Riksdagens beslut i december förra året om införande av
en lag om totalförsvarsplikt var en stor framgång för
Folkpartiet som sedan landsmötet 1977 drivit kravet på en
totalförsvarsplikt gemensam för militärt och civilt försvar. I
princip får totalförsvarets olika delar därmed på samma
villkor konkurrera om personal i olika ålderslägen. Den
särskilda utbildning som kan åläggas den enskilde för att
klara en uppgift i krigsorganisationen skall styras av denna
uppgift och inget annat. Vi kommer därmed ifrån den
hittillsvarande situationen då det militära försvaret utbildat
fler unga män än som krävts för krigsorganisationen,
samtidigt som räddningstjänsten i krig haft föråldrad och
dåligt utbildad personal.
Den införda totalförsvarsplikten är alltså ett stort steg i den
riktning Folkpartiet pläderat för i nära 20 år. Men lagen har
en könsuppdelning medan Folkpartiet liberalerna önskat en
könsneutral uttagning. I lagen tillmäts individens kön större
vikt vid uttagning än vederbörandes kompetens och fysiska
och psykiska egenskaper. Detta är ett avsteg från strävan att
undanröja konstlade skillnader i samhällets behandling av
män och kvinnor. Jämställdhetssträvandena går ut på att
enskilda inte skall gynnas eller missgynnas beroende på
könet.
Den gamla enkönade värnplikten infördes i ett läge då inga
kvinnor men vissa män hade rösträtt till riksdagen. Under
flertalet av de decennier vi haft manlig värnplikt har kvinnor
varit hemma med barn, och i den mån de varit ute på
arbetsmarknaden har det främst varit inom verksamheter
med stark kvinnlig dominans och låga löner. Männen har
dominerat mycket kraftigt i fråga om ledande befattningar.
Hänsyn till individen talar för att könet inte skall vara en
belastning eller favör i förhållande till andra sökande till en
viss verksamhet. Allmänt är det också till fördel för en
verksamhet att ha både män och kvinnor.
Ibland har sagts att den enkönade värnplikten kunde ses
som att kvinnor befriades från den mot att de i stället födde
och tog hand om barnen. En del män och kvinnor skaffar
flera barn, andra förblir barnlösa, så kopplingen mellan
värnplikt och föräldraskap tycks långsökt.
Något mer genomtänkt har det sagts att kvinnor som grupp
är diskriminerad, och då är det inte fel att de som grupp
befrias från en skyldighet som i princip pålagts alla män. Det
kunde ses som ett ''gynnande'' av kvinnor. Men det betydde
samtidigt att värnplikten kunde ses som en slags statlig
bekräftelse på att män och kvinnor skall behandlas olika,
vilket sannolikt underlättade för arbetsgivare att tillämpa
olika villkor för män och kvinnor. Värnplikten har förstärkt
männens föreställning om att ha en egen värld där kvinnor
inte hör hemma.
I linje med detta var kvinnor också utestängda från
officersyrket och därmed i praktiken också från andra
yrken -- t.ex. piloter -- där militär utbildning ofta funnits i
botten. Sedan 70-talet har officersyrken i etapper öppnats för
kvinnor. De delar av försvaret som först ville rekrytera
kvinnor angav främst behovet av kvalitetsförstärkning.
Andra i försvaret var negativa. Bakom statsmaktens beslut
ligger också att det är viktigt att främja individens valfrihet
och möjligheter att utvecklas. Jämställdhet är en viktig
princip för att skapa ett gott samhälle.
Ett vanligt argument mot kvinnliga soldater har varit att de
inte ''behövs'', eftersom antalet män ''räcker till''. Männen
''räckte'' också till när kvinnor var utestängda från präst-
eller polisyrkena. Segregerade samhällen kan säkert få alla
uppgifter utförda. Men det är inget argument mot att ta
tillvara individuella färdigheter och kompetenser.
Dagens och morgondagens militära försvar behöver
kanske bara hälften så många värnpliktiga som hittills, och
då kan man säga att det finns ännu mindre ''behov'' än
tidigare av att rekrytera kvinnor. Men kvaliteten i försvaret
bör höjas, och det talar för att man bör utnyttja så stort
rekryteringsunderlag som möjligt.
För liberaler är det angeläget att män och kvinnor
behandlas lika. Det som måste motiveras är undantag från
denna princip. Begreppet ''allmän värnplikt'' avsåg ''manlig
värnplikt''. Myndigheter och andra sade länge att försvarets
folkliga förankring hotades om några män undantogs från
grundutbildning, medan den halva av befolkningen som
utgörs av kvinnor inte hade med saken att göra.
Riksdagens beslut i höstas innebar för männens del att den
enskildes egen vilja tillmäts ökad vikt vid uttagning till
grundutbildning för militärt och civilt försvar. Den som
önskar en viss utbildning eller funktion har en motivation
som gör att vederbörande sannolikt blir bättre än andra som
tas ut med eller mot sin vilja.
Beslutet innebar också att en kvinna frivilligt skall kunna
genomgå militär grundutbildning även om hon inte söker
som yrkesofficer. Motsvarande gäller om en kvinna önskar
t.ex. grundutbildning till räddningstjänst i krig.
Ifråga om verksamheter där det finns fler lämpade
intresserade än antalet utbildningsplatser behövs i princip
ingen uttagning med tvång. Men eftersom man inte på
förhand vet vilka verksamheter detta är och de dessutom kan
variera över tiden, finns pliktlagen över hela fältet.
Vi anser att hela årskullen, både män och kvinnor, bör stå
till förfogande för både militära och civila pliktutbildningar.
Sannolikt kommer en stor del av platserna att fyllas med
enskilda som själva önskat sig utbildningen ifråga.
Resterande platser får besättas med utnyttjande av
pliktlagens kraft. Hur fördelningen därvid skulle bli mellan
kvinnor och män är omöjligt att ange på förhand. Inom
funktioner där civila förkunskaper har betydelse får man en
återverkan av könsfördelningen på det civila området ifråga.
Tolkar bör i första hand tas ut bland individer som redan kan
de främmande språken ifråga. I andra befattningar kan
medicinsk, kemisk eller datateknisk utbildning vara
avgörande vid uttagningen.
Ifråga om fysisk styrka och uthållighet är skillnaderna
mellan individer stor, långt större än
genomsnittsskillnaderna mellan könen. Sannolikt kommer
betydligt flera män än kvinnor att tas ut i fysiskt krävande
befattningar, men uttagningen har även i dessa fall utgått från
individen. Könsneutral uttagning bygger på individen och är
självfallet inte detsamma som att sätta målet att det skall
finnas lika många män och kvinnor på varje typ av
befattning.
Med den totalförsvarsplikt riksdagen beslutat behövs
ganska små förändringar för att övergå till en könsneutral
uttagning. En invändning kan vara att det skulle kosta rätt
mycket att nästan fördubbla kapaciteten för
inskrivningssystemet. Nu ''mönstras'' 18-åriga män och de
kvinnor som anmäler intresse för att frivilligt genomgå
utbildning.
Vi anser inte att man bör fördubbla resursinsatserna för
mönstringsverksamheten. I Sverige sker mönstringen under
två dagar, medan den i t.ex. Danmark tar några få timmar.
Den närmast liggande rationaliseringen vore att individens
ordinarie läkare -- som kan vara skolläkaren -- lämnar de
grundläggande medicinska uppgifterna som behövs för en
allmän bedömning. Ifråga om sjukdomar eller problem har
den ordinarie läkaren större möjligheter att beskriva detta än
vad en inskrivningsläkare har. Systemet med medicinsk
undersökning i anslutning till mönstringen tillkom i ett läge
med betydligt sämre utbyggd primärvård än vad som är fallet
idag.
Det kan finnas fall där det är befogat med mera ingående
undersökningar, men det blir aktuellt först i de fall där
tveksamhet uppstår om vederbörande har tillräckliga
förutsättningar för den grundutbildning han eller hon önskar
sig. Ifråga om en del särskilt krävande utbildningar kan det
vara befogat med specialtester och undersökningar i syfte att
t.ex. minska riskerna under utbildningen.
Sannolikt är det möjligt att i flertalet fall klara en
mönstringsförrättning under en del av dagen, som i flera
andra länder. Man bör överväga om inte en del skriftliga
tester kan utföras på hemorten, t.ex. i anslutning till skolan.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett
könsneutralt uttagningssystem i fråga om samtliga
utbildningar inom ramen för den nya totalförsvarsplikten,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett
förenklat mönstringsförfarande i enlighet med vad som
anförts i motionen.
Stockholm den 25 januari 1995
Lennart Rohdin (fp)
Eva Flyborg (fp)
Håkan Holmberg (fp)