Motion till riksdagen
1994/95:Fö321
av andre vice talman Görel Thurdin (c)

Marina försvaret i Norrland


Sammanfattning
Försvaret av Norrland är en i ett samlat perspektiv
utomordentligt angelägen fråga. För att kunna vidmakthålla
en tillfredsställande säkerhets- och försvarspolitisk
beredskap, erfordras effektiva förband med god uppsikt
också över vad som kan komma att bli viktiga infallsportar
i en konflikt. Ett kustförsvar med någorlunda täthet, kvalitet
och beredskap är därför en angelägenhet för befolkning,
försörjning, näringsliv samt inte minst för hela
säkerhetspolitiken. För detta krävs en fortsatt
värnpliktsutbildning för produktion av krigsförband på
Norrlandskusten.
En väsentlig förutsättning för att ett marint försvar skall
kunna lösa uppgifter i stora delar av Sverige året om är att
förbandsutbildning även sker under vinterförhållanden.
Samtliga typer av förband skall uppnå viss förmåga att verka
vintertid. Operativt rörliga förband avsedda att kunna
utnyttjas över hela kusten måste ha god ''vinterförmåga'', i
synnerhet som behovet ökar när fasta förband utgår längs
Norrlandskusten. KA 5 är det enda marina
utbildningsförband som kontinuerligt har bedrivit
vinterutbildning.
Möjligheten till marin övningsverksamhet av större
omfattning i hårt exploaterade kust- och skärgårdsområden
kommer troligen att beskäras i framtiden på grund av
miljöhänsyn. Stockholms, Göteborgs och Karlskronas
skärgårdar, som är relativt hårt exploaterade och dessutom
intensivt utnyttjade fritids- och rekreationsområden, kan
inom en snar framtid vara stängda för militär
övningsverksamhet. KA 5 (tillsammans med KA 3) erbjuder
ur denna synvinkel normal marin övningsverksamhet med
minimal miljöpåverkan.
Närheten till övningsområden är en klar fördel med hög
kostnadseffektivitet. Från kasernområdet på KA 5 nås flera
av övningsområdena inom 15--20 minuter, det vill säga
bråkdelar av vad som gäller för andra marina förband.
Kollisionerna med annan effektivitetsnedsättande
verksamhet från det civila samhället, i form av
fritidsaktiviteter och handelssjöfart, är mycket begränsade
jämfört med andra sydligare områden.
Konflikter från miljösynpunkt -- utsläpp, buller m.m. -- är
också högst begränsade, något som Härnösands kommun
understrukit vid ett flertal tillfällen.
KA 5 och kustbevakningen har numera en gemensam
sjöbevakningscentral från Ålands hav och norrut, vilken för
den egna verksamheten liksom för norrländsk sjöfart
samtidigt har stor betydelse.
I Härnösand har utvecklats ett marint centrum med
Norrlandskustens Marinkommando med KA 5,
Sjöbevakningscentralen och Kustbevakningen.
Kompletterad med isbrytarstationering blir den marina basen
än mer utvecklingsbar. En möjlighet till utveckling av marint
arbete i norr, vilket gagnar hela Bottenhavet, Bottenviken
och Kvarken. Samarbetet med Finland skulle också kunna
vidareutvecklas.
Därför är det helt orimligt som ÖB anför att lägga ner KA
5. Det är också helt oacceptabelt att det pågår en successiv
nedläggning trots att detta inte beslutats.
Försvarsbeslutet och den fortsatta inriktningen av
Norrlands försvar
Den lagda budgetpropositionen ställer ökade sparkrav på
försvaret. ÖB har föreslagit bland annat att
värnpliktsutbildningen vid KA 5 skall upphöra, vilket
regeringen också föreslagit i budgetpropositionen. Det skulle
innebära dels att Norrlands kustområde lämnas utan någon
reell marin närvaro i fredstid, dels att den inledda
nedrustningen av kustartilleriförband på kuststräckan
Gävle--Haparanda med all sannolikhet slutfördes. Detta är
en helt otillfredsställande situation.
Regeringen har i samband med tillsättandet av den nya
parlamentariska försvarsutredningen uttalat att inga
förändringar skall ske som föregriper utredningens förslag.
Med anledning härav är det uppseendeväckande att
regeringen själv föregriper utredningens ställningstagande.
Riksdagen bör därför, i avvaktan på försvarsutredningen,
avvisa regeringens förslag om att värnpliktsutbildningen vid
KA 5 skall upphöra.
