I motionen föreslås att en marinstation för miljöberedskap
inrättas, och att denna placeras i Uddevalla--Lysekil-
regionen. Syftet med stationen är att samla resurser,
utrustning och kunskap för snabb insats vid miljöolyckor i
marin miljö, oljeläckage etc.
I motionen påtalas också riskerna kring de norska planerna
på provborrningar efter olja i Skagerrak. Motionen föreslår
att riksdagen i ett särskilt uttalande skall ställa sig kritisk till
dessa planer, och uppdra till regeringen att agera mot
eventuella oljeletningar i Skagerrak.
Bakgrund
De marina miljöhoten blir allt större. Miljöproblemen till
havs känner inte några nationsgränser. Utsläpp och läckage
från trafik, industri och jordbruk påverkar den ekologiska
balansen i haven. Svarta rubriker om havens allvarliga
situation blir tyvärr allt vanligare.
För att trygga en uthållig ekologisk balans i haven fordras
forskning och miljöinsatser under lång tid. Det behövs också
snabba insatser mot akuta problem, t.ex. vid oljeutsläpp. För
att det skall vara möjligt att möta plötsliga miljöhot och
olyckor fordras att rätt utrustning snabbt kan komma på plats
och att utrustningen kan hanteras av välutbildad personal.
Det behövs forskning och produktutveckling för att utveckla
mer effektiva metoder för miljö- och oljesanering till havs
och vid stränder.
Internationella avtal -- riksdagen m.m.
Riksdagen beslöt 1993 att godkänna konventioner om
skydd för den marina miljön i Östersjöområdet och
Nordostatlanten. De åtgärder som skall vidtas med anledning
av konventionerna ligger i linje med de krav som ryms i
handlingsprogrammet för Riokonferensens Agenda 21 för
havsområdet. Riksdagen har bl.a. som en följd av
konventionerna belutat att utvidga den s.k. dumpningslagen
till att omfatta förbränning av avfall till havs.
Riksdagens jordbruksutskott arbetar efter en selektiv
arbetsmetod som skall ge utskottet möjlighet till en
fördjupad behandling av vissa ämnesområden. Utskottet har
också i november 1992 enligt särskild planering behandlat
frågor om vattenvård m.m.
Utifrån riksdagens miljöpolitiska beslut 1991 har bl.a.
Statens naturvårdsverk arbetat fram ett aktionsprogram,
Miljö -93. Regeringen har dessutom gett verket i uppdrag att
utarbeta ett program för den samlade miljöövervakningen.
Förslaget om en marinstation för miljöberedskap ligger i
linje med ovanstående utveckling och beslut.
En fast marinstation för miljöberedskap
I Sverige finns ett högt tekniskt kunnande på
miljöområdet. Det gäller inte minst på det marintekniska
området. En viss samordning av marin forskning och
miljökontroll sker genom de tre marina centrumen i
Stockholm, Umeå och Göteborg.
Sveriges beredskap för akuta katastrofer har förbättrats
genom insatser bl.a. av Räddningsverket främst i Karlstad.
Resurserna på det marina miljöområdet är dock fortfarande
splittrade och utspridda på ett flertal olika institutioner. Det
finns därför skäl att bygga upp en fast marinstation med
kapacitet och kunskap som snabbt kan sättas in mot olyckor
till havs, oljeläckage etc. Den mycket svåra katastrofen med
brand på en passagerarfärja, där Lysekils kommun fick ta på
sig en stor del av hjälparbetet, belyser behovet av en sådan
marin miljöstation.
Vid en marin miljöstation kan utrustning lagras, personal
utbildas och viss produktutveckling äga rum. Resurser från
räddningsverk och kustbevakning och andra
samhällsinstitutioner skulle kunna samordnas med
intressenter från näringsliv med kompetens vad gäller marin
miljösanering. Lämpligen borde detta kunna ske t.ex. i
stiftelse eller bolagsform, där olika intressenter bidrar med
kapital och kompetens.
En fast station för marin katastrofberedskap och sanering
borde också fungera som bas för insatser i internationella
sammanhang. En station som snabbt skulle kunna bidra med
resurser och kunnande för att möta miljökatastrofer i alla
världshav och större insjöar.
