med anledning av skriv. 1994/95:167 Det svenska miljöarbetet i EU -- Inriktning och genomförande
1. Inledning 1.1.
EU och miljön
Alltfler miljöproblem blir alltmer internationella. Därmed
blir en förutsättning för att lösa dem ett allt intensivare och
effektivare internationellt samarbete. Dagens svåra,
komplexa och integrerade miljöproblem kan inte lösas inom
ramen för nationella beslut.
I Europa -- denna lilla, folktäta kontinent -- ser vi den
internationella dimensionen i miljöfrågorna mycket tydligt.
Två exempel bland många: 90 %
av de försurande luftföroreningarna över Sverige
kommer från grannländer, endast en femtiondel av EU:s
koldioxidutsläpp är svenska.
Skall människan klara uppbyggnaden av det
miljöanpassade samhället, med kretsloppsbaserade
strukturer där miljöpåverkan är försumbar, måste vi arbeta
med gemensamma lösningar både på det lokala, regionala
och globala planet. För att det skall fungera krävs enskilda
människor med kunskap, möjlighet och engagemang. Det
krävs också demokratiska, öppna och jämlika
beslutsprocesser. Det krävs nationella regeringar som driver
frågorna i internationella fora.
De rekommendationer och konventioner som antogs vid
FN-konferensen i Rio de Janeiro 1992 är de internationella
riktlinjer som för närvarande är de övergripande i arbetet
med att skapa det uthålliga samhället. Rio-konferensens
resultat är en grund och ger juridisk legitimitet för både
lokalt och regionalt miljöarbete. Inte minst vissa svenska
kommuner har hänvisat till Rio när deras aktiva Agenda 21-
arbete har mött motstånd.
EU har både nackdelar och fördelar men är i dag den
organisation som existerar och som kan verka effektivt i
vissa frågor. I andra frågor är EU onödigt eller t.o.m.
negativt.
I sådana frågor som att begränsa luftföroreningar, minska
varors miljöpåverkan, bevara biologisk mångfald och lindra
miljöproblemen i Östeuropa är EU inget bra forum men ändå
det bästa.
När nu Sverige har blivit medlem måste vi verka på flera
sätt. Vänsterpartiet delar i stort sett skrivelsens prioriteringar
av försurning, klimatpåverkan, varor och kemikaliers
miljöpåverkan och biologisk mångfald. Vi lägger till
vattenkvalitet. I övrigt pekar denna motion på ett antal
punkter som regeringen glömt eller försummat.
I övrigt hänvisar vi till en rad motioner som Vänsterpartiet
lagt i riksdagen som behandlar internationellt samarbete,
miljöfrågor, energisektorn, jord- och skogsbruk,
kommunikationssektorn m.m.
1.2. Sammanfattning av Vänsterpartiets miljöpolitiska
strategi i EU
Sveriges miljöstrategi i EU skall baseras på följande:
Målet att skapa det uthålliga samhället måste beaktas i
alla politiska processer i EU.Enskilda regioner och
medlemsländer måste ha möjlighet att tillämpa högre
miljökrav än de som gäller i EU.Beslut i EU skall inte
resultera i negativ miljöpåverkan i vare sig medlemsländer
eller andra länder.EU:s politik skall gynna världens fattiga
länder, inte enbart de länder EU har speciella avtal med.En
större del av de gemensamma resurserna skall användas till
att bygga upp det miljöanpassade samhället.En större del
av PHARE-programmet och TACIS-programmet (EU:s
stödprogram till Central- och Östeuropa (utom OSS)
respektive till OSS skall användas till miljöarbetet.En
större vikt skall läggas vid miljöproblemen kring
Barentsregionen, Östersjön och Medelhavsregionen.
