Jordfonden är och har varit ett instrument för staten att
genom länsstyrelserna, tidigare lantbruksnämnderna,
förvärva jord- och skogsmark i syfte att bygga upp rationella
jord- och skogsbruksfastigheter för att göra det möjligt för på
landsbygden boende att på heltid erhålla full sysselsättning.
En bidragande orsak till att staten hade möjlighet att
förvärva mark var dels avsatta medel till jordfonden, dels
dåvarande jordförvärvslag (1979:230) som var betydligt
striktare än den nuvarande. Huvudskälen till avslag med
1979 års lag som grund var oftast hög köpeskilling,
kapitalplacering eller rationaliseringsskäl. Med hjälp av
denna lag förvärvade staten genom lantbruksnämnderna
betydande markarealer. Dessa markarealer har sedan använts
till att förbättra fastighetsstrukturen och även skapat
förutsättningar för enskilda inom glesbygden att få en ökad
sysselsättning.
Möjligheterna för staten att förvärva mark minskade
betydligt efter det att jordförvärvslagen ändrades 1991,
speciellt inom sådana län där det ej finns
omarronderingsområden. Genom ny liberaliserad
jordförvärvslag trodde man att en ökad inflyttning till
glesbygden skulle ske. Tyvärr har detta inte aktualiserats.
Det gäller därför att med de medel som finns, i detta fall
kvarvarande delar av den markreserv som staten med hjälp
av jordfonden byggt upp, fortsätta med
omarronderingsarbetet till gagn för både sysselsättning och
fastighetsstruktur speciellt inom glesbygdsområdena.
Stora områden inom glesbygden har i dag en
fastighetsstruktur som fortfarande är klandervärd. Det
innebär att en enskild fastighet kan vara liten till arealen men
ändå vara uppdelad på ett flertal skiften. Detta är inte
ändamålsenligt när man talar om att förbättra miljön och
försöka minska utsläppen i naturen.
Enligt undersökningar har det även klart påvisats att ett
samlat fastighetsinnehav minskar kostnaderna av brukandet
antingen det gäller jord eller skog. Detta är viktigt att
framhålla speciellt för de områden som är att beteckna som
glesbygd.
Viktigt är därför att den i dag befintliga jordfonden
kvarstår för att därigenom minska förutsättningarna för ett
utarmande av glesbygden. Om jordfonden försvinner är det
trots detta nödvändigt att avveckla fastighetsinnehavet i
jordfonden på sådant sätt att stor hänsyn tas till både
strukturförbättrande åtgärder och sysselsättningsbehovet för
glesbygdsboende.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Jordfonden.
Stockholm den 20 januari 1995
Lisbeth Staaf-Igelström (s)
Kristina Svensson (s)
Bo Finnkvist (s)
Jarl Lander (s)
Torgny Danielsson (s)