''Återställare'' tycks vara det som är ''politiskt korrekt''
hos den nya socialdemokratiska regeringen. I det
sammanhanget finns det anledning att återställa ett
djurskyddsärende, som har åstadkommit stor irritation såväl
hos mjölkproducenter som hos veterinärer och forskare. Det
gäller förbudet mot s.k. kodressörer som tillkom 1988, i ett
läge då känslorna verkade styra mer än vetenskapen. För den
som inte är insatt i skötsel av mjölkkor kan säkert förbudet
uppfattas som rimligt. Kodressörer används för att ge djuret
en lätt elektrisk stöt över manken, om det inte backar något
steg då det skall utföra sina naturliga behov. Ändamålet med
dressören är att träck och urin skall hamna i gödselrännan i
stället för på båspallen. Detta lär sig korna mycket snabbt
och undviker att komma i kontakt med dressören. Den
elektriska impulsen är betydligt svagare än den som används
i elstängsel. Framför allt är kodressören ett hjälpmedel för
att skydda mjölkkor från lidande genom klövsjukdomar.
Dressören fyller även funktionen att bidra till en bättre miljö
för skötare och djur.
Korrekt applicerade och lämpligt konstruerade dressörer är
hjälpmedel som bidrar till att skapa bättre djurhälsa, en bättre
och stressfri miljö för kon, en bättre arbetsmiljö för
djurskötaren och säkrare produktkvalitet.
Idag upplevs förbudet mot användandet av kodressörer
som helt felaktigt av flertalet djurskötare, praktiserande
veterinärer, klövvårdare och ett stort antal forskare. Detta har
lett till att förbudet inte efterlevs och idag säljs, trots förbud
mot användande, ett stort antal nytillverkade dressörer. För
att respekten för lagstiftningen skall upprätthållas krävs att
lagar och förordningar har sådan utformning att människor
förstår och inser riktigheten av lagstiftningen. Djurskötare,
som tar större hänsyn till djurens hälsa och välbefinnande än
en lagstiftning som inte upplevs gagna sitt ändamål, trotsar
idag förbudet -- många gånger med praktiserande
veterinärers tysta medgivande.
Sedan förbudsbeslutet togs har forskning utförts dels om
kodressörer stressar djuren, dels om klövrötefrekvens med
och utan dressörer.
Resultatet av dessa forskningsinsatser har givit till resultat
att det inte finns några bevis för att korrekt applicerade
dressörer stressar djuren. Det är också vetenskapligt bevisat
att användandet av dressörer klart minskar
klövrötefrekvensen och ger renare båspallar.
I ett yttrande över Jordbruksverkets remiss ''Elektriska
kodressörer, rapport från SJV:s arbetsgrupp'' undertecknar
fyra forskare från Lantbruksuniversitetet en skrivelse som
bl.a. innehåller följande skrivning:
Det finns starka skäl ifrågasätta om SJV är berett acceptera
att djurens välbefinnande försämras i besättningar där
dressörer installerats efter den 1 juli 1988, och där
distriktsveterinär och lokal/regional tillsynsmyndighet är
överens om att ett borttagande av dressörerna kommer att
medföra en försämring av djurmiljön. I så fall kommer SJV
att medverka till en försämring av djurskyddet, enbart i akt
och mening att straffa djurägare som för djurens bästa har
brutit mot gällande lag. Detta är enligt vår mening
oacceptabelt för en myndighet med djurskyddsansvar,
särskilt som senare års forskning om klövhälsa har visat att
djurägarnas agerande ofta har varit välmotiverade.
Jag anser att dispenser även bör kunna tillåtas i
mjölkkostall med dressörer installerade efter 1988 och att
lagstiftningen anpassas efter detta. Det kan även, i likhet med
vad forskarna från SLU anför, vara motiverat att komplettera
villkoren för dispens med att halsbindslen skall vara av icke-
ledande material och att betongbåspall skall vara täckt med
gummimatta eller annat elisolerande material.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om dispenser för användande av s.k.
kodressörer.