Miljöpartiet de gröna hälsar förslaget med tillfredsställelse. För att handha djurskyddslagen krävs både stor kompetens och förmåga att många gånger göra känsliga bedömningar.
Miljö- och hälsoskyddsinspektörer behöver i många fall en fördjupad utbildning för att bättre kunna handha lagen. Detsamma gäller även personer inom polismyndigheten och jurister. Inspektörerna upplever stundtals att bedömningarna hos jurister avviker kraftigt från djurskyddsinspektörernas. En samsyn behövs.
Även frågan om vem som har tillsynen enligt djurskyddslagen för försöksdjur måste belysas ytterligare. Idag gäller inte djurskyddslagen för försöksdjur, där djurförsöksetisk nämnd godkänt djurförsök. Samtidigt har miljö- och hälsoskyddsnämnden tillsynsansvar. Djurskyddsinspektören hamnar här i ett svårt dilemma, eftersom djuren enligt 2 § andra stycket inte anses utsatta för lidande.
Beträffande egentillsyn finns sådan också inom föreningar som Svenska Kennelklubben. Den kan utvecklas och komplettera miljö- och hälsoskyddsnämndens kontroll av kennlar.
Beträffande 34 § om försäljning och avlivning anser vi det orimligt, att beslutet verkställs trots överklagning, eftersom länsstyrelsens och högre instansers bedömning ofta går isär. Det är orimligt, att en djurägare får rätt vid prövning av beslut, men att djuren då redan är sålda eller avlivade. Så länge en samsyn i djurskyddsärenden mellan djurskyddsinspektörer, länsstyrelse och jurister inte finns måste endast djurets hälsostatus avgöra om avlivning skall ske. Direktiven från lagstiftaren måste bli tydligare i sådana fall.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillsyn av djurskydd.
Stockholm den 10 oktober 1994 Gudrun Lindvall (mp)