med anledning av prop. 1994/95:25 Vissa ekonomisk- politiska åtgärder, m.m.
Innehållsförteckning
1. Sammanfattning2 2.
Inledning3 2.1
Socialdemokraternas tidigare misslyckanden3 2.2
Fyrpartiregeringens uppdrag3 3.
Den ekonomiska utvecklingen4 3.1
Den internationella utvecklingen4 3.2
Den svenska ekonomin4 4.
Kommentarer kring propositionen5 4.1
Socialdemokrater i opposition kontra
regeringsställning5 4.2
Bristande strategi hotar en gynnsam ekonomisk
utveckling7 4.3
Orättfärdig profil på vissa av
budgetförstärkningarna8 4.3.1
Pensionärerna8 4.3.2
Familjepolitiken8 4.3.3
Kommunsektorn9 5.
Kristdemokraternas alternativ9 5.1
Kristdemokratiska utgångspunkter för den
ekonomiska politiken9 5.1.1
Rättvis fördelning10 5.1.2
En ekologiskt hållbar utveckling10 5.2
Etikens betydelse för en långsiktigt god ekonomisk
utveckling10 5.3
Ett gott företagsklimat skapar nya framtidsjobb11 5.4
Utveckla tjänstesektorn -- alla jobb är värdefulla12 5.5
Långsiktig utvecklingskraft ger varaktiga jobb13 5.6
Sanering av de offentliga finanserna --
Kristdemokraternas alternativ14 5.6.1
Krisen i de offentliga finanserna14 5.6.2
Principer vid saneringen av de offentliga
finanserna14 5.6.3
Förstärkningar av den offentliga sektorns
finanser15 5.6.3.1
Nathalieplanen15 5.6.3.2
Ytterligare budgetförstärkningar16
I denna motion presenteras Kristdemokraternas alternativ
till ekonomisk politik med anledning av regeringens
proposition om vissa ekonomisk-politiska åtgärder.
Motionen inleds med en kort tillbakablick på dels den förra
socialdemokratiska regeringsperioden, dels den gångna
mandatperioden. Under den förra mandatperioden lades
grunden för en gynnsam ekonomisk utveckling och skapades
förutsättningar för att stabilisera statsskulden 1998.
Den ekonomisk-politiska proposition som regeringen
presenterat präglas av en kombination av bristande strategi,
kortsiktighet och plötsligt uppvaknande inför ekonomiska
realiteter. Resultatet blir ett hafsverk som det är svårt att ta
ställning till i alla delar då flera av förslagen inte är
tillräckligt beredda. Bland annat är finansieringen av det s k
investeringspaketet milt uttryckt oklar. På flera punkter
närmar sig dock regeringen den förra regeringens politik,
och propositionen visar att man nu accepterar en rad av de
budgetförstärkningar som vidtogs under den förra
mandatperioden under massiva protester från den dåvarande
oppositionen -- indragningen från kommunsektorn,
sänkningen av a-kasseersättningen, det nya
bostadsfinansieringssystemet etc etc.
I propositionen avslöjas också regeringens bristande insikt
om betydelsen av goda villkor för företagande som
förutsättning för en långsiktigt god ekonomisk utveckling.
Flera av förslagen innebär att tillväxten i befintliga företag
och framväxten av nya företag försvåras.
Dubbelbeskattningen återinförs på avkastningen på
riskvilligt kapital som satsas i företag för investeringar och
nya jobb, kvittningsrätten för underskott i nystartade företag
slopas, arbetsrätten återställs, skattekilarna höjs, vilket
hämmar inte minst framväxten av nya arbeten i
tjänstesektorn etc. Sammantaget riskerar dessa förslag att
hämma den ekonomiska utvecklingen och därmed även på
sikt försvaga statsfinanserna, även om en del av förslagen
kortsiktigt förbättrar budgetsaldot.
De budgetförstärkningar som presenteras i propositionen
är i vissa delar mycket tveksamma också ur
fördelningspolitisk synvinkel. Dels menar vi att de
ekonomiskt sämst ställda pensionärerna kompenseras för lite
vid de kraftiga besparingarna i pensionerna. Dels är flera av
besparingsförslagen på det familjepolitiska stödet ett hårt
slag mot de familjer som har lägst disponibel inkomst. Att
både göra kraftiga besparingar på flerbarnstillägget och
slopa vårdnadsbidraget minskar dramatiskt det ekonomiska
utrymmet för tusentals barnfamiljer. Slopandet av
vårdnadsbidraget är en rent ideologisk åtgärd riktad mot
familjernas valfrihet i valet av barnomsorgsform. Visserligen
kan en kortsiktig besparing avläsas i statsfinanserna, men för
den samlade offentliga sektorn innebär det en ren
utgiftsökning, då ytterligare kostnader vältras över på den
kommunala sektorn. Tillsammans med den slopade
inflationsuppräkningen av statsbidragen till
kommunsektorn, aviserade höjda arbetsgivaravgifter, en
krympande skattebas för kommunerna genom kraftigt höjda
egenavgifter kommer belastningen på kommunerna under de
närmaste åren att bli synnerligen tung.
I motionen redovisar vi också huvuddragen i
Kristdemokraternas ekonomiska politik. Vi visar behovet av
såväl en etisk förankring som miljöhänsyn i den ekonomiska
politiken. Vikten av ett gynnsamt klimat för företag och
företagare samt behovet av sänkta skattekilar för att främja
tillväxten i den privata tjänstesektorn betonas. Vi redovisar
även vår bedömning av behovet av sanering i de offentliga
finanserna. Vi tar avstamp i den s k Nathalieplanen på 81 (+
20) miljarder kronor som fyrpartiregeringen tog fram.
Utöver den ursprungliga planen på 81 miljarder redovisar vi
budgetförstärkningar på närmare 40 miljarder, varav
merparten utgörs av besparingar. Sammantaget redovisar vi
budgetförstärkningar med genomslag 1998 på drygt 118
miljarder vilket överstiger regeringens saneringsprogram
med drygt 43 miljarder kronor.
Trots det ansträngda statsfinansiella läget har vi skapat
utrymme för angelägna rättvisereformer. Dels föreslår vi en
höjning av ersättningsnivån för långtidssjuka till 80 %, dels
vill vi satsa 0,5 miljarder på förbättrade bostadstillägg
och/eller pensionstillskott för de ekonomiskt sämst ställda
pensionärerna.
2. Inledning 2.1
Socialdemokraternas tidigare misslyckanden
Efter den förra socialdemokratiska regeringsperioden
1982--1991 befann sig Sveriges ekonomi i fritt fall. 1989/90
vände de flesta kurvorna, och luften gick ur den svenska
ekonomin. Återkommande kostnadskriser och en inflation
som låg flera procentenheter över våra viktigaste
konkurrentländers medförde att Sverige tappade
marknadsandelar. Industrins orderingång sjönk.
Industriproduktionen rasade. Arbetslösheten ökade
dramatiskt. Varje dag förlorade 1 000 människor sina jobb.
