Jordbruket skall miljövänligt producera livsmedel,
bioenergi och andra bioråvaror. Jordbruket skall vara en del
av kretsloppssamhället. Den biologiska mångfalden och
kulturmiljövärden tas bäst tillvara genom ett livskraftigt
jordbruk i hela landet.
Jordbruket ger genom sin produktion ett öppet och levande
kulturlandskap. I Sverige är ca 9% av arealen odlad
åkermark. Motsvarande andel i många andra europeiska
länder är ca 50%. Den låga andelen i Sverige gör att alla
nedskärningar av odlad areal omedelbart får konsekvenser
för landskapsbilden och kulturmiljön. Det öppna landskapet
är en omistlig del av Sverige.
Bara en mycket liten del av arealen omfattas i dag av s.k.
NOLA-bidrag eller av landskapsvårdsersättning. Det är
alltså en felsyn att tro att enbart sådana specialdestinerade
bidrag kan hålla landskapet öppet och levande. Det krävs i
stället förutsättningar för en livskraftig jordbruksproduktion
för att klara detta.
Jordbrukssektorns intäkter är totalt ca 26 miljarder kronor
per år. Sedan kostnaderna dragits av är ca 3 miljarder kronor
kvar till ersättning till brukaren för arbete och ränta på eget
kapital. EU-medlemskapet innebär sänkta producentpriser
framför allt på kött. Detta kommer att bli kännbart i skogs-
och mellanbygder, där köttproduktionen dominerar.
Fyrklöverregeringens förslag till LFA-stöd och miljöstöd
hade delvis ersatt denna sänkning. Den nuvarande
regeringen har valt att kraftigt sänka dessa stöd, vilket
kommer att bli kännbart i jordbrukets ekonomi. De som
drabbas värst av detta är jordbrukare i södra Sveriges skogs-
och mellanbygder med animalieproduktion. De får sämre
förutsättningar för lönsam produktion och landskapsvård. I
andra sammanhang säger sig regeringen slå vakt om denna
grupp jordbrukare, men när politiken utformas motverkar
regeringen just denna grupp av jordbrukare.
Jordbruket är också av avgörande betydelse för
sysselsättningen i stora delar av landet. Primärproduktionen
i jordbruket, förädling och försörjningsindustrier är ofta
basen för ekonomin i många kommuner. Nedskärningar i
jordbruket resulterar i arbetslöshet och minskat underlag för
offentlig service.
Den socialdemokratiska regeringen försöker nu införa
begreppet ''livsmedelspolitik'' för jordbrukspolitiken. Även
vid 1990 års omläggning av jordbrukspolitiken i Sverige
gjorde man detta försök. Begreppet ''livsmedelspolitik'' är
dock alltför snävt, enligt vår uppfattning. Det inbegriper
livsmedlens produktion, prissättning, konkurrensfrågor på
marknaden, livsmedelskvalitet m.m. Begreppet utesluter
dock den växande produktionen av energi- och
industriråvaror samt hänsyn till kulturmiljö och biologisk
mångfald. Begreppet ''jordbrukspolitik'' är vidare och vi
förordar därför att detta används. De viktiga frågorna kring
livsmedelskvalitet och priser m.m. bör naturligtvis drivas
med kraft inom ramen för både konsument- och
jordbrukspolitiken.
Kretsloppen måste slutas
Många av dagens skador på miljön beror på användningen
av ändliga råvaror. Fossila bränslen och råvaror används till
förbränning och till produktion av bl.a. plaster. Detta sker i
strid med kretsloppsprincipen.
Fyrklöverregeringen presenterade en kraftfull politik för
ett mer kretsloppsanpassat samhälle. Genom återvinning,
återanvändning och övergång till mer miljövänliga råvaror
kan samhället arbeta mer efter kretsloppsprincipen.
Jordbruket är en viktig resurs i detta miljöarbete. Genom
utnyttjande av miljövänligt producerade råvaror från jord-
och skogsbruk till energi- och industriproduktion minskar
användningen av miljöfarliga fossila bränslen. Därmed kan
kretsloppen slutas.
