Maastrichtfördraget, som trädde i kraft den 1 november
1993, innebär att unionen skall utveckla en försvarspolitik,
som med tiden kan leda till ett gemensamt försvar.
Produktion av försvarsmateriel är undantagen från EGs
ansvarsområde enligt Romtraktatens paragraf 223. I
Maastrichtfördraget finns angivet att man avser att
ytterligare undersöka ökat samarbete på vapenområdet i
syfte att upprätta en europeisk vapenagentur.
Inom EU håller redan idag en gemensam marknad för
vapenindustrin på att växa fram. Sverige har i flera år aktivt
verkat för att komma med i detta samarbete.
Sverige har nämligen ansökt om samarbete med de
europeiska NATO-staternas programgrupp för forskning,
utveckling och tillverkning av krigsmateriel. Ansökan, som
gjordes till dåvarande IEPG (Independent European
Programme Group) stöddes enhälligt av utrikesnämndens
ledamöter. Den avslogs dock av IEPG.
IEPG övergick 1993 till att heta WEAG (Western
European Armament Group) men uppgifterna är de samma.
Däremot har gruppen inlemmats i VEU och flyttat sitt
högkvarter till Bryssel. VEU är enligt Maastrichtfördraget
(artikel J4) ''en integrerad del av unionens utveckling, att
utarbeta och genomföra unionsbeslut och unionsakter som
berör försvaret''. Inlemmandet av WEAG förstärker denna
ambition och måste ses som ett led i den framtida
säkerhetspolitiken.
Sverige är genom Försvarets materielverk (FMV)
representerat i det råd som planerar kursverksamhet för
WEAGs medlemmar. Syftet med denna verksamhet
benämnd ''Session Européenne des Responsables
d'Armement'' (SERA) är enligt uppgift från f d
försvarsminister Anders Björck ''att bidra till ett europeiskt
synsätt inom försvarsmaterielområdet, att utbyta information
och att skapa förståelse för skilda synsätt och arbetsformer.
Bland områden som behandlas kan nämnas former för
materielanskaffning och försvarsindustrins inriktning i olika
länder samt möjligheter till och erfarenheter av
mellanstatligt samarbete om försvarsmateriel.''
Personer från FMV, Försvarets forskningsanstalt (FOA)
och försvarsindustrin har redan deltagit i SERA. För övrigt
skickade Sverige officiella observatörer till VEUs
sessionsmöte i Paris den 29 november 1993.
IEPG skapade också för några år sedan ett för de
deltagande länderna gemensamt program för forskning och
teknikutveckling ''European Cooperation for the Long-Term
in Defence'' (EUCLID). Det finansieras av
medlemsländerna samt deltagarna i respektive projekt.
Sverige har genom FOA haft visst informationsutbyte med
EUCLID.
Riksdagen har uttalat att svensk säkerhetspolitik skall vara
alliansfri, syftande till neutralitet i händelse av krig i vårt
närområde. Men hur skall vi kunna vara neutrala när vår
försvarsindustri är beroende av NATO-länders
vapenindustrier?
Det är allvarligt att Sverige utan offentlig debatt agerat för
att ingå ett säkerhetspolitiskt samarbete med allierade
stater.och nu inom EU. Hur många känner till alla dessa
programgrupper -- IEPG, WEAG, SERA, EUCLID -- som
Sverige nu alltmer engagerar sig för?
I en demokrati är det viktigt att säkerhetspolitiken har en
bred förankring och omfattas av folket. Därför får inte en ny
säkerhetspolitik smygas in, utan måste föregås av en öppen
debatt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att riksdagen får en öppen redovisning om Sveriges
engagemang i europeiskt vapensamarbete samt en
ekonomisk redovisning för kostnader för dessa engagemang,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att Sverige skall motsätta sig en ändring av Romfördragets
text i syfte att krigsmateriel skall betraktas som varor på den
fria marknaden.1
Stockholm den 24 januari 1995
Ragnhild Pohanka (mp)
Annika Nordgren (mp)
Gudrun Lindvall (mp)
Eva Goe s (mp)
Bodil Francke Ohlsson (mp)