Jordfonden är och har varit ett instrument för staten att genom länsstyrelserna, tidigare lantbruksnämnderna, förvärva jord- och skogsmark i syfte att bygga upp rationella jord- och skogsbruksfastigheter för att göra det möjligt för på landsbygden boende att på heltid erhålla full sysselsättning.
En bidragande orsak till att staten hade möjlighet att förvärva mark var dels avsatta medel till jordfonden, dels dåvarande jordförvärvslag (1979:230) som var betydligt striktare än den nuvarande. Huvudskälen till avslag med 1979 års lag som grund var oftast hög köpeskilling, kapitalplacering eller rationaliseringsskäl. Med hjälp av denna lag förvärvade staten genom lantbruksnämnderna betydande markarealer. Dessa markarealer har sedan använts till att förbättra fastighetsstrukturen och även skapat förutsättningar för enskilda inom glesbygden att få en ökad sysselsättning.
Möjligheterna för staten att förvärva mark minskade betydligt efter det att jordförvärvslagen ändrades 1991, speciellt inom sådana län där det ej finns omarronderingsområden. Genom ny liberaliserad jordförvärvslag trodde man att en ökad inflyttning till glesbygden skulle ske. Tyvärr har detta inte aktualiserats. Det gäller därför att med de medel som finns, i detta fall kvarvarande delar av den markreserv som staten med hjälp av jordfonden byggt upp, fortsätta med omarronderingsarbetet till gagn för både sysselsättning och fastighetsstruktur speciellt inom glesbygdsområdena.
Stora områden inom glesbygden har i dag en fastighetsstruktur som fortfarande är klandervärd. Det innebär att en enskild fastighet kan vara liten till arealen men ändå vara uppdelad på ett flertal skiften. Detta är inte ändamålsenligt när man talar om att förbättra miljön och försöka minska utsläppen i naturen.
Enligt undersökningar har det även klart påvisats att ett samlat fastighetsinnehav minskar kostnaderna av brukandet antingen det gäller jord eller skog. Detta är viktigt att framhålla speciellt för de områden som är att beteckna som glesbygd.
Viktigt är därför att den i dag befintliga jordfonden kvarstår för att därigenom minska förutsättningarna för ett utarmande av glesbygden. Om jordfonden försvinner är det trots detta nödvändigt att avveckla fastighetsinnehavet i jordfonden på sådant sätt att stor hänsyn tas till både strukturförbättrande åtgärder och sysselsättningsbehovet för glesbygdsboende.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Jordfonden.
Stockholm den 20 januari 1995 Lisbeth Staaf-Igelström (s) Kristina Svensson (s) Bo Finnkvist (s) Jarl Lander (s) Torgny Danielsson (s)