Arealbidragen är en följd av CAP-reformen och syftar till
att täcka ett inkomstbortfall på grund av ett kraftigt sänkt
avräkningspris i växtodlingen. Inkomstbortfallet står i direkt
relation till avkastningen -- ju högre avkastning desto större
inkomstbortfall. Med argumentet att det gynnar norra
Sverige har regeringen föreslagit endast tre
ersättningsnivåer. Detta trots att skillnaden i inkomstbortfall
kan variera från 1 000 kronor till ca 3 500 kronor per hektar
beroende på olika naturliga och regionala förutsättningar.
EU:s princip att arealbidragen skall differentieras med
hänsyn till markens avkastning bör från svensk sida ej
överges. Vi anser därför att antalet områden bör ökas enligt
den förra regeringens förslag.
Prisortsfrågan m.m.
Jordbruksministern har i olika sammanhang uttalat att hon
ser det som sin uppgift i EU att värna om Sverige och svenskt
jordbruk. Vidare har ministern sagt sig vara beredd att slåss
för pengar till svenskt jordbruk, åtminstone när det inte
kostar staten något. Det är mot den bakgrunden minst sagt
uppseendeväckande och förvånande att regeringen föreslagit
att antalet prisorter skall minskas från föreslagna 33 till 4.
Häri ligger ingen besparing för staten, eftersom EU står för
kostnaderna när spannmålen väl kommit till
interventionslagret. Verkställs detta beslut kommer näringen
och det svenska folkhushållet årligen att åsamkas onödiga
merkostnader för transporter. Jordbruksverket uppskattar
den årliga merkostnaden för detta till 100 miljoner kronor.
Kostnaden kommer framför allt att drabba de regioner som
har lång väg till interventionslagret, d.v.s. i praktiken de
svagare jordbruksområdena. Det är anmärkningsvärt att
jordbruksministern ej bryr sig om eller förmår att tillvarata
svenska nationella intressen, ens när kostnaden för staten är
noll kronor. Man får det bestämda intrycket att hänsyn till
statsbudgeten använts som förevändning för att införa helt
omotiverade försämringar för näringen. Ändringen är en
provokation mot bönderna och en misshushållning med
nationella resurser. Med detta exempel visar
jordbruksministern att den svenska EU-avgiften hellre
används till att stärka konkurrenskraften i andra EU-länders
jordbruk, än att öka den svenska näringens konkurrenskraft.
Vi anser att antalet prisorter skall utökas från fyra till de
ursprungligen föreslagna 33.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om antalet regioner och EU:s
arealersättning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utökning av antalet prisorter.
Stockholm den 20 januari 1995
Patrik Norinder (m)
Christel Anderberg (m)