upprätthålla sysselsättning, befolkning, samhällsstruktur och
landskapsbild. Jordbruket har också en viktig roll att spela
för att tillgodose en god livsmedelsberedskap.
Att upprätthålla en acceptabel nivå på produktionen ingår
i målsättningen att verka för ett livskraftigt jordbruk. Motivet
för norrlandsstödet är enligt vår uppfattning primärt att
ersätta jordbruket för merkostnader p.g.a. klimat, avstånd,
växtodlingssäsongens längd, dyrare byggnader m.m.
Vår utgångspunkt för stödnivån till jordbruket i norra
Sverige vid ett EU-medlemskap var den stödnivå som gäller
för budgetåret 1994/95 d.v.s. 1 044 miljoner kronor. Det
innebär att målsättningen för stödet ligger fast vid minst den
nivå som gällde före medlemskapet i EU.
En uppföljning av konsekvenserna för det norrländska
jordbruket efter EU-medlemskapet måste göras fortlöpande.
Detta synes särskilt viktigt då väsentliga förändringar i
stödets konstruktion genomförts.
4.7 Skatt på handelsgödsel
Riksdagen har på förslag av den socialdemokratiska
regeringen beslutat om höjda skatter på handelsgödsel. När
förslaget lanserades angavs miljöhänsyn som skäl för
höjningen. Enligt Socialdemokraterna kommer höjda
handelsgödselskatter att leda till att läckaget av kväve till
havet minskar. Därigenom skulle algblomningen och
övergödningsproblemen i bl.a. Östersjön kunna lösas. Detta
är dock i sak fel. Läckaget av näringsämnen minskar eller
ökar inte automatiskt med ändrad användning av
handelsgödsel. Variationer i kväveläckaget kan lika gärna
relateras till väderlek och andelen höstsådd gröda och
vintergrön mark.
Vidare svarar svenskt åkerbruk endast för drygt en procent
av kväveläckaget till Östersjön. En stor del av detta kommer
i sin tur förmodligen från stallgödsel som kan vara en större
källa till kväveläckage eftersom det är svårare att dosera.
Även om allt svensk jordbruk helt skulle läggas ner skulle
det inte påverka övergödningssituationen i Östersjön. Den
som påstår att man kan lösa övergödningsproblemen i
Östersjön med hjälp av höjd skatt på handelsgödsel i Sverige
utgör själv en fara för miljön genom att förespegla att det
finns enkla lösningar på komplicerade miljöproblem.
Eftersom det saknas miljöargument för att införa höjda
skatter på handelsgödsel ifrågasätter vi starkt relevansen i
detta beslut. En objektiv och saklig utvärdering om motivets
hållbarhet bör göras. Fortsatta höjningar med dessa motiv
som grund bör avviseras. De medel som kommer in genom
den redan beslutade höjningen bör gå till delfinansieringen
av deltagandet i EU:s miljöprogram för jordbruket.
4.8 Bioproduktion
Produktion av bioråvaror kan genom EU-medlemskapet få
ett lyft. Genom möjligheten att utnyttja EU-trädan för en
sådan produktion förbättras de ekonomiska
förutsättningarna radikalt för biologiska råvaror till industrin
och för energiändamål. En utredning om möjligheterna att
utveckla och öka användningen av biologiska råvaror i
Sverige har i sitt betänkande ''Växande råvaror'' SoU
1994:113 föreslagit en rad åtgärder för att stimulera
utvecklingen och användningen av förnyelsebara råvaror.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag i detta
syfte.
4.9 Avbytartjänsten
Regeringens förslag att slopa allt stöd till
avbytarverksamheten från den 1 juli 1995 är oacceptabelt.
Lantbrukarnas Avbytartjänst AB startade sin verksamhet
1975 efter beslut i riksdagen. Uppgiften är att ge landets
djurägare möjlighet till viss ledighet samt hjälp vid sjukdom
och olycksfall. Beslutet om stödet till avbytarverksamheten
togs som en komplettering till den tidigare prisregleringen
och ambitionen att uppnå vissa trygghets- och inkomstmål.
I samband med att 1990 års jordbrukspolitiska beslut antogs
uttalades att: ''anslagsposten låg inkomtsatsning, vari
avbytarstödet ingick, var så väsentlig från social synpunkt
att några förändringar av finansieringen tillsvidare inte borde
genomföras''. Dock framhölls då också: ''Möjligheterna att
på sikt överföra ansvaret till jordbruksnäringen bör
övervägas.''