Principen att beslut skall fattas på så lokal nivå som möjligt --
närhetsprincipen -- skall tillämpas.Gemensamma
miljöpolitiska beslut i EU måste åtföljas av effektiva
sanktionsmöjligheter.Genomförande, utvärdering,
uppföljning och utveckling av gemensamma beslut måste
tillämpas strikt och strategiskt.EU:s organisation måste
förändras och bli mer demokratisk, offentlig, effektiv och
begriplig.Informationsinsatser till allmänhet och företag
om EU:s funktion, organisation och möjligheter i
miljöpolitiken måste förstärkas.Ideella organisationers --
bl.a. miljöorganisationer -- möjlighet att verka inom EU
måste stärkas.
1.3. EU:s aktuella miljöpolitik
EU:s miljöarbete grundlades på 1970-talet även om de
första miljöreglerna kom redan på 1960-talet. Artikel 235 i
Romfördraget, enhetsakten år 1987 och Maastrichtfördraget
1992 innebar fördjupningar av EU:s miljöarbete. Ett första
miljöhandlingsprogram som fastställdes 1973 har därefter
successivt reviderats. Efter Maastricht stärktes
miljöpolitiken eftersom hänsyn till miljön då blev ett
grundläggande mål.
De senaste åren har miljöfrågornas vikt ökat och ett femte
miljöhandlingsprogram togs 1993. Programmet betonar att
besluten och åtagandena vid Rio-konferensen måste vara
vägledande. Det finns med andra ord förutsättningar för en
kraftfull miljöpolitik inom EU. Emellertid finns det också
starka krafter som motarbetar miljöomställningen.
Industrisektorer som lever på hög resurs- och
energiförbrukning, t.ex. bilbranschen, kärnkraftsindustrin,
petroleumbaserad industri, går sällan först i miljökampen.
Även statliga, nationella monopolföretag är ibland
bromsklossar liksom oengagerade politiker.
En av regeringens förhoppningar med det svenska
medlemskapet är att Sverige nu dels skall driva på
miljöarbetet i EU, dels bidra med sina många gånger unika
miljökunskaper. T.ex. när det gäller retursystem, bilavgaser,
ekologiskt jordbruk, energieffektiviseringsteknik etc. Vi
delar regeringens förhoppning men menar att regeringen
borde ha preciserat sina miljöambitioner och förtydligat sin
miljöstrategi. Till regeringskonferensen 1996 måste
ambitionerna ha klargjorts. Hur skall t.ex. svenska
regeringen agera för att få Storbritannien att förstå
försurningsproblemet i Norden?
Skall vi driva skatteväxlingsfrågan i EU och i så fall hur?
Hur mycket och på vilket sätt skall EU satsa i Östeuropa och
runt Medelhavet? Vad är vi beredda att göra för att bevara
biologisk mångfald i Sverige och resten av EU? Hur skall vi
få transporterna att minska och bli mer miljövänliga?
Frågorna är många -- svaren ofta svävande eller icke-
existerande.
2. Prioriterade sakområden 2.1.
Inledning
I stort delar Vänsterpartiet Naturvårdsverkets och
regeringens prioritering frånsett att vi lägger till
vattenkvalitet. Att regeringen tagit intryck av
remissinstanserna och lagt till biologisk mångfald som ett
prioriterat område är utomordentligt tillfredsställande.
2.2. Försurning och klimatpåverkan 2.2.1.
Försurning
I Sverige är enigheten stor om att försurningen är ett
avgörande problem. Försurningen av våra marker och
vattendrag hotar den kemiska och biologiska balansen.
Därmed hotas både den naturliga faunan och floran, även
kallad den biologiska mångfalden. Trots relativt kraftiga
utsläppsminskningar i Sverige och andra länder förvärras
försurningssituationen. Markerna är uttömda på ämnen som
kan neutralisera det fortsatta nedfallet av försurande ämnen.
Det har varit svårt att få gehör för nordiska krav på åtgärder
mot försurande ämnen eftersom markerna söder om Småland
till stor del är kalkhaltiga och därmed har en hög kapacitet att
stå emot försurning. Rimligen ökar nu Sveriges och Finlands
möjligheter att få till stånd ytterligare åtgärder.