Norrlands försvar
Av de 16 armébrigader som långsiktigt kommer att
etableras, kommer bedömningsvis fem eller sex att finnas
utgångsgrupperade i Norrland. En armébrigad är ett komplett
förband med en mobiliseringstid på cirka fyra dygn. Mindre
delar av en brigad kan ges kortare mobiliseringstid, men en
sådan enhet bedöms inte kunna vara färdigmobiliserad inom
kortare tid än två dygn och har naturligtvis då inte den
fullständighet som brigaden har. Antalet brigader i Norrland
innebär med nödvändighet viss gleshet. Med hänsyn till
brigadens relativa svårrörlighet -- långa transporttider för
längre sträckor -- är brigaden inte i första hand ett förband
för att snabbt slå mot mindre styrkor av kuppkaraktär,
exempelvis sådana som riktas mot viktiga infallsportar.
Brigaden är i första hand ett anfallsförband för att slå en
etablerad fiende eller avvärja invasion och framträngning.
Bedömningen är därför att stora avsnitt utefter
Norrlandskusten kan ligga relativt öppna för en angripares
mindre, kuppartade operationer.
Marinen i Norrland har sedan lång tid till stor del bestått
av förband ur Kustartilleriet. Kustartilleriets krigsförband
består av fasta förband (artilleriförband och
minspärrtroppar), rörliga förband (minutläggningsförband,
KA-bataljoner och under uppsättande en amfibiebataljon).
Vad gäller de fasta förbanden finns en dryg handfull moderna
artilleribatterier. Dessa kännetecknas av hög eller mycket
hög skyddsnivå, modern eller i vissa fall mycket modern
materiel och stridsledningsutrustning. De är effektiva dels i
den meningen att de kräver relativt liten personal för att
fungera, dels är mycket krävande att bekämpa. De är belägna
i anslutning till större hamnar och farledsförträngningar för
att skydda dessa mot fientlig inträngning och genomfart.
Genom att batterierna är fasta har de också all utrustning på
plats och är därför mycket snabbt mobiliserade, i vissa fall
med tider kring ett dygn. I reservförfarande och med enskilda
pjäser kan tiden bedömas gå ner till storleksordning 12
timmar om fast anställd personal och årsklasen används.
Motsvarande gäller delvis för fasta minspärrtroppar.
De fasta förbanden har idag genomgående en modernitet
som i allt väsentligt svarar mot aktuell hotbild. Förbanden
har vidare en (väsentligt) högre skyddsnivå än omgivande
förband och är till sin huvuddel grupperade i infallsportar
eller väsentliga förträngningar.
En avveckling av utpekade förband -- i stort sett skulle alla
förband utom ett enda avvecklas enligt föreliggande planer --
är förenad dels med stora avvecklingskostnader, dels
omfattande miljöåtgärder för vilka anvisningar saknas.
På taktisk nivå har berörda chefer anmält att de med oro
betraktar den pågående uttunningen av territorialförsvaret.
En reducering av utpekade fasta förband kan komma att få
som konsekvens att operativt rörliga förband binds till dessa
områden vilket avsevärt kommer att minska
handlingsfriheten.
De fasta KA-förbanden har, förutom en viktig uppgift i
infallsportförsvaret på Norrlandskusten, en väsentlig uppgift
i skyddet utav den för folkförsörjningen helt avgörande
sjötrafiken längs Norrlandskusten. Vikten hos dessa förband
för denna uppgift har ökat, eftersom inga sjöstridskrafter
utöver två isbrytare med minutläggningskapacitet längre
finns avdelade för hela Bottniska viken.
Den höga skyddsnivån gör det svårt att bekämpa i första
hand batterierna samtidigt som en bekämpning ger en viktig
information/förvarning om vad som eventuellt kan väntas.
Möjligt försvarsscenario
En framträngande krigsmakt österifrån får allt längre
underhållslinjer och har samtidigt behov av ett omfattande
underhåll. En rimlig väg att transportera underhåll är på
fartyg, vilket kräver tillgång till hamnar utefter
Norrlandskusten. Att därför kunna freda hamnarna är en
nödvändighet.
För den egna försvarsmaktens del innebär en fientlig
framträngning i norr dels att ytterligare förband (brigader)
måste tillföras, dels att kravet på underhåll stiger dramatiskt.
Väl fungerande kommunikationer i nordsydlig led, inte
minst sjövägen, är därför ett krav. För en angripare är detta
naturligtvis en hög prioritering utav bekämpning av
förbindelser i nordsydlig riktning, varför både
luftlandsättning och inträngning över kusten kan komma i
fråga.