Jordbruksutskottet uttalade sig våren 1992 angående
avbytartjänsten att: ''Verksamheten är av stor betydelse inte
minst för rekryteringen av unga företagare.'' Utskottet ansåg
också då att: ''Ett överförande av ansvaret för finansieringen
till jordbruksnäringen inte får innebära att den från social
synpunkt så väsentliga avbytarverksamheten äventyras''.
Med regeringens förslag att ta bort hela stödet från den 1 juli
1995 anser vi att verksamheten äventyras. Vi föreslår därför
att en långsammare avtrappning av det statliga stödet sker
fram till 1998, så att avbytartjänsten hinner finna nya former
och lösningar kring hur verksamheten skall drivas vidare.
4.10 Skattechocken
EU-avgiftens finansiering blir en skattechock för jord- och
skogsbruket. Den föreslagna skattebelastningen står inte i
proportion till jordbrukets del i samhällsekonomin. Nya
fastighetsskatter, arbetsgivaravgifter, miljöskatter,
dieselskatter utöver alla andra skattehöjningar blir en
övermäktig börda för många. Detta tillsammans med att den
svenska bonden inte fullt ut får samma möjligheter som
konkurrenterna i övriga EU-länder leder till helt oacceptabla
ekonomiska konsekvenser för landsbygdsnäringarna.
5. Moderat konsumentpolitik
Inom den gemensamma marknaden kommer ett betydligt
rikare och mer varierat utbud av varor och tjänster att finnas
till svenska konsumenters förfogande. En gemensam
konsumentpolitik är nödvändig inom EU för att marknaden
skall fungera väl. Vi moderater skall aktivt påverka
utvecklingen av den politiken och de gemenskapsregler som
är av betydelse för konsumenterna. Målet och inriktningen
skall vara att främja konsumenternas intresse som aktörer på
marknaden. Konsumenternas ställning skall stärkas vad
gäller ekonomiskt och rättsligt skydd, hälsa, säkerhet, pris
och kvalitet. Konsumentpolitiken skall utformas så att den
skapar förutsättningar för hushållen att utnyttja sina
möjligheter och resurser enligt egna önskemål. Därutöver
skall konsumentpolitiken främja konsumenternas intresse av
en från miljösynpunkt långsiktig hållbar utveckling samt
verka för att konsumenternas önskemål om en god miljö får
genomslag på marknaden inom jordbrukets och
livmedelssektorns områden.
5.1 Förändringar vid EU-inträdet
Flertalet av EU:s bestämmelser på livsmedelsområdet är
totalharmoniserade vilket innebär att det inte är tillåtet att ha
vare sig strängare eller liberalare bestämmelser i enskilda
länder. EU:s bestämmelser grundas, i likhet med tidigare
svenska, i stor utsträckning på rekommendationer som
utarbetats inom WHO:s och FAO:s gemensamma
standardiseringsorgan Codex Alimentarius. Skillnaderna
mellan EU:s regler och de tidigare svenska reglerna är därför
små. Det finns dock vissa viktiga undantag.
5.2 Bra märkning av livsmedel
Medlemskapet i EU kommer sannolikt att leda till ökad
konkurrens inom livsmedelsområdet. Danmark m.fl. stora
producentländer kommer att söka komma in på den svenska
marknaden och handeln ges ökade möjligheter att vända sig
till utländska leverantörer. I Konsumentberedningens
betänkande (SOU 1994:112) Konsumenterna och
livskvaliteten visas att det finns en utbredd oro bland svenska
konsumenter att en ökad import kan innebära sämre kvalitet.
Borttagandet av gränskontrollerna inom EU innebär att
kontrollen av livsmedel som förs in i landet i högre grad än
nu måste bygga på den livsmedelskontroll som sker i
utförsellandet. Sverige har redan genom EES-avtalet
accepterat EU:s bestämmelser om att medlemsländerna inte
kan ha generella krav på ursprungsmärkning. Handeln har
hittills frivilligt märkt främst kött- och köttprodukter med
uppgift om råvarans ursprungsland. Märkningen kan fungera
som en konkurrensfördel inom det egna landet eftersom det
visat sig att de flesta föredrar livsmedel från inte bara det
egna landet utan även från den egna närregionen.