En marin miljöstation borde vidare kunna fungera som
utbildningsanstalt, kurser i t.ex. oljebekämpning, dels för
svensk personal, dels utbildning av personal från andra
länder. Stationen kan dessutom utgöra en bas för att sälja
utrustning och konsulttjänster när det gäller marin
miljösanering. Viktiga och delvis nya ''marknader'' för
sådana satsningar är Östeuropa och stater i tredje världen.
Lokalisering till Uddevalla--Lysekil
En lämplig lokalisering för en marin miljöstation är
Uddevalla--Lysekils kommuner.
Bohusläns kustband är ett område som kan drabbas
mycket svårt av olyckor från t.ex. tankertonnage. Nordsjön
och Skagerrak/Kattegatt är områden med en mycket hög
trafikintensitet när det gäller miljöfarliga transporter. I
Nordsjön utvinns olja, med de risker detta medför. Nordsjön
och Skagerrak/Kattegatt är grunda hav och mycket känsliga
och viktiga för fisket.
I Uddevalla--Lysekil-regionen finns kompetens kring
havsforskning och företag med inriktning på marinteknik
och marinmiljö. I Uddevalla finns f.d. Uddevallavarvets
dockanläggning, som kan utnyttjas som ''demonstrations-
och övningsbassäng''. I Lysekil finns Kristinebergs
marinbiologiska station, fiskerilaboratoriet samt satsningen
på ''Havets hus''.
En viss samordning för marina frågor finns i form av
stiftelsen ''Västerhavet'', en stiftelse bildad av
länsstyrelserna i Halland, Göteborgs och Bohus län,
Västsvenska handelskammaren, Göteborgs universitet och
Chalmers tekniska högskola. Ett samarbete som nu utvecklas
genom satsningen ''Marint nav'', ett samarbete mellan
stiftelsen och Västsvenska handelskammaren.
En samverkan mellan institutioner, som NUTEK, SIDA,
Kustbevakningen och Räddningsverket, liksom Göteborgs
marina centrum, och ovan nämnda Marina nav, borde utgöra
grund för att skapa en marin miljöstation vid Västerhavet. En
station lokaliserad till Uddevalla--Lysekil-regionen.
Oljeletning i Skagerrak
Hotbilden mot Sveriges västerhav förstärks än mer om
Norge förverkligar sina planer på att provborra efter olja i
Skagerrak. Dessa planer är ett stort problem i sig. Den
tidigare regeringen har också på olika sätt agerat mot de
norska planerna på provborrningar efter olja. Det är nu
viktigt att den nya socialdemokratiska regeringen med kraft
agerar mot alla planer på provletningar och borrningar efter
olja i Skagerrak. Om Norge vidhåller dessa planer bör
Sverige utnyttja den rätt till tillkallande av en internationell
skiljedomsgrupp som internationella avtal och konventioner
anvisar. Vad som ovan anförts bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
Undertecknad ställde redan i januari 1994 motionsförslag
om inrättandet av en fast marin miljöstation. Motionen
remitterades av riksdagen till försvarsutskottet som
behandlade motionen 1993/94:Fö605 i betänkandet
1993/94:FöU9. I betänkandet anförde utskottet att ''förslaget
i Fö605 har samband med det som den parlamentariska
utredningen om effektiviseringen av den statliga maritima
verksamheten (dir 1993:136) skall överväga. Utskottet utgår
från att de frågor som tas upp i dessa motioner kommer att
behandlas av utredningen.'' (1993/94:FöU9, sid 101).
Utskottet föreslog med hänvisning till denna skrivning att
motionen skulle avslås. Riksdagen följde utskottets förslag.
Försvarsutskottet har rätt i sin bedömning att i en vid
mening så har förslaget om inrättandet av en fast marin
miljöstaion en viss beröring med utredningsdirektiven om en
effektivisering av den statliga maritima verksamheten. Men
detta samband är inte så direkt och påtagligt som man kan få
intryck av genom utskottets skrivning. Den utredning som
försvarsutskottet hänvisar till har främst att arbeta med frågor
kring samordning av kustbevakningen och den militära
marinen.
