Bakgrund
Regeringen föreslår i propositionen en besparing på lantbrukets avbytarverksamhet med start från och med den 1 juli 1995. Besparingen innebär 200 miljoner kronor per budgetår. För kalenderåret 1995 innebär det 100 miljoner kronor.
Att besparingar måste göras i det mycket allvarliga statsfinansiella läge Sverige befinner sig i, och att alla måste vara med och betala, det är rimligt. Men besparingar bör vara genomtänkta.
Social trygghet
Avbytarverksamheten innebär en stor trygghet för lantbrukare som är svår att vara förutan. För mjölkgårdar är avbytarverksamheten helt enkelt nödvändig för att möjliggöra ett normalt liv. Det måste gå att kunna bli sjuk, få semester osv även om man är mjölkbonde. En dyrare avbytartjänst försvårar särskilt för ekonomiskt svagare gårdar.
Det är därför ytterst märkligt att regeringen nedrustar på det sociala området för jordbrukare, när den har som huvudinriktning att skona den sociala verksamheten i andra sammanhang.
Sysselsättning
Arbetslösheten är uppe på alarmerande nivåer. Höga ambitioner för ökad sysselsättning bör utmärka de förslag som läggs på riksdagens bord. Med ett avvecklat stöd till lantbrukets avbytarverksamhet hotas på sikt 1 700 arbetstillfällen på landsbygden. Av de fast anställda lantbruksavbytarna är idag ca 40 procent kvinnor.
Den föreslagna besparingen på lantbrukets avbytartjänst bör av nämnda skäl därför ej genomföras.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om besparingar på lantbrukets avbytartjänst.
Stockholm den 22 november 1994 Dan Ericsson (kds) Chatrine Pålsson (kds) Ulf Björklund (kds) Holger Gustafsson (kds)