Livsmedelsverket bör därför fortsätta att uppmuntra
producenter och handel att ursprungsmärka livsmedel.
Samtliga i en produkt ingående ingredienser skall
deklareras såvida det inte handlar om sammansatta
ingredienser i en ingrediensförteckning. Den moderata
ståndpunkten är att verka för det som varit gällande i Sverige
nämligen att en tillsats eller liknande förändring av
livsmedlet skall vara till fördel för konsumenten för att
godkännas. Vidare att alla ämnen i sammansatta ingredienser
skall deklareras vilket är viktigt speciellt för alla som har
allergier.
I de flesta EU-länder bakas och säljs bröd i
konsumenternas närhet. I Sverige transporteras brödet
jämförelsevis långt innan det når kunden. Den starka
konsumentopinionen för den dubbla datummäkningen dvs.
en märkning där även bakdag anges, är därför ett berättigat
krav.
5.3 Förbättrad kvalitet
Sverige har deklarerat att det är viktigt att behålla den höga
svenska ambitionsnivån på miljö-, livsmedels- och
djurskyddsområdena och fått en stor förståelse för detta.
Svenska myndigheter bör därför kunna driva en strikt, fast
linje när det gäller skydd mot olämplig livsmedelsimport.
Konsumenternas intressen måste hävdas starkt när det gäller
livsmedels kvalitet och säkerhet.
Den lokala livsmedelstillsynen måste förbättras. Den har
kritiserats av Riksdagens revisorer som anser att den bör
effektiviseras och utföras på ett mer likartat sätt i olika
kommuner. Det är viktigt med en bra fungerande kontroll av
såväl svenska som importerade livsmedel. Den kommunala,
lokala livsmedelstillsynen måste därför fås att fungera bättre.
För allt fler konsumenter är etik, miljö, hälsa och andra
subjektiva faktorer avgörande när de handlar sina livsmedel.
Det märks tydligt när det gäller den stora efterfrågan på
KRAV-odlade, ekologiskt odlade produkter. (KRAV
Kontrollföreningen för Ekologisk odling) För dessa
konsumenter är varans KRAV-märkning det avgörande, inte
ursprungslandet. Det ekologiska jordbruket har som
målsättning att utforma resurseffektiva, kretsloppsbaserade
produktionssystem som ger låg miljöpåverkan och
producerar livsmedel med hög kvalitet. Andra viktiga mål är
att ge djuren livsbetingelser som tillgodoser deras naturliga
behov samt bevara och utveckla ett kulturlandskap med
artrikedom och biologisk mångfald.
De regler och förbehåll som den borgerliga regeringen
förhandlade sig till såsom frihet från antibiotika och förbud
att använda kadavermjöl bör hållas även efter reglerna och
att även EU i övrigt skall omfattas av dessa regler. Sverige
skall också arbeta för att de skärpta djurskyddskrav som
finns i vårt land även skall gälla i övriga EU-länder.
Socialdemokraterna har med vänsterns hjälp under hösten
1994 drivit igenom beslut om att stöd till ekologisk odling
skall ges endast till de jordbrukare som helt ställer om till
sådan odling. Vi moderater anser det vara helt fel. Många
jordbrukare kan inte förbinda sig att ställa om sina gårdar
helt. Kravet om hel omläggning kan t ex ge ofördelaktiga
omläggningsplaner då växtföljden vanligtvis är längre än
fem år.
Konsumenternas efterfrågan på KRAV-odlade livsmedel är
större än tillgången. Riksdagen har tagit beslut om att år
2000 bör målet för ekologisk odling omfatta 10 %
av åkerarealen. KRAV-odlade livsmedel ger bättre miljö
och tar djuretiska hänsyn. Vi moderater kommer därför med
kraft att verka för att ekologisk odling kan bedrivas på delar
av gården om jordbrukaren så önskar.
5.4 Konsumentpåverkan
Moderat konsumentpolitik inom livsmedelsområdet syftar
till att vi i Sverige skall ha en aktiv och kunnig
konsumentopinion. Konsumentorganisationerna inom EU
har riktat kritik mot den svårgenomträngliga lagstifningen
som dessutom är starkt styrd av producentintressen. Det är
viktigt att de svenska konsumentföreträdare som är
involverade i arbetet med konsumentpolitiska frågor inom
EU har goda möjligheter att hävda svenska intressen. De bör
därför ges insyn i myndigheters arbete. I Sverige är
konsumenterna svagt organiserade i jämförelse med
jämförbara länder inom EU.
