med anledning av prop. 1994/95:7 Lag om civilt försvar
Ett modernt krig är totalt och drabbar hela samhället.
Civilbefolkningen blir särskilt utsatt och därför måste
fredssamhället förberedas så att befolkningens överlevnad
kan tryggas, viktiga samhällsfunktioner kan upprätthållas
och att försvarsmakten kan stödjas.
Kommunerna har redan fått en mer framträdande roll i
det civila försvaret. På lokal nivå leds verksamheten vid
beredskap och i krig av kommunen. Kommunens
räddningskår ingår i krig i civilförsvarsorganisationen, och
kommunstyrelsen är högsta civila totalförsvarsmyndighet
på lokal nivå.
Synen på samhällets beredskapsåtgärder har genomgått
förändringar under det senaste decenniet. Principen att den
som har ansvaret för en verksamhet i fred skall behålla detta
ansvar under krig (ansvarsprincipen) har accepterats.
Samhällets förmåga att möta störningar under kriser och
krig är en angelägenhet för alla, och det är väsentligt att
medvetenheten om dessa frågor sprids i vårt samhälle. När
vi i planering och samhällsutveckling tidigt tar hänsyn till
sårbarhet och risker minskar behovet av kostnadskrävande
beredskapsåtgärder och samtidigt ökar säkerheten i det
fredstida samhället.
Kommunerna får nu skyldighet att organisera ett
hemskydd. Hemskyddet ska vara en
beredskapsorganisation som har till uppgift att fungera som
en informationslänk mellan de kommunala myndigheterna
och befolkningen. Det skall även verka för att skydda,
rädda och hjälpa befolkningen i samband med
stridshandlingar och verka för att trygga sådan försörjning
som är nödvändig för befolkningens överlevnad.
Den kommunala äldre- och handikappomsorgen
kommer att utsättas för stora påfrestningar i ett kris- och
krigsläge. Kommunal äldreomsorg ges idag i riket till 18 %
av invånarna över 65 år och till 43 %
av dem som är 80 år och äldre. Övriga äldre med
samma omvårdnadsbehov får detta tillgodosett av anhöriga.
Eftersom allt fler får hemtjänst samt att hemtjänsten i ett
kris- och krigsläge kommer att behöva avlasta
akutsjukvården innebär detta att kraven på
hemtjänstpersonalen ökar.
För att kommunernas socialtjänst ska kunna fullgöra
sina åtaganden under höjd beredskap behöver en noggrann
resursinventering göras. Hemskyddspersonalen kan bli en
god hjälp i detta arbete. I samarbete med socialtjänsten bör
därför hemskyddet kunna få som särskild uppgift att
planera för omhändertagande av våra äldre. Genom att
kommunerna får en sammanhållande roll i
beredskapsförberedelserna och ska ta initiativet till de
samråd som krävs med andra myndigheter är grunden lagd
för en god planering av socialtjänstens åtaganden.
Staten ska ge kommunerna underlag för
beredskapsåtgärderna i form av övergripande mål. Staten
skall sedan följa upp resultatet av vidtagna åtgärder och det
aktuella beredskapsläget. För att de statliga myndigheterna
ska kunna få en så heltäckande sammanställning som
möjligt av beredskapsläget i kommunerna är det
nödvändigt att systematisera de samlade bedömningarna
och redovisningarna.
Staten behöver också information från kommunerna om
det stöd som önskas i form av utbildningsinsatser och
materialutveckling. Eftersom länsstyrelserna skall sköta
kontakterna med kommunerna om beredskapsfrågorna
måste länsstyrelsernas roll som stödresurs
uppmärksammas. Både större och mindre kommuner kan
behöva särskilt stöd för att kunna genomföra den planering
som krävs. Därför är det viktigt att länsstyrelserna har de
resurser och den kompetens som erfordras.
Kommunerna måste även ges en skyldighet att planera
för de lednings- och informationssatsningar som krävs vid
ett kris- och krigsläge. Utbildning av förtroendevalda och
berörda tjänstemän är nödvändig inte minst för att ge ökad
uppmärksamhet åt beredskapsplaneringens betydelse.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om hemskyddets roll för
socialtjänsten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att systematisera
redovisningarna om beredskapsläget i kommunerna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om länsstyrelsens roll som stödresurs
åt kommunerna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kommunernas lednings- och
informationsplanering.