Det svenska lantbruket är idag inte långsiktigt hållbart. Specialisering med stora spannmålsgårdar på slätten och animaliegårdar i skogs- och mellanbygder har allt mer omöjliggjort ett lantbruk med naturliga kretslopp. Jordbruket har blivit allt mer beroende av ändliga resurser som fossila bränslen både för transporter och tillverkning av konstgödsel. Även fosfor i gödselmedel är en sådan ändlig resurs.
Konstgödsel och bekämpningsmedel medför miljöproblem. I den intensiva animalieproduktionen innebär även gödselhanteringen problem, vilket resulterat i krav på gödselvårdsanläggningar och föreskrifter vid spridning. Spridningsarealen är ofta för liten. Det läcker kväve till sjöar, vattendrag och hav.
Insikten, att det svenska lantbruket måste ändra inriktning, håller på att slå igenom. De ekologiska odlarna ses med respekt av de konventionella och intresset för att lägga om både spannmålsodling och djurhållning till ekologiska metoder finns på många håll. En bidragande orsak till detta är naturligtvis det allt ökande konsumentintresset och den ökande efterfrågan på KRAV-odlade produkter av alla slag. Nu måste vi politiker ge rätta signaler, stöd och hjälp för att få fart på denna på sikt så nödvändiga utveckling.
Svårigheterna vid en omläggning från konventionell odling till ekologisk skall dock inte underskattas. De olika brukningsmetoderna kräver helt olika tänkesätt och kunnande. Riskerna att något skall gå snett är större i det ekologiska lantbruket än i det konventionella. Förutsättningar för att klara en övergång är tillgänglig rådgivning och utbildning. En annan förutsättning är ekonomisk ersättning under omställningstiden. Det är inte bara en riktig signal för utvecklingen, det är ofta en förutsättning för att man skall klara omställningen till ekologiskt lantbruk.
Många är i alla fall överens om, att Sverige måste få ett lantbruk som är långsiktigt uthålligt. Därför är riksdagens mål, att 10 % av åkerarealen skall vara ekologiskt odlad år 2000 ett bra delmål. Det innebär, att i snitt 50 000 ha åker skall ställas om per år. Det är viktigt ur många aspekter att nu få igång denna utveckling. Handeln efterfrågar mer KRAV- odlade produkter än vad som produceras i Sverige. Därför sker en import idag. Ska det svenska jordbruket kunna vara med i konkurrensen måste en omställning komma igång snabbt, vilket naturligtvis även är till gagn för miljön.
Även i förädlingsledet är intresset stort. Beträffande ekologisk mjölk finns intresse från många mjölkbönder att lägga om till ekologisk mjölkproduktion, men här saknas tillgång på KRAV-odlad fodersäd. Enligt kraven för eko- mjölk skall hälften av djurens foder produceras på gården. I skogs- och mellanbygderna, både i södra och norra Sverige, odlas ofta bara grönfodret medan foderspannmålet köps utifrån, ofta från slättens specialiserade spannmålsgårdar. Förutsättningen för att mjölkproducenter skall kunna lägga om till ekologisk produktion och tillhandahålla det konsumenten vill ha, i detta fall eko-mjölk, är alltså att vi politiker ser till att göra det ekonomiskt möjligt för spannmålsbönder att lägga om delar av sin areal för att producera KRAV-odlat foderspannmål. Kravet för att få stöd till detta kan inte vara, vilket föreslås i propositionen, att hela spannmålsgården skall ställas om till ekologisk odling omedelbart.
I den socialdemokratiska propositionen talas mycket om en återgång till 1990 års jordbrukspolitiska beslut. Det beslutet motsatte sig Miljöpartiet. Att det stora spannmålsöverskottet skulle bort ansåg vi riktigt, men vi ville minska detta genom att minska intensiteten i odlingen. Enligt vår mening fanns då och finns nu två vägar för att nå detta mål.
Miljöpartiets väg, att genom utbildning och ekonomiskt stöd förmå allt fler att välja att driva lantbruket ekologiskt istället för konventionellt, skulle inte bara minska spannmålsöverskottet, det gynnar också miljön. Det ekologiska lantbruket är ett långsiktigt hållbart lantbruk där återcirkulation av resurser är en förutsättning. I ett sådant lantbruk är avkastningen per hektar mindre än i det konventionella. Odling av kvävefixerande grödor, vall och träda minskar intensiteten i spannmålsodlingen. Djur behövs för att få gödsel. Ängar och hagar betas och de delar av landskapet, som har störst betydelse för många av de örter, som idag är akut hotade, bibehålls och utökas. Genom denna brukningsmetod återskapas den biologiska mångfald alla politiska partier säger sig värna. Samma landskap har ofta stor kulturell och historisk betydelse.
