Inledning
Miljöpolitikens huvuduppgift är att skydda människors hälsa och skapa förutsättningar för en hållbar utveckling. Naturen skall skyddas samtidigt som förutsättningarna för välfärd, arbete och frihet inte äventyras. Ett effektivt resursutnyttjande är en förutsättning för att detta skall lyckas.
Arbetet för en god miljö skall präglas av samma grundläggande värden som allt annat politiskt arbete: respekt för medborgarnas frihet, rättsstaten, marknadsekonomin, den enskilda äganderätten och den lilla världens integritet.
Behovet av ökat samarbete mellan Europas stater är stort, inte minst på miljöområdet. Detta samarbete bör inriktas på att lösa gemensamma, gränsöverskridande miljöproblem. Subsidiaritetsprincipen bör liksom på andra områden även prägla miljöpolitiken där gemensamma lösningar inte är nödvändiga. Länderna inom EU bör också i framtiden ha stor möjlighet att välja egna lösningar och utforma politiken efter egna principer.
I ett historiskt perspektiv har det moderna samhället medfört att många nya miljöproblem skapats. Men utvecklingen sedan den industriella revolutionen har också fört med sig mycket positivt på miljöområdet. Människans närmiljö har avsevärt förbättrats. Under årens lopp har också många tidigare allvarliga utsläppsproblem eliminerats.
Näringslivets miljöintresse ökar
Inom industrin har man tydligt visat att man tack vare ny, bättre teknik kan komma till rätta med många miljöproblem. Resursåtgången per producerad enhet sjunker. Nya material, resurssnål informationsteknik och bättre teknik för rening bidrar till framstegen.
Näringslivet har i ökad utsträckning lärt sig att tillgodose kundernas krav på miljöhänsyn. För allt fler företag har miljöhänsyn blivit en överlevnadsfråga på marknaden och en öppning till nya affärsmöjligheter. För att driva på denna utveckling måste miljöpolitiken främja konkurrensen och tillgången på information.
Hårda miljökrav ses inte längre enbart som ett hot, utan i allt större utsträckning som en möjlighet. Detta har resulterat i att myndigheternas utsläppsgränser på flera områden ligger långt över de verkliga utsläppen från moderna anläggningar. Miljömedvetna kunder och företag har på flera områden övertagit myndigheternas roll som den pådrivande kraften i miljöarbetet.
Marknadsekonomi är bra för miljön
Det framtida svenska miljöarbetet inom EU måste bygga på de positiva erfarenheterna av den fria marknadsekonomin, rättsstatens miljölagstiftning, den tekniska utvecklingen och den ekonomiska tillväxten. Många mycket allvarliga miljöproblem återstår visserligen att lösa inom detta system, men de miljömässiga erfarenheterna från de socialistiska planekonomierna visar att miljöframgångar inte uppnås genom centralstyrning, kollektivt ägande och statlig prispolitik.
EU-samarbetet måste mot denna bakgrund ses som en ny möjlighet att åtgärda sådana miljöproblem som man inte kunnat lösa på nationell nivå, inte som en ny, central möjlighet att via politiker och tjänstemän styra och detaljplanera samhället.
Bättre miljölagar behövs
Några av de styrmedel inom EU:s miljöpolitik som nämns i skrivelsen skulle redan ha funnits inlemmade i den svenska lagstiftningen om inte den nytillträdda socialdemokratiska regeringen hade valt att dra tillbaka förslaget till ny samlad miljölagstiftning i en miljöbalk. Detta har skadat möjligheterna att skydda miljön i Sverige. Vi har i en annan motion till riksdagen föreslagit att förslaget till miljöbalk snarast skall förverkligas.
Vi instämmer i flera av de bedömningar regeringen gör i skrivelsen om det svenska miljöarbetet inom EU. Bland de prioriterade sakområdena återfinns exempelvis angelägna, gränsöverskridande miljöproblem som försurning och klimatpåverkan, vilka vi hittills haft små möjligheter att lösa genom nationella åtgärder.
Vi delar också regeringens bedömning att den fortsatta utvecklingen av miljöpolitiken bör diskuteras i samband med kommande regeringskonferenser. Att dessa konferenser i första hand är avsedda att behandla formerna för EU- samarbetet bör inte hindra Sveriges strävan att utnyttja tillfället att diskutera miljöpolitiken.
