Regeringen har i sin budgetproposition 1994/95:25
föreslagit att stödet till avbytarverksamheten skall upphöra.
Motivet är en besparing med ca 100 miljoner kronor.
Risken finns att denna besparing kan få negativa effekter
som ger andra kostnader för samhället.
Avbytarverksamheten sysselsätter ca 1 700 anställda idag,
varav ca 40 procent är kvinnor. Dessa avbytare avlastar i dag
ett stort antal mjölkproducerande familjelantbrukare som på
detta sätt har kunnat få en något drägligare social tillvaro.
Liksom andra grupper i samhället har dessa fått möjlighet till
några dagars ledighet varje månad med rimliga ekonomiska
villkor.
Ingen orkar i dagens samhälle yrkesarbeta 365 dagar per
år. Om lantbrukaren själv mot all förmodan skulle gör det så
kommer familjen i övrigt och barnen i synnerhet att finna
situationen ohållbar.
Kan man ej skapa möjligheter så att avbytarverksamheten
på något sätt kan fortleva, riskerar större delen av de 1 700
avbytarna arbetslöshet liksom att en hel del av
familjelantbrukarna så småningom tvingas söka andra yrken
för att klara den sociala tillvaron. Avbytaren gör i dag en
insats som har stor betydelse för familjelantbrukets
möjlighet att fortleva.
Övergångstid
När nu regeringen lägger förslag om att stödet snabbt skall
avvecklas uppstår stora problem. Näringen får svårt att på
kort tid hinna skapa nya former eller anpassa sig till annan
kostnadsbild.
Det är viktigt att näringen under en övergångsperiod ges
möjlighet att anpassa sig till de nya spelreglerna. När den
statliga subventionen upphör måste nya lösningar och nya
företagskonstellationer ges chans att växa fram, dels för att
prova andra lösningar, dels för att framför allt genom
konkurrens skapa motivation till utveckling och
effektivisering av verksamheten.
Vi anser därför att subventionen successivt bör avvecklas
under budgetåret 1995/96 så att näringen hinner anpassa sig.
Lantbruket måste ges möjlighet att justera sin
kostnadsstruktur för att klara den ökade kostnad för
avbytaren som borttagande av den statliga subventionen
innebär.
Om lantbrukaren på kort sikt måste avstå från
avbytartjänsten elimineras även möjligheten för nya företag
och organisationer att växa fram. När lantbrukaren anpassat
sin kostnadsstruktur och återigen vill anlita avbytare har
denna yrkeskår uttunnats. De avbytare som finns i dag och
som borde kunna utvecklas i positiv och konstruktiv riktning
har då tvingats välja andra yrken, och eventuella nya
organisationer och företag lyser med sin frånvaro.
Den nya konkurrenslagen
Det är viktigt att ur konkurrenssynpunkt iaktta stor
försiktighet vid införande av subventioner till en näring.
Likaså kan fonderade medel som uppstått på grund av
statliga subventioner snedvrida konkurrensen när de tas i
anspråk. Staten måste i sådana lägen vara noggrann så att fri
konkurrens ej hämmas.
Den nya konkurrenslagen som gäller från 1 juli 1993
bygger på förbud mot kunkurrensbegränsande avtal och
missbruk av dominerande marknadsställning. Lagen innebär
en radikal brytning med det tidigare rättsläget och en
långtgående anpassning till EU:s konkurrensrätt. Lagen är
mycket viktig för näringslivet och genom sina ogiltighets-
och skadeståndspåföljder sammanför lagen
konkurrenslagstiftningen med den centrala civilrätten.
Staten måste tillse att förutsättningar skapas för
konkurrerande företag att verka på samma villkor som den
i dag monopolistiska avbytartjänstorganisationen som drivs
genom LRF.
Visserligen framgår av rättspraxis att
konkurrensbegränsningar som direkt omfattas av
särregleringar som det allmänna står bakom eller som är en
ofrånkomlig konsekvens av dessa gör att några ingripanden
enligt konkurrenslagen ej sker. Det ingår dock i
Konkurrensverkets uppgift att verka för en anpassning till
EES-avtalet och sedemera EU-medlemskapet, vilket skall
medföra en avveckling av konkurrenshämmande regleringar.
Vi förutsätter därför att stöd och bidrag utgår på ett sådant
sätt att nya företag som skall arbeta med avbytarverksamhet
ges möjlighet att verka på samma villkor som det i dag
etablerade Avbytartjänst som hittills har haft ensamrätt till
subventionerna.
LRF har genom åren fått statliga bidrag som man fonderat.
Vi förutsätter med hänvisning till ovanstående att ingen
snedvridning i konkurrensen mellan LRF:s
Avbytarorganisation och nya företag som ämnar etablera sig
på marknaden kommer att uppstå om nu LRF avser att
använda dessa fonder.
EU:s stöd till avbytarorganisationer
I prop. 1994/95:19 framgår att ett startstöd till
avbytarorganisationer skall finnas som avser att täcka
administrationskostnaderna för nya organisationer som
tillhandahåller serviceverksamhet med ersättare vid ledighet
och sjukdom. Detta stöd kan lämnas med högst 12 035 ecu
per heltidssysselsatt avbytare. Stödet skall fördelas under
fem år och trappas av under perioden.
Vi utgår från att dessa medel kommer att administreras och
utbetalas av t. ex. jordbruksverket och inte någon
näringslivsorganisation. Detta med hänvisning till eventuella
risker för konkurrensbegränsningar.
Vi anser det viktigt att dessa medel används för att
stimulera till konkurrens och nyetableringar av företag som
kan utveckla avbytarverksamheten och näringen i positiv
riktning. Det är viktigt att nya företag ges förutsättningar att
verka på marknaden på lika villkor så att dagens
monopolistiska system bryts.
Hemställan
Med hänvisning till den anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avveckling av subventioner,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om statliga medel till avbytartjänster,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om EU:s startstöd till
avbytarorganisationen.
Stockholm den 24 januari 1995
Inger René (m)
Gustaf von Essen (m)