Frånsett det regeringen nämner i propositionen vill
Vänsterpartiet ändra eller poängtera följande:Det
sektorsövergripande arbete som behövs för att minska
transportbehovet och trafikens miljöpåverkan bör nu lyftas
fram.Redan nu bör arbetet med att precisera nya, hårdare
avgasutsläpp påbörjas.Uppbyggnaden av kollektiva
transporter som högfarts- och snabbtågssatsningar skall
påskyndas.EU bör främja utvecklingen av miljövänliga
fordon, t.ex. genom stimulera offentlig upphandling av
miljövänliga fordon.Beslut om minskade halter av svavel i
drivmedel för både vägfordon, arbetsmaskiner och sjöfart.
Skatteregler skall konstrueras så att varje transportslag står
för sina externa kostnader som t.ex. miljökostnader.
Programmet för energieffektivisering (SAVE) och
alternativa energislag (ALTENER) skall årligen revideras.
NUTEK:s goda erfarenheter kan vara grunden för Sveriges
del i detta arbete.Sverige skall tillsammans med de andra
nordiska länderna förhandla med bl.a. Storbritannien för att
minska utsläppen och få till stånd en ändring av policy.
Delar av jordbruksstödet skall kanaliseras till att bl.a. minska
utsläppen av kväve från jordbruksverksamhet.Vi vill stryka
under att arbetet med att biltillverkarnas ansvar för att
avgasreningsutrustningen skall fungera hela fordonets
livslängd är angeläget. Målet att detta skall vara infört i EU
senast år 2000 är ett absolut krav.
Samtliga dessa krav bör också beaktas i samarbetet och
utvecklingsarbetet med CEE ( Central- och Östeuropa).
2.2.2. Risken för klimatförändringar
Hotet om klimatförändringar växer. Världens ledande
klimatforskare blir för varje år allt mer bekymrade.
Tendenserna i klimatförändringarna är oroande. Som Bert
Bolin, ordförande för FN:s klimatgrupp, säger: Om
nuvarande trend i den globala temperaturökningen står sig
kan vi om 10 år med vetenskaplig statistisk säkerhet säga att
människan orsakar klimatförändringar. Det är framförallt
koldioxidutsläppen från förbränning av fossila energislag
som orsakar eventuella klimatförändringar. Halten av
koldioxid i atmosfären stiger sakta men säkert sedan
industrialismens start. Det är ett oerhört komplext system
men risken finns för så omfattande förändringar av vädret,
havsnivåer och havsströmmar att hela länder hotas av
utplåning.
Denna globala risk gör det ytterligt angeläget att
försiktighetsprincipen skall tillämpas. Det mål som finns i
EU och Sverige om att utsläppen skall stabiliseras år 2000
på 1990 års nivå räcker inte långt. I-länderna behöver minska
utsläppen med minst 70--80 %
om vi skall ge de fattiga länderna en chans till utveckling
utan att riskera vår fortsatta existens. Arbetet som är kopplat
till klimatkonventionen måste få betydligt mer skärpta krav
som mål.
Den viktigaste enskilda åtgärden för att minska
koldioxidutsläppen är kanske en koldioxidskatt. Inför EU
koldioxidskatt är möjligheten stor att det blir en
koldioxidskatt i alla OECD-länder. Då finns det för första
gången hopp om att vi skall kunna bemästra risken för
klimatförändringar.
Det resulterar i ungefär samma krav som nämndes under
försurning med vissa justeringar:Sverige skall verka för att
EU:s koldioxidutsläpp minskar med minst 20 %
till år 2005. På sikt skall målet vara högre.Sverige bör
tillsammans med andra likasinnade länder bedriva ett
intensivt upplysningsarbete i och till de länder i EU som
vägrat vidta verkningsfulla åtgärder för att begränsa
koldioxidutsläppen.Införandet av en koldioxidskatt är
högprioriterat. Att England nu sagt nej till liggande förslag
får inte stoppa upp arbetet. I stället krävs det intensifierade
insatser i EU:s alla instanser för att få en ändring till stånd.
