Riskforskning är ett tämligen nytt begrepp i Sverige.
Likaså ord som riskanalys, risknivåer, riskbedömning och
riskhantering.
Sverige betecknas som ''mindre utvecklat'' vad gäller
riskforskning. Detta gäller inte minst vid en jämförelse med
övriga nordiska länder. I Finland finns gruppen ''Safety and
Risk Analysis'' vid Statens tekniska forskningscentral
(VTT). Danmark har forskningsgrupper för riskanalys och
kognitiv forskning som båda sysslar med riskhantering och
Norge har en lång tradition av forskning på riskområdet vid
SINTEF.
Samtliga nämnda forskningsgrupper är koncentrerade på
området industriell säkerhet och saknar motsvarighet i
Sverige.
Potentialen för riskreducering är mycket stor. En ökad
forskning borde därför vara av strategisk betydelse för
välfärdsutvecklingen och den ekonomiska tillväxten.
Kostnaderna som är förknippade med olyckor i s.k.
organiserad verksamhet uppskattas till 10--20 miljarder
kronor årligen. Ser vi till personolyckor i samhället dör varje
år ca 3 000 människor i Sverige till följd av olyckor. Årligen
vårdas ca 140 000 personer på sjukhus och ca 800 000
besöker vården som följd av olycksfallsskada.
Riskcentrum i Karlstad
I riksdagens handlingar -- i motioner, betänkanden och
debattprotokoll -- har riskbegreppen funnits sedan några år.
Detta beror främst på att en verksamhet på riskhanteringens
och riskforskningens område startade i Karlstad för några år
sedan. Namnet är Riskcentrum. Sedan i fjol bedrivs
verksamheten med en stiftelse som huvudman.
Verksamheten hade från början en nära knytning till
Räddningsverket. Den alltmer omfattande forskning kring
hot och risker i samhället som Riskcentrum bedriver sker i
direkt samarbete med Högskolan i Karlstad.
Riskcentrum först på plan
Riskcentrum i Karlstad var först ute med en systematiserad
uppdragsverksamhet på området. Det innebär bl.a. en redan
etablerad ställning på den nyväckta ''marknad'' där insikten
om hot och risker i samhället och vardagen ökar för varje dag
och varje ny olycka.
Dessvärre har även en katastrof med omkring 800
dödsoffer kommit att starkt öka insikten om behovet av
riskforskning och förebyggande åtgärder på ett dramatiskt
sätt. Vi tänker på passagerarfärjan Estonias förlisning i
Östersjön hösten 1994.
Hot- och riskutredningen
Behovet av att förebygga händelser som vållar stora skador
på mänskliga offer och på egendom och miljö fördes fram av
försvarsutskottet i betänkandet FöU 1991:12. 1993 tillsatte
regeringen en parlamentarisk kommitté (direktiv 1993:4)
som tog sig namnet Hot- och riskutredningen. Dess mycket
omfattande arbete presenteras i februari 1995 i ett
huvudbetänkande och bilagor, allt under rubriken ''Ett
säkrare samhälle''.
Behovet av ett starkt utvecklat forskningsarbete som
analyserar hoten och riskerna i vårt samhälle -- i vardagen, i
arbetet osv. -- får här sin belysning. Kunskap om
riskhantering framstår som ett ''måste''. Behovet av samlade
grepp på riskforskningens område blir samtidigt än
tydligare.
Här spelar Riskcentrum i Karlstad redan en roll som en
''kunskapsbank'' där de anställda -- mindre än tio personer --
kan vägleda såväl uppdragsgivare som forskare på
universitet och högskolor.
I Karlstad pågår uppdragsverksamheten på Riskcentrum
parallellt med riskforskningen vid högskolan som kopplas
till ett treårigt doktorandprogram för 15--20 doktorander.
''Vi måste göra allt ...''
Riskcentrum har goda förutsättningar för att bli just ett
centrum för frågor om riskforskning och riskhantering i vårt
land. För en treårsperiod beräknas medelsbehovet uppgå till
ca 90 miljoner kronor för att täcka ramforsknings- och
doktorandprogrammet.
Finansieringen kan till dels ske genom de nya
forskningsstiftelser som inrättats. Det bör också ske en
upphandling av forskningsuppgifter och projektverksamhet
genom statliga myndigheter samt andra fora i vårt land som
finner att kunskaper om riskhantering är en nödvändighet.
Kunskaper i omvärlden
Det är emellertid angeläget att statsmakterna har
kännedom om de behov som föreligger om vårt land ska
komma någon vart inom riskforskningen på akademisk nivå.
Flera länder ligger långt före oss. Det internationella
kunnandet blir samtidigt en tillgång för vårt land om vi
utbildar doktorander som kan tillgodogöra oss kunskaper
från andra länder på riskhanteringens och riskforskningens
områden.
Estoniakatastrofen berördes av statsminister Ingvar
Carlsson i regeringsförklaringen vid riksdagsöppnandet
hösten 1994. Vi citerar:
Det står inte i mänsklig makt att förhindra alla olyckor.
Men detta ovedersägliga faktum ger oss än större anledning
att i framtiden göra allt det som faktiskt är möjligt för att
begränsa riskerna för olyckor liknande den fruktansvärda
som inträffade på Östersjön.
Vi instämmer med dessa statsministerns ord.
Verksamheten vid Riskcentrum bör få gå vidare över en
mängd olika riskområden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behoven av förbättrad och ökad
forskning och utbildning på olika riskområden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om finansiering av Riskcentrums
forsknings- och doktorandprogram.
Stockholm den 25 januari 1995
Göthe Knutson (m)
Gullan Lindblad (m)
Kjell Ericsson (c)
Isa Halvarsson (fp)