Vi moderater kommer att verka för en liberaliserad
jordbrukspolitik inom EU, aktivt driva kraven på en
reformerad, mindre reglerad och subventionerad gemensam
jordbrukspolitik. Ett avreglerat och mera marknadsorienterat
jordbruk skulle innebära ökad konkurrens även från länder
utanför EU och därmed en ytterligare skärpning mot ännu
bättre kvalitet och lägre pris. Det skulle gynna oss alla både
som konsumenter och skattebetalare.
6 Forskning och högre utbildning
Forskning och utbildning är verksamheter som kräver
långsiktighet och uthållighet i planering och genomförande.
Alltför drastiska förändringar genom nedskärning av anslag
raserar snabbt forskningsverksamheten. Nedläggning av
verksamheten bör därför ske med god framförhållning. Vi
har i Sveriges riksdag därför varit eniga om att
forskningsanslag för universitetens basanslag och för
forskningsområden inte ska utsättas för större nedskärningar
än att det blir möjligt för universiteten att göra
omprioriteringar och anpassa verksamheten vid respektive
universitet på ett så klokt sätt som möjligt.
Det statsfinansiella läge som Sverige nu befinner sig i har
emellertid medfört att också forskningsanslagen nu föreslås
bli minskade. Utbildningsministern har på universitetens
basanslag gjort en nedskärning med några procent fördelade
på de olika budgetåren i något olika form fram t.o.m. 1998.
Beträffande Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) har
jordbruksministern föreslagit en besparing på hela 104
miljarder kronor på universitetets basanslag för budgetåret
1995/96, vilket är en nedskärning med 10 procent att
jämföras med de övriga universitetens nedskärning, som är
2,4 procent för samma tid och för hela perioden stannar vid
8 procent. Skogs- och jordbrukets forskningsråd har
föreslagits få en minskning på anslagen med ca 25 procent.
Vi föreslår också en kraftig besparing både på SLU och
på Skogs- och jordbrukets forskningsråd. Men sammantaget
innebär regeringens förslag alltför kraftiga minskningar av
resurser för den forskning och utbildning om bruket av våra
naturresurser som bedrivs vid SLU. Därför vill vi att
nivåsänkningen inte blir så stor. Jämfört med regeringen
föreslår vi att anslaget till SLU höjs med 20 miljoner kronor
för nästa budgetår räknat på 12-månadersperioden, samt att
anslaget till Skogs- och jordbrukets forskningsråd höjs lika
mycket.
De uppsägningar som ändå blir en följd av det betydligt
större betinget för SLU måste kunna göras med en
framförhållning som avser mer än kommande budgetår. Det
är därför angeläget att det ålagda besparingsbetinget liksom
på Utbildningsdepartementets område uttryckligen anges
gälla fram till och med 1998. Vi föreslår därför att riksdagen
uttalar att den besparing som nu ålagts SLU avser perioden
fram till och med 1998.
För att det skall finnas rimliga möjligheter att genomföra
besparingarna och samtidigt nå upp till examinationsmålet
utan att sänka utbildningskvaliteten måste SLU ges en frihet
att förutsättningslöst pröva varje enskild verksamhet och
besluta om de förändringar som krävs. Direktiv och förbehåll
från centralt håll måste undvikas. Därför är det oroväckande
att jordbruksministern delat ut ett fribrev från indragningar
på en av SLU:s verksamhetsorter. Mot bakgrund av att denna
ort också är den enda av SLU:s verksamhetsorter som ligger
i jordbruksministerns egen valkrets är det dessutom pikant
och gränsar till ministerstyre. Riksdagen bör därför uttala att
Bispgården som lokaliseringsort för SLU:s verksamheter
inte bör prioriteras på annat sätt än övriga orter dit
verksamhet inom SLU i dag är lokaliserad.
7 Svensk jordbrukspolitik in i ny fas
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen från årsskiftet
1994/95 får praktiskt en mängd konsekvenser. En av de
viktigaste är att regeringens och riksdagens relation till
jordbruks- och livsmedelssektorn och dess företrädare
radikalt bör förändras. Under lång tid har näringen och
samhället varit motparter i en ständigt pågående
förhandlings-process. Detta förhållande har nu till allt
väsentligt upphört.
