Allmänt angående regeringens proposition
Regeringen har i sin budgetproposition 1994/95:25 föreslagit att stödet till avbytarverksamheten skall upphöra. Motivet är en besparing med ca 100 miljoner kronor.
Risken finns att denna besparing kan få negativa effekter som ger andra kostnader för samhället. Avbytarverksamheten sysselsätter ca 1 700 anställda idag, varav ca 40 procent är kvinnor. Dessa avbytare avlastar i dag ett stort antal mjölkproducerande familjelantbrukare som på detta sätt har kunnat få en något drägligare social tillvaro. Liksom andra grupper i samhället har dessa fått möjlighet till några dagars ledighet varje månad med rimliga ekonomiska villkor.
Ingen orkar i dagens samhälle yrkesarbeta 365 dagar per år. Om lantbrukaren själv mot all förmodan skulle gör det så kommer familjen i övrigt och barnen i synnerhet att finna situationen ohållbar.
Kan man ej skapa möjligheter så att avbytarverksamheten på något sätt kan fortleva, riskerar större delen av de 1 700 avbytarna arbetslöshet liksom att en hel del av familjelantbrukarna så småningom tvingas söka andra yrken för att klara den sociala tillvaron. Avbytaren gör i dag en insats som har stor betydelse för familjelantbrukets möjlighet att fortleva.
Övergångstid
När nu regeringen lägger förslag om att stödet snabbt skall avvecklas uppstår stora problem. Näringen får svårt att på kort tid hinna skapa nya former eller anpassa sig till annan kostnadsbild.
Det är viktigt att näringen under en övergångsperiod ges möjlighet att anpassa sig till de nya spelreglerna. När den statliga subventionen upphör måste nya lösningar och nya företagskonstellationer ges chans att växa fram, dels för att prova andra lösningar, dels för att framför allt genom konkurrens skapa motivation till utveckling och effektivisering av verksamheten.
Vi anser därför att subventionen successivt bör avvecklas under budgetåret 1995/96 så att näringen hinner anpassa sig. Lantbruket måste ges möjlighet att justera sin kostnadsstruktur för att klara den ökade kostnad för avbytaren som borttagande av den statliga subventionen innebär.
Om lantbrukaren på kort sikt måste avstå från avbytartjänsten elimineras även möjligheten för nya företag och organisationer att växa fram. När lantbrukaren anpassat sin kostnadsstruktur och återigen vill anlita avbytare har denna yrkeskår uttunnats. De avbytare som finns i dag och som borde kunna utvecklas i positiv och konstruktiv riktning har då tvingats välja andra yrken, och eventuella nya organisationer och företag lyser med sin frånvaro.
Den nya konkurrenslagen
Det är viktigt att ur konkurrenssynpunkt iaktta stor försiktighet vid införande av subventioner till en näring. Likaså kan fonderade medel som uppstått på grund av statliga subventioner snedvrida konkurrensen när de tas i anspråk. Staten måste i sådana lägen vara noggrann så att fri konkurrens ej hämmas.
Den nya konkurrenslagen som gäller från 1 juli 1993 bygger på förbud mot kunkurrensbegränsande avtal och missbruk av dominerande marknadsställning. Lagen innebär en radikal brytning med det tidigare rättsläget och en långtgående anpassning till EU:s konkurrensrätt. Lagen är mycket viktig för näringslivet och genom sina ogiltighets- och skadeståndspåföljder sammanför lagen konkurrenslagstiftningen med den centrala civilrätten.
Staten måste tillse att förutsättningar skapas för konkurrerande företag att verka på samma villkor som den i dag monopolistiska avbytartjänstorganisationen som drivs genom LRF.
Visserligen framgår av rättspraxis att konkurrensbegränsningar som direkt omfattas av särregleringar som det allmänna står bakom eller som är en ofrånkomlig konsekvens av dessa gör att några ingripanden enligt konkurrenslagen ej sker. Det ingår dock i Konkurrensverkets uppgift att verka för en anpassning till EES-avtalet och sedemera EU-medlemskapet, vilket skall medföra en avveckling av konkurrenshämmande regleringar.
Vi förutsätter därför att stöd och bidrag utgår på ett sådant sätt att nya företag som skall arbeta med avbytarverksamhet ges möjlighet att verka på samma villkor som det i dag etablerade Avbytartjänst som hittills har haft ensamrätt till subventionerna.
LRF har genom åren fått statliga bidrag som man fonderat. Vi förutsätter med hänvisning till ovanstående att ingen snedvridning i konkurrensen mellan LRF:s Avbytarorganisation och nya företag som ämnar etablera sig på marknaden kommer att uppstå om nu LRF avser att använda dessa fonder.
EU:s stöd till avbytarorganisationer
I prop. 1994/95:19 framgår att ett startstöd till avbytarorganisationer skall finnas som avser att täcka administrationskostnaderna för nya organisationer som tillhandahåller serviceverksamhet med ersättare vid ledighet och sjukdom. Detta stöd kan lämnas med högst 12 035 ecu per heltidssysselsatt avbytare. Stödet skall fördelas under fem år och trappas av under perioden.
Vi utgår från att dessa medel kommer att administreras och utbetalas av t. ex. jordbruksverket och inte någon näringslivsorganisation. Detta med hänvisning till eventuella risker för konkurrensbegränsningar.
Vi anser det viktigt att dessa medel används för att stimulera till konkurrens och nyetableringar av företag som kan utveckla avbytarverksamheten och näringen i positiv riktning. Det är viktigt att nya företag ges förutsättningar att verka på marknaden på lika villkor så att dagens monopolistiska system bryts.
Med hänvisning till den anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avveckling av subventioner,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statliga medel till avbytartjänster,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EU:s startstöd till avbytarorganisationen.
Stockholm den 24 januari 1995 Inger René (m) Gustaf von Essen (m)