I båda dessa perspektiv kan behov uppstå hos en angripare
av tillgång till hamnar, dels för att klara sitt underhåll, dels
för angrepp via hamnar i syfte att förhindra nordsydliga
transporter inom Sverige. I båda dessa perspektiv kan därför
ett kustförsvar på viktiga avsnitt spela en avgörande roll.
Enligt uppgift är Marinens avsikt vad det gäller
kustartilleriförband på Norrlandskusten att minimera
underhållet till minsta möjliga samt att låta förbanden vara
kvar så länge nu placerad personal finns kvar. Med andra ord
sker en successiv avveckling av såväl personal som materiel
och utbildningen av personal upphör fastän inget beslut finns
om nedläggning av KA 5.
Det enda förband som Marinen därmed skulle disponera
med någon slagkraft är därefter en amfibiebataljon. En
amfibiebataljon är ett litet förband som för Norrlandskustens
del skulle ha ett möjligt liksom omöjligt operationsområde
från Gävle till Haparanda. Förbandet kan inte delas på grund
av sin uppbyggnad och kan därför bara sättas in på enstaka
platser.
Möjligt alternativ vad gäller Norrlandskustens försvar
Med hänsyn till den höga standard som en dryg handfull
kustartilleribatterier i dag har, är det från ekonomisk
synpunkt mycket tveksamt att lägga ner förbanden. Genom
sin blotta närvaro i funktionsdugligt skick innebär det en
faktor som en eventuell angripare måste beakta.
Genom att, inom ramen för en marin infrastruktur på
Norrlandskusten, bibehålla de relativt moderna
kustartilleribatterierna i krigsorganisationen på en låg
ambitionsnivå skapas förutsättningar attgenomföra
nödvändiga sjötransporter längs Norrlandskusten i lägre
konfliktnivåer med rimligt skydd,utifrån en marin
infrastruktur på mininivå kunna hantera övriga hot mot vår
territoriella integritet i låga konfliktnivåer,vid högre
konfliktnivåer kunna ta emot och leda förstärkningsresurser
i form av operativa förband.
Som nämnts ovan kan givetvis även sådana förband
bekämpas med framgång, men själva bekämpningen ger
avgörande information. Kostnaden för att långsiktigt
vidmakthålla artilleriförbanden uppskattas till 20--25 Mkr
inkluderande materialunderhåll och personalutbildning.
Ställd i ett sammanhang är detta en mycket marginell
kostnad.
En väsentlig förutsättning för att ett marint försvar skall
kunna lösa uppgifter i stora delar av Sverige året om är att
förbandsutbildning även sker under vinterförhållanden.
Samtliga typer av förband skall uppnå viss förmåga att verka
vintertid. Operativt rörliga förband avsedda att kunna
utnyttjas över hela kusten måste ha god ''vinterförmåga'', i
synnerhet som behovet ökar när fasta förband utgår längs
Norrlandskusten. KA 5 är det enda marina
utbildningsförbandet som kontinuerligt har bedrivit
vinterutbildning.
I det fall grundutbildningen vid KA 5 upphör, nedgår även
krigsförbandens vinterförmåga på sikt.
En ensam amfibiebataljon på Norrlandskusten utav sex
beslutade är en oproportionerlig liten tilldelning i
förhållande till områdets kuststräcka. Om inte rimlig nivå av
kustförsvarsförband kan bibehållas på Norrlandskusten
måste ytterligare minst en amfibiebataljon utgångsplaceras
på Norrlandskusten.
Om vi skall behålla den allmänna värnplikten så bör alla
värnpliktiga få någon form av koncentrerad utbildning eller
korttidsutbildning. Försvarsmakten har av riksdagen fått i
uppdrag att planera för att vi skall kunna genomföra ett
återtagande av krigsförbandens krigsduglighet. En tanke
borde därför vara att vi skall inrikta ovannämnda
korttidsutbildning på just ett återtagande. Detta kan bäst ske
på våra fasta, eller områdesbundna, förband. För att snabbt
kunna göra dessa förband krigsdugliga är det viktigt att det
finns dels utbildningskapacitet, dels soldater som har en
allmän militär grundutbildning i botten.
En av de absolut viktigaste förutsättningarna vid
korttidsutbildning är att utbildningstiden utnyttjas effektivt.
Här har KA 5 sin stora fördel med bl a ett övningsfält intill
förläggningen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avvisar förslaget om att
värnpliktsutbildning vid KA 5 skall upphöra,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av ett fast marint försvar
längs Norrlands kustområde,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om KA 5 och korttidsutbildning.

Stockholm den 22 januari l995

Görel Thurdin (c)