Global livsmedelsförsörjning
Den globala livsmedelsförsörjningen hotas bl.a. av att
miljöförstöring, erosion, försurning, försaltning och
ökenutbredning förstör produktiv åkermark.
Lagren av livsmedel minskar i världen samtidigt som
antalet människor ökar. Länder som tidigare exporterat
livsmedel börjar nu importera för att klara försörjningen.
Kinas ökande livsmedelsimport bekräftar denna utveckling.
Worldwatch Institute bedömer att befolkningen i världen
kommer att överskrida jordens förmåga att producera
livsmedel om några årtionden.
Centern har redan tidigare föreslagit att Sverige skall ha en
naturresursberedskap så att vi snabbt kan öka produktionen
av livsmedel om så krävs. Därför skall åkermark inte tas ur
produktion, utan flexibelt användas till annan produktion än
livsmedel.
Sveriges medlemskap i EU
Sedan 1 januari 1995 är Sverige medlem i EU. Det innebär
också ett deltagande i den gemensamma jordbrukspolitiken,
Common Agricultural Policy, CAP.
Alla jordbrukare inom EU omfattas av CAP.
Målsättningen är att alla jordbrukare skall ges lika villkor.
Stöd och priser skall, i princip, vara lika inom hela EU. Det
är den enskilde jordbrukarens konkurrenskraft som avgör
resultatet för jordbruksföretaget. Den socialdemokratiska
regeringen har genom sitt agerande under hösten 1994 visat
att denna målsättning inte alltid gäller. Ett enskilt
medlemsland kan, om man så önskar, skapa regler som
försvårar och till och med omöjliggör jordbruk i det egna
landet. Sverige har, till stor förvåning i EU, infört en ny
modell i det europeiska samarbetet -- diskriminering av det
egna landets medborgare.
Genom att inte till fullo utnyttja det avtal som Sverige
slutit med EU får svenska jordbrukare inte samma
konkurrensvillkor som andra länders jordbrukare. Därmed
ges kortsiktiga budgeteffekter, men samhällsekonomiska
fördelar går förlorade och miljöskulden ökar. Jämfört med
fyrklöverregeringens förslag minskar t.ex. stödet till
miljöinsatser med ca 2 miljarder kronor.
Regeringen har föreslagit att medlemsavgiften till EU ska
finansieras med bl.a. skatter på jordbruks- och
skogsbruksfastigheter. Vi har den principiella inställningen
att det är fel att ta ut speciella skatter till finansieringen av
avgifter till EU.
Jordbruksutskottet skriver i betänkandet 1994/95:JoU7 att
man förutsätter att regeringen återkommer i
budgetpropositionen med en konsekvensanalys av de beslut
utskottet fattat om de regler som skall gälla vid
medlemskapet.
Regeringen har ej gjort någon konsekvensanalys. Därmed
kan man konstatera att regeringen inte vet vad man håller på
med. Riksdagens uttalande nonchaleras. Vi anser därför att
dessa skatter inte skall införas.
Jordbrukspolitiken 1991--1994
Sedan den socialdemokratiska regeringen 1991 lämnat in
ansökan om medlemskap i EU ändrades förutsättningarna
för jordbrukspolitiken i Sverige. 1990 års beslut om
jordbrukspolitiken byggde på att Sverige skulle stå utanför
EU och föra en självständig jordbrukspolitik. Medlemskapet
i EU innebär i stället ett fullständigt deltagande i den
gemensamma jordbrukspolitiken, CAP.
Det centerledda Jordbruksdepartementet tillsatte 1991 en
omställningskommission med uppdrag att se över
jordbrukspolitiken inför ett EU-medlemskap.
Kommissionen lämnade tre delbetänkanden.
Med ledning av kommissionens förslag föreslog
fyrklöverregeringen justeringar i 1990 års beslut om
jordbrukspolitiken så att Sverige skulle kunna delta i den
gemensamma jordbrukspolitiken fullt ut från
medlemskapets första dag. Riksdagen godkände de
föreslagna justeringarna.
I korthet gick politiken ut på att sänka kostnaderna för
jordbrukarna, sänka stödet till jordbrukarna samt sänka
priser till jordbrukare och konsumenter.
