Riksdagen beslutade 1981 att larmsystemet runt de
svenska kärnkraftverken skulle byggas ut. Dels skulle de
fasta ljudsändarna utomhus kompletteras, dels skulle ett
inomhuslarm i form av en särskild ringsignal på telefon
införas.
Förutsättningarna har därefter ändrats. Övergången till det
s.k. AXE-systemet har gjort att möjligheten att larma via
telefonnätet successivt försvunnit och ersatts med utdelning
av RDS-apparater (Radio Data System) till berörda hushåll.
RDS-systemet, som vid Ringhals kärnkraftverk började
användas 1993, har inte fungerat tillfredsställande. De
larmprov som gjorts har avslöjat såväl administrativa som
tekniska och praktiska problem. Också i övrigt har systemet
med RDS-apparater visat sig ha stora brister med bl.a.
upprepade falsklarm. Även om en del av de problem som
uppstått kan betraktas som ''barnsjukdomar'' är det
uppenbart att åtgärder nu måste till för att larmet ska bli
tillförlitligt. De boende i den inre beredskapszonen har rätt
till ett väl fungerande system som man känner förtroende för.
De närboendes tilltro till det nuvarande varningslarmet är i
det närmaste obefintligt.
Också den lokala säkerhetsnämnden vid Ringhals är
mycket kritisk och kräver kraftfulla åtgärder för att komma
till rätta med situationen. Såväl Länsstyrelsen som Vattenfall
AB, Ringhals, var redan från början tveksamma till systemet.
Enligt min uppfattning måste snabba åtgärder vidtas så att
systemet fungerar och allmänheten kan känna förtroende för
det. I första hand bör det ske genom att RDS-systemet
snarast kompletteras med en utbyggnad av tyfonlarmet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om snabba åtgärder för att förbättra
larmsituationen i närområdet kring Ringhals kärnkraftverk.
Stockholm den 23 januari 1995
Christer Eirefelt (fp)