Sysselsättningen sjönk. Konkurserna ökade. Bankernas
kreditförluster steg dramatiskt. Tillväxten föll. Dessa
hemmagjorda strukturella problem i kombination med en
djup internationell lågkonjunktur bidrog till den djupaste
krisen i den svenska ekonomin sedan 1930-talet.
Statens finanser var misskötta. Genom
spekulationsekonomins uppblåsta skatteintäkter doldes
budgetsaldots verkliga utveckling. Hushåll och företag
lånade pengar för konsumtion och investeringar som
genererade skatteintäkter men saknade täckning i
verkligheten. Detta ledde till den finanskris som
fyrpartiregeringen fick ärva och städa upp i.
Transfereringssystemen byggdes upp utan hänsyn till
incitamentseffekter för hushållen och statsfinansiell
stabilitet.
Villkoren för små- och nyföretagande tillhörde de sämsta
i Europa. Inga nya jobb netto skapades i den privata sektorn.
Ett ständigt stegrande skattetryck fick i stället finansiera en
allt större offentlig sektor.
Välfärdssystemen byggdes många gånger upp utan respekt
för familjers och individers integritet, vilja och förmåga att
själva forma och ta ansvar för sina liv. Bristen på valfrihet,
inte minst inom familjepolitiken, utbildningen och vården
var påfallande.
2.2 Fyrpartiregeringens uppdrag
Det var i detta dystra läge fyrpartiregeringen tillträdde. I
denna regerings strategi var en central del att åstadkomma
strukturella förbättringar i ekonomins funktionssätt. Det
handlade om att bryta den ekonomiska stagnationen och
återupprätta Sverige som en tillväxt- och företagarnation
med en stark och växande ekonomi. Tillkomsten av nya jobb
i små och medelstora företag måste gynnas och nystart av
företag stimuleras.
Saneringen av statsfinanserna var en central uppgift och en
viktig förutsättning för varaktigt lägre räntor. I detta arbete
var det för oss kristdemokrater särskilt viktigt att
budgetförstärkningarna fick en så rättvis profil som möjligt
där exempelvis de sämst ställda pensionärerna fick extra
resurstillskott och ett vårdnadsbidrag infördes som gick till
de familjer som tidigare stått utan samhällets stöd till
barnomsorg. Avreglering av offentliga monopol och
förbättrade konkurrensregler, borttagandet av skadliga
skatter, reformering av transfereringssystem, omfattande
satsningar på forskning och utbildning, utbyggd
infrastruktur och förbättrad riskkapitalförsörjning är
exempel på viktiga strukturåtgärder som genomförts för att
lägga en grund för en god ekonomisk utveckling.
När Socialdemokraterna efter valet nu återigen får
regeringsansvaret är det i ett läge där ekonomin befinner sig
i en kraftig uppgång. Sysselsättningen ökar och
arbetslösheten börjar sjunka. Exportindustrin går på högvarv.
Grunden har lagts för att göra det möjligt att stabilisera
statsskulden till 1998.
3. Den ekonomiska utvecklingen 3.1
Den internationella utvecklingen
Det mesta tyder på att de senaste årens djupa lågkonjunktur
inom OECD-området nu definitivt är passerad.
Högkonjunkturen i USA har sannolikt nått sin kulmen, men
BNP-tillväxten i Västeuropa och Japan stiger. BNP-
tillväxten i OECD-området beräknas bli ca 2,5 % i år, mot
endast ca 1 % förra året. För nästa år förutspås en BNP-
tillväxt på 2,5 till 3 % i OECD-området.
Hittills har konjunkturförbättringen skett utan att löne- och
inflationstakten har stigit i någon nämnvärd omfattning.
Enligt flera bedömare kommer konsumentprisökningarna
inom OECD att stanna mellan 2,5 och 3 % såväl i år som
nästa år.
Arbetslösheten har sjunkit avsevärt i USA och börjat plana
ut i Västeuropa. En mer påtaglig nedgång i arbetslösheten i
Västeuropa dröjer förmodligen till slutet av 1995.
3.2 Den svenska ekonomin
Efter de senaste årens djupa lågkonjunktur har
utvecklingen under det senaste året vänt. Hittills har
uppgången varit koncentrerad till exportsektorn, men nu
börjar även effekterna bli synliga på den inhemska
efterfrågan, framför allt på investeringssidan.
Efter folkomröstningen som gav ett ja till Sveriges
fullvärdiga deltagande i EU finns nu nödvändiga, men inte
tillräckliga förutsättningar för lägre räntor. Sveriges alltför
höga realräntor -- inte minst jämfört med de flesta av våra
viktigaste konkurrentländer -- kommer att kunna röra sig
markant nedåt. En förutsättning är dock vår förmåga att
samtidigt vidta nödvändiga åtgärder för att sanera
statsfinanserna. Ett lägre ränteläge är den viktigaste
förutsättningen för ökade investeringar och därmed ökad
tillväxt.
En lägre ränta kan även bidra till en ökning av den privata
konsumtionen, som efter att ha vänt uppåt under andra
halvåret 1993 och första kvartalet i år föll under andra
kvartalet. Utvecklingen av den privata konsumtionen -- som
väger mycket tungt i försörjningsbalansen -- löper dock
enligt vår uppfattning stor risk att bli sämre än regeringens
prognos. Prognosen förutsätter att sparkvoten ska sjunka.
Samtidigt kommer regeringens förslag att reducera de
disponibla inkomsterna relativt kraftigt 1995. Kraftigt höjda
egenavgifter, tillsammans med den aviserade höjningen av
arbetsgivaravgifterna, kommer ytterligare att pressa ner
reallöneutvecklingen. Därför är regeringens prognos i denna
del väl optimistisk.
Den offentliga konsumtionen kommer att fortsätta falla i
år och av allt att döma även kommande år. Hittills är det i
den kommunala sektorn konsumtionen minskat, men kraven
på sanering av statens finanser kräver att även den statliga
konsumtionen minskar. Anmärkningsvärt är dock att
regeringen i sin prognos för 1995 räknar med att den statliga
konsumtionen ska öka med 2,3 % nästa år.
Konsumentprisindex väntas öka med ca 3 % under såväl
1994 som 1995 och håller sig därmed inom det intervall på
2 % +/- 1 % som Riksbanken har satt som mål för inflationen.
Kostnadsläget är fortfarande gynnsamt för svensk
exportindustri, varför vi kan räkna med en fortsatt snabb
exporttillväxt under de närmaste åren. Även importvolymen
ökar om än i något långsammare takt än exporten. Totalt sett
ger detta en positiv utveckling av bytesbalansen.
Trots ökade investeringar och tillväxt kommer
genomslaget på den totala arbetslösheten att bli relativt
måttligt. Detta beror bland annat på att många som lämnat
arbetskraften under lågkonjunkturen kan förväntas
återvända och söka arbete nu i konjunkturuppgången.
Flera svåra problem återstår att lösa i den svenska
ekonomin. Höga budgetunderskott, en snabbt växande
statsskuld och inte minst den höga arbetslösheten kommer
att ställa stora krav på den ekonomiska politiken åtskilliga år
framöver.
