Livsmedelspolitiken är ett område där ett medlemskap i EU innebär en tydlig förändring. Vid Sveriges förhandlingar med EU om villkoren för ett medlemskap har en målsättning varit att Sverige fullt ut skall delta i den gemensamma jordbrukspolitiken från medlemskapets första dag.
Den nya jordbrukspolitiken innebär att prisstöd ersätts med direktstöd samt att gränserna öppnats för export och import. 1990 års omställningsprogram upphör och nya regler för jordbruket införs.
Regeringen har föreslagit en rad förändringar i förhållande till den förra regeringens förslag vad gäller åtgärder på det jordbrukspolitiska området.
Dessa förslag ställer vi oss helt bakom:En mer rättvis fördelning av EU-medlemskapets kostnader och intäkter mellan konsument, skattebetalare och bonde.En minskning av utgifterna över budgeten.Begränsa jordbrukets negativa påverkan på miljön genom miljöavgifter.Öka jordbrukets positiva inverkan på miljön genom att prioritera landskapsvårdsstöd och bevarande av den biologiska mångfalden.Öka den svenska livsmedelssektorns konkurrenskraft.
Det regionalpolitiska stödet till jordbruket i norra Sverige har utgått på ungefär samma premisser sedan 80-talets mitt. Det har varit ersättningar för merkostnader orsakade av klimat, långa avstånd m.m. Stöden har lämnats i form av pristillägg eller direktbidrag inom det s.k. stödområdet.
Enligt regeringens prop. 1994/95:75 Vissa livsmedelspolitiska åtgärder vid ett medlemskap i EU sägs att det fortsatta stödet till jordbruket i norra Sverige vid ett EU-medlemskap skall behållas i stort sett oförändrat i förhållande till 1990 års situation. Det har också riksdagen beslutat (JoU 1994/95:7, rskr. 1994/95:126).
Inom stödområde 4 i Värmlands del i Vänerområdet, Sunne och Filipstad produceras ca 68 % av mjölken. Ca 56 % av mjölkproducenterna finns inom område 4 och ca 90 % av all fläsk och smågrisprodukter samt ca 75 % av all brukad åkerareal finns inom detta område av Värmlands totala jordbruksproduktion.
Avtalet mellan Sverige och EU innebär att Sverige har möjlighet att lämna ett nationellt stöd i vissa delar av norra Sverige. De regionerna är stödområdena 1--3.
Område 4 är alltså inte med trots att område 4 enligt den gamla regionalpolitiska stödområdesindelningen fått del av olika stöd.
Utan nya stödformer skulle mjölkproduktionen förlora sin del av de pristillägg och direktstöd som i dag utgår. En förklaring är att LFA-stödet i detta område enbart får utgå till högst 20 kor.
För att åstadkomma en situation som mer liknar dagens är det viktigt att riksdagsbeslutet enligt 1994/95:JoU7 om ett generellt arealstöd för vall och betesmark i stödområdena 1-- 4 genomförs.
Annars är risken stor att de sänkta intäkterna för producenterna i område 4 får effekter även på sysselsättningen inom livsmedelsindustrin i länet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöstödet i stödområdena 1--4.
Stockholm den 24 januari 1995 Lisbeth Staaf-Igelström (s) Kristina Svensson (s) Bo Finnkvist (s) Jarl Lander (s) Torgny Danielsson (s)