För vissa personer är det av naturliga skäl svårt att veta
viken typ av sedelvalör eller mynt man håller i sin hand. Det
finns länder som har eller har haft avkänningsmärken på
sedlar. Holland, Belgien, Finland, Frankrike och Turkiet är
sådana exempel. Uppfattningarna om hur pass bra dessa
avkänningsmärken är varierar (s.k. taktil märkning).
Avkänningsmärkena slits med åren och bli svårare att
känna. Många synskadade tycker att de inte har tillräckligt
bra känsel i fingertopparna för att klara avkänningen och
endast ett fåtal synskadade behärskar punktskrift. Mot detta
kan man invända och säga att vi inte har fler sedelvalörer än
att de allra flesta kan lära sig antalet punkter eller
avkänningsmärken. Kanske är kontrastfärger och
storleksskillnader på sedlar och mynt de viktigaste
åtgärderna för att underlätta för synskadade.
Vid framtagning av nya mynt och sedlar är det mycket
viktigt att diskussioner förs med de synskadades
organisationer angående utformningen av dessa. När 20-
kronorssedeln togs fram hölls tyvärr inte sådana
överläggningar.
Det är inte ofta vi byter sedelserier/varianter, och många
aspekter skall vägas in vid utformningen av de nya sedlarna
och mynten. Under närmaste halvåret väntas beslut om en ny
sedel, en 50-kronorssedel. Här vore det möjligt att verkligen
överväga hur den skall utformas. I samband med detta bör
man införa någon typ av avkänningsmärken. Detta borde
vara föremål för en utredning.
Mot bakgrund av ovanstående bör utskottet arbeta fram
och föreslå den förändring av Riksbankslagen som behövs
för att Riksdagen aktivt skall kunna gå in och påverka
utformningen av nya sedlar och mynt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar om sådan ändring av
riksbankslagen att riksdagen löpande kan påverka
utformningen av nya sedlar och mynt,
2. att riksdagen ger riksbanksfullmäktige till känna vad i
motionen anförts om införande av avkänningsmärken på nya
sedlar och mynt.