Hela propositionen präglas av en kombination av hafsverk
och plötsligt uppvaknande inför ekonomiska realiteter. Flera
av förslagen har tillkommit utan tillräcklig beredning. Det
gäller inte minst inom arbetsmarknads- och
utbildningsområdet. Profilen på budgetförstärkningarna är
delvis orättfärdig -- de ekonomiskt sämst ställda
pensionärerna och barnfamiljerna får dra ett
oproportionerligt stort lass.
4.1 Socialdemokrater i opposition kontra
regeringsställning -- dubbla budskap
Avståndet mellan den politik socialdemokraterna bedrivit i
opposition kontra den man bedriver i regeringsställning visas
med all önskvärd tydlighet i förelagda proposition. I detta
avsnitt ger vi ett axplock av några påfallande skillnader.
Sakligt sett innebär omsvängningarna ofta ett närmande till
den politik som vi kristdemokrater stått bakom under vår tid
i regeringen.
I regeringsställning accepteras nu påfallande stora delar av
den ekonomiska politik som bedrevs av fyrpartiregeringen
under föregående mandatperiod, men som då av
Socialdemokraterna ansågs ''inte hållbar'', ''passiv'' och
''fördjupa krisen''.
Man ställer nu upp på målen att stabilisera statsskuldens
andel av BNP till senast 1998 och att öka sysselsättningen
utan att äventyra prisstabiliteten. Att Socialdemokraterna
efter valet anammat en ny ekonomisk doktrin framgår av
formuleringen: ''Det råder därför ingen motsättning mellan
prisstabilitet och hög sysselsättning. Tvärtom är prisstabilitet
en förutsättning för en långsiktigt hög tillväxt och hög
sysselsättning.''
Uppenbarligen ställer sig också Socialdemokraterna
bakom en mängd beslut om besparingar som tagits under den
föregående mandatperioden och som då hårt kritiserades av
samma parti -- det nya bostadsfinansieringssystemet, de
minskade statsbidragen till kommunsektorn, den sänkta
ersättningsnivån i a-kassan etc etc.
En fråga som inställer sig är vart löftet om de 90 000 nya
jobben tagit vägen. Av det investerings- och
utbildningspaket på ca 15 miljarder som Socialdemokraterna
presenterade i samband med behandlingen av vårens
kompletteringsproposition och hänvisade till under
valrörelsen ''bidde en tumme''. De 4,7 miljarder som anvisas
för dessa ändamål ska tas från reservationsanslag för
arbetsmarknadspolitik och indragningar från statliga bolag
och affärsverk. På vilket sätt dessa indragningar ska ske är
inte preciserat i propositionen. Flera av de förslag till ROT-
åtgärder som presenteras kan i och för sig anses riktiga, men
vi kristdemokrater kan inte se någon fördel i att ersätta det
nuvarande ROT-avdraget för bostäder med ett 15-procentigt
bidrag, vars utformning inte heller framgår av propositionen.
Vi förordar att det befintliga ROT-avdraget förlängs
ytterligare ett år och eventuellt utökas för att främja
tillkomsten av nya jobb i framför allt byggsektorn.
I ekonomiska motioner under oppositionstiden och även
i sitt valmanifest föreslog Socialdemokraterna direktavdrag
med 70 % för investeringar i maskiner och inventarier. Detta
har nu plötsligt ersatts med ett avdrag på 50 % på
byggnadsinvesteringar (dock ej bostäder). Tydligen har den
kritik som framförts mot det tidigare förslaget nu -- efter
valet -- nått fram till Socialdemokraterna.
Av det kraftfulla arbetsmarknadspolitiska paket som skulle
genomföras enligt Socialdemokraternas valmanifest,
huvudsakligen symboliserat av 100-dagarsgarantin för
ungdomar, redovisas nu något som knappast ens kan anses
vara kosmetiska förändringar jämfört med den
arbetsmarknadspolitik som fyrpartiregeringen stod bakom.
Den i valrörelsen så kraftfullt marknadsförda s k
ungdomsgarantin finns inte ens med i föreliggande förslag.
I stället presenteras en rad åtgärder som inte tycks ha fått
någon djupare beredning och som därför är svåra att ta
ställning till i alla delar.
Akademikerpraktik ska slopas enligt propositionen. Det är
synnerligen tveksamt med tanke på det besvärliga läge som
flera årskullar akademiker fortfarande befinner sig i på
arbetsmarknaden.
Starthjälpen på 15 000 kr är ytterligare ett tveksamt inslag.
Det kommer förmodligen endast att innebära en bonus till
den som ändå skulle ha flyttat. Ur regionalpolitisk synvinkel
kan man fråga sig om detta stöd inte rentav är
kontraproduktivt.
Vi kristdemokrater ser positivt på satsningar på
utbildningsområdet. Det ger individen en möjlighet till
utveckling och innebär också en kompetenshöjning som kan
underlätta omställning på arbetsmarknaden. I propositionen
saknas dock varje form av långsiktig strategi för de
satsningar som föreslås. Regeringen konstaterar mycket
riktigt att det finns tecken på en begynnande ingenjörs- och
teknikerbrist. Trots detta föreslår man att utbyggnaden på
högskoleområdet främst bör ske inom humanistiska,
samhällsvetenskapliga och juridiska utbildningar. Under
föregående mandatperiod planerades en ökning av antalet
platser inom olika områden vid högskolorna med 40 % fram
till och med 1995/96. För att möjliggöra en långsiktig
planering vid våra universitet och högskolor bör denna plan
fullföljas och ytterligare ev dimensioneringsökningar
genomföras utifrån en långsiktig strategi. Den föreslagna
ökningen med 4 000 platser skapar många frågetecken.
Kommer de som påbörjar sina studier våren 1995 att få
fortsätta även under hösten? Vi anser att den som påbörjar
högskolestudier också måste ges möjlighet att avsluta en hel
utbildning, dvs ges tillfälle att läsa åtminstone två--tre år.
Den föreslagna utbyggnaden skulle i så fall motsvara en
dimensionsökning motsvarande Högskolan i Karlstad, vilket
naturligtvis kräver noggrann planering i samråd med
universitet och högskolor.
Även när det gäller utökningen av antalet platser på
komvux saknas en långsiktig strategi. För att kommunerna
ska klara av stora dimensioneringsökningar krävs att de får
besked om hur stor del av ökningen som är permanent.
Många kommuner klarar inte av en expansion i befintliga
lokaler och med befintlig personal. Det är självfallet också
ett anständighetskrav att eleverna får veta om de kommer att
få möjlighet att läsa klart, innan de börjar.
Förslaget om införande av en skatteadministrativ avgift på
kyrkokommunernas skatteintäkter utan föregående
utredning och i strid mot väl etablerad praxis i pågående
budgetprocesser förstärker bilden av propositionen som ett
hafsverk.