Skrivelsen tar också fasta på att Sverige inte skall sänka sina miljönormer och att vi skall verka för att EU på flera områden skärper sina miljökrav. Dessa synpunkter har tidigare framförts i en moderat partimotion.
När det gäller kretsloppsanpassningen görs bedömningen att målen bör sättas centralt medan det skall råda stor frihet att utforma medel och metoder för att nå dessa mål. Vi delar denna bedömning, liksom bedömningen att energiåtervinning är ett möjligt sätt att minska avfallsmängderna i Europa.
I skrivelsen görs bedömningen att Östersjöområdet är av särskild vikt för EU:s internationella arbete. Vi delar till fullo denna inställning. Sverige har en särskild skyldighet att visa engagemang för de baltiska staternas strävan att inlemmas i EU:s samarbete på olika områden. Vi har ett starkt intresse av att det inte inrättas en miljögräns rakt över Östersjön.
På några områden ställer vi oss dock tveksamma till regeringens bedömningar.
Nya investeringar
För att utnyttja naturresurserna på ett hållbart sätt bedömer regeringen att Sverige skall verka för en långsiktig investeringsstrategi inom EU. Enligt regeringen skall detta vidare innebära att Sverige i EU-arbetet skall förena insatserna för en bättre miljö med åtgärder för att skapa nya arbetstillfällen.
Regeringen återkommer till tanken på en långsiktig investeringsstrategi på flera ställen i skrivelsen, bl.a. i avsnittet Tillväxt och miljö -- en ny utvecklingsmodell och i avsnittet om de prioriterade sakområdena.
Det är något oklart vad regeringen åsyftar med en långsiktig investeringsstrategi. Tanken på att en politiskt fastlagd plan för investeringar i allmänhet skulle vara till gagn för miljön förefaller dock främmande. Enligt vår mening bör Sverige i stället hindra onödig politisk inblandning i investeringsbesluten.
Erfarenheterna från statlig inblandning i investeringar i näringsverksamhet avskräcker, både när det gäller Sverige och när det gäller övriga Europa. De offentliga investeringarna har i dessa fall tenderat till att konservera en gammal industristruktur med Stålverk 80 som det främsta exemplet, medan det fria näringslivet lett satsningar på ny resurssnål informationsteknologi som varit omöjliga för politiker och tjänstemän att förutse.
Den offentliga styrningen och kontrollen av investeringsbeslut bör enligt vår mening i stället ske genom att politikerna formulerar allmänna miljömål. Dessa mål skall sedan uppnås genom att man via lagstiftning, nationellt eller på EU-nivå, ställer rimliga krav på utsläppsnivåer, miljökonsekvensbeskrivningar, säkerhet m.m. Detta bör även vara vägledande för beslut om offentliga investeringar i t.ex. infrastruktur. Riksdagen bör därför korrigera skrivelsen i berörda avsnitt vad gäller frågan om en långsiktig investeringsstrategi inom EU.
Vi ställer oss vidare tveksamma till bedömningen att Sverige i EU-arbetet skall förena insatserna för en bättre miljö med åtgärder för att skapa nya arbetstillfällen. Även här är det oklart vilken typ av åtgärder som regeringen syftar på. Vi bedömer dock att miljöpolitiken och miljölagstiftningen blir mest effektiv och ändamålsenlig om den helt ägnas målet att förbättra miljön. Skall miljöarbetet ha dubbla mål riskerar man sänkta miljöambitioner.
Enligt vår bedömning bör skrivelsen i stället för förslagen om investeringsstrategi och sysselsättningsåtgärder kompletteras med bedömningen att Sverige i miljöarbetet inom EU bör verka för ett ökat inslag av marknadsekonomiska lösningar, avmonopoliseringar och ökade valmöjligheter för konsumenterna i syfte att förbättra miljöhänsynen.
Trafiken och miljön
På flera ställen i skrivelsen nämns att trafiken i dag orsakar stora miljöproblem i Europa. Detta är en riktig bedömning. I första hand är det utsläppen från trafiksektorn som måste bringas ner. Trafikarbetet i sig utgör inget miljöproblem utan tillför samhället flera positiva effekter. Arbetet skall inriktas på renare och effektivare fordon och inte präglas av en negativ inställning till bilen som transportmedel.
I miljöarbetet bör Sverige verka för att både morot och piska används. De ekonomiska styrmedlen som nämns i skrivelsen är miljöskatter. Men det är också viktigt att markera att även skatterabatter bör användas. På 80-talet tog moderaterna initiativet till en skatterabatt för dem som köpte katalysatorrenad bil innan sådan rening blev obligatorisk. Åtgärden föll mycket väl ut och resulterade i att flera hundratusen bilar som annars inte skulle blivit utrustade med katalysator blev det.
