Totalförsvaret

Sammanfattning

Vänsterpartiet menar att de gynnsamma förändringarna i
vårt närområde, trots instabiliteten i stora delar av östra
Europa, är tillräckligt långsiktigt hållbara och av sådan
karaktär att de motiverar ytterligare minskningar inom
försvarsdepartementets område. Sådana förändringar bör
inte vänta. Vänsterpartiets uppfattning är att de tvärtom blir
svårare att genomföra om vi skjuter dem framför oss.

Vårt förslag innebär att krigsorganisationen minskas
betydligt. En arméorganisation om högst 10 brigader antas
snarast. Flygvapnets 16 jakt- och attack-
/spaningsflygdivisioner minskas till 12. Detta får effekter på
stödfunktioner och gemensamma resurser.

För grundorganisationen innebär detta att riksdagen redan
under våren bör besluta om nedläggning av ytterligare
regementen och flottiljer.

Materielbeställningarna till försvarsindustrin minskar
givetvis till följd av ovanstående. Samtliga pågående projekt
utsträcks i tiden. Projekteringen av ubåt 2000 samt
ytterligare beställningar inom JAS-systemet avbryts.

Åtgärderna medger en minskning om drygt 4,6 miljarder
kronor utöver regeringens förslag. Den samhällsekonomiska
nettoeffekten är självfallet betydligt mindre och används i
vårt alternativ i första hand till att förstärka
biståndsbudgeten.

Säkerhetspolitiken

Vi står inför ett nytt långsiktigt försvarsbeslut. En ny
försvarsberedning har inlett sitt arbete, vars första uppgift
blir att analysera det säkerhetspolitiska läget. Det är därför
till en del begripligt att propositionen inte innehåller förslag
på förändringar av den nuvarande inriktningen. Regeringen
anser att de säkerhetspolitiska mål och uppgifter som
fastställdes i 1992 års totalförsvarsbeslut bör ligga fast.

Vänsterpartiet anser, på liknande vis, att den beskrivning
och analys av den internationella situationen som vi
argumenterade för inför 1992 fortfarande gäller.

Slutsatserna var klara:

Politiska och materiella förutsättningar för ett militärt
angrepp mot Sverige finns inte. Nuvarande, och tyvärr med
viss sannolikhet fortsatta, väpnade konflikter i Europa
påverkas inte av Sveriges militära försvar, och utgör inget
hot mot Sverige som nation. Sverige skall vara pådrivande i
nedrustningsarbetet. För att vara trovärdiga i denna process
krävs att vi själva går före. De medel som frigörs skall
användas aktivt fredsskapande, t.ex. genom en
biståndspolitik som minskar konflikthoten.

I likhet med regeringen anser vi att de gynnsamma
förutsättningarna i vårt närområde har befästs, och att den
säkerhetspolitiska situationen gör minskningar av
försvarsanslagen nödvändiga.

I motsats till regeringen anser vi att deltagandet i EU:s
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiska samarbete är
till nackdel för Sverige. Den tidigare huvudlinjen i svensk
säkerhetspolitik -- alliansfrihet i fred syftande till neutralitet
i krig -- är inte möjlig att förena med EU-medlemskapet.
Detta var ett skälen till Vänsterpartiets ståndpunkt inför
folkomröstningen. Enligt Maastrichtavtalet kommer det
försvarspolitiska samarbetet att ske inom den
Västeuropeiska unionen, VEU. Detta kommer att diskuteras
vid den regeringskonferens som inleds 1996. Vänsterpartiet
befarar att regeringen steg för steg, bland annat via en
observatör i VEU, kommer att förbereda folkopinonen på att
ett medlemskap i VEU är till fördel för Sverige.

Försvarsmakten

De nödvändiga reduceringarna inom försvarsmakten
motiverar regeringen främst med statens dåliga finanser.
Lyckligtvis finner man i nästa mening att den
säkerhetspolitiska situationen medger minskningar av
försvarsanslagen.

Vänsterpartiet anser att det redan nu bör fattas konkreta
beslut. Det kommer att göra de kommande förändringarna
såväl lättare som mindre kostsamma. Det finns naturligtvis
en praktisk gräns för hur stora ingrepp som är möjliga att
företa inom loppet av 18 månader. Gränssättande är sålunda
inte vår uppfattning om den säkerhetspolitiska situationen
för Sverige i dag, utan hänsynen till andra effekter. En
nedrustning som får brutala samhällsekonomiska effekter
går inte att genomföra. Självklart måste också försvarets
krigs- och grundorganisation kunna fungera under den tid
som förändringarna sker.

