Under efterkrigstiden har Sverige genomgått en
rationalisering inom jordbruket som saknar motstycke.
Modernisering, mekanisering, sammanslagning och
effektivisering har varit ledord för hela livsmedelssektorn.
Forskning och utveckling har genom både näringens och
sektorföretagens målmedvetna engagemang drivits för att
också skapa ekonomi för hela sektorn. Statsmakterna har
genom olika beslut och styrmedel bidragit till utvecklingen.
Hastigheten i processen har varit hög, så hög att kultur- och
miljöområdena länge åsidosatts.
På senare år har just dessa senare områden kommit att få
en allt starkare roll, både i debatten och som argumentbas
vid politiska beslut, men ännu återstår en hel del.
Budgetpropositionen 1995 anger en riktning med större
miljöhänsyn, såväl inom lantbrukssektorn som inom andra
områden. Lantbrukets, såväl jordbruks- som
trädgårdsnäringarna, negativa miljöpåverkan är idag föremål
för flera åtgärder.
Forskning och utveckling vad avser husdjursförädling har
under tiden i första hand strävat efter högre avkastning.
Tidigare har Sverige haft många ''lantraser'', som utvecklats
och bevarats för sin särart och sina egenskaper att t.ex.
utnyttja beten och tåla klimat.
I den moderna effektiviseringsprocessen kom flera av
dessa lantraser att försvinna helt eller minimeras i population
så att de blev utrotningshotade.
En av dessa är den s.k. SKB-rasen, Svensk Kullig Boskap.
Fjällkon och Rödkullan är två varianter av SBK som saknar
horn och istället har en slät ''kulle'' mellan öronen. Dessa
raser är förhållandevis lätta, kan tillgodogöra sig relativt
magert bete och kan vandra längre sträckor för att söka mat.
Ursprungligen producerade dessa kor lite mindre mjölk men
som i gengäld var något fetare.
I avkastningshöjande syfte försökte man att korsa in andra
raser i SKB, som t.ex. svensk låglandsboskap, SLB. Hade
detta genomförts fullt ut, skulle inte SKB-rasen finnas som
ren ursprungsras eller lantras idag.
Tack vare en mindre grupp människor som envist och
målmedvetet framhärdat rasens förträfflighet och därigenom
förhindrat korsning med andra raser, finns flera besättningar
kvar runt om i Sverige. Sammanlagt utgör dock populationen
SKB-kor en mycket liten grupp.
Arbetet med att bygga upp en egen spermabank för semin
från SKB-tjurar fortsätter alltjämt och kräver än idag stora
ideella insatser.
De mjölkproducenter som valt att arbeta med denna ras
behöver i flera år framåt ett större engagemang och ökad
medvetenhet från beslutsfattare på olika nivåer för att klara
sin uppgift i en allt hårdare ekonomisk verklighet.
Vid EU-anslutningen införs ett nytt system med kvoter för
mjölkproduktionen. Detta system undantar ingen koras i sin
nuvarande utformning. Ett principiellt undantag diskuteras
dock, som avser de producenter som valt en ekologisk
inriktning på sina gårdar. Det är likaså av principiell art att
även de producenter som har SKB-besättningar också
undantas från mjölkkvotssystemet.
Att värna en liten lantras och dess fortsatta existens
kommer de närmaste åren att vara förknippat med stora
ideella insatser och särskilda svårigheter. Som exempel
måste avelsunderlaget breddas varför såväl han- som hondjur
kan sparas i större utsträckning än normalt. Som en naturlig
följd av detta kommer då mjölkproduktionen att variera hos
de enskilda SKB-besättningarna, mer än vad kvotsystemet
tillåter. Detsamma skulle här bli en begränsande faktor vilket
försvårar avelsarbetet.
SKB-besättningarna bör därför undantas från
mjölkkvoteringssystemet och beredas möjligheter till en
produktion så att rasens fortlevnad säkras. Detta garanteras
bl.a. av att de tilldelas en fri produktionskvot.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om mjölkkvotstilldelning till besättningar
som är av rasen svensk kullig boskap, SKB.
Stockholm den 23 januari 1995
Leo Persson (s)
Iréne Vestlund (s)
Arne Mellqvist (s)
Per Erik Granström (s)
Laila Bäck (s)
Barbro Hietala Nordlund (s)