Lika länge som kärntekniken, har det funnits
vetenskapsmän utanför denna sfär, som anser att joniserande
strålning i mycket låga doser har effekt på människors hälsa
som är tio till tjugo gånger större än vad
strålskyddsmyndigheter anger. Att joniserande strålning i
låga doser kan ha skadliga effekter på arvsmassan är man
överens om. Likaså att detta kan ge upphov till cancer och
ärftliga skador som visar sig först i senare släktled. Vissa
forskare anser att joniserande strålning kan ha ytterligare
negativa effekter för hälsan. De motiverar detta genom att
hänvisa till radikalbiologin. Det är genom s k fria radikaler
som joniserande strålning orsakar cellskador. Fria radikaler
bildas genom jonisering av vattenmolekyler i cellvattnet.
Indicier pekar på att det finns samband mellan fria radikaler
och ett flertal oftast kroniska sjukdomar. Fria radikaler bildas
även på annat sätt än genom joniserande strålning.
Intern strålning
Strålningseffekterna per dos kan vara våglängdsrelaterade,
dvs olika för olika radionnuklider. Detta kan ha särskild
betydelse när det gäller intern strålning, där radionnuklider
når människan via födan. Skillnaderna kan också förstärkas
eftersom olika grundämnen anrikas helt olika i organ, celler
eller mindre strukturer inom cellerna. En ökning genom ett
tillskott av kärnteknisk strålning skulle kunna få en relativt
stor effekt genom att cellerna behöver tid för att anpassa sitt
radikalskydd. Det går inte att bortförklara kärnteknisk
strålning som något ofarligt, därför att den ligger i samma
storleksordning som bakgrundsstrålning. Då bortser man
från att strålningseffekterna per dos kan vara
våglängdsrelaterade.
Tjernobyl
Sverige drabbades av nedfall från Tjernobyl och särskilt
utsatta blev de områden som hade kraftigt regn dagarna efter
utbrottet, t ex i Gävle och Härnösand och vissa områden i
Jämtland och Lappland, men givetvis har hela Sverige fått
sin dos. Dessutom tvättades atmosfären ut vid flera regn
därefter och vindarna har fortsatt blåsa från Tjernobyl. Det
är officiellt erkänt att sarkofagen läcker och den nukleära
nedsmutsningen tillåts fortsätta oavbrutet från Tjernobyl,
men också från våra egna kärnkraftverk som tillåts släppa ut
radioaktivitet vid s k normaldrift. Dagligen påverkas barn
och vuxna, djur och växtlighet av den radioaktiva strålningen
antingen genom upptag i kropp och växter och/eller via
direkt strålning från marken. De nya vetenskapliga
forskningsrönen innebär att traditionella uppfattningar om
hälsorisker pga lågdosstrålning, måste få genomslag i
verkligheten genom åtgärdsprogram.
Intensifiera forskningen
Miljöpartiet anser att det behövs en intensifierad forskning
om joniserande strålning och radikalbiologi i Sverige. Det är
nödvändigt för att så långt möjligt förhindra hälsoproblem
nu, senare och genetiskt för generationer framåt.
Strålskyddsmyndigheterna skall omgående omsätta de nya
forskningsrönen om lågdosstrålning i konkret praktisk
handling. I SOU 1994:40 Långsiktig strålskyddsforskning
finns inget nämnt om radikalbiologi. Sverige kan som
medlem i EU stärka och utveckla denna forskning för att
hjälpa offer genom det s k Tjernobylprojektet. Det måste tas
ett samlat grepp på lågdosstrålning och radikalbiologi för en
rejäl satsning på hälsofrämjande åtgärder. Det kommer att
kosta om man ökar strålskyddet, men på sikt slipper man de
nackdelar som ökad lågdosstrålning medför.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om intensifierad forskning på ämnet
radikalbiologi och joniserande strålning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärdsprogram för att minska
hälsoriskerna av lågdosstrålning.
Stockholm den 24 januari 1995
Eva Goe s (mp)
Thomas Julin (mp)
Ragnhild Pohanka (mp)
Barbro Johansson (mp)
Gudrun Lindvall (mp)
Annika Nordgren (mp)
Gunnar Goude (mp)