Jordbrukspolitiken bör nu inriktas på att tillsammans med
näringen, i nationens intresse, tillvarata och utveckla den
svenska livsmedelsproduktionens förutsättningar. Politiker
måste gå med och inte mot en näring som nu för första
gången möter en stark europeisk konkurrens. Detta menar vi
innebär att jordbrukspolitiken skall gå in i en ny fas.
Politiken skall hjälpa näringen att inta sin plats i det
internationella perspektivet vad gäller produktionen av
jordbruksvaror. Stödet skall inte innebära speciella förmåner
till jordbruksnäringen utan endast bidra till att skapa goda
förutsättningar och rättvisa villkor. Konkurrensneutralitet
gentemot andra producenter som agerar på den svenska,
europeiska och internationella marknaden, är en
grundförutsättning för en god utveckling även inom den
svenska jordbrukssektorn.
7.1 Långsiktigt mål för jordbrukssektorn
Det naturligt första steget för den nya svenska jordbruks-
och livsmedelspolitiken bör inriktas på att politiker liksom
näringens företrädare söker enas om en långsiktig
målsättning för politiken och näringens utveckling. Vad vi
förstår råder en stor samstämmighet kring att Europeiska
unionens jordbrukspolitik måste genomgå betydande
förändringar under de kommande åren. Den svenska
regeringen har klart och tydligt uttalat sig för att arbeta för
detta.
Följaktligen bör då målsättningen med politiken vara att så
konsekvent och smärtfritt som möjligt söka anpassa näringen
till de förhållanden som kan antas blir gällande i en framtida
närmast helt avreglerad internationell marknad för
jordbruksprodukter. Detta förutsätter förändringar av såväl
EU:s jordbrukspolitik som ytterligare framsteg inom GATT-
samarbetet. En utvidgning av EU hör också hemma i det
scenariot. Ingen kan i dag förutse vilket tidsperspektiv
scenariot förutsätter med det är ändå i denna riktning som
politikens målsättning måste klargöras och förankras inom
näringen. Detta skulle vara till gagn för såväl jordbruk som
livsmedelsindustrin och dess anställda men också hela
nationen i övrigt.
7.2 Regional omfördelning och kapitaliseringseffekter
Utan att vilja föregripa målsättningsdiskussionen ovan
måste vi redan i denna motion starkt ifrågasätta om ett par
av punkterna i redan fattade riksdagsbeslut och i regeringens
förslag ligger i linje med tanken att på bästa sätt anpassa
näringen till den resursfördelning vi kan vänta oss att finna
på en internationell avreglerad marknad för
jordbruksprodukter.
Utnyttjar man, såsom nu sker, EU:s arealsättningar för att
åstadkomma en regional omfördelning av
jordbruksproduktionens lönsamhet, så är detta att gå åt rakt
motsatt håll än att underlätta en marknadsmässig
resursfördelning. En konsekvens av detta kan bli att bidragen
kapitaliseras i ökade markvärden för jordbruksmark med
sämre odlingsmässiga förutsättningar. På sikt leder detta till
en ökad räntebelastning i jordbruksproduktionen.
Det förhållandet att man påstår sig vilja minska risken för
ökade markvärden på bättre jordar är knappast något
argument för omfördelning. Kapitaliseringsprocessen är
mycket komplicerad och till stora delar okänd. Innan man
gör ytterligare politiska ingrepp som kan förväntas påverka
markvärdena i olika delar av landet krävs ökade studier kring
hur processen fortgår praktiskt och hur den påverkar vår
framtida konkurrenskraft.
För att begränsa problemen med kapitaliseringseffekter
bör också en fri handel med miljökvoter eftersträvas. Nu
gällande beslut att omsätta miljökvoter genom
administrativa åtgärder leder till negativa effekter på
fastighetsmarknaden och blir sannolikt även dyrare för
statskassan.
Svenskt jordbruk är redan i dagsläget belastat med
väsentligt högre politiskt beslutade kostnader än våra
närmaste konkurrentländer och ytterligare höjningar är
föreslagna.
Vi kräver att en konsekvent analys tas fram kring hur
ingreppen påverkar markvärdena i olika delar av landet.