2.3 Biologisk mångfald
Bevarandet av den biologiska mångfalden skall vara ett
prioriterat område. Det är bra att regeringen tagit detta till
sig. Biologisk mångfald har ett stort värde ur både
ekonomisk och ekologisk synvinkel. Förlust av biologisk
mångfald (t.ex. utrotande av en art) går aldrig att reparera.
De flesta miljöproblem går, åtminstone teoretiskt, under en
viss tidsrymd att åtgärda men förlust av biologisk mångfald
går aldrig att reparera hur lång tid man än har på sig.
Förlusten av biologisk mångfald inom det område vi idag
kallar EU är massiv, Detsamma gäller omkringliggande
länder. Hela Medelhavsområdet kan betecknas som ett
ekologiskt katastrofområde. Visserligen är en del av
skadorna tusentals år gamla men ändå är det miljökatastrofer.
Omtalade skogar i Grekland och rika fiskevatten i Adriatiska
havet har utplånats, kvar är artfattiga miljöer med låg
biologisk produktion och variation.
Samma utarmning av flora och fauna har skett i övriga
delar av Europa. Dels p.g.a. utsläpp, dels p.g.a. av det
intensiva och maskinbaserade skogs- och jordbruket. Men
även en lång rad andra mänskliga aktiviteter har inneburit
total förlust av biologisk mångfald i kusttrakter, våtmarker,
rinnande vattendrag etc. Sverige utgör här inget undantag;
frånsett vissa nordliga naturtyper har vi utplånat de naturliga
biotoperna med mer än 90 %.
Därför
är det viktigt med gemensamma åtgärder för att
bevara de sista spillrorna av naturliga biotoper i Västeuropa
och kring Medelhavet. Det är också frågan om att återskapa
miljöer som så långt det är möjligt kan användas till att
säkerställa den återstående mångfalden.
Större biologisk rikedom har bevarats i Östeuropa. Det
innebär att EU:s insatser, investeringar och andra initiativ
måste ta sådan hänsyn att den östeuropeiska naturrikedomen
inte går samma öde till mötes.
Åtgärder:
En gemensam plan bör utarbetas för att bevara den
biologiska mångfalden i EU:s många olika naturmiljöer, från
de arktiska tundrorna i norr till de subtropiska öarna i
Medelhavet.Sanktionsmöjligheterna mot länder, företag
och enskilda som bryter mot skyddet av den biologiska
mångfalden måste stärkas.Forskningen om hur människan
påverkar ekosystemen och hur de kan återhämta sig måste
öka.Jord- och skogsbrukspolitiken måste förändras så att
större ekologisk hänsyn tas. Speciellt viktigt är det att EU:s
jordbruksstöd ändras och minskas och att ekologiska
processer och produkter främjas.EU:s fiskepolitik måste ta
hänsyn till havens långsiktiga produktionsförmåga.
2.4. Kretsloppsanpassning av varor och kemikalier
Producentansvaret för varors och kemikaliers hela
livscykel skall utvecklas. Den fria rörligheten för varor inom
gemenskapen kräver också gemensamma regler så långt det
är möjligt. Till dess att reglerna är gemensamma och
miljöpåverkan från varor och kemikalier är försumbar skall
dock medlemsländerna tillåtas att ha egna, hårdare krav.
Sverige bör verka för att producentansvaret fungerar inom
hela EU. Ett villkor för en varas eller kemikalies fria
rörlighet är att dess kretslopp skall kunna vara slutet var i EU
den än finns.
Avgörande om vi skall få bukt med varors och kemikaliers
miljöpåverkan är att substitutionsprincipen,
försiktighetsprincipen och PPP-principen (förorenare
betalar) verkligen tillämpas. Flera remissinstanser är oroliga
för att detta försvåras i landet efter inträdet i EU. Andra pekar
på det faktum att tillämpningen av dessa principer redan
innan inträdet i EU är svag i många avseenden.
Exempel på områden där EU ligger efter är användningen
av tungmetaller som bly, kadmium, kvicksilver, där Sverige
dock har kommit långt i arbetet med att fasa ut dem.