Prisregleringsavgifter togs bort, vilket sänkte kostnaderna.
Kobidraget avvecklades, vilket sänkte stödnivån.
Resultatet av politiken blev att den svenska stödnivån till
jordbruket sjönk. Enligt OECD, som beräknar hur stor del av
bondens pris som utgörs av statliga subventioner (den s.k.
PSE-modellen), sjönk det svenska PSE-talet från 65, år 1991
till 50, år 1993. EU:s PSE-tal var 1993 47.
Konsumentpriserna sjönk med 2,7% från oktober 1991 till
maj 1994. Samma period steg totala KPI med 7,9%. Såväl
konsument- som producentpriser och stöd närmade sig alltså
de rådande i EU, vilket underlättade ett deltagande i CAP.
Svenskt jordbruk var efter de vidtagna åtgärderna väl
förberett för medlemskapet i EU. Vi noterar att
socialdemokraterna nu omprövat sin tidigare kritik av
fyrklöverregeringens politik på detta område. Man
konstaterar på s. 9 i propositionen 1994/95:100 bil. 10 att:
''Genom 1990 års reform av den svenska
livsmedelspolitiken och senare vidtagna
anpassningsåtgärder står svenska jordbrukare väl rustade
inför denna uppgift.''
Utnyttja stöd till bättre miljö
I förhandlingarna om ett medlemskap i EU fick Sverige
möjlighet att utnyttja miljöprogrammet (förordning
2078/92) till ett värde av totalt 3 miljarder kronor. Sverige
skulle betala hälften och EU hälften. Förhandlingsresultatet
var ett stort framsteg för Sverige och var en eftergift från
EU:s sida.
Miljöprogrammet i EU kom till 1992 vid beslutet om en
reform av CAP. Intentionerna var att styra över resurser från
den klassiska jordbruksregleringen till mer miljöinriktade
stöd. Detta är en inriktning av politiken som vi anser vara
starkt motiverad.
Fyrklöverregeringen tillsatte en utredning med uppgift att
ta fram ett svenskt program för stöd enligt EG:s förordning
om miljövänliga jordbruksmetoder och bevarande av
landskapet. Utredningen presenterade ett förslag (SOU
1994:82) med tre delprogram; program för ekonomisk
bärkraft, resurshushållningsprogram samt
bevarandeprogram.
Den socialdemokratiska regeringen beslutade hösten 1994
att inte utnyttja miljöstöden fullt ut. Därmed missleddes
väljarna i folkomröstningen. Riksdagen har uttalat att
regeringen skall återkomma med förslag om ett nytt program
för resurshushållande konventionellt jordbruk. Regeringen
trotsar nu detta beslut och presenterar ett förslag som ej
innehåller något program för resurshushållande
konventionell odling. Regeringens förslag omfattar enbart ca
800 miljoner kronor.
Centern anser att ett miljöprogram bör inrättas enligt
förslagen i proposition 1994/95:19. Det innebär att
utredningens förslag om tre omfattande delprogram fullföljs.
Programmet för ekonomisk bärkraft bör användas för att
bevara ett levande och öppet landskap i norra Sverige och
i södra Sveriges skogs- och mellanbygder. Ersättning skall
lämnas för vall och betesmark.
Resurshushållningsprogrammet bör användas för
ersättning till ekologiskt jordbruk samt till resurshushållande
konventionellt jordbruk. Stödet till ekologiskt jordbruk bör
vara permanent och utgå till de jordbrukare som lägger om
hela eller delar av jordbruksfastigheten till ekologiskt
jordbruk. Ersättning till resurshushållande konventionellt
jordbruk skall utgå till dem som uppfyller kraven enligt
förslagen i utredningen, SOU 1994:82, i detta avsnitt.
För bevarande av biologisk mångfald och övriga natur- och
kulturvärden i landskapet föreslår vi att
bevarandeprogrammet används. Det bör användas i enlighet
med förslagen i utredningen.
Totalt avsätter vi 1,4 miljarder kronor årligen till
miljöprogrammet då det är fullt utbyggt efter cirka fem år.
