med anledning av prop. 1994/95:75 Vissa livsmedelspolitiska åtgärder vid ett medlemskap i Europeiska unionen
Det svenska lantbruket är idag inte långsiktigt hållbart.
Specialisering med stora spannmålsgårdar på slätten och
animaliegårdar i skogs- och mellanbygder har allt mer
omöjliggjort ett lantbruk med naturliga kretslopp. Jordbruket
har blivit allt mer beroende av ändliga resurser som fossila
bränslen både för transporter och tillverkning av
konstgödsel. Även fosfor i gödselmedel är en sådan ändlig
resurs.
Konstgödsel och bekämpningsmedel medför
miljöproblem. I den intensiva animalieproduktionen innebär
även gödselhanteringen problem, vilket resulterat i krav på
gödselvårdsanläggningar och föreskrifter vid spridning.
Spridningsarealen är ofta för liten. Det läcker kväve till sjöar,
vattendrag och hav.
Insikten, att det svenska lantbruket måste ändra inriktning,
håller på att slå igenom. De ekologiska odlarna ses med
respekt av de konventionella och intresset för att lägga om
både spannmålsodling och djurhållning till ekologiska
metoder finns på många håll. En bidragande orsak till detta
är naturligtvis det allt ökande konsumentintresset och den
ökande efterfrågan på KRAV-odlade produkter av alla slag.
Nu måste vi politiker ge rätta signaler, stöd och hjälp för att
få fart på denna på sikt så nödvändiga utveckling.
Svårigheterna vid en omläggning från konventionell
odling till ekologisk skall dock inte underskattas. De olika
brukningsmetoderna kräver helt olika tänkesätt och
kunnande. Riskerna att något skall gå snett är större i det
ekologiska lantbruket än i det konventionella.
Förutsättningar för att klara en övergång är tillgänglig
rådgivning och utbildning. En annan förutsättning är
ekonomisk ersättning under omställningstiden. Det är inte
bara en riktig signal för utvecklingen, det är ofta en
förutsättning för att man skall klara omställningen till
ekologiskt lantbruk.
Många är i alla fall överens om, att Sverige måste få ett
lantbruk som är långsiktigt uthålligt. Därför är riksdagens
mål, att 10 % av åkerarealen skall vara ekologiskt odlad år
2000 ett bra delmål. Det innebär, att i snitt 50 000 ha åker
skall ställas om per år. Det är viktigt ur många aspekter att nu
få igång denna utveckling. Handeln efterfrågar mer KRAV-
odlade produkter än vad som produceras i Sverige. Därför
sker en import idag. Ska det svenska jordbruket kunna vara
med i konkurrensen måste en omställning komma igång
snabbt, vilket naturligtvis även är till gagn för miljön.
Även i förädlingsledet är intresset stort. Beträffande
ekologisk mjölk finns intresse från många mjölkbönder att
lägga om till ekologisk mjölkproduktion, men här saknas
tillgång på KRAV-odlad fodersäd. Enligt kraven för eko-
mjölk skall hälften av djurens foder produceras på gården. I
skogs- och mellanbygderna, både i södra och norra Sverige,
odlas ofta bara grönfodret medan foderspannmålet köps
utifrån, ofta från slättens specialiserade spannmålsgårdar.
Förutsättningen för att mjölkproducenter skall kunna lägga
om till ekologisk produktion och tillhandahålla det
konsumenten vill ha, i detta fall eko-mjölk, är alltså att vi
politiker ser till att göra det ekonomiskt möjligt för
spannmålsbönder att lägga om delar av sin areal för att
producera KRAV-odlat foderspannmål. Kravet för att få stöd
till detta kan inte vara, vilket föreslås i propositionen, att hela
spannmålsgården skall ställas om till ekologisk odling
omedelbart.