4.2 Bristande strategi hotar en gynnsam ekonomisk
utveckling
Den socialdemokratiska politik som nu presenteras
kännetecknas av bristen på en strategi för att komma till rätta
med ekonomins grundläggande problem och lägga grunden
för en långsiktigt god tillväxt och välfärd. Tvärtom föreslås
en rad åtgärder som försämrar de förutsättningar som
fyrpartiregeringen lagt fast för en långsiktigt god ekonomisk
utveckling.
Möjligheterna att starta nya företag, möjligheterna för små
och medelstora företag att expandera, tillväxten i
tjänstesektorn, kort sagt möjligheterna att få fram nya
långsiktiga jobb försvåras genom flera av förslagen:
Möjligheterna att kvitta underskott i nystartad
näringsverksamhet mot inkomst av tjänst slopas.Själva
grunden för förekomsten av jobb -- byten av varor och
tjänster -- försvåras genom skärpt beskattning av arbete.
Skattekilarna drivs upp genom höjda egenavgifter, höjd
statlig inkomstskatt, höjda arbetsgivaravgifter (för att
finansiera EU-medlemsavgiften), slopad indexering av
skatteskalan. Till detta ska läggas de höjningar av
kommunalskatten i många av landets kommuner som nu
genomförs sedan Socialdemokraterna fått majoritet i dessa.
I propositionen konstateras att ''en enskild kommuns beslut
att höja kommunalskatten bidrar till att skärpa den samlade
beskattningen av arbete, vilket innebär betydande nackdelar
ur samhällsekonomisk synvinkel''. Anmärkningsvärt är att
regeringen alltså ändå så förbehållslöst genomför denna rad
av skatte- och avgiftshöjningar.Kapitalbeskattningen
skärps. Dubbelbeskattningen återinförs på avkastningen på
kapital som satsas i företag för att åstadkomma nya jobb.
De förändringar i arbetsrätten som genomförts med avsikt
att underlätta nyanställningar i de mindre företagen rivs upp.
Tiden för visstids- och provanställningar halveras.
Det vetenskapliga stödet får anses starkt för att
utformningen av den ekonomiska strategi som presenteras i
propositionen försämrar ekonomins funktionssätt och på sikt
kan permanenta sysselsättningskrisen och budgetproblemen.
Huruvida detta kan uppvägas av propositionens positiva
sida -- att budgeten förstärks kortsiktigt -- är enligt vår
bedömning mycket tveksamt. Den positiva ekonomiska
utvecklingen kommer att försvagas och riskerar att brytas i
förtid då förutsättningarna för investeringar, nya jobb och
tillväxt försämras när skattekilarna drivs upp på det sätt som
anges i propositionen. På några års sikt kan alltså de
föreslagna skattehöjningarna visa sig kontraproduktiva även
i budgetsaneringssyfte.
4.3 Orättfärdig profil på vissa av budgetförstärkningarna
Flera av de budgetförstärkningar som föreslås i
propositionen visar att regeringen inte lever upp till de
vackra orden om en rättvis fördelning av bördorna.
4.3.1 Pensionärerna
Regeringen föreslår kraftiga besparingar på pensionärerna.
Vi har tidigare framfört kritik mot den modell med
avindexering som används, bland annat därför att
konstruktionen innebär att besparingarna blir större ju högre
inflationen är, och att samtidigt pensionerna riskerar att
urholkas kraftigt även vid en god reallönetillväxt. Vi
kristdemokrater noterar att Socialdemokraterna använder sig
av den modell för kompensation till de sämst ställda
pensionärerna som vi redovisade när vi tidigt i somras
presenterade vårt program för sanering av de offentliga
finanserna. Enligt vår uppfattning är dock regeringens
förslag om höjt anslag till SKBT otillräckligt.
4.3.2 Familjepolitiken
Inom familjepolitikens område förnekar sig inte den
socialdemokratiska regeringen. Visserligen har man även
inom detta område använt sig av det förslag vi
kristdemokrater förespråkade i vårt saneringsprogram,
nämligen att tillsätta en utredning som får göra en översyn
av det samlade familjepolitiska stödet och föreslå
fördelningspolitiskt rättvisa besparingar. Men samtidigt
riktas två dråpslag mot de familjer som har de lägsta
disponibla inkomsterna. Dels skärs kraftigt i
flerbarnstilläggen, dels föreslås att vårdnadsbidraget ska
avskaffas. Avskaffandet av vårdnadsbidraget är en rent
ideologisk åtgärd. De första stegen för en ökad valfrihet för
småbarnsföräldrar när det gäller valet av barnomsorgsform
raderas ut. Visserligen kan en kortsiktig besparing redovisas
i statsbudgeten, men för den samlade offentliga sektorn
innebär det ingen besparing. I stället kommer, som vi tidigare
skrivit, ytterligare kostnader för barnomsorg att falla på
kommunsektorn, som redan är utomordentligt hårt belastad.
4.3.3 Kommunsektorn
När det gäller kommunsektorn inte bara accepteras tidigare
besparingar i statsbidraget, utan flera förslag leder till att
kommunerna kommer att belastas med åtskilliga miljarder
ytterligare under de kommande åren, vilket riskerar att
medföra försämringar inom vården och omsorgen.
Höjningar av arbetsgivaravgiften har aviserats som om inga
undantag görs kommer att slå igenom även på den
kommunala ekonomin. Till följd av kraftigt höjda
egenavgifter under de närmaste åren kommer kommunernas
skattebas successivt att krympa. Effekterna av detta kommer
inte att täckas av den s k finansieringsprincipen. Slopandet
av vårdnadsbidraget medför att tusentals familjer kommer att
efterfråga mer kommunal barnomsorg, vilket ytterligare
belastar den kommunala ekonomin. Slutligen föreslås att
inflationsjusteringen av statsbidraget slopas, vilket
successivt urholkar bidraget.
5. Kristdemokraternas alternativ 5.1
Kristdemokratiska utgångspunkter för den ekonomiska
politiken
Ett välfärdssamhälle kräver en samhällsekonomi i balans.
En förutsättning för en god välfärd är en effektiv och
ansvarsfull marknadsekonomi. Det visar den historiska
erfarenheten. Marknadsekonomin bygger på att människor
enskilt eller i olika former av samverkan fritt kan äga,
förvärva och förvalta egendom och företag. Den ger
människan valfrihet och utlopp för sin kreativitet.
Därigenom skapas grunden för ökat välstånd och för en
solidarisk välfärdspolitik.
En väl fungerande marknadsekonomi bygger på ett
samhälle med en grundläggande etisk samsyn.
Marknadsekonomins civilrättsliga grundval är frivilliga, ofta
informella, avtal mellan självständiga aktörer. Hederlighet
och personligt ansvarstagande är viktiga fundament. Det
underlättar ekonomins funktionssätt genom att det sänker
transaktionskostnaderna och därmed leder till ökad
effektivitet i ekonomin. Den kristna etiken spelar därför en
avgörande roll för att vidmakthålla en effektiv och
människovärdig marknadsekonomi.
Marknadsekonomin är i sig inte tillräcklig för att skapa det
goda samhället. Den måste bygga på förvaltarskapets
principer. Den kristna förvaltarskapstanken betonar
människans personliga och kollektiva ansvar för sig själv,
sina medmänniskor, efterkommande generationer samt den
fysiska livsmiljön. Marknadsekonomin måste styras av ett
ekologiskt ansvarstagande.
