Lönsamheten i svensk spannmålsodling har de senaste fem åren varit pressad i botten bland annat som en följd av att vi har Europas lägsta spannmålspris, hösten 1994 ca 1,10 kronor per kilo. Till och med i Nya Zeeland, som är det enda land i världen där man helt avreglerat sitt jordbruk, är spannmålspriset ca 10 öre högre än i Sverige. Örebro läns liksom övriga Sveriges spannmålsodlare hade därför stora förhoppningar om att Sveriges medlemskap i Europeiska unionen skulle medföra likvärdiga och därmed bättre villkor för svenskt lantbruk.
Självfallet måste länets lantbrukare, liksom alla andra grupper i Sverige, vara med och finansiera medlemsavgifterna till EU. Men det får inte innebära en ren brandskattning av en hel näringsgren. Alltför höga skatter och avgifter leder till att Sveriges bönder inte kan konkurrera på likvärdiga villkor med andra bönder i Europa. Det leder till förlorade jobb, inte bara inom lantbruket utan också i stor omfattning i förädlingsleden och i servicebranscher.
Regeringen har genomdrivit kraftiga förändringar av tidigare EU-anpassningsförslag genom att minska antalet interventionsorter, höja handelsgödsel- och bekämpningsmedelsavgifter, höja dieselskatter och ändra områdesindelningar för arealersättning samt föreslagit höjda fastighetsskatter. Sammantaget motsvarar dessa försämringar en prissänkning med ca 25 öre per kilo spannmål eller med 1 000--1 500 kronor per hektar. Det innebär också avsevärt sämre villkor än våra viktigaste konkurrenter.
En av de mest utmanande åtgärderna är beslutet att bara ha fyra prisorter i Sverige. Interventionsprissystemet fungerar så att EU löser in spannmål till interventionspris vid varje prisort och ju fler prisorter man har desto mer av fraktkostnaden betalas av EU. Sverige ska naturligtvis inte missbruka EU-systemet men det av Jordbruksverket och Spannmålskontoret föreslagna antalet, 33 stycken, är rimligt i förhållande till andra EU-länder. Som exempel kan nämnas att Österrike har 27 och Finland 28 prisorter.
För Örebro län motsvarar minskningen av antalet prisorter en prissänkning med ca 7 öre per kilo. Närmaste prisort kommer att vara Norrköping med de avsevärda fraktkostnader som transport dit motsvarar. I Örebro län produceras ett normalår ca 300 tusen ton spannmål. Ungeför 100 tusen ton behålls hemma på gårdarna för utsäde eller foder. Resterande 200 tusen ton berörs av prisortsförslaget och betalas alltså med 7 öre lägre pris per kilo. Totalt innebär systemet med fyra prisorter alltså en försämring för länet med 14 miljoner kronor -- pengar som nu betalas av länets bönder i stället för som i resten av EU, av EU:s kassa.
Även övriga delar av landet drabbas hårt, förutom de områden som ligger närmast de fyra prisorterna Stockholm, Norrköping, Helsingborg och Uddevalla.
Regeringen bör därför återkomma med förslag till åtgärder i syfte att ge såväl Örebro läns lantbruk som svenskt lantbruk i dess helhet likvärdiga konkurrensvillkor jämfört med resten av EU. Förhandlingar med EU bör också upptas i syfte att utöka antalet prisorter i enlighet med Jordbruksverkets ursprungliga förslag.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lantbrukets villkor.
Stockholm den 20 januari 1995 Ola Karlsson (m)