Följande skall Sverige agera för:
Substitutionsprincipen skall gälla inom EU. Det bör
utarbetas en gemensam strategi för hur den skall tillämpas,
övervakas och utvärderas. Möjligheter till verkningsfulla
sanktioner skall finnas.Försiktighetsprincipen skall gälla
även på kemikalieområdet, dvs. finns det allvarliga
misstankar om att en kemikalie är miljö- eller hälsovådlig
skall den ersättas såvida man inte kan bevisa ämnets
ofarlighet.Avfallshanteringen är en specifik del av varornas
och kemikaliernas kretslopp eller livscykel. Även i denna
verksamhet växer successivt behovet av samordning och
gemensamma regler eftersom en stor del av de ämnen och
föremål som hamnar i ett lands avfallshantering har utländskt
ursprung.
Följande riktlinjer skall vara vägledande:
Kretsloppsprincipen och därmed avfallsminimering
måste vara ett övergripande mål vid utformning av EU:s
direktiv och förordningar.Varje land skall tills vidare ha rätt
att ha hårdare miljökrav på avfallshantering än EU:s krav.
Export av miljöfarligt avfall till länder som saknar kapacitet
att ta emot det på ett miljömässigt adekvat sätt skall
förbjudas och stoppas.Återanvändning skall prioriteras
före återvinning där så är möjligt och återvinning skall
prioriteras före förbränning av avfallet.Förbränning av
osorterat avfall skall förbjudas.Det behövs gemensamma
definitioner av begrepp såsom ''sorterat avfall'' och
återvinning.Det behövs satsningar för att få fram
förpacknings- och retursystem som kan få spridning i hela
EU. I dag hotas nationella retursystem av att andra länders
produkter inte kan ingå i det nationella systemet -- t.ex.
returglassystem.
2.5. Skydda det rena vattnet
Bristen på rent vatten orsakar allt fler konflikter runt om i
världen. Tillgången på användbart vatten speglar också ett
lands välfärd. Ett rikt land har ofta goda vattentillgångar och
tvärtom. I Västeuropa har vi i huvudsak ännu inte problem
med vattentillgången. Det förekommer dock allt fler problem
med kontaminering av både grund- och ytvatten. Situationen
är annorlunda i Östeuropa och i många andra regioner. Ofta
är det vattentillgången som sätter gränsen för samhällets
utveckling.
Även haven hotas -- särskilt grunda, instängda
havsområden som ofta har stor ekonomisk betydelse
eftersom merparten av fisket bedrivs i sådana områden.
Medelhavet, Östersjön, Nordsjön, Svarta havet är samtliga
exempel på vattenområden där fisket har drabbats av
upprepade bakslag. Fiskfångsten i t.ex. Medelhavet och
Svarta havet har minskat med 25 %
sedan toppåret 1988. Sedan 1989 har världens totala
fångst av fisk, skaldjur, musslor etc. minskat med 5 %
och stagnerat på den nivån. (Tillståndet i världen -95,
Worldwatch Institute)
Särskilt katastrofen i Aralsjön, som Vänsterpartiet tidigare
har aktualiserat i riksdagen, är ett exempel som avskräcker
och borde tjäna som en väckarklocka. Både själva sjön,
omkringliggande miljöer och människorna som levde på
fångsterna i sjön har skadats eller försvunnit p.g.a.
överutnyttjandet av vattnet. Vi kan vänta oss fler konflikter
som har sin grund i vår misshushållning med
vattenresurserna -- konflikter som om de inte löses kommer
att påverka Europa alltmer.
Sverige bör verka för att EU utvecklar sina program för att
påskynda framtagandet av teknik, processer och system som
dels är vattensnåla, dels inte förgiftar/övergöder vattnet. Inte
minst inom jordbrukssektorn är behovet av effektivare teknik
stort.
Israel har t.ex. tagit fram mycket effektiva
bevattningssystem och andra tekniska lösningar som är
extremt vattensnåla. Inom detta område finns en stor
utvecklingspotential för att ta fram fungerande system som
kan bidra till att lösa vattenbristen i Nordafrika, Östeuropa,
södra Afrika m.fl. områden. Sådana vattenprogram kan
också innebära att vi hindrar uppkomsten av vattenbrist i
länder där situationen just nu är tillfredsställande.