5.1.1 Rättvis fördelning
En fri marknadsekonomi kan aldrig av sig själv skapa en
acceptabel inkomstfördelning. Därför är det nödvändigt att
utveckla system såväl inom ett land som mellan länder för
att åstadkomma resursöverföringar för att skapa solidaritet
och en jämnare inkomstfördelning. En målsättning för
kristdemokratisk ekonomisk politik är att skapa nya jobb och
därmed öka antalet sysselsatta. Detta är den i särklass
viktigaste fördelningspolitiska uppgiften. Kristdemokratisk
ekonomisk politik syftar till ekonomisk utveckling. Därmed
skapas ökade möjligheter att förstärka vård och social
omsorg och åstadkomma en rättvis fördelning.
5.1.2 En ekologiskt hållbar utveckling
Ekonomisk utveckling kan inte mätas genom ett snävt
tillväxtbegrepp. Ekonomisk utveckling innebär i stället
tillväxt av den totala nationalförmögenheten. I
nationalförmögenheten inräknas miljö och naturresurser, det
mänskliga kapitalet, produktionskapitalet samt en nations
finansiella nettotillgångar. En tillväxt av
nationalförmögenheten innebär en välfärdsökning endast om
hänsyn tas till miljöeffekter och påverkan på människors
hälsa och förmåga. Den ekonomiska politiken ska främja en
tillväxt av den totala nationalförmögenheten. Endast med
detta synsätt kan förvaltarskapet förverkligas och verklig
välfärd skapas. Ett ökat inslag av ekonomiska styrmedel i
miljöpolitiken, exempelvis genom en skatteväxling med
sänkta skatter på arbete och höjda skatter på miljöfarliga
utsläpp, energi m m, skulle främja både miljön och den
ekonomiska utvecklingen.
5.2 Etikens betydelse för en långsiktigt god ekonomisk
utveckling
Avancerade ekonomier som skapar rika länder baseras på
specialisering, arbetsdelning och därmed en omfattande
handel och byte av varor och tjänster. Samtidigt som
utvecklingen gör produktionsförmågan alltmer likartad och
allt mindre begränsande blir transaktionskostnaderna allt
viktigare. Med transaktionskostnader avses sök- och
informationskostnader, förhandlings- och beslutskostnader
samt kontroll- och genomförandekostnader -- helt enkelt vad
kostnaden blir utöver de direkta produktionskostnaderna.
Transaktionskostnaderna utgör en mycket stor del av en
ekonomi. Alltför höga transaktionskostnader förhindrar att
ett välståndsskapande byte av varor och tjänster kan komma
till stånd.
Transaktionskostnadernas storlek bestäms av de s k
institutionerna. Med institutioner menas de vanor, normer
och regler som utgör spelreglerna i ekonomin. Det är dessa
formella och informella regler som möjliggör ett utbyte av
varor och tjänster mellan människor.
Effektiva institutioner skapar säkerhet i utbytet och sänker
kostnaderna för ekonomiska transaktioner. Ineffektiva
institutioner höjer transaktionskostnaderna och försvårar det
ekonomiska utbytet mellan människor.
I grunden skapas alltså inte ekonomisk tillväxt av
investeringar i realkapital (maskiner och byggnader),
humankapital (utbildning) eller teknisk utveckling. Allt detta
är i själva verket tillväxtens förlopp. Tillväxtens motor är hur
samspelet i samhället fungerar människor emellan.
Den viktigaste långsiktiga uppgiften för ekonomisk politik
är därför att skapa goda institutioner -- goda normer, vanor
och regler. Kds tror att en politik baserad på hederlighet,
ansvar och rättsmedvetande är grunden för en långsiktigt god
ekonomisk utveckling.
Om den etiska ansatsen uteblir riskerar vi att
ohederligheten breder ut sig. I den långsiktiga kampen mot
den ekonomiska brottsligheten är samhällets förankring i en
god etik av avgörande betydelse. När etiken uteblir och
lagens efterlevnad hotas måste staten gripa in.
Lagstiftningen måste vara klar och entydig för att minimera
riskerna för missbruk och oönskade beteenden.
5.3 Ett gott företagsklimat skapar nya framtidsjobb
De nya jobben måste skapas i den privata sektorn.
Utrymmet för produktivitetsförbättringar och
strukturrationaliseringar i de stora företagen innebär att man
i dessa företag samtidigt kan öka produktionen och minska
antalet anställda. Under den senaste tioårsperioden minskade
antalet anställda i storindustrin med 19 %, medan
småindustrin ökade antalet anställda med 11 %.
Ett gynnsamt klimat för små- och nyföretagande är därför
av största vikt inför 1990-talets kamp mot den höga
arbetslösheten och för sanering av statsfinanserna. De
svenska småföretagen sysselsätter ca 1,4 miljoner
människor, vilket utgör drygt 60 % av alla sysselsatta i det
privata näringslivet. Sju av tio nya jobb i näringslivet har
tillkommit i företag med mindre än 200 anställda under de
senaste 10 åren.
Antalet nya företag utgör mellan 5 och 7 % av den totala
företagsstocken. På kort sikt spelar nyföretagandet en relativt
liten roll för att påverka näringsstrukturen i Sverige, men för
förnyelsen av näringslivet är nyföretagandet av största
betydelse. Nyföretagandet i Sverige ligger på en nivå som
klart understiger exempelvis Tyskland och Frankrike och
många andra länder i Europa.
Politikens uppgift är att skapa gynnsamma förutsättningar
för ekonomisk utveckling. En god välfärd förutsätter ett
konkurrenskraftigt och differentierat näringsliv. Statens roll
i näringspolitiken är att övervaka att lagstiftningen och en
god etik upprätthålls på marknaden. Likvärdiga villkor för
företagande i olika delar av landet måste gälla.
Mot bakgrund av ovanstående avvisar vi kristdemokrater
bestämt de ''återställare'' som regeringen föreslagit
beträffande arbetsrätten, återinförandet av
dubbelbeskattningen på avkastningen på riskvilligt kapital
som satsas i företag och slopandet av kvittningsrätten på
underskott i näringsverksamhet mot inkomst av tjänst. Dessa
förslag visar att Socialdemokraterna saknar grundläggande
förståelse för företagandets villkor.
Finansierings- och riskkapitalfrågorna är av central
betydelse för näringslivets utveckling. En stor andel av
svenska små och medelstora företag har en för låg soliditet,
dvs andel eget kapital, och är beroende av en fungerande
kapitalmarknad, såväl vad avser riskkapital som lånekapital.
Ett väl fungerande bankväsende är den viktigaste
förutsättningen för den löpande kapitalförsörjningen. En
effektiv konkurrens mellan olika banker är av största vikt.
Skattesystemet måste vara utformat så att avkastningen på
riskvilligt kapital i företag inte beskattas hårdare än annan
kapitalavkastning.
