Ett regeringsbeslut varigenom riksdagens byggnader
förklaras vara skyddsobjekt enligt den s.k. skyddslagen kan
enligt nuvarande ordning gälla tills vidare. I denna motion
föreslås att ett sådant beslut skall avse viss tid, högst ett år
varje gång. Därigenom får riksdagen ett större inflytande
över frågan om dess byggnader skall vara skyddsobjekt.
Skyddslagen
I lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga
anläggningar m.m. (skyddslagen) finns bestämmelser som
gör det möjligt att begränsa tillträdet till anläggningar och
områden som ur säkerhetssynpunkt bedöms viktiga för
samhället. Ett av de ändamål som får läggas till grund för
beslut om skyddsåtgärder enligt lagen är skydd mot
användning av våld, hot eller tvång för politiska syften
(terrorism). Enligt förarbetena skall lagens bestämmelser
tillämpas restriktivt och med urskillning. En noggrann
prövning måste alltid ske av om de föreliggande riskerna är
så stora att de uppväger olägenheterna med den tänkta
skyddsåtgärden. Detta kommer till uttryck i bestämmelsen
i 2 §. Om allmänhetens tillträde till en anläggning behöver
begränsas för angivna ändamål, får regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer besluta att
anläggningen skall utgöra skyddsobjekt (3 §).
Statliga förvaltningsbyggnader får förklaras som
skyddsobjekt (4 §). En särskild beslutsregel gäller i fråga om
riksdagens byggnader. De får förklaras som skyddsobjekt
efter medgivande av talmannen (6 §).
Regeringsbeslut om att riksdagens byggnader skall vara
skyddsobjekt
Den 4 april 1991 beslutade regeringen att riksdagens
byggnader från och med den 15 april 1991 skall utgöra
skyddsobjekt enligt skyddslagen. Beslutet lär vara föranlett
av det ökade hot som då ansågs föreligga på grund av det s.k.
Gulfkriget. Beslutet är dock inte begränsat i tiden.
Detta regeringsbeslut innebär enligt 7 § skyddslagen att
obehöriga inte har tillträde till riksdagens byggnader. För
bevakningen får anlitas polismän, militär personal eller
annan särskilt utsedd personal. De som inte är polismän
benämns skyddsvakter (9 §).
Den som vill ha tillträde är skyldig att på begäran av den
som bevakar skyddsobjektet uppge namn, födelsetid och
hemvist och att underkasta sig kroppsvisitation (10 §). Beslut
om kroppsvisitation fattas av den som bevakar
skyddsobjektet (11 §).
Skyddslagen medger att riksdagens säkerhetsenhet själv
ordnar bevakningen med egna skyddsvakter. De skall i så fall
vara särskilt godkända av länsstyrelsen. Detta framgår av 5 §
förordningen (1990:1334) om skydd för samhällsviktiga
anläggningar m.m. Lagen gör det emellertid också möjligt
för polisen att bevaka byggnaderna med de nyss nämnda
befogenheterna.
Förslag
I vårt konstitutionella system svarar riksdagen själv för sin
förvaltning. Dit hör frågor om säkerhetsskyddet i riksdagens
byggnader. Att talmannens medgivande är en förutsättning
för att riksdagens byggnader får förklaras som skyddsobjekt
är ett uttryck för detta.
Från konstitutionella utgångspunkter kan det emellertid
inte vara rimligt att riksdagens inflytande i frågan om dess
byggnader skall vara skyddsobjekt blir begränsat till ett enda
tillfälle, nämligen då regeringen fattade sitt beslut den 4 april
1991. Riksdagen bör även i fortsättningen kunna utöva
inflytande över frågan om dess byggnader skall vara
skyddsobjekt. Det kan enklast ske genom att det i 6 § första
stycket skyddslagen tas in en föreskrift av innebörd att beslut
varigenom riksdagens byggnader förklaras som
skyddsobjekt skall avse viss tid, högst ett år. Stycket bör
enligt vår mening få följande lydelse:
Riksdagens byggnader får förklaras som skyddsobjekt
efter medgivande av talmannen. Ett sådant beslut skall avse
viss tid, högst ett år varje gång.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen antar följande
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1990:217) om skydd för
samhällsviktiga anläggningar m.m.
Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1990:217) om skydd
för samhällsviktiga anläggningar m.m. skall ha följande
lydelse.
6 §
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Riksdagens byggnader får förklaras som skyddsobjekt
efter medgivande av talmannen.
Riksdagens byggnader får förklaras som skyddsobjekt
efter medgivande av talmannen. Ett sådant beslut skall
avse viss tid, högst ett år varje gång.
Anläggningar eller områden som avses i 4 § 3 eller 5 § får
inte förklaras vara skyddsobjekt utan medgivande av ägaren,
om denne är någon annan än staten.
Vad som sägs om ägaren skall även avse nyttjaren, om
anläggningen eller området har upplåtits till särskilt
nyttjande.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
Stockholm den 20 januari 1995
Birgitta Hambraeus (c)
Roland Larsson (c)