Socialdemokraterna och övriga partier valde den andra vägen 1990. Man valde, att erbjuda det konventionella jordbruket omställningsstöd för att vissa arealer skulle tas ur produktionen. Några miljökrav på lantbruket för att få igång en utveckling mot ett hållbart lantbruk på sikt ställdes inte. Miljöpartiet föreslog i samband med beslutet, att miljöavgifter på handelsgödsel skulle införas och att dessa avgifter skulle gå tillbaka till näringen i form av arealstöd. På så sätt hade vi fått igång en utveckling mot ett hållbart lantbruk. Reformen blev inte bara betydligt dyrare än vad som avsetts, den resulterade inte heller i att spannmålsöverskottet försvann.
För att bevara de ur natur- och kultursynpunkt värdefullaste markerna infördes landskapsvårdsstöd och NOLA-stöd. Avsikten var att spara det som ännu återstod av hotade arter och rester efter det landskap och den historia, som är vår.
Miljöpartiet anser, att denna politik vilar på ett i grunden felaktigt synsätt. Målet kan inte vara att säkerställa de refuger som finns kvar för de hotade arterna. Då skapas på mycket marginella ytor ett musealt lantbruk, där man bibehåller förutsättningar för de arter, som idag är hotade av kemikaliejordbruket och bristen på hävd av vissa marker. Det räcker inte. Den biologiska mångfalden, som det talas så mycket om, är inte bara några få individer av olika arter, en liten rest av det som en gång var. Den biologiska mångfalden är också en individrikedom inom arten. För att återskapa den rikedomen behövs helt andra mål.
Men de är inte omöjliga att nå. De målen måste vara att skapa ett uthålligt lantbruk, där ekologiska kretsloppsprinciper tillämpas. Med ett sådant lantbruk kommer många av de örtrika marker, som idag hotas av brist på bete att åter brukas och skötas av mulen. Marker, som idag hotas av igenväxning, kommer åter att brukas, eftersom produktionen per hektar är lägre i det ekologiska än i det konventionella jordbruket. Med växelbruk och naturlig gödsel istället för konstgödsel och bekämpningsmedel ökar det biologiska livet i jorden till fördel för många fågelarter, som är beroende av kulturlandskapet. Det här är ingen tillbakagång, det är en nödvändig utveckling.
Vi delar följaktligen inte den uppfattning rörande miljöstöden till det svenska lantbruket, som regering ger uttryck för i proposition 1994/95:75. De delfinansierade programmen för ekonomisk bärkraft och resurshushållande konventionellt jordbruk, vilka regeringen vill skall utgå, är just de program vi anser skyndar på och stöttar en utveckling mot ett allt hållbarare lantbruk. Vi yrkar avslag på de delar i regeringens proposition som handlar om miljöprogram inom ramen för EU och föreslår att stödet i stort utformas som i proposition 1994/95:19.
Vi anser, att en kombination av LFA-stöd och miljöstöd, som föreslås i proposition 1994/95:19 liksom i underlaget SOU 1994:82 Förstärkta miljöinsatser i jordbruket, bättre gynnar lantbruken, där stora natur- och kulturvärden finns. Dessa stödformer, LFA till djur och miljöstöd till i första hand vall och bete, kompletterar varandra. Beträffande resurshushållningsprogrammet har vi vissa synpunkter, som redovisas nedan.
Programmet för ekonomisk bärkraft
Vi yrkar bifall till programmet enligt förslaget i proposition 1994/95:19 utarbetat enligt SOU 1994/82, det vill säga miljöstöd nord och miljöstöd syd, stöd till jordbruk inom södra och norra LFA-områdena. Stödet till vall och bete i dessa områden är särskilt värdefullt, eftersom det gynnar den flora som ofta har stora skyddsvärden i dessa områden.
Resurshushållningsprogrammet
Vi anser, att alla delprogram inom programmet skall genomföras enligt förslag i proposition 1994/95:19 med vissa ändringar. Genom stöd till det resurshushållande konventionella lantbruket fås en utveckling mot det ekologiska lantbruket till fördel för miljö och framtid. Vi är medvetna om, att stöden inte kan utnyttjas fullt ut de första åren, men ser det snarare som en försäkran om, att miljökraven är om inte tillräckligt högt ställda så i alla fall högre än vad som enkelt uppnås idag.
Stödet till ekologiskt lantbruk
Antalet zoner kan med fördel utredas i samarbete med näringen.
En djurtäthet över 1,2 djur/ha skall inte berättiga till ersättning om inte kontrakterat sambruk mellan närboende finns.
I propositionen föreslås, att ersättning endast skall lämnas till lantbruk, som helt ställt om till ekologisk odling. Vi menar, att sådana regler kraftigt försvårar utvecklingen. Vi anser, i likhet med förslaget i proposition 1994/95:19, att ersättning även skall lämnas till lantbruk, som ställt om delar av arealen.
Stöd till resurshushållande konventionellt jordbruk
Vi föreslår, att kraven på reduktion av användning av konstgödsel skärps och vill att regeringen utreder en trappa med reduktion på 30--40--50 %, övriga parametrar enligt förslag i utredningen SOU 1994:82, och stegvis ökande ersättning med den lägsta ersättningen lägre än i förslaget och den högsta högre.