Innovationer tas inte tillräckligt väl om hand i Sverige. I
flera konkurrentländer stödjer staten utvecklingen av nya
idéer. Varken enskilda innovatörers verksamhet eller den
forskning som sker inom företagen ges nödvändig stimulans.
Patent som skulle kunna tas tillvara av den svenska industrin
exporteras till andra länder. Förutom ett allmänt bra
investerings- och företagsklimat måste ytterligare åtgärder
vidtas som främjar kommersialisering av innovationer i
Sverige.
5.4 Utveckla tjänstesektorn -- alla jobb är värdefulla
Arbetet är viktigt för människans möjlighet att utveckla sin
identitet. Även om arbetet har ett egenvärde innebär det inte
att avsaknaden av ett arbete påverkar det absoluta och unika
människovärdet.
Utifrån kristdemokratisk ideologi är alla jobb värdefulla.
Alla arbeten som utförs i samhället är värdefulla och bidrar
till det gemensamma samhällsbyggandet, oavsett om de
utförs i industriproduktion, inom vård och omsorg, i privata
tjänstesektorn, i den ideella sektorn eller i det egna hushållet.
Varje år utförs mer än 2,7 miljoner heltidsjobb i den
informella sektorn, vilket är mer än i hela det privata
näringslivet och inte mycket mindre än i hela den formella
ekonomin. Ca 45 % av allt arbete som utförs i Sverige utförs
i hemmen. Detta är formodligen en sektor där den sedan
årtionden förda politiken och skattesystemets utformning
motverkat och hämmat ekonomisk tillväxt och därmed
välfärden. Följden har blivit stora välfärdsförluster genom
förlorade möjligheter till arbetsdelning och specialisering,
såväl inom den informella sektorn som mellan den formella
och informella ekonomin. De totalt ca 6 miljoner arbeten
som ska utföras fördelas så att även de som arbetar lång tid
i den formella ekonomin måste behålla sina arbetsuppgifter i
den informella ekonomin. Medan allt fler blir arbetslösa ökar
samtidigt arbetsbördan på andra. Detta har bland annat
hämmat jämställdheten genom att det kvinnliga
dubbelarbetet försvårat karriär i den formella ekonomin.
Under de senaste två decennierna har en halv miljon
arbetstillfällen försvunnit i den privata sektorn, medan
600 000 nya jobb tillkommit i den offentliga sektorn. Med
ett av världens högsta skattetryck i kombination med enorma
underskott i de offentliga finanserna, är utrymmet mycket
begränsat för fler arbetstillfällen inom den offentliga sektorn,
även om det kan finnas anledning att omfördela inom
densamma. De nya jobben måste i stället komma i den
privata sektorn. Industrisektorn sysselsätter idag endast ca
1/5 av arbetskraften. Produktivitets- och
effektivitetshöjningar inom industrin gör att även om
efterfrågan på svenska varor ökar kommer inte
sysselsättningen att öka i samma utsträckning. Därför måste
de flesta nya arbetstillfällen skapas i den privata
tjänstesektorn. En långsiktig och ambitiös satsning på
utbildning, kompetensutveckling och forskning är
nödvändig för att främja tillväxten av kvalificerad
tjänsteproduktion.
En av de mest centrala uppgifterna för politiken de
närmaste åren är att skapa förutsättningar för framväxten av
100 000-tals nya arbetstillfällen. ''Kvasiideologiska'' skäl
får inte förhindra att nödvändiga åtgärder vidtas för att
främja tillkomsten av jobb i den privata tjänstesektorn
riktade mot hushållssektorn. De nuvarande mycket höga
skattekilarna på arbete (drygt 60 %) främjar inte nya jobb i
denna sektor. De medför att för att t.ex. kunna betala en
hantverkare för en dags arbete så att han/hon får ut samma
inkomst som man själv har, måste man arbeta två och en halv
dag. En sänkning av arbetsgivaravgifterna i kombination
med en höjning av skatter på miljöfarliga utsläpp, avfall och
energi skulle förbättra situationen. En lägre skatt på tjänster
kan också övervägas för att underlätta tillkomsten av
arbetstillfällen inom tjänstesektorn. Skattesystemet
begränsar hushållens möjligheter att köpa hushållstjänster,
vilket är ett stort samhällsekonomiskt problem som bör
åtgärdas.
Hushållssektorn utgör en del av den privata tjänstesektorn.
Idag är marknaden för den typ av tjänster som går att utföra
i egen-regi i stort sett utplånad. Detta beror självfallet till
största delen på de höga skattekilarna. Hushållen har helt
enkelt inte råd att köpa dessa tjänster på den reguljära
marknaden. Ett införande av en så kallad ungdomsskattsedel
skulle kortsiktigt kunna skapa många ungdomsjobb inom
hushållssektorn.
5.5 Långsiktig utvecklingskraft ger varaktiga jobb
Åtgärder av långsiktig och strukturell natur är nödvändiga
för att svensk ekonomi ska utvecklas så att välfärden kan
garanteras och arbetslösheten minimeras.
En snabb produktivitetstillväxt är en viktig grund för att i
vid mening kunna öka välfärden. Om produktiviteten är god
kommer de tillgängliga resurserna att ge stort ekonomiskt
utbyte och därmed ekonomisk tillväxt. Men en förbättrad
produktivitet kan också ta sig uttryck i att en viss produktion
kan åstadkommas med mindre resurser. Miljöbelastningen
kan därmed bli mindre. En förbättrad produktivitetstillväxt
är grunden för att Sverige ska få en god och långsiktigt
hållbar utvecklingskraft.
En god produktivitetstillväxt kan endast åstadkommas om
såväl statsmakterna och hela den offentliga sektorn som det
enskilda näringslivet inriktar verksamheten på
effektivitetshöjande och resursbesparande åtgärder.
Erfarenheterna från de senaste två decenniernas
devalveringspolitik visar att det nödvändiga
omvandlingstrycket för att öka produktiviteten lätt kan
försvinna om den ekonomiska politiken inte är balanserad.
En väl fungerande infrastruktur är en förutsättning för att
svenskt näringsliv ska kunna expandera. Staten har det
grundläggande ansvaret för att infrastrukturen byggs ut och
underhålles. Under de senaste decennierna har
investeringarna i väg- och järnvägsnäten varit eftersatta.
Under förra mandatperioden vändes utvecklingen --
investeringarna mer än tredubblades.
Infrastrukturen omfattar även telekommunikationerna, där
investeringarna sedan början på 1980-talet finansierats
utanför statsbudgeten. Investeringarna i telesystemen har
uppgått till närmare tio miljarder kronor per år det senaste
decenniet. Utnyttjandet av telekommunikationer och
informationsteknologi skapar ständigt nya möjligheter att
effektivisera svenskt näringsliv, utbildningsväsende,
sjukvård och offentlig förvaltning. Även möjligheterna till
utveckling av glesbygdsregioner förbättras.