För att värna om effektiviteten och miljöhänsynen inom transportsektorn bör Sverige verka för att möjligheten att använda 24 meter långa lastbilar skall finnas kvar eftersom detta sparar resurser och bidrar till minskad trafik. Det bör tydligt markeras att frågan om behållandet av de långa lastbilarna inte bara gäller ekonomisk effektivitet och konkurrensmöjligheter, utan även hänsynen till miljön.
Skärpt klimatstrategi
På klimatområdet utelämnar regeringen många viktiga synpunkter i sin bedömning. När det gäller skatterna ser vi ingen anledning att driva frågan om energirelaterade skatter. Det är knappast energikonsumtionen i sig utan utsläppen från energi- och transportsektorn som utgör hotet mot miljön. En ökad miljörelatering av skatterna inom EU:s medlemsländer bör därför utgå från en omfördelning från allmänna energiskatter till utsläppsrelaterade skatter. Sverige bör alltså inte som bedöms i skrivelsen verka för en gemensam energibeskattning, utan för en gemensam miniminivå för nationella koldioxidskatter och en i övrigt stärkt miljöprofil på de befintliga energiskatterna.
I den centrala bedömningen bör också starkare betonas möjligheten att införa energieffektivitetsnormer för fordon som ett komplement till högre drivmedelsskatter för transportsektorn.
Enligt vår mening bör också Sverige verka för att ambitionerna höjs när det gäller minskade utsläpp av koldioxid. Vi har tidigare lagt förslag i riksdagen om att Sverige borde anta rekommendationen från Torontokonferensen 1987 om sänkta utsläpp. Dessa rekommendationer innebär att utsläppen bör minska med 20 procent till år 2005 jämfört med 1988. Skrivelsen bör därför kompletteras med bedömningen att Sverige inom EU skall verka för en skärpning av klimatstrategin i enlighet med detta.
Biologisk mångfald
Ekosystemens betydelse för råvaruproduktionen, vattencirkulationen och naturens egna reningsprocesser får inte underskattas. Skrivelsen bör kompletteras på några punkter vad gäller bevarandet av den biologiska mångfalden och skyddet av ekosystemen.
Jordbruket upptar i dag en mycket stor del av Europas yta. I tidigare motioner till riksdagen har vi pekat på hur EU:s jordbrukspolitik kan användas till att stimulera återställande av våtmarker i syfte att minska kväveläckaget till haven och öka förutsättningarna för en bevarad biologisk mångfald. Betydelsen av våtmarkerna och de möjligheter som finns att återställa sådana områden bör markeras i skrivelsen.
När det gäller den biologiska mångfalden är det viktigt med en dialog mellan myndigheter och olika näringar, samt ett fungerande sektorsansvar, vilket betonas i skrivelsen. Men en väl fungerande offentlig administration är långt ifrån en tillräcklig förutsättning för att naturvårdsarbetet skall fungera. I detta sammanhang bör därför också tydligt uttryckas att Sverige verkar för att framhålla vikten av definierade äganderätter till mark och vatten samt fungerande civilrättsliga möjligheter att driva skadeståndsprocesser i miljömål.
Internationellt samarbete
Enligt skrivelsen bör det övervägas om en ram med konditionalitet till delar skall gälla för EU:s miljöstöd till Central- och Östeuropa, dvs. att stödet är kopplat med vissa miljöåtaganden. Vidare föreslås att Sverige skall verka för att miljöhänsyn integreras i biståndet. Vi delar dessa synpunkter. Dessutom anser vi att Sverige, med stöd från bl.a. rekommendationerna i Agenda 21, även bör verka för att koppla EU:s olika internationella stöd och biståndsinsatser med krav på marknadsekonomiska reformer.
Ekonomiska förutsättningar som båda på det nationella och det internationella planet främjar en fri handel och ett fritt tillträde till marknader, kommer att skapa en positiv samverkan mellan ekonomisk tillväxt och miljövård i alla länder, särskilt u-länderna och de länder som genomför en övergång till marknadsekonomi. (Agenda 21)
Decentraliserade beslut om markanvändning
Hushållningen med mark, vatten och andra naturresurser sker bäst inom ramen för en fri marknad med definierade äganderätter, där lagstiftarna ställer tydliga miljökrav och där varje verksamhet ansvarar för sina egna kostnader.
