Lönsamheten i svensk spannmålsodling har de senaste fem
åren varit pressad i botten bland annat som en följd av att vi
har Europas lägsta spannmålspris, hösten 1994 ca 1,10
kronor per kilo. Till och med i Nya Zeeland, som är det enda
land i världen där man helt avreglerat sitt jordbruk, är
spannmålspriset ca 10 öre högre än i Sverige. Örebro läns
liksom övriga Sveriges spannmålsodlare hade därför stora
förhoppningar om att Sveriges medlemskap i Europeiska
unionen skulle medföra likvärdiga och därmed bättre villkor
för svenskt lantbruk.
Självfallet måste länets lantbrukare, liksom alla andra
grupper i Sverige, vara med och finansiera
medlemsavgifterna till EU. Men det får inte innebära en ren
brandskattning av en hel näringsgren. Alltför höga skatter
och avgifter leder till att Sveriges bönder inte kan konkurrera
på likvärdiga villkor med andra bönder i Europa. Det leder
till förlorade jobb, inte bara inom lantbruket utan också i stor
omfattning i förädlingsleden och i servicebranscher.
Regeringen har genomdrivit kraftiga förändringar av
tidigare EU-anpassningsförslag genom att minska antalet
interventionsorter, höja handelsgödsel- och
bekämpningsmedelsavgifter, höja dieselskatter och ändra
områdesindelningar för arealersättning samt föreslagit höjda
fastighetsskatter. Sammantaget motsvarar dessa
försämringar en prissänkning med ca 25 öre per kilo
spannmål eller med 1 000--1 500 kronor per hektar. Det
innebär också avsevärt sämre villkor än våra viktigaste
konkurrenter.
En av de mest utmanande åtgärderna är beslutet att bara ha
fyra prisorter i Sverige. Interventionsprissystemet fungerar
så att EU löser in spannmål till interventionspris vid varje
prisort och ju fler prisorter man har desto mer av
fraktkostnaden betalas av EU. Sverige ska naturligtvis inte
missbruka EU-systemet men det av Jordbruksverket och
Spannmålskontoret föreslagna antalet, 33 stycken, är rimligt
i förhållande till andra EU-länder. Som exempel kan nämnas
att Österrike har 27 och Finland 28 prisorter.
För Örebro län motsvarar minskningen av antalet prisorter
en prissänkning med ca 7 öre per kilo. Närmaste prisort
kommer att vara Norrköping med de avsevärda
fraktkostnader som transport dit motsvarar. I Örebro län
produceras ett normalår ca 300 tusen ton spannmål. Ungeför
100 tusen ton behålls hemma på gårdarna för utsäde eller
foder. Resterande 200 tusen ton berörs av prisortsförslaget
och betalas alltså med 7 öre lägre pris per kilo. Totalt innebär
systemet med fyra prisorter alltså en försämring för länet
med 14 miljoner kronor -- pengar som nu betalas av länets
bönder i stället för som i resten av EU, av EU:s kassa.
Även övriga delar av landet drabbas hårt, förutom de
områden som ligger närmast de fyra prisorterna Stockholm,
Norrköping, Helsingborg och Uddevalla.
Regeringen bör därför återkomma med förslag till åtgärder
i syfte att ge såväl Örebro läns lantbruk som svenskt lantbruk
i dess helhet likvärdiga konkurrensvillkor jämfört med resten
av EU. Förhandlingar med EU bör också upptas i syfte att
utöka antalet prisorter i enlighet med Jordbruksverkets
ursprungliga förslag.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om lantbrukets villkor.