En långsiktigt god tillväxt av den svenska ekonomin
bygger också på att forskning och utbildning får en mer
prioriterad ställning. En internationellt framstående
forskning är nödvändig för att svenskt näringsliv ska
fortsätta att utveckla produkter som blir internationellt
konkurrenskraftiga. Goda forskningsmiljöer är också viktiga
för att behålla forsknings- och utvecklingsverksamhet i
Sverige. Ett ökat inslag av forskarutbildade i den
forskningsintensiva industrin är nödvändigt.
Utbytet mellan högskolor/universitet och näringsliv för att
stimulera kommersialiseringen av forskning måste
förbättras.
Ökade krav på flexibilitet i arbetslivet ställer större krav
på fortlöpande kompetensutveckling. Incitamenten till egen
kompetensutveckling måste förstärkas.
5.6 Sanering av de offentliga finanserna --
Kristdemokraternas alternativ 5.6.1
Krisen i de offentliga finanserna
Sverige har en av västvärldens snabbast växande
statsskulder. Räntorna tar en allt större andel av statens
utgifter i anspråk. Om inte Sverige klarar av att få stopp på
statsskuldens ökningstakt dröjer det inte länge förrän
ränteutgifterna tränger ut flera av de angelägna uppgifter
som vi anser hör hemma i en välfärdsstat. Om vi inte nu
under de närmaste årens konjunkturuppgång förmår vidta de
nödvändiga åtgärderna för att få balans i de offentliga
finanserna kommer situationen att bli än värre om några år.
Vi riskerar då att gå in i nästa lågkonjunktur utan att ha
stabiliserat statsskulden och det scenario som då tornar upp
sig med brutala nedskärningar i välfärdssystemen borde te
sig tillräckligt avskräckande för att inte skjuta upp
nödvändiga beslut. Att lämna efter oss en växande statsskuld
och enorma budgetunderskott till våra barn och barnbarn
vore djupt oetiskt och är också ett hot mot demokratin.
Risken är att medborgarnas förtroende för hela det
parlamentariska systemet urholkas.
Skattetrycket kan tvingas upp på nivåer som försämrar
ekonomins funktionssätt vilket ytterligare förvärrar krisen,
hämmar kapitalbildningen, pressar räntorna uppåt osv vilket
hotar den ekonomiska utvecklingen på några års sikt. Vi
riskerar att hamna i en ond cirkel som är mycket svår att ta
sig ur.
5.6.2 Principer vid saneringen av de offentliga finanserna
Saneringen av de offentliga finanserna måste ske efter tre
linjer:Besparingar i statens utgifter. Bidragssystem bör
förändras så att de uppmuntrar till arbete, ansvarstagande
och aktivitet. Eftersom bidrag i olika former är statens största
utgiftsområde och staten har ett särskilt ansvar för att
upprätthålla nyckelområden såsom rättsväsende, utbildning,
vård och omsorg, måste besparingar ske främst på
transfereringar till hushållen.Rationaliseringar inom stat,
kommun och landsting. Konsumtionen i den offentliga
sektorn bör fram till 1998 i genomsnitt vara realt oförändrad,
dvs med hänsyn till befolkningsförändringar innebära en
rationalisering med mellan 1 och 2 % varje år, beroende på
inflations- och löneökningstakt. Eftersom offentlig
verksamhet är personalintensiv och
rationaliseringsmöjligheterna i vård och omsorg etc inte är
lika stora som på andra områden innebär detta att viss
offentlig verksamhet måste omprövas och avgifter användas
i större utsträckning. Avgifter måste dock utformas så att en
rimlig fördelning av bördorna sker.Inkomstförstärkningar.
En politik som medför att fler kommer i arbete ger ökade
skatteinkomster och minskade utgifter för olika bidrag till
hushållen. Vissa skatter kan bli nödvändiga att höja.
Skattetrycket får inte överstiga 50 % av BNP 1998.
Egenavgifter kan också användas för att finansiera offentliga
försäkringssystem.
Några principer är vägledande för oss kristdemokrater vid
framtagandet av de nödvändiga budgetförstärkningarna. I
största möjliga utsträckning ska de ha en fördelningspolitiskt
riktig profil. Det ekonomiska utfallet ska vara sådant att
skillnader mellan hushåll i olika inkomstlägen inte ökar utan
helst minskar. Samtidigt ska den samhällsekonomiska
effektiviteten gynnas eller störas så lite som möjligt. Det
innebär att förstärkningarna till övervägande del måste ske
med besparingar, och att i den mån skatter ska höjas måste
det ske på ett sätt som har så lite skadliga effekter som
möjligt på samhällsekonomin.
I tider av arbetslöshet, besparingar och svag ekonomisk
utveckling är det viktigt att det finns trygghetssystem som
hjälper människor som blir sjuka och arbetslösa. Dessa
trygghetssystem är i längden helt beroende av att ekonomin
utvecklas positivt. För att de ska klara sina uppgifter, vara
överskådliga och ge incitament till ett ekonomiskt riktigt
beteende är det viktigt att sambandet mellan inkomster och
utgifter görs tydligt och att ersättningsnivåerna är enhetliga.
Dessutom är det av stor vikt att trygghetssystemen har ett
stort förtroende hos det stora flertalet människor. Därför
måste det innehålla en rimlig grundtrygghet men också en
relativt väl tilltagen inkomsttrygghet inom rimliga
inkomstlägen. En fortsatt reformering av trygghetssystemen
bör ske efter tillsättande av en parlamentarisk utredning med
uppgift att förutsättningslöst pröva dessa bland annat med
utgångspunkt från de förslag som presenteras i ''En social
försäkring -- rapport till expertgruppen för studier i offentlig
ekonomi'' (Ds 1994:81).
5.6.3 Förstärkningar av den offentliga sektorns finanser
Vi kristdemokrater står självfallet bakom de bedömningar
om omfattningen av saneringsprogrammet som gjordes av
fyrpartiregeringen senast i vårens
kompletteringsproposition. Sedan den presenterades har
dock krav på ytterligare budgetförstärkningar tillkommit,
framför allt till följd av det höga ränteläget. Varje
procentenhet räntan stiger innebär att statsbudgeten urholkas
med 10--12 miljarder. Dessutom slår ett högre ränteläge
direkt mot hushållen och den privata konsumtionen, vilket
äventyrar tillväxten på den inhemska marknaden och därmed
också den nödvändiga sysselsättningsökningen. Detta
innebär också en försvagning av statsbudgeten.
5.6.3.1 Nathalieplanen
Fyrpartiregeringens saneringsprogram som ursprungligen
omfattade 81 miljarder kronor utgör utgångspunkten för vårt
förslag. Till detta kommer att regeringen redan i våras
aviserade en tidigareläggning av delar av detta program och
samtidigt en förlängning och utökning med 20 miljarder.