Skapas nu höga markvärden på mindre bäriga jordar riskerar
många företag bli utslagna när skyddsnivåerna börjar sänkas
och vi närmar oss en i det närmaste avreglerad internationell
livsmedelsmarknad.
7.3 En parlamentarisk uppföljning
Stora förändringar sker nu åter vad gäller
jordbrukspolitiken. Det är viktigt att den svenska jordbruks-
och livsmedelssektorn positivt lyckas utnyttja de möjligheter
som EU- anslutningen skapar. Vi moderater anser att det
behövs en målsättning och en strategi för det fortsatta
politiska agerandet inom EU.
Då de allra flesta är klart medvetna om att EU:s
jordbrukspolitik CAP måste reformeras, att den tar en stor
del av EU:s budget i anspråk o.s.v. synes det oss påkallat att
begära att en arbetsgrupp eller kommitté med bred
parlamentarisk förankring tillsätts för att följa utvecklingen.
Det gäller också att följa och utvärdera tillämpningen av
EU:s regler och stöd i den svenska verkligheten.
8 Underlätta för landsbygden
Det finns en särskild koppling mellan jordbruksnäringen
och landsbygden. En seriös och allvarligt menad diskussion
om jordbruket måste baseras på detta och på de svårigheter
och möjligheter som är gemensamma för dessa områden.
En övertro på politiska lösningar och att välfärd byggs
genom storskaliga enhetsmodeller fungerar inte i praktiken,
allra minst på landsbygden. Utvecklingen av landsbygden
hämmas om politiken betraktas som ett problem där det
gäller att fördela och hushålla med givna resurser. Denna
inställning är alltför snäv. I en fri ekonomi är resurserna inte
givna. Marknaden upptäcker nya resurser samtidigt som den
hushållar med de gamla.
Debatten om landsbygden har varit negativ och
problemfokuserad. Problemen såsom avfolkning, dålig
service, ont om arbeten m.m. har staplats på varandra. Vi
anser i stället att landsbygden är rik på resurser som den själv
måste ges möjlighet att utveckla. Produkterna från skogen
utgör vår viktigaste exportvara. Det svenska jordbruket
tillhör de mest effektiva i världen. Kulturlandskapet, som är
en följd av de areella näringarnas verksamhet, är vackert och
skiftande. Diskussionen måste nu föras om hur man kan
avlägsna hinder för entreprenörer, nya företag och
investeringar att dra nytta av dessa resurser.
Kulturlandskapet är också viktigt för turistnäringen.
Den borgerliga regeringen förhandlade fram ett mycket
bra EU-avtal för landsbygden. Den socialdemokratiska
regeringen har dock vägrat att på samma sätt fullfölja
genomförandet av avtalet, vilket är anmärkningsvärt. Den
socialdemokratiska regeringens klart negativa inställning till
jordbruket och därmed också till landsbygden motverkar de
positiva effekter EU-medlemskapet skulle kunna ge.
Moderata samlingspartiet är starkt kritisk till den
socialdemokratiska landsbygdspolitikens utformning.
8.1 Underlätta boendet på landsbygden
Många människor föredrar att bosätta sig på landet där
man har tillgång till naturen och kan känna frihet. Det är
angeläget att man underlättar boende på landet och att regler
och bestämmelser utformas så att dessa inte utgör ett hinder
för boendet.
Glesbebyggelserätten bör återinföras. Endast starka skäl
skall få hindra bebyggelse. Den lagstadgade huvudregeln
skall vara rätten att bygga på landet. Lantbrukares rätt att
uppföra ekonomibyggnader utan formell prövning bör
bevaras. Förbudet att bygga i strandnära områden bör ses
över i syfte att underlätta för människor att bygga längs fler
kust- och sjöområden.
Många människor önskar kunna äga en bit mark. Den
möjligheten har ökat genom bättre förutsättningar att göra
avstyckningar från jordbruksfastigheter genom
lantmäteriförrättning och genom förändringar i
jordförvärvslagstiftningen. Vi anser att man bör gå ännu
längre och införa generösare regler för sådana avstyckningar.
Detta kan gälla familjemedlemmar som gärna vill äga en bit
mark i anslutning till det tidigare föräldrahemmet, eller andra
som vill bedriva verksamhet med anknytning till markbehov.
Stora delar av jordförvärvslagen har på senare tid ändrats.
