med anledning av prop. 1994/95:146 Ändringar i lagen om lageravgift på socker och ris
Den socialdemokratiska regeringens jordbrukspolitik har
präglats av brist på kontinuitet och professionalitet. Politiken
har inte varit till gagn för företagen inom livsmedelssektorn.
Redan på ett tidigt stadium uppdagades att Sveriges
regering verkat för att kraftigt minska antalet prisorter för
spannmål i Sverige. Efteråt visade det sig att det inte fanns
stöd för detta ens inom regeringspartiet.
Regeringens saktfärdighet när det gäller att komma till
beslut är en annan fråga som leder till allvarliga
konsekvenser för både företag och konsumenter. Ännu har
riksdagen inte kunnat besluta i frågan om Sveriges
utnyttjande av EU-stöden. Mot bakgrund av
regeringsförklaringens ord om fasta spelregler för företagen
kan inte detta ses som annat än ett misslyckande. Den
långsamma handläggningen av EU-stöden riskerar att leda
till att Sverige helt missar dessa stöd under en inledande
period.
I propositionen 1994/95:146 Ändringar i lagen om
lageravgift på socker och ris, har regeringen tvingats föreslå
en ändring av en regel man införde för så sent som för tio
veckor sedan. Frågan om avgifter på ris och socker illustrerar
väl hur den socialdemokratiska jordbrukspolitiken bedrivs:
Oprofessionell administration, skadliga beslut för företagen
och skadliga beslut för konsumenterna.
I höstas lade regeringen ett förslag till riksdagen om
införande av en svensk lageravgift på socker och ris
(proposition 1994/95:43). Alla borgerliga partier samt
miljöpartiet yrkade avslag på förslaget. Avgifterna
motiverade man med att man ville förhindra en spekulation
i socker och ris i samband med EU-inträdet. Som motiv
angavs även att avgiften skulle kompensera de kostnader för
svenska staten som ett eventuellt överlager i Sverige skulle
orsaka vid EU-inträdet. Några skäl utöver dessa motiv
angavs inte.
Förslaget till avgift på socker och ris var dock till sin
konstruktion inte inriktat mot några spekulativa överlager,
utan mot ordinära smålager hos grossister,
förädlingsindustrier, butiker och storhushåll. Mot bakgrund
av avgiftens snedvridande effekter samt att avgiften
drabbade normala lager hos normalt arbetande företag
förkastades förslaget enhälligt av företag verksamma inom
livsmedelsbranschen.
Medan den svenska regeringen arbetade med att införa en
lageravgift i Sverige kom signaler från EU om att
kommissionen förberedde en förordning om en gemensam
avgift för onormalt stora rislager. Den svenska regeringen
arbetade dock oförtrutet vidare med att införa en svensk
lageravgift. EU hann emellertid före Sverige genom att
besluta om en lageravgift redan den 19 december 1994, en
dag före Sverige.
Därmed hade båda motiven för en svensk lageravgift fallit.
Det fanns inget spekulationsmotiv då avgiften drabbade
normala lager. Det fanns heller inget skäl att täcka statens
kostnader med en avgift eftersom EU redan beslutat om en
avgift med denna funktion. Det beslut om en lageravgift som
togs av vänstermajoriteten i riksdagen den 20 december var
alltså föråldrat redan när det fattades.
Den proposition om ändringar i lagen om lageravgift för
socker och ris som riksdagen nu skall ta ställning till innebär
att den nationella lageravgiften behålls med undantag för ett
avdrag för den del som hänför sig till överlagret av ris.
Oavsett den förändringen kvarstår de grundläggande
argumenten mot en nationell lageravgift.
I propositionen fastslår regeringen själv att tillgängliga
uppgifter inte tyder på att det finns något överlager i Sverige.
Det lager som finns är avsett för normal förbrukning i
Sverige. Ändå innebär förslaget att den nationella
lageravgiften skall vara kvar. Därmed får det anses vara
klarlagt att lageravgiften egentligen är ett slags skatt på
baslivsmedel som kommer att få betalas av de svenska
konsumenterna.
Det är också av stor vikt att EU:s förordning om avgift på
överlager implementeras på ett sådant sätt att lager avsedda
för den svenska marknaden inte drabbas av ytterligare
kostnader. Enligt förordningen lämnas stort utrymme för
respektive medlemsland att själv definiera begreppet
''överlager''. Livsmedel importerade till den svenska
marknaden, avsedda för normal förbrukning på den svenska
marknaden, bör enligt vår tolkning av förordningen inte
beläggas med EU:s avgift.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att avskaffa den nationella
lageravgiften på socker och ris,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tolkningen av begreppet
''överlager''.
Stockholm den 6 mars 1995
Göte Jonsson (m)
Ingvar Eriksson (m)
Carl G Nilsson (m)
Eva Björne (m)
Ola Sundell (m)
Peter Weibull Bernström (m)
Inger René (m)
Anders G Högmark (m)
Lars Björkman (m)
Jan-Olof Franzén (m)
Patrik Norinder (m)