3. EU:s jordbrukspolitik
Sveriges medlemskap i EU innebär för jordbrukets del en
återgång till ett genombyråkratiserat, detaljreglerat och
centralstyrt jordbruk med stödformer som i EU har lett till
överproduktion, dumpade priser på världsmarknaden och
marknadsregleringar. Detta gynnar EU:s inhemska
produktion, fördyrar för konsumenterna och förhindrar en
rättvis världshandel.
Vänsterpartiet delar därför regeringens bedömning att
Sverige aktivt skall verka för en revidering av den
gemensamma jordbrukspolitiken. Mer än hälften av EU:s
budget används i dag inom jordbrukssektorn. Mycket
förenklat kan man säga att EU står för stödet till
överproduktionen medan miljö- och strukturåtgärder måste
betalas över statsbudgeten för att berättiga till EU-stöd. En
viktig uppgift måste därför vara att minska subventionerna.
EU:s jordbrukspolitik (CAP) skall reformeras -96.
Sverige skall driva följande miljökrav när det gäller EU:s
gemensamma jordbrukspolitik:
Stöd som till 100 % finansieras ur EU:s garantifond
avvecklas till förmån för stöd som kräver medfinansiering
från respektive medlemsland.Jordbruket skall
kretsloppsanpassas vilket bland annat innebär kraftigt
minskad användning av konstgödsel och
bekämpningsmedel.Kraftigt minskade stöd till det
konventionella jordbruket.De ekonomiska stöden till
jordbruket skall styras mot mer extensiv och ekologisk
produktion.Införande av PPP-principen i jordbruket.
Minskad användning av insatsmedel som inte naturligt kan
ingå i kretsloppet.Ökad användning av ekonomiska
styrmedel.
4. Regionala och globala aspekter
EU:s agerande på olika områden, inte minst inom
miljöpolitiken, måste utformas utifrån kravet på att utjämna
skillnader i standard mellan olika regioner och olika
människor. Detta gäller även standard i miljöavseende.
Vänsterpartiet konstaterar att EU:s förhållande till de
fattiga länderna måste omprövas. Handel med dem måste
baseras på långsiktig, uthållig utveckling i både export- och
importländerna. EU får inte grunda sin handel på ensidig
import av billiga råvaror som ofta utvinns med förödande
miljöpåverkan -- en handel som ofta utförs utan att
miljökostnaderna för verksamheterna betalas eller
synliggörs. Utöver det som redan nämnts innebär en sådan
omställning att marknaderna i EU öppnas för produkter från
tredje världen. En analys bör även göras inför
regeringskonferensen 1996 om hur EU skall agera på
effektivaste sätt för att bidra till en uthållig utveckling i de
fattiga länderna.
Ungefär samma resonemang gäller EU:s förhållande till
Östeuropa. Vi har utvecklat detta i riksdagsmotioner i
samband med behandlingen av statsbudgeten och till
propositionen om samarbete med Öst- och Centraleuropa
(1994/95:U809 resp 1994/95:U33).
I förhållandet till jordens fattiga länder måste vi få till
stånd en ekonomisk och ekologisk utveckling om dessa
länder skall kunna utvecklas. Det stöd som EU och enskilda
EU-länder ger är bra men långt ifrån tillräckligt. Avgörande
är att handelshinder avskaffas och att det kommer till stånd
en handel på lika villkor vars ram sätts av vad miljön tål.
Viktigast är detta kanske på jordbruksområdet.
Även den sociala situationen och miljötillståndet runt
Medelhavet -- med vissa undantag -- gör att EU bör
analysera vad som mer kan göras för att minska detta
områdes problem.