Detta underlättar för nya hushåll att etablera sig på
landsbygden. Arbetet med att liberalisera reglerna i
jordförvärvslagstiftningen bör drivas vidare. Krav på
förvärvsprövning bör undvikas eftersom det utgör hinder för
etablering och utveckling.
Tillgångarna i jordfonden bör säljas ut. Detta ägande bör
staten enligt vår mening skifta till ett annat mer
ändamålsenligt ägande. Vi anser att staten genom
privatisering av jordfonden bör använda de då frigjorda
medlen till att investera i skyddsvärda områden där staten
avser att ha ett långsiktigt ägande.
8.2 Valfrihet gynnar landsbygden
Hemmets gemenskap och den lilla världen spelar ofta en
stor roll på landsbygden. En ökad bosättning i glesbygd
stärker den sociala gemenskapen. Medelåldern är ofta hög.
Ett ökat inslag av yngre familjer skapar en kontinuitet och
ger ökad trygghet.
På det familjepolitiska området har också den socialistiska
politiken slagit igenom efter valet. Beslutet om att avskaffa
vårdnadsbidraget och slopandet av den lagstadgade
tryggheten för de föräldrar som vill ha alternativ barnomsorg
är mycket negativ för landsbygden. Vi anser att
vårdnadsbidraget och den lagstadgade friheten inom
barnomsorgen snarast skall återinföras. Skolpengen är också
viktig när det gäller att driva skolor på landsbygden, som
annars riskerar att läggas ner.
Vi anser att man skall gå vidare på denna valfrihetens väg.
Detta kan t.ex. gälla äldreomsorgen, där en utvidgad rätt till
valfrihet skulle skapa möjlighet att etablera små
ålderdomshem eller att hemtjänsten ordnas på ett flexibelt
sätt.
8.3 Ny teknik ger landsbygden nya möjligheter
Den nya tekniken, inte minst inom dataområdet har öppnat
nya vägar för arbete och sysselsättning. Man är nu mindre
beroende av vart arbetet lokaliseras. Detta medför också
ökade möjligheter för nya sysselsättningar på landsbygden.
För att underlätta en sådan utveckling krävs en ny syn i
relationen arbetsgivare och arbetstagare. De gamla
strukturerna passar ofta inte in i en ny tid.
Anställningsförhållandena kan bli mera informella och
entreprenörskapet utvecklas på områden där tidigare strikta
anställningsregler varit gällande. Här anser vi att man bör se
över arbetsmarknadslagstiftningen i syfte att underlätta och
öka flexibiliteten för små, nystartade företag.
På landet är bilen och kommunikationerna helt avgörande
för framtiden. Bilen är en oersättlig resurs och kommer att
så förbli. Målsättningen måste därför vara att göra bilarna
ännu mer miljöanpassade, utan att försvåra för människor att
använda bilen.
Den kommersiella servicen på landsbygden är viktig.
Etableringar kan underlättas genom översyn av regelverken.
Att ställa för höga krav på livsmedelshantering i lanthandeln
eller på kaféägaren eller hårfrisörskan kan göra etableringar
omöjliga. Regler som syftar till att förbättra servicen får inte
motverka sig själva och leda till det motsatta. Vi anser att en
översyn av dessa regler, som påverkar etablerings- och
servicemöjligheterna, skall göras skyndsamt.
8.4 Basnäringarna på landsbygden
De areella näringarna, jorden och skogen, som ingående
behandlats tidigare i motionen och vad gäller skogen i en
särskild motion (1994/95:Jo305), utgör grunden för
verksamheten på landsbygden. Det är därför helt avgörande
för landsbygdens framtid hur utvecklingen blir inom dessa
områden. Vi vill värna och utveckla såväl jordbruket som
skogsbruket.
Den socialdemokratiska regeringens och den
socialdemokratiska riksdagsmajoritetens klara ovilja att ta
tillvara den tidigare regeringens förhandlingsresultat
försvårar den positiva utveckling som vi eftersträvar.
En målsättning för det svenska skogsbruket måste vara att
väsentligt öka förädlingsgraden. De arbetstillfällen som
genereras genom skogsråvaran, kan därigenom öka. För att
lyckas med detta krävs en prioritering av forskning och
produktutveckling, men också en politik som underlättar för
förändring och flexibilitet inom näringslivet.
