Under den borgerliga mandatperioden genomfördes en mängd kriminalpolitiska reformer i syfte att minska brottsligheten och öka medborgarnas rättstrygghet. Polisernas vakanser fylldes, den obligatoriska halvtidsfrigivningen avskaffades, straffen skärptes för ett tjugotal brott, bl.a. rattfylleribrott, narkotikabrott och våldsbrott, och brottsoffrens ställning stärktes. Den moderata kriminalpolitiken utsattes för häftiga angrepp från Socialdemokraterna. Bl.a. motsatte de sig avskaffandet av den obligatoriska halvtidsfrigivningen. De var också emot skärpta straff för rattfylleri, inklusive för ''bildråpare'' och narkotikabrott.
I Socialdemokraternas ekonomisk-politiska proposition har Socialdemokraterna nu föreslagit att utgifterna för den statliga konsumtionen skall minska med 2 000 miljoner kronor. Stora delar av besparingskravet kommer att läggas på bl.a. Justitiedepartementet. Besparingen skall genomföras fullt ut redan budgetåret 1995/96. Något besked om hur besparingen skall drabba Justitiedepartementet ges emellertid inte.
Av Justitiedepartementets utgifter svarar polisväsendet för mer än hälften. Kostnaderna för kriminalvården är också höga. Polisen, liksom kriminalvården, tvingades redan under den förra regeringen känna av tunga besparingskrav som ett resultat av krisuppgörelsen med Socialdemokraterna hösten 1992, varigenom Justitiedepartementet -- till följd av Socialdemokraternas krav -- ålades att spara 500 miljoner kronor inom polisväsendet. Detta sparbeting kämpar polismyndigheterna nu med ute i länen.
Det är oundvikligt att den i propositionen aviserade besparingen på Justitiedepartementets område kan komma att innebära betydande neddragningar inom polisen och kriminalvården. Detta kommer i sådana fall direkt att resultera i ökad brottslighet och minskad rättstrygghet för medborgarna. Vi motsätter oss därför den aviserade besparingen eftersom den undergräver det offentligas skyldighet att ta ansvar för att medborgarnas berättigade krav på rättstrygghet upprätthålls.
Erfarenheterna har visat att polisbrist inte bara hotar medborgarnas omedelbara rättstrygghet utan även brottsutredningar. Under slutet av 1980-talet ledde polisbristen bl.a. till att utredningar angående ekonomisk brottslighet drabbades svårt. Många brottsanmälningar blev inte ens föremål för utredning. Polisen lyckades helt enkelt inte fylla vakanserna inom ekorotlarna i tillräcklig utsträckning och ärendebalanserna växte. Den föregående regeringens åtgärder för att bekämpa den ekonomiska brottsligheten har lett till att fler ekobrottsutredningar nu slutförs än under tidigare socialdemokratiska regeringar. Detta till trots fick den borgerliga regeringen utstå kritik från Socialdemokraterna för att den inte gjorde tillräckligt för att minska den ekonomiska brottsligheten.
Den grundläggande förutsättningen för att vi skall lyckas komma åt den ekonomiska brottsligheten, liksom alla annan brottslighet, är att det finns tillräckligt med välutbildade poliser och åklagare -- förstärkta med den särskilda kompetens som erfordras -- som kan ägna sig åt brottsutredningar. Socialdemokraterna har tidigare bortsett från detta faktum. Vi är uppriktigt oroliga för att Socialdemokraterna begår samma misstag även denna gång, när nu utvecklingen har vänt och ett förnyelsearbete har påbörjats inom alla delar av polis- och åklagarväsendet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att aviserade besparingskrav inte bör drabba Justitiedepartementet budgetåret 1995/96.
Stockholm den 22 november 1994 Gun Hellsvik (m) Göthe Knutson (m) Anders G Högmark (m) Lars Björkman (m) Jeppe Johnsson (m) Göran R Hedberg (m) Christel Anderberg (m) Liselotte Wågö (m)