Dispens för svampbekämpningsmedel skall inte lämnas.
Bevarande av särskilda biotoper m.m.
De i regeringens proposition föreslagna delprogrammen för landskapsvårdande åtgärder och miljökänsliga områden överensstämmer delvis med det bevarandeprogram som föreslås i proposition 1994/95:19. Förslaget till program som det är utarbetat i SOU 1994:82 anser vi i stort sett bra och bifaller det, men vill gärna komplettera det med en del av förslagen i proposition 1994/95:75.
NOLA-stöd
En del marker, som idag har NOLA-stöd, riskerar att förlora stödet i framtiden. Andra kan få stödet sänkt. För sådana marker måste speciella regler utarbetas och stödet bibehållas. NOLA-stöd bör bibehållas även i framtiden för marker där inget annat stöd ges.
I propositionen nämns stöd till gärdesgårdar. Det finner vi sympatiskt och vill gärna i det sammanhanget uppmärksamma på behovet av stöd till andra kulturellt och historiskt intressanta lämningar som torp och backstugor.
Miljöavgift på handelsgödsel och bekämpningsmedel
För att miljöavgifterna skall leda till betydande minskning av användningen krävs avsevärda höjningar av avgiftsnivåerna. Miljöpartiet har tidigare föreslagit betydligt högre avgifter på konstgödsel och bekämpningsmedel än i det förslag vi nu lägger. Då förespråkade vi också en intern avreglering och bibehållet gränsskydd.
I och med Sveriges EU-medlemskap ändras förutsättningarna för det svenska jordbruket radikalt. Därför anser vi inte att det är möjligt att i dagsläget föreslå lika kraftiga höjningar som tidigare.
Eftersom de föreslagna stöden både vad avser LFA-stöd och miljöstöd förutsätter nationell medfinansiering anser vi, att de miljöavgifter, som tas ut, skall delfinansiera dessa program.
Miljöavgifter på kväve
Vi föreslår, att miljöavgiften höjs till 5,60 kronor istället för som regeringen föreslår till 1,80 kr per kilo kväve.
Miljöavgift på kadmium
Vi föreslår en miljöavgift på 50 kronor per gram över 5 gram per ton fosfor.
Om den av regeringen föreslagna nivån på 30 kronor vinner bifall föreslår vi en utvärdering om ett år för att utröna effekten av miljöavgiften och för eventuell justering av nivån.
Bekämpningsmedel
Vi hade helst sett en avgift baserad på dos. En avgift baserad på kilo gynnar lågdospreparaten och kopplas inte till giftighet.
Vi förstår de tekniska svårigheterna med en dosrelaterad avgift och yrkar därföratt avgiften skall vara 100 kronor för varje kilogram verksam substansatt regeringen får i uppdrag att återkomma med ett förslag på avgifter baserade på dos.
Övrigt
Vi anser att en del av miljöavgifterna skall betala en utökad utbildning och forskning rörande resurshushållande och ekologiskt lantbruk. Storleken på stödet kan diskuteras, men minst 250 miljoner per år anser vi rimligt. Vi föreslår, att regeringen återkommer i frågan.Biologiska bekämpningsmedel, som används framför allt i trädgårdsnäringen, skall numera registreras hos KEMI. Kostnaden för registreringen sägs vara betungande. Vi vill, att regeringen skall se över möjligheten att delfinansiera registreringen med intäkter från avgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår proposition 1994/95:75 vad avser Ett svenskt miljöprogram inom ramen för EU:s förordning 2078/92,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd inom programmet för ekonomisk bärkraft enligt proposition 1994/95:19, miljöstöd nord och miljöstöd syd inom LFA-områden,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till ekologiskt lantbruk,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till resurshushållande konventionellt jordbruk inom ramen för det i proposition 1994/95:19 föreslagna resurshushållningsprogrammet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bevarandeprogrammet i proposition 1994/95:19,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortsatt NOLA-stöd,
7. att riksdagen beslutar fastställa miljöavgiften för kväve i gödselmedel till 5,60 kronor per kilogram, om andelen kväve i medlet är minst 2 %,
8. att riksdagen beslutar fastställa miljöavgiften på kadmium i gödselmedel till 50 kronor per gram, till den del Cd-innehållet överstiger 5 gram per ton fosfor,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen i övrigt anförts om miljöavgift på kadmium,
10. att riksdagen beslutar fastställa miljöavgiften på bekämpningsmedel till 100 kronor per kilogram,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i övrigt anförts om miljöavgifter på bekämpningsmedel,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anslag till utbildning och forskning för att underlätta övergång till ekologiskt lantbruk,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ekonomisk hjälp för registrering av biologiska bekämpningsmedel inom trädgårdsnäringen.
Stockholm den 21 november 1994 Gudrun Lindvall (mp) Marianne Samuelsson (mp)