Kombinationen jord- och skogsbruk har av tradition varit
stark i vårt land. Vi menar att denna struktur är viktig även i
framtiden. Familjejordbruken utgör här en viktig
förutsättning. Vår målsättning är att ytterligare stärka
familjejordbruken och det enskilda ägandet av jord och skog.
Utförsäljningen av vissa Domänverksarealer har varit och är
en god markering härvidlag. Staten bör genom sin ägarandel
i det nya Assi-Domän verka för att försäljningen av
skogsmark till enskilda fortsätter.
Äganderättsfrågorna och ersättningsreglerna vid intrång är
också viktiga i detta sammanhang. Den privata äganderätten
måste värnas. Vid intrång skall ersättning utgå till fulla
värdet.
De av regeringen aviserade nya skatterna och pålagorna på
ägandet kommer att försvaga det familjeägda skogs- och
jordbruket. Fastighetsskatt på skogsbruk och jordbruk samt
en återinförd avgift motsvarande den avskaffade
skogsvårdsavgiften innebär ett införande av skatt på det
arbetande kapitalet. Detta dränerar möjligheterna till
utveckling, tillväxt och investeringar i dessa företag.
Kulturlandskapets fortlevnad hänger på jordbruket.
Animalieproduktionen är en viktig del i detta sammanhang.
Utan mulens och klövens positiva inverkan på det öppna
landskapet minskar naturvärdena. Den flora som utvecklats
i hagar och ängsmarker skall bevaras. Jordbruket måste då
vara ekonomiskt lönsamt och bärkraftigt. Höjda skatter och
orättvis behandling jämfört med utländska konkurrenter
måste undvikas.
9 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om anpassningen till EU:s
jordbrukspolitik,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avreglering av EU:s
jordbrukspolitik CAP,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om urholkning av EU-avtalet,
4. att riksdagen hos regeringen begär en konsekvensanalys
kring effekterna av riksdagens beslut i anledning av EU-
avtalet i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljöprogrammet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om LFA-stödet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arealersättningar inom EU,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om prisorter för inlösen av spannmål,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljöavgifter,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bioproduktion,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avbytartjänsten,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om finansiering av EU-avgiften,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om de ekonomiska konsekvenserna
för jord- och skogsbruket till följd av skattepolitiken,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den framtida konsumentpolitikens
mål och inriktning,1
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att tillsatsmedel för att godkännas
skall vara till fördel för konsumenten,1
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att alla ämnen i sammansatta
ingredienser skall deklareras,1
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att dubbel datummärkning skall
gälla för mjukt bröd,1
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att den lokala livsmedelstillsynen
måste förbättras,1
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ekologisk odling skall kunna
bedrivas på delvis omställda gårdar,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att konsumentorganisationer och
andra konsumentföreträdare ges möjligheter till insyn i
myndigheters arbete med konsumentfrågor,1
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att den besparing som nu ålagts
SLU skall avse perioden fram t.o.m. 1998,2
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen itll känna
vad i motionen anförts om att SLU-verksamhet vid
Bispgården inte bör prioriteras på annat sätt än verksamhet
på andra orter,2
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den svenska livsmedelsbranschen
i det internationella perspektivet,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om långsiktiga mål för
livsmedelssektorn i Sverige,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om regional omfördelning och
kapitaliseringseffekter,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om parlamentarisk uppföljning av
utvecklingen av jordbruket i Sverige,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om underlättande av boendet på
landsbygden,3
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avstyckningar från
jordbruksfastighet och om jordförvärvslagstiftningen,3
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utförsäljningen av tillgångarna i
Jordfonden,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kommunikationerna och telenätet
på landsbygden,4
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om forskning inom skogs- och
träproduktssektorn,5
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utförsäljning av skogsmark från
Assidomän,5
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den privata äganderätten.
Stockholm den 24 januari 1995
Göte Jonsson (m)
Ingvar Eriksson (m)
Carl G Nilsson (m)
Eva Björne (m)
Ola Sundell (m)
Anders G Högmark (m)
Patrik Norinder (m)
Jan-Olof Franzén (m)
Lars Björkman (m)
Inger René (m)
Peter Weibull Bernström (m)
1 Yrkandena 14--18 och 20 hänvisade till LU
2 Yrkandena 21 och 22 hänvisade till UbU
3 Yrkandena 27 och 28 hänvisade till BoU
4 Yrkande 30 hänvisat till TU
5 Yrkandena 31 och 32 hänvisade till NU