Att utan eget ställningstagande hänvisa frågan till denna
utredning kommer inte automatiskt att leda till att förslaget
kommer att beredas på ett tillfredsställande sätt. Det var
därför något olyckligt att förslaget om en marin miljöstation
kom att beredas av försvarsutskottet. Förslaget syftar i
främsta rummet till åtgärder för bättre miljöberedskap och
borde därför snarast ha beretts inom ramen för
jordbruksutskottets ansvarsområde.
I denna motion upprepas därför återigen förslaget om att
riksdagen skall ställa sig bakom tanken på att i särskild
ordning utreda förutsättningara för skapandet av en fast
marin miljöstation och lokalisera denna station till
Uddevalla--Lysekil-området.
Strandstädning
Stränderna efter västkusten drabbas svårt av en stor mängd
sopor. Under några år har arbetsmarknadsmedel använts för
att finansiera satsningar på strandstädning. Detta har varit väl
använda pengar som förbättrat naturmiljön och
möjligheterna för det rörliga friluftslivet och turismen.
Att hålla stränder av riksintresse rena från skräp kan dock
i längden inte ses som en arbetsmarknadspolitisk fråga. Det
bör därför prövas hur ett permanent stöd till
kustkommunerna för deras insatser för strandstädning bör
utformas. Den i motionen föreslagna marina stationen för
miljöberedskap kan när den är inrättad ses som en
samordnande resurs för arbete kring strandstädningen.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad
som ovan anförts angående strandstädning och statsbidrag.
Maringeologiska undersökningar
Regeringen föreslår i proposition 1994/95:100 att den
maringeologiska undersökningsverksamheten skall läggas
ner. På detta sätt vill regeringen spara 13 000 000 kronor per
år. Ett sådant beslut vore olyckligt med hänsyn till den
maringeologiska verksamheten och dess samhällsnytta.
85% av den svenska kontinentalsockeln är ännu ej kartlagd
Kunskap om havsbottnen är viktig för fysisk planering enligt
PBL och NRL men även i Agendaarbetet (kapitel 17),
fiskenäringen, kabeldragning, försvar m.m.Det
miljökemiska programmet som är en del av den
maringeologiska verksamheten vid SGU kartlägger
förekomst och fördelning av mer än 100 miljögifter och
grundämnen. Kunskap som är av avgörande betydelse för
förståelsen av hur havsmiljön utvecklas och för att bedöma
riskerna för att gifter lagrade i bottensedimenten åter
kommer i omlopp.
Det måste anses som kapitalförstöring att lägga ned en
verksamhet, som under en relativt kort tid byggts upp i sin
nuvarande form, däribland genom ett förmånligt inköp av
undersökningsfartyget Ocean Surveyor. Sverige har med
hänsyn till sin långa kust och mot bakgrund av såväl
Östersjöns som Västerhavets utsatta läge ur miljöhänseende
inte råd att avhända sig den kunskap om landets
kontinentalsockels geologiska och miljömässiga
förhållanden som den maringeologiska verksamheten vid
SGU medför. Riksdagen bör därför avslå regeringens förslag
att avveckla denna verksamhet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inrättandet av en fast marin
miljöstation,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att lokalisera en fast marin
miljöstation till Uddevalla--Lysekil-regionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att svenska regeringen bör agera
mot Norges planer på oljeletning i Skagerrak,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ett permanent
statsbidrag till kustkommunerna för strandstädning,1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av fortsatt maringeologisk
verksamhet,2
6. att riksdagen till maringeologisk verksamhet vid
Sveriges geologiska undersökning (prop. 1994/95:100 bil.
13 C 10) för budgetåret 1995/96 anvisar 13
000
000 kr utöver vad regeringen föreslagit,2
7. att riksdagen avslår regeringens förslag om försäljning
av undersökningsfartyget Ocean Surveyor.2
Stockholm den 24 januari 1995
Lars Bäckström (v)
1 Yrkandena 3 och 4 hänvisade till JoU.
2 Yrkandena 5--7 hänvisade till NU.