Regeringens proposition 1994/95:43 om lageravgifter på ris och socker väcker en hel del obesvarade frågor. Uppenbarligen ser regeringen bara en sida av de priseffekter som följer av EU-inträdet när man föreslår avgifter på ris och sockerlager över tre ton den 31 december 1994.
Avgifterna motiveras med att man vill förhindra spekulation, dvs. att lagerhållare övergångsvis gör stora vinster vid det svenska EU-inträdet, eftersom ris och socker förväntas få ett högre marknadspris efter EU-inträdet.
En stor del av det socker som kan tänkas finnas i lager den 31 december 1994 är producerat i Sverige med svenska råvaror. Det är viktigt att slå fast att denna del av det eventuella sockerlagret inte är spekulativt utan ett resultat av en sedan länge stabil produktionsnivå. Den svenska sockerproduktionen bygger på en traditionell odling av sockerbetor i Skåne samt på Öland och Gotland enligt uppgjorda kontrakt. Det är därför orimligt att belägga eventuella sockerlager från denna produktion med en slags sockerskatt.
De föreslagna avgifterna är också omotiverade av andra skäl. Det finns en rad livsmedel och jordbruksprodukter som till skillnad från socker och ris förväntas få lägre marknadspriser efter EU-inträdet. Lagerhållare av dessa varor riskerar därför förluster eftersom varorna inte går att sälja till förväntat pris. Stärkelseindustrin är ett exempel. Vid EU-inträdet kommer värdet av deras lager att sjunka eftersom priserna i EU är lägre, vilket i sin tur möjliggörs genom att priset hos odlarna är lägre som en följd av högre direktstöd till odlarna. Men de lager Stärkelsen nu har, har köpts in med de höga svenska ersättningarna till odlarna.
Stärkelsen har begärt en kompensation på 26 miljoner kronor för övergångsförluster, vilket räknat per kilo stärkelseprodukter är betydligt lägre än de ris- och sockerskatter som nu föreslås. Socialdemokraterna har dock avvisat detta krav med motiveringen att det inte finns tillräckligt starka skäl för en sådan kompensation. I skenet av detta är de nu föreslagna avgifterna högst omotiverade.
Lageravgifterna i kombination med den mycket lågt satta lagergränsen på tre ton riskerar vidare att ge upphov till stora orättvisor mellan olika företag. För vissa företag är en lagernivå på tre ton endast en bråkdel av den normala lagernivån. Det finns exempel på relativt små förädlingsföretag med enbart några tiotal anställda som importerar upp till 600 ton ris åt gången till den egna produktionen. Normallagernivån i ett sådant företag kan ligga på 300 ton vilket är hundra gånger högre än den föreslagna gränsen i propositionen. Den föreslagna lageravgiften på ris skulle i ett sådant fall medföra en extrakostnad på över en miljon kronor för ett litet företag.
Ris- och sockerskatterna riskerar vidare att bli negativa för konsumenterna, eftersom de kan motverka normal import innan EU-inträdet och minska den tillgängliga mängden ris och socker på den svenska marknaden. Minskad tillgång av dessa varor på marknaden kan leda till högre priser än vad som annars skulle vara fallet.
Riskerna med konkurrenssnedvridning till följd av ris- och sockerskatten är uppenbara. Ett kontrollsystem som inte lyckas identifiera alla lager innebär en stor risk för snedvriden konkurrens. Vidare finns risken att importerat socker och ris kan delas upp i mindre partier och säljas vidare.
Enligt vår mening saknas skäl att avgiftsbelägga lager som hålls till följd av en normal svensk sockerbetsodling och produktion av socker. Likaså saknas skäl att avgiftsbelägga lager av ris eller socker som motsvarar normala lagernivåer hos lagerhållarna. Eftersom propositionen inte tar hänsyn till detta riskerar den att leda till starkt oönskade konsekvenser och snedvrida konkurrensen. Propositionen bör därför avslås.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår proposition 1994/95:43.
Stockholm den 29 november 1994 Ivar Virgin (m) Lennart Brunander (c) Eva Eriksson (fp) Dan Ericsson (kds)