I den socialdemokratiska propositionen talas mycket om
en återgång till 1990 års jordbrukspolitiska beslut. Det
beslutet motsatte sig Miljöpartiet. Att det stora
spannmålsöverskottet skulle bort ansåg vi riktigt, men vi
ville minska detta genom att minska intensiteten i odlingen.
Enligt vår mening fanns då och finns nu två vägar för att nå
detta mål.
Miljöpartiets väg, att genom utbildning och ekonomiskt
stöd förmå allt fler att välja att driva lantbruket ekologiskt
istället för konventionellt, skulle inte bara minska
spannmålsöverskottet, det gynnar också miljön. Det
ekologiska lantbruket är ett långsiktigt hållbart lantbruk där
återcirkulation av resurser är en förutsättning. I ett sådant
lantbruk är avkastningen per hektar mindre än i det
konventionella. Odling av kvävefixerande grödor, vall och
träda minskar intensiteten i spannmålsodlingen. Djur behövs
för att få gödsel. Ängar och hagar betas och de delar av
landskapet, som har störst betydelse för många av de örter,
som idag är akut hotade, bibehålls och utökas. Genom denna
brukningsmetod återskapas den biologiska mångfald alla
politiska partier säger sig värna. Samma landskap har ofta
stor kulturell och historisk betydelse.
Socialdemokraterna och övriga partier valde den andra
vägen 1990. Man valde, att erbjuda det konventionella
jordbruket omställningsstöd för att vissa arealer skulle tas ur
produktionen. Några miljökrav på lantbruket för att få igång
en utveckling mot ett hållbart lantbruk på sikt ställdes inte.
Miljöpartiet föreslog i samband med beslutet, att
miljöavgifter på handelsgödsel skulle införas och att dessa
avgifter skulle gå tillbaka till näringen i form av arealstöd.
På så sätt hade vi fått igång en utveckling mot ett hållbart
lantbruk. Reformen blev inte bara betydligt dyrare än vad
som avsetts, den resulterade inte heller i att
spannmålsöverskottet försvann.
För att bevara de ur natur- och kultursynpunkt
värdefullaste markerna infördes landskapsvårdsstöd och
NOLA-stöd. Avsikten var att spara det som ännu återstod av
hotade arter och rester efter det landskap och den historia,
som är vår.
Miljöpartiet anser, att denna politik vilar på ett i grunden
felaktigt synsätt. Målet kan inte vara att säkerställa de
refuger som finns kvar för de hotade arterna. Då skapas på
mycket marginella ytor ett musealt lantbruk, där man
bibehåller förutsättningar för de arter, som idag är hotade av
kemikaliejordbruket och bristen på hävd av vissa marker. Det
räcker inte. Den biologiska mångfalden, som det talas så
mycket om, är inte bara några få individer av olika arter, en
liten rest av det som en gång var. Den biologiska mångfalden
är också en individrikedom inom arten. För att återskapa den
rikedomen behövs helt andra mål.
Men de är inte omöjliga att nå. De målen måste vara att
skapa ett uthålligt lantbruk, där ekologiska
kretsloppsprinciper tillämpas. Med ett sådant lantbruk
kommer många av de örtrika marker, som idag hotas av brist
på bete att åter brukas och skötas av mulen. Marker, som idag
hotas av igenväxning, kommer åter att brukas, eftersom
produktionen per hektar är lägre i det ekologiska än i det
konventionella jordbruket. Med växelbruk och naturlig
gödsel istället för konstgödsel och bekämpningsmedel ökar
det biologiska livet i jorden till fördel för många fågelarter,
som är beroende av kulturlandskapet. Det här är ingen
tillbakagång, det är en nödvändig utveckling.
Vi delar följaktligen inte den uppfattning rörande
miljöstöden till det svenska lantbruket, som regering ger
uttryck för i proposition 1994/95:75. De delfinansierade
programmen för ekonomisk bärkraft och resurshushållande
konventionellt jordbruk, vilka regeringen vill skall utgå, är
just de program vi anser skyndar på och stöttar en utveckling
mot ett allt hållbarare lantbruk. Vi yrkar avslag på de delar i
regeringens proposition som handlar om miljöprogram inom
ramen för EU och föreslår att stödet i stort utformas som i
proposition 1994/95:19.
Vi anser, att en kombination av LFA-stöd och miljöstöd,
som föreslås i proposition 1994/95:19 liksom i underlaget
SOU 1994:82 Förstärkta miljöinsatser i jordbruket, bättre
gynnar lantbruken, där stora natur- och kulturvärden finns.
Dessa stödformer, LFA till djur och miljöstöd till i första
hand vall och bete, kompletterar varandra. Beträffande
resurshushållningsprogrammet har vi vissa synpunkter, som
redovisas nedan.
Programmet för ekonomisk bärkraft
Vi yrkar bifall till programmet enligt förslaget i
proposition 1994/95:19 utarbetat enligt SOU 1994/82, det
vill säga miljöstöd nord och miljöstöd syd, stöd till jordbruk
inom södra och norra LFA-områdena. Stödet till vall och
bete i dessa områden är särskilt värdefullt, eftersom det
gynnar den flora som ofta har stora skyddsvärden i dessa
områden.
Resurshushållningsprogrammet
Vi anser, att alla delprogram inom programmet skall
genomföras enligt förslag i proposition 1994/95:19 med
vissa ändringar. Genom stöd till det resurshushållande
konventionella lantbruket fås en utveckling mot det
ekologiska lantbruket till fördel för miljö och framtid. Vi är
medvetna om, att stöden inte kan utnyttjas fullt ut de första
åren, men ser det snarare som en försäkran om, att
miljökraven är om inte tillräckligt högt ställda så i alla fall
högre än vad som enkelt uppnås idag.
Stödet till ekologiskt lantbruk
Antalet zoner kan med fördel utredas i samarbete med
näringen.
En djurtäthet över 1,2 djur/ha skall inte berättiga till
ersättning om inte kontrakterat sambruk mellan närboende
finns.
I propositionen föreslås, att ersättning endast skall lämnas
till lantbruk, som helt ställt om till ekologisk odling. Vi
menar, att sådana regler kraftigt försvårar utvecklingen. Vi
anser, i likhet med förslaget i proposition 1994/95:19, att
ersättning även skall lämnas till lantbruk, som ställt om delar
av arealen.
Stöd till resurshushållande konventionellt jordbruk
Vi föreslår, att kraven på reduktion av användning av
konstgödsel skärps och vill att regeringen utreder en trappa
med reduktion på 30--40--50 %, övriga parametrar enligt
förslag i utredningen SOU 1994:82, och stegvis ökande
ersättning med den lägsta ersättningen lägre än i förslaget
och den högsta högre.
Dispens för svampbekämpningsmedel skall inte lämnas.
Bevarande av särskilda biotoper m.m.
De i regeringens proposition föreslagna delprogrammen
för landskapsvårdande åtgärder och miljökänsliga områden
överensstämmer delvis med det bevarandeprogram som
föreslås i proposition 1994/95:19. Förslaget till program som
det är utarbetat i SOU 1994:82 anser vi i stort sett bra och
bifaller det, men vill gärna komplettera det med en del av
förslagen i proposition 1994/95:75.
NOLA-stöd
En del marker, som idag har NOLA-stöd, riskerar att
förlora stödet i framtiden. Andra kan få stödet sänkt. För
sådana marker måste speciella regler utarbetas och stödet
bibehållas. NOLA-stöd bör bibehållas även i framtiden för
marker där inget annat stöd ges.
I propositionen nämns stöd till gärdesgårdar. Det finner vi
sympatiskt och vill gärna i det sammanhanget
uppmärksamma på behovet av stöd till andra kulturellt och
historiskt intressanta lämningar som torp och backstugor.
Miljöavgift på handelsgödsel och bekämpningsmedel
För att miljöavgifterna skall leda till betydande minskning
av användningen krävs avsevärda höjningar av
avgiftsnivåerna. Miljöpartiet har tidigare föreslagit betydligt
högre avgifter på konstgödsel och bekämpningsmedel än i
det förslag vi nu lägger. Då förespråkade vi också en intern
avreglering och bibehållet gränsskydd.
I och med Sveriges EU-medlemskap ändras
förutsättningarna för det svenska jordbruket radikalt. Därför
anser vi inte att det är möjligt att i dagsläget föreslå lika
kraftiga höjningar som tidigare.
Eftersom de föreslagna stöden både vad avser LFA-stöd
och miljöstöd förutsätter nationell medfinansiering anser vi,
att de miljöavgifter, som tas ut, skall delfinansiera dessa
program.
Miljöavgifter på kväve
Vi föreslår, att miljöavgiften höjs till 5,60 kronor istället
för som regeringen föreslår till 1,80 kr per kilo kväve.
Miljöavgift på kadmium
Vi föreslår en miljöavgift på 50 kronor per gram över 5
gram per ton fosfor.
Om den av regeringen föreslagna nivån på 30 kronor
vinner bifall föreslår vi en utvärdering om ett år för att utröna
effekten av miljöavgiften och för eventuell justering av
nivån.
Bekämpningsmedel
Vi hade helst sett en avgift baserad på dos. En avgift
baserad på kilo gynnar lågdospreparaten och kopplas inte till
giftighet.
Vi förstår de tekniska svårigheterna med en dosrelaterad
avgift och yrkar därföratt avgiften skall vara 100 kronor för
varje kilogram verksam substansatt regeringen får i
uppdrag att återkomma med ett förslag på avgifter baserade
på dos.
Övrigt
Vi anser att en del av miljöavgifterna skall betala en
utökad utbildning och forskning rörande resurshushållande
och ekologiskt lantbruk. Storleken på stödet kan diskuteras,
men minst 250 miljoner per år anser vi rimligt. Vi föreslår,
att regeringen återkommer i frågan.Biologiska
bekämpningsmedel, som används framför allt i
trädgårdsnäringen, skall numera registreras hos KEMI.
Kostnaden för registreringen sägs vara betungande. Vi vill,
att regeringen skall se över möjligheten att delfinansiera
registreringen med intäkter från avgifter på handelsgödsel
och bekämpningsmedel.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår proposition 1994/95:75 vad avser Ett
svenskt miljöprogram inom ramen för EU:s förordning
2078/92,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stöd inom programmet för
ekonomisk bärkraft enligt proposition 1994/95:19, miljöstöd
nord och miljöstöd syd inom LFA-områden,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stöd till ekologiskt lantbruk,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stöd till resurshushållande
konventionellt jordbruk inom ramen för det i proposition
1994/95:19 föreslagna resurshushållningsprogrammet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bevarandeprogrammet i
proposition 1994/95:19,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fortsatt NOLA-stöd,
7. att riksdagen beslutar fastställa miljöavgiften för kväve
i gödselmedel till 5,60 kronor per kilogram, om andelen
kväve i medlet är minst 2 %,
8. att riksdagen beslutar fastställa miljöavgiften på
kadmium i gödselmedel till 50 kronor per gram, till den del
Cd-innehållet överstiger 5 gram per ton fosfor,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen i övrigt anförts om miljöavgift på kadmium,
10. att riksdagen beslutar fastställa miljöavgiften på
bekämpningsmedel till 100 kronor per kilogram,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i övrigt anförts om miljöavgifter på bekämpningsmedel,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om anslag till utbildning och
forskning för att underlätta övergång till ekologiskt lantbruk,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ekonomisk hjälp för registrering
av biologiska bekämpningsmedel inom trädgårdsnäringen.
Stockholm den 21 november 1994
Gudrun Lindvall (mp)
Marianne Samuelsson (mp)