När det gäller den del av den ursprungliga Nathalieplanen
som ännu inte genomförts vill vi göra följande
markeringar:Besparingen på pensionerna bör inte ske
genom en höjning av den lagfästa pensionsåldern. Däremot
bör stora ansträngningar göras för att höja den
genomsnittliga faktiska pensionsåldern. Ett års höjning av
den genomsnittliga pensionsåldern skulle i princip motsvara
hela den angivna besparingen. Det kan ske genom
intensifierade rehabiliteringsinsatser, översyn av hur
förtidspensioneringen faktiskt fungerar, dess regelsystem
och organisationen kring hur förtidspension beviljas.Vi vill
inte genomföra någon sänkning av a-kasseersättningens
nuvarande nivå på 80 % eller ställa människor utanför
försäkringen.Sjuk- och arbetsskadeförsäkringen bör ses
över för att förhindra fusk och felaktigt nyttjande av
systemet. Enhetliga regler och ersättningsnivåer såsom
presenterats i Kds förslag till trygghetssystem är ett bidrag
till att motverka detta. En fortsatt reformering av våra
trygghetssystem är som vi tidigare påpekat nödvändig och
bör ske inom ramen för en parlamentarisk utredning.När
det gäller budgetförstärkningarna inom bostadssektorn
menar vi att de till stor del ska klaras genom återinförande
av fastighetsskatten på kommersiella lokaler. Vi menar att
det finns förutsättningar att successivt återinföra denna under
senare delen av 1990-talet då fastighetsmarknaden har
återhämtat sig.En breddning av momsbasen bör i första
hand avse porto- och tidningsmoms.
5.6.3.2 Ytterligare budgetförstärkningar
Under sommaren presenterade vi kristdemokrater hur vi
såg på preciseringen av den utbyggda Nathalieplanen. I
denna motion har vi mot bakgrund av framför allt det höga
ränteläget förstärkt våra förslag till budgetförstärkningar.
Även om det vore önskvärt kan vi, lika lite som de flesta
andra, garantera att den omfattning vårt förslag har är
tillräcklig för att klara målet om en stabilisering av
statsskulden till 1998. I samband med regeringens
proposition om statsbudget för 1995/96 avser vi att
återkomma med ytterligare budgetförstärkningar om så
erfordras.
Besparingar utöver Nathalieplanen 1.
Vi förordar att ökade sparkrav riktas mot den statliga
konsumtionen. Möjligheter till ökad produktivitet inom
statens verksamhet bör tas till vara genom indragningar.
Dessa indragningar bör ske successivt under resten av 1990-
talet och skulle kunna ge i storleksordningen 4 miljarder
kronor.
2. Pensionssystemet tar en allt större del av det
samhällsekonomiska utrymmet och brottas med
finansieringsproblem. Inte sedan 1990 har
avgiftsinkomsterna till AP-fonderna täckt
pensionsutbetalningarna. Pensionärerna som grupp har
också haft en relativt gynnsam utveckling jämfört med till
exempel barnfamiljer den senaste tiden, främst beroende på
att allt fler pensionärer har full ATP. Vi tror att besparingar,
utöver saneringsprogrammet, kan göras med ca 4 miljarder
fram till 1998. Det uppsatta sparbetinget kan uppnås genom
att utgående pensioner följsamhetindexeras enligt
pensionsarbetsgruppens förslag, men kring en norm på ca
2 % från och med 1996, i stället för 1,5 % från och med 2000.
Följsamhetsindexeringen innebär att pensionerna skrivs upp
med inflationen men hänsyn tas till hur reallönetillväxten
förändras.
3. Under mandatperioden bör delpensionen avvecklas. Det
ger en besparing på ca 1,5 miljarder kronor.
4. Under 1990-talet måste strävan vara att höja den
genomsnittliga pensionsåldern genom att förebygga att
människor förtidspensioneras. Idag är den genomsnittliga
pensionsåldern under 60 år. För att uppnå en
budgetförstärkning på ca 3 miljarder kronor kan, om så är
nödvändigt, åtgärder i denna riktning kombineras med en
höjning av egenavgifterna. Detta bör kunna genomföras
under mandatperioden.
5. Genom att införa en ny beräkningsgrund för ersättning
i sjuk-, arbetsskade- och arbetslöshetsförsäkringen kan
ytterligare ca 2 miljarder sparas. Den ersättningsgrundande
inkomsten skulle utgöras av de senaste två årens
genomsnittliga inkomst.
6. Översyn av studiestöd, effektivare forskningsstyrning
och övriga åtgärder inom utbildningsområdet borde
sammantaget kunna medföra en besparing på ca 1 miljard
kronor.
7. Försvaret omsluter totalt 41 miljarder kronor per år
under innevarande planeringsperiod. I samband med 1997
års försvarsbeslut kan rationaliseringar, effektiviseringar och
en ambitionssänkning med 4 miljarder vara rimligt, givetvis
med hänsyn tagen till det säkerhetspolitiska läget.
Genomslaget av de ytterligare besparingarna till 1998 bör
kunna uppgå till ca 2 miljarder.
8. Familjepolitiken kostar sammantaget över 80 miljarder
kronor och har i en del fall låg fördelningspolitisk
träffsäkerhet. Troligen kan besparingar beroende på det
redan finansierade vårdnadsbidraget genom minskade
kommunala kostnader klara en del av sparbetinget. En
samlad översyn av det familjepolitiska stödet och dess
fördelningspolitiska effekter bör göras. Tillsammans bör
olika åtgärder -- inklusive besparingar på bidragsförskottet --
kunna medföra en besparing med fullt genomslag 1998 på 4
miljarder kronor. Besparingen bör dock föregås av en
noggrann genomlysning i en utredning där ett helhetsgrepp
tas, och inte som regeringen nu gör där man preciserar ett
par av besparingarna redan innan utredningen tillsatts.
9. En ytterligare karensdag i sjukförsäkringen bör införas
samtidigt som den nedsatta nivån i sjukförsäkringen dag två
och tre slopas och ersättningen höjs från 70 till 80 % för de
långtidssjuka. Den som är sjuk ofta når snabbt taket 10
karensdagar och drabbas därför inte av en ytterligare
karensdag. Det ger en besparing netto på ca 1,1 miljard
kronor och bör genomföras senast budgetåret 1995/96.
10. Inom bland annat presstödet, partistödet och
näringspolitiken kan besparingar göras redan budgetåret
1995/96 med 0,5 miljarder.
Inkomstförstärkningar utöver Nathalieplanen 11.
Skatten på äldre vattenkraft återställs till den reala nivå
som gällde vid införandet av skatten. Därutöver skulle
ytterligare miljörelatering av tjänstebilsbeskattningen samt
höjd koldioxidskatt ge ca 2 miljarder. Detta bör kunna
genomföras från och med 1996. Större förändringar av
energibeskattningen vill vi kristdemokrater dock göra i
samband med en skatteväxling med sänkt skatt på arbete.
12. Ett flertal områden har idag ingen eller reducerad
moms. Exempel: Full moms på porto ger 0,5 miljarder
kronor, moms på spel och dobbel ger 2 miljarder kronor,
finansmoms ger 2 miljarder kronor, moms på tidningar 1,5
miljarder kronor. En budgetförstärkning på 2 miljarder
kronor går att genomföra inom detta område under 1996.
13. Skatten på pensionskapital kan höjas från 9 till 12 %
(ändå lägre än generell kapitalskatt). Förmögenhetