Det jordbrukspolitiska beslutet 1990 innebar att stora
arealer åkermark togs ur odling för att minska jordbrukets
överskottsproduktion. Man erbjöds omställningsstöd för att
undanta arealen varaktigt från produktion av prisreglerade
grödor, i första hand spannmål. På en del marker planterades
skog eller Salix för energiproduktion. På andra anlades
våtmarker. Men de flesta åkrar lämnades bara öppna för
ogräsen.
I Stockholms län ställdes 23 000 ha om av totalt 95 000 ha
åkermark. Av dessa 23 000 ha har 8 % planterats med skog
eller blivit våtmark, 37 % är anmälda som extensiv vall och
på 55 % har man inte gjort någonting. Vi har under åren sett
dessa bevuxna med baldersbrå, tistlar, revsmörblomma och
kvickrot med flera ogräs.
Det här hade kunnat undvikas, om kravet för att få
omställningsbidrag åtföljts av krav på sådd av vall eller
proteinfixerande gröda som luzern, som hade slagits.
I och med EU-inträdet kan dessa arealer ställas om till EU-
träda och därmed ingå i underlaget för CAP-bidrag. Det
troliga är, att en stor del av ogräsarealerna kommer att växlas
över. I och med det är de i produktion igen. Kravet för att få
arealstöd enligt CAP är i år att 12 % av åkerarealen skall
trädas. Vilken areal väljer bonden själv.
De här åkrarna är ogräsbanker idag och inte möjliga att
odla med gott resultat utan åtgärder. Ett snabbt sätt är att få
dem i produktion vore att bespruta dem med kemiska
ogräsbekämpningsmedel. Det är inte ett bra sätt.
Riksdagen har antagit ett mål att användningen av
bekämpningsmedel ska halveras fram till år 1996. Det här är
ett mål man tror sig nå, men det kan allvarligt hotas om de
omställda ogräsarealerna ogräsbefrias genom en gigantisk
besprutning under året. Vi kan få några års koncentrerade
giftchocker i vår natur. Det vore naturligtvis olyckligt för
naturen men också för näringen. LRF har idag som
målsättning att Sverige ska vara på väg mot ett av världens
renaste jordbruk. Trovärdigheten kan allvarligt komma på
skam, om användningen av bekämpningsmedel ökar under
åren som följer.
Det går lyckligtvis att få dessa arealer i godtagbart skick
på andra sätt än besprutning. Det enklaste ansluter sig till det
krav som borde ha ställts redan 1990, nämligen att de odlas
med vall eller proteinfixerande grödor, som slås vid
upprepade tillfällen under odlingssäsongen. På det sättet får
många av de ettåriga ogräsen chans att gro. Genom att slå
vallen innan ogräsen gått i frö kan mängden ogräsfröer
successivt minskas. De fleråriga ogräsen måste slås flera
gånger under odlingssäsongen för att knäckas. Det finns
säkert andra metoder också, tex genom återkommande
mekanisk bearbetning som harvning och plöjning. Det
viktiga är att välja en annan väg än kemikalievägen.
Konsekvensen av ovanstående måste bli följande. Areal
som tas ur omställningsprogrammet och in i EU:s CAP-
system måste hanteras speciellt. Den får inte tas i produktion
under ett par år utan måste sättas i ogräskarantän. Om vägen
att få en lägre mängd ogräs på åkern är vall, kvävefixerande
gröda eller mekanisk bearbetning måste skyndsamt utredas
i samarbete med näringen. Det viktiga är att vi undslipper
bekämpningsmedel mot ogräsen på dessa åkrar omställda i
enlighet med 1990 års jordbrukspolitiska beslut.
Miljöpartiet de gröna vill att regeringen skyndsamt utreder
frågan för att före odlingssäsongens start utfärda en
förordning, som föreskriver hur tidigare omställd areal skall
hanteras då den växlas in i EU:s CAP-system. I den
förordningen skall föreskrivas att sådan areal inte får tas i
produktion direkt och inte får besprutas med kemiska
bekämpningsmedel för att komma till rätta med
ogräsproblemet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att reglering av hur areal omställd
enligt 1990 års jordbrukspolitiska beslut får tas in under
EU:s jordbrukssystem CAP.
Stockholm den 23 januari 1995
Gudrun Lindvall (mp)