Med EU:s bidrag om 1,4 miljarder kronor innebär det att 2,8
miljarder kronor ställs till förfogande. Första året kommer
kostnaden att bli lägre eftersom det tar en viss tid innan alla
åtgärder kunnat fasas in. Därför anslår vi 750 miljoner
kronor för detta ändamål. Då miljöstöd skall betalas ut två
gånger under budgetperioden blir kostnaden 1 500 miljoner
kronor. För budgetåret 1995/96 anslår vi 700 miljoner kronor
utöver vad regeringen föreslagit. EU tillför också 750
miljoner första året, vilket totalt ger 1,5 miljarder kronor till
detta ändamål på årsbasis.
Genom att använda den konstruktion av stöd enligt
miljöprogrammet som presenterades i proposition
1994/95:19 ges också en större EU-finansiering av
Norrlandsstödet än vad den nuvarande regeringen föreslår.
Vi anser i enlighet med förslagen i proposition 1994/95:19
att det till jordbruk i norra Sverige skall utgå ett stöd som
även inkluderar det som EU medfinansierar till en större del.
Därmed sjunker behovet av nationellt stöd. Den del av
Norrlandsstödet som, enligt vårt förslag, utgår enligt
miljöprogrammet bör redovisas under anslaget Regionala
stöd till jordbruket.
Miljöavgifter
En bättre miljö i jordbruket kan även uppnås med en rad
andra åtgärder. Rådgivning och utbildning är viktig liksom
en sträng lagstiftning. Miljöavgifter är en tredje typ av
åtgärder som kan minska utsläppen.
Centern anser att alla dessa åtgärder bör användas. Influtna
medel från miljöavgifter bör användas till att finansiera
miljöprogram, rådgivning och utbildning. Då ges större
möjlighet till en högre ambitionsnivå än om influtna medel
ej går tillbaka till näringen.
Enligt riksdagens beslut (1994/95:JoU7) bör jordbruket
och trädgårdsnäringen tillföras resurser för miljöinsatser
som står i paritet med intäkterna från miljöavgifterna. Trots
detta tillkännagivande från riksdagen har regeringen valt att
låta influtna medel från miljöavgifterna gå direkt till
statskassan. Enligt vår mening skall de nya resurser som
ställs till förfogande genom de höjda miljöavgifterna
användas till att finansiera miljöprogrammet.
Stöd till mindre gynnade områden
Regeringen föreslår att enbart 50 miljoner kronor skall
satsas på stöd till mindre gynnade områden, Less Favoured
Areas (LFA), i södra Sverige. Detta är en minskning med 150
miljoner kronor jämfört med förra regeringens förslag.
På grund av de prissänkningar som köttproduktionen
kommer att få vidkännas krävs större insatser för att hålla
skogs- och mellanbygder levande. I enlighet med vad vi
tidigare anfört anser vi att LFA-stödet skall utgå till södra
Sverige enligt förslagen i proposition 1994/95:19, dvs. med
200 miljoner kronor på årsbasis från den svenska
statsbudgeten. För budgetåret 1995/96 är detta 300 miljoner
kronor utöver vad regeringen föreslagit.
Med denna ändring av LFA-stödet måste också
indelningen av landet i tre klasser för utbetalning av
arealstöd ändras. Regeringens försök att med dessa
arealbidrag kompensera skogs- och mellanbygderna är
felaktigt. Vi anser att antalet klasser bör utökas till åtta, med
ca 200 kronors skillnad per stödberättigat hektar mellan
klasserna.
Ekologiskt jordbruk
Ekologiskt jordbruk har som mål att utforma
resurseffektiva kretsloppsbaserade produktionssystem som
ger låg miljöpåverkan och som producerar livsmedel av hög
kvalitet. Husdjurens naturliga behov skall tillgodoses.
Kemiska bekämpningsmedel och lättlösliga handelsgödsel
är inte tillåtna.
Ekologiskt jordbruk är på många sätt en spjutspets för hela
jordbruket. Mycket av den kunskap som kommer fram inom
det ekologiska jordbruket kommer hela jordbruket till del.
På centerns initiativ har riksdagen fattat beslut om en
målsättning för ekologiskt jordbruk; år 2000 skall 10% av
åkermarken vara ekologiskt odlad. Fyrklöverregeringen
införde en arealersättning till ekologisk odling. Det är nu
viktigt att bygga vidare på detta och utnyttja de möjligheter
EU-medlemskapet ger. Miljöprogrammet bör utnyttjas mer
offensivt, i enlighet med vad vi tidigare anfört, för att nå
riksdagens målsättning. Stöd till ekologiskt jordbruk bör
utgå inom miljöprogrammet. Regeringen föreslår en alltför
låg nivå på stödet. Stödet måste vara långsiktigt och
kompletteras med satsningar på forskning, marknadsföring
och kontroll. Stöd bör utgå även till jordbruk som delvis
ställer om sin drift till ekologiskt jordbruk.
Regeringen bör också återkomma till riksdagen med en
plan för hur tioprocentsmålet skall uppnås. I planen bör ingå
satsningar på forskning och utveckling, där framför allt
frågor kring odlingssystem, system för djurhållning och
resurssnål teknik prioriteras. Jordbrukets roll i
kretsloppsarbetet bör också utvecklas.
Avbytartjänsten
Mjölkproduktion, men även annan djurhållning, medför
stor bundenhet. Det är också vanligt att en person ensam är
ansvarig för arbetet varje dag, året runt. Detta medför
naturligtvis stor risk för sjukdoms- och olycksfall samt tungt
ansvar.
Avbytartjänsten ger jordbrukare en ökad säkerhet vid
sjukdom och möjlighet att få några lediga dagar då de ej
behöver sköta djuren. Avbytartjänsten är särskilt viktig för
små jordbruk. Den är också viktig för många unga
jordbrukare. Genom avbytartjänsten ges dessa jordbrukare
rättvisa villkor i jämförelse med andra samhällsmedborgare.
Ca 8 000 mjölkproducenter använder i dag tjänsten.
Jordbrukarna betalar själva huvuddelen av avbytartjänsten,
men staten har sedan 1970-talet gjort ekonomiska satsningar
på bl.a. detta område. Efter en utredning och förslag från
fyrklöverregeringen beslutade riksdagen (1993/94:JoU13)
att fortsatt stöd skulle utgå till avbytarverksamheten, men på
en lägre nivå -- 45%. I Norge och Finland är subventionen
närmare 100%.
I proposition 1994/95:25 föreslog den socialdemokratiska
regeringen att den statliga ersättningen skulle sänkas
kraftigt. I budgetpropositionen förslår regeringen att stödet
helt slopas.
Avbytartjänsten har idag ca 1 700 årsanställda. En
borttagen subvention minskar naturligtvis möjligheterna för
jordbrukarna att använda tjänsten. Arbetslösheten riskerar
därmed att stiga i områden där alternativa arbetstillfällen är
få.
Centern anser att den statliga ersättningen till
avbytarverksamheten skall finnas kvar enligt tidigare beslut.
Vi anslår därför 200 miljoner kronor på årsbasis. Det är
viktigt att regeringen undersöker och använder de
möjligheter som kan finnas att delfinansiera verksamheten
med EU-medel. Dessutom måste avbytarverksamheten
omfatta jordbrukare i hela landet.
Bioråvaror
Det centerledda miljödepartementet tillsatte 1993 en
utredning om möjligheterna att utveckla och öka
användningen av biologiska råvaror i Sverige. Utredningen
pekar i sitt betänkande ''Växande råvaror'' (SOU 1994:113)
på fyra huvudgrupper av förslag för att stimulera
utvecklingen och kommersialiseringen av förnyelsebara
råvaror.
Utredningen föreslog avgifter på miljömässigt negativa
produkter för att snabbare fasa ut dessa. Man föreslog
miljöstandarder för önskade produkter och mätmetoder för
att lättare kunna jämföra produkter baserade på traditionella
resp. förnyelsebara råvaror. Utredningen föreslog vidare en
stor forskningssatsning samt slutligen stöd till prototyp- och
demonstrationsanläggningar. Utredningen har
remissbehandlats under hösten 1994. Regeringen bör snarast
presentera förslag till åtgärder i enlighet med utredningens
förslag.
Centern föreslår, i enlighet med utredningen, att en
miljöavgift införs på petroleumbaserade smörjoljor. Enligt
utredningen ger en sådan avgift intäkter om ca 450 miljoner
kronor. Vi föreslår också att viss restitution ges vid
återlämnande av spillolja. Netto tillförs statskassan då ca 300
miljoner kronor. Med denna avgift bör miljöfarliga
smörjoljor snabbt fasas ut och ersättas av miljövänliga oljor
baserade på bioråvara.
Utredningen föreslog även att man vid offentlig
upphandling av tryckeriarbeten bör prioritera användningen
av vegetabiliska tryckfärger. Vegetabiliska tryckfärger
baseras på förnyelsebara råvaror samt uppges resultera i
lägre utsläpp av lättflyktiga organiska föroreningar jämfört
med petroleumbaserade tryckfärger.
I USA har Jordbruksdepartementet gått över till att
uteslutande använda vegetabiliska tryckfärger. Enligt
Vegetable Ink Printing Act 1993 skall regeringen och dess
myndigheter i så stor utsträckning som möjligt använda
dessa tryckfärger.
Vegetabiliska tryckfärger, smörjoljor och plaster är
exempel där gamla, petroleumbaserade produkter kan och
bör bytas ut mot nya, miljövänliga, förnybara råvaror.
Enligt lagen om offentlig upphandling (1992:1258) anges
i §22 att den upphandlande enheten skall anta det bud som
har lägst anbudspris eller det anbud som är mest fördelaktigt
med hänsyn till andra omständigheter såsom bl.a.
miljöpåverkan.
Centern anser att offentlig upphandling i allt större
omfattning bör ske med hänsyn till miljöpåverkan. Den
offentliga upphandlingen utgör en stor del av marknaden och
är därför viktig vid introduktion av nya, miljövänliga
produkter.
Reformera den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP)
Den gemensamma jordbrukspolitiken, CAP, tar ca hälften
av EU:s budget i anspråk och är krånglig. CAP byggdes upp
i slutet av 1950-talet och har sedan byggts ut efter hand. De
grundläggande målsättningarna om landsbygdsutveckling
och en ekonomiskt rimlig standard för jordbrukarna döljs
numera bakom en ogenomtränglig byråkrati.
Centern anser att CAP skall reformeras grundligt. De
ansatser till reform som beslutades 1992, den s.k.
MacSharry-reformen, bör ses som ett första steg i detta
arbete. En primär uppgift vid reformeringen bör vara att
successivt minska antalet regleringar och minska
budgetbelastningen. Marknadsregleringar bör undvikas helt
och det huvudsakliga stödet bör utgå som generella areal-
och djurbidrag.
En framtida utvidgning av EU till Central- och Östeuropa
kommer att innebära att länder med stor jordbruksproduktion
blir medlemmar. Detta skulle, vid dagens omfattning av
CAP, inte fungera. CAP behöver även av denna anledning
reformeras.
En fortsatt reformering bör också ha som en målsättning
att förbättra miljön i jordbruket och trädgårdsnäringen. På
detta område har Sverige hunnit längre än många andra EU-
länder. Vi har därför mycket att bidra med. Stödet bör
inriktas på miljövänligt jordbruk. Det har också avgörande
betydelse för livsmedlens kvalitet vid en utvidgning av EU
till Central- och Östeuropa.
Den framtida jordbrukspolitiken i EU måste inriktas på att
ta tillvara de goda möjligheter som finns att producera
miljövänliga råvaror till energi- och industriproduktion.
Stimulans bör ges till introduktion av odling av bioråvaror.
Även djurskyddslagstiftningen bör skärpas. De
minimikrav som finns i dag bör göras om till bindande regler.
Reglerna bör skärpas efter hand. Konsumenter i hela Europa
kräver att djuren behandlas väl och får leva under goda
förhållanden. Även på detta område har Sverige åtskilligt att
bidra med.
Reglerna om ursprungsmärkning av livsmedel bör skärpas
inom EU. Tillsatser måste tydligt framgå på förpackningen.
I medlemskapsförhandlingarna drev fyrklöverregeringen
kravet om fortsatt frihet från antibiotika i foder samt fortsatt
förbud mot användning av kadavermjöl i foder. Resultatet
blev att Sverige får fortsätta med våra strängare regler under
en övergångsperiod. Under tiden skall EU göra en
vetenskaplig analys av användningen av antibiotika samt
kadavermjöl. Sverige bör vara pådrivande under denna
process. Målet bör vara att Sverige behåller reglerna även
efter övergångsperioden och att EU sedan tar över de
svenska reglerna som sina.
Tillsätt en parlamentarisk kommitté
Centern anser att arbetet med reformering av CAP bör
beredas nationellt i Sverige i en parlamentarisk grupp. Vid
tidigare förändringar av jordbrukspolitiken i Sverige har
förslagen beretts i en parlamentarisk kommitté. Så skedde
inför 1990 års beslut. Vid omställningskommissionens
arbete fanns också en parlamentarisk referensgrupp som
följde arbetet och ställde sig bakom förslagen.
Den stora andelen av budgeten, som går till CAP,
motiverar i sig också att Sveriges agerande i dessa frågor
bereds i särskild ordning. Riksdagens EU-nämnd kommer att
vara alltför upptagen med löpande kortsiktiga ärenden för att
kunna bereda denna fråga.
Vi föreslår att regeringen tillsätter en parlamentarisk
kommitté med uppgift att ta fram en svensk strategi för
reformeringen av CAP. Riksdagen har tidigare uttalat att en
parlamentarisk arbetsgrupp skall följa myndigheternas
utvärdering och uppföljning av medlemskapets
miljökonsekvenser på jordbruksområdet (1994/95:JoU7).
Detta arbete bör inrymmas i den av oss föreslagna
kommittén.
Gruppen bör även få i uppdrag att följa och utvärdera den
svenska tillämpningen av EU:s regler och stöd. Regeringen
har vid sin hantering av dessa frågor under hösten 1994 visat
prov på stor okänslighet. Man har sökt konfrontation i stället
för samförstånd. Eftersom jordbruket är en biologisk näring
som kräver långsiktighet bör besluten tas i större
samförstånd och med större insikt än vad regeringen hittills
gjort.
Hemställan
Med hänvisning till vad som anförts i motionen hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om jordbruksproduktionens vikt för
det öppna och levande kulturlandskapet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om användningen av begreppen
jordbrukspolitik respektive livsmedelspolitik,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om jordbrukets roll i
kretsloppsarbetet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den globala
livsmedelsförsörjningen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fastighetsskatter på jord- och
skogsbruk,1
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljöprogram för jordbruket,
7. att riksdagen till miljöersättningar inom jordbruket för
1995/96 anvisar 700
000
000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 1
500
000
000 kr,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om återförande av miljöavgifter till
jordbruksnäringen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stödet till mindre gynnade
områden (LFA),
10. att riksdagen till Regionala stöd till jordbruket för
budgetåret 1995/96 anvisar 300
000
000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 1
752
000
000 kr,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ekologiskt jordbruk,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avbytartjänsten,
13. att riksdagen till Stöd till jordbrukets företagshälsovård
för budgetåret 1995/96 anvisar 300
000
000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 337
500
000 kr,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om satsning på bioråvaror,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en miljöavgift införs på
petroleumbaserade smörjoljor och introduktion av
vegetabiliska oljor,1
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om offentlig upphandling av
miljövänliga produkter,2
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inriktningen av arbetet med
reformeringen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik, CAP,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en parlamentarisk kommitté för
att arbeta fram en svensk strategi för reformeringen av CAP
samt följa och utvärdera den svenska politiken.
Stockholm den 18 januari 1995
Olof Johansson (c)
Helena Nilsson (c)
Per-Ola Eriksson (c)
Agne Hansson (c)
Andreas Carlgren (c)
Marianne Andersson (c)
Elving Andersson (c)
1 Yrkandena 5 och 15 hänvisade till SkU.
2 Yrkande 16 hänvisad till FiU.