Miljösituationen är mycket bekymmersam. Medelhavet
drabbas varje år av drygt 600 000
ton oljeföroreningar, enbart Rhnefloden beräknas
transportera 70--100 ton kadmium till havet, delfiner i
Medelhavet kan ha PCB-halter på upp till 450 ppm, 30 %
av fisken har plast i tarmarna (!), 6 000
ton fosfor och drygt 110 000 ton kväve som hamnar i
Adriatiska havet har bidragit till att den delen av Medelhavet
nu är helt förändrad och drabbas av återkommande
algblomningar.
Även miljöerna på land runt Medelhavet är i mycket stor
utsträckning mer eller mindre påverkade. I de värst drabbade
regionerna har tidigare rika skogar och kulturbygder övergått
i öken eller grässtäpp. Många skador är gamla men mycket
skulle kunna göras för att återställa miljöer.
Beskogningsåtgärder, minskning av utsläpp, bättre
avfallshantering, utbyggnad av reningsverk etc. Sverige bör
i EU verka för att ett miljöhandlingsprogram för hela
Medelhavsregionen fastställs tillsammans med berörda
länder. Speciellt viktigt är att sanktionsmöjligheterna ökar
mot länder som inte vidtar rimliga åtgärder.
5. Städernas miljöproblem
Regeringen konstaterar att ca 80 % av Västeuropas
invånare bor i städer som i många fall har betydande miljö-
och hälsoproblem. Denna urbanisering fortsätter. Även i
tredje världen accelererar urbaniseringen.
Frågan är om en fortsatt inflyttning till städer är förenlig
med byggandet av det uthålliga samhället och att
hälsoproblemen i städerna går att lösa. Regeringen förefaller
inte ha någon klar bild av detta. Svaret på frågan är troligen
nej men denna fråga bör analyseras av EU och Sverige bör
vara aktivt i detta utredningsarbete.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om grunden för Sveriges miljöstrategi
i EU,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om det sektorsövergripande arbete
som nu behövs för att minska försurningsproblematiken,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att minska utsläppen
av försurande ämnen från transportsektorn,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att försiktighetsprincipen skall
gälla i arbetet med att minska risken för klimatförändringar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att EU:s koldioxidutsläpp skall
minska med minst 20
% till år 2005,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att införandet av en koldioxidskatt
i EU är högprioriterat,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bevarandet av biologisk mångfald
genom gemensamma planer för att bevara alla de olika slags
naturmiljöer som finns i EU,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att effektiva sanktionsmöjligheter
skall införas i EU mot länder, företag och enskilda som
bryter mot skyddet av den biologiska mångfalden,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige skall verka för
producentansvar inom hela EU för varor och kemikalier,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige skall verka för att
tillämpningen av substitutionsprincipen och
försiktighetsprincipen skall gälla inom EU,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kretsloppsprincipen och
avfallsminimering skall vara ett övergripande mål vid
utformning av EU:s direktiv och förordningar,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att export av miljöfarligt avfall
från EU till länder som saknar möjlighet att ta emot avfallet
på ett miljömässigt adekvat sätt skall förbjudas och stoppas,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige skall verka för att få
fram förpacknings- och retursystem som kan användas inom
hela EU,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige skall verka för att EU
utvecklar sina program, direktiv och förordningar för att
påskynda framtagandet av teknik och processer som skyddar
vattentillgångar,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ändring av EU:s jordbrukspolitik
för att minska miljöproblemen och ge konsumenterna större
tillgång till ekologiskt odlade produkter,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att EU skall agera på effektivast
möjliga sätt för att gynna en uthållig utveckling i jordens
fattiga länder,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att EU skall agera på effektivast
möjliga sätt för att gynna en uthållig utveckling i Öst- och
Centraleuropa,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige aktivt skall medverka
i arbetet med miljöhandlingsprogrammet för att minska
miljöproblemen i Medelhavsregionen,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige skall driva kravet på
en analys av om fortsatt urbanisering är förenligt med målet
om det uthålliga samhället.
Stockholm den 6 april 1995
Gudrun Schyman (v)
Hans Andersson (v)
Ingrid Burman (v)
Björn Samuelson (v)
Eva Zetterberg (v)
Maggi Mikaelsson (v)