EU-samarbetets fördelar ligger främst i att kunna besluta om miljölagar som förhindrar gränsöverskridande föroreningar. Planeringsarbetet och besluten om markanvändningen bör däremot präglas av subsidiaritet. Det är av stor vikt att miljöhänsyn tas i planeringsarbetet och detta gagnas inte av att planeringsarbetet centraliseras.
Miljön i Europa präglas av att olika länder har olika strukturer. På vissa håll har småskaliga lösningar ett starkare genomslag än vad vi är vana vid i Sverige. Vi ser ingen anledning till att Sverige, vilket föreslås i skrivelsen, skall verka för att det som kännetecknar den svenska fysiska planeringsmodellen får genomslag på det gemensamma arbetet inom EU.
Den svenska planeringsmodellen bygger på ett centraliserat synsätt, vilket inte är det självklart bästa. Sverige bör i stället verka för att subsidiaritetsprincipen lyfts fram i frågor inom EU som rör den fysiska planeringen.
Grundforskning för miljön
Sverige bör, enligt skrivelsen, inom EU:s forskningsprogram verka för forskning kring renare och effektivare industriella processer och tillämpningar, forskning mot kretsloppsanpassning och avfallshantering samt forskning om förnybara naturresurser. Det är med all säkerhet en riktig bedömning att ökade framsteg inom dessa områden skulle gagna miljön. Men det innebär inte att dessa prioriteringar på forskningsområdet är de bästa ur miljösynpunkt.
I stället föreslår vi att Sverige i första hand skall verka för att de offentliga forskningsresurserna inom EU:s miljöforskningsprogram satsas på grundforskning. Argumentet för detta är att statens ansvar i första hand ligger i att ansvara för att grundforskningen upprätthålls då få andra aktörer gör det. Däremot finns större möjligheter att locka andra aktörer och privat kapital åt utveckling och tillämpning av nya processer inom industrin. Enligt vår mening är det i första hand företagen som skall ta utvecklingsansvar för att deras processer, maskiner och produkter uppfyller de miljökrav som lagstiftarna beslutar om.
Sverige bör tydligt markera för att tillämpad miljöforskning för bl.a. industrin skall ges en lägre prioritet i EU:s program än grundforskningen på miljöområdet. Inte minst inom energisektorn är framsteg inom grundforskningen nödvändig på sikt. Både utvecklingen av bioenergin, solenergin och möjligheterna att lagra energi kräver framsteg på ett grundläggande plan för att nya alternativa energisystem skall bli konkurrenskraftiga. EU kan i kraft av sin samlade storlek spela en betydande roll för att kostsamma satsningar görs inom grundforskningen, något som enskilda stater har svårt att klara.
Utsläppshandel på EU-nivå
Slutligen anser vi att skrivelsen bör kompletteras med förslag till att Sverige skall verka för införandet av nya miljöpolitiska verktyg som tidigare inte använts i Europa. Ett sådant förslag är handel med överlåtelsebara utsläppsrätter inom en miljöbubbla.
En kraftigt industrialiserad region som Europa erbjuder flera möjligheter att införa denna typ av miljöpolitiskt verktyg. Fördelen med ett system där man tvingas köpa rätten att kunna göra utsläpp är att det leder till kostnadseffektiva investeringar för minskade utsläpp. Sverige bör därför verka för att ett regelverk skapas på EU- nivå för handel med utsläppsrätter.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de allmänna målen med EU:s miljösamarbete,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en långsiktig investeringsstrategi,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att skapa nya arbetstillfällen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om marknadsekonomiska lösningar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om koldioxidskatt och en ökad miljörelatering av energiskatterna,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om trafik och miljö,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en skärpt klimatstrategi,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om våtmarker och biologisk mångfald,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en koppling av EU:s bistånd till krav på marknadsekonomiska reformer,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att lyfta fram subsidiaritetsprincipen i den fysiska planeringen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en prioritering av grundforskningen på miljöområdet,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om handel med utsläppsrätter.
Stockholm den 6 april 1995 Göte Jonsson (m) Ingvar Eriksson (m) Carl G Nilsson (m) Eva Björne (m) Ola Sundell (m) Peter Weibull Bernström (m) Inger René (m) Anders G Högmark (m) Lars Björkman (m) Jan-Olof Franzén (m) Patrik Norinder (m)