Sverige är efter årsskiftet fullvärdig medlem i EU. Därmed gäller också EU:s jordbrukspolitik fullt ut i Sverige. Rimligen bör då svenska politiker och myndigheter eftersträva att uppnå så likartade förutsättningar som möjligt med övriga EU-länder då det gäller produktion, distribution och handel. Konkurrens på lika villkor måste vara en eftersträvansvärd och självklar princip.
Mot den bakgrunden är det mycket anmärkningsvärt att den svenska regeringen ''kört över'' sin myndighet då det gäller att fastställa antalet prisorter för inlösen av spannmål i Sverige, efter EU-medlemskapet.
Jordbruksverket har föreslagit 33 prisorter vilket förslag också stöddes av den borgerliga fyrpartiregeringen vilket framgick av prop. 1994/95:19. Man aviserade där minst 30 orter.
Den socialdemokratiska regeringen har nu emellertid hos EU-kommissionen notifierat endast fyra prisorter vad avser interventionssystemet för spannmål i Sverige.
Noterbart är att antalet prisorter inom övriga EU-länder är stort. (En prisort per 50 000 ha spannmål.) I Sverige skulle med (s)-förslaget inte mindre än 375 000 ha ingå per prisort.
Regeringsförslaget är orimligt och visar än en gång att den socialdemokratiska regeringen inte är beredd att ge svenskt jordbruk jämförbara konkurrensvillkor. Effekten blir dessutom den att EU genom förslaget gör en vinst, men på Sveriges bekostnad.
Inkomsterna i svensk spannmålsodling minskar i storleksordningen 100 miljoner kronor genom längre och dyrare transporter, vilket också slår negativt på skatteunderlaget.
Inlösensystemet bör utformas så att prisorterna blir så många och väljs på sådant sätt att fraktkostnader och inlösenpris blir så lika som möjligt för odlarna oavsett var i landet de levererar sin spannmål.
Ett system med ett större antal prisorter, exempelvis 30 stycken, skulle blivit rättvisare, utan några extra kostnader för den svenska statskassan.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om antalet prisorter för inlösen av spannmål.
Stockholm den 23 januari 1995 Ingvar Eriksson (m) Carl G Nilsson (m)