Hela totalförsvarets verksamhet är till sin karaktär med
nödvändighet sådan att det måste arbeta med relativt långa
planeringstider. Industrin måste dessutom ha rimlig tid för
anpassning och omställning. Kvalificerade
samhällsbeställningar måste hinna göras och riktas till den
civila sektorn. Genom att skjuta på konkreta beslut bäddar vi
för att vi även efter försvarsbeslutet 1996 fortfarande
kommer att ha en, med hänsyn till sina uppgifter,
överdimensionerad försvarsmakt.

Vänsterpartiets förslag

Armébrigadförbanden minskas snarast från 16 till 10 st.
Fördelningsförband och försvarsområdesförband minskas i
relation till detta. Detta medför att beslut snabbt måste fattas
om nedläggning av ett antal utbildningsetablissemang i
grundorganisationen, troligen i ett första steg fem
regementen, varav de flesta i norra Sverige, med hänsyn till
hur krigsorganisationen ser ut. Repetitionsövningar
genomförs inte. Anskaffningen av stridsvagn 122 avbryts om
det kan ske till lägre kostnad än att fullfölja beställningen.
Vi bedömer att det med dessa åtgärder är möjligt att spara
1 950 miljoner kronor utöver regeringens förslag.

Marina stridsfartygsförband minskas. Utvecklingen av
ytstridsfartyg 2000 avbryts. Livstidsförlängning av
robotbåtar avbryts. Projektering av ubåt 2000 avbryts.
Anskaffningen av ubåt typ Gotland avbryts. Modernisering
av ubåt typ Näcken fullföljs inte. Detta medger besparing om
675 miljoner kronor.

Flygvapnets två återstående J-35-divisioner läggs ner samt
ytterligare två ur 37-systemet. Ytterligare beställningar inom
JAS-systemet görs inte. F 10 läggs ner samt ytterligare en
flottilj, varvid miljökonsekvenserna bör väga tungt. Detta
medger besparing om 1 200 miljoner kronor.

Konsekvenser av ovanstående för ledningsorganisation
och stödfunktioner ger 525 miljoner kronor.

För att ovanstående besparingar skall uppnås förutsätts att
projektering av samtliga framtida system avbryts. Samtliga
påbörjade materielprojekt senareläggs. Pågående leveranser
utsträcks i tiden.

Totalt uppgår besparingen inom försvarsmakten under 18-
månadersperioden till 4 350 miljoner kronor mer än
regeringens förslag.

Det civila försvaret

Vänsterpartiet godtar i allt väsentligt regeringens förslag
inom detta område utom vad gäller skyddsrumsbyggandet,
vilket med hänsyn till hotbilden bör minskas kraftigt.
Anslaget på närmare 700 miljoner kronor reduceras med 250
miljoner. Även civilbefälhavarnas verksamhet bör kunna
minska. Tillsammans föreslår vi en minskning av anslaget
till det civila försvaret med 256 miljoner kronor.

Övrigt

De frivilliga försvarsorganisationernas uppgifter minskar
som en konsekvens av vad som sagts tidigare. Anslaget
reduceras med 20 miljoner kronor.

Tillsammans är anslaget under fjärde huvudtiteln 4 626
miljoner kronor mindre än regeringens förslag.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om säkerhetspolitiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om snabba och konkreta beslut,

3. att riksdagen till anslaget A 1. Försvarsmakten för
budgetåret 1995/96 anvisar 4 350

000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 54

000 kr,

4. att riksdagen till anslaget C 3. Civilbefälhavarna för
budgetåret 1995/96 anvisar 6

000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 47

000 kr,

5. att riksdagen till anslaget D 2. Skyddsrum m.m. för
budgetåret 1995/96 anvisar 250

000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således
431

000 kr,

6. att riksdagen till anslaget G 15. Stöd till frivilliga
försvarsorganisationer inom totalförsvaret m.m. för
budgetåret 1995/96 anvisar 20

000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således
128

000 kr.

Stockholm den 24 januari 1995

Gudrun Schyman (v)

Björn Samuelson (v)

Hans Andersson (v)

Ingrid Burman (v)

Eva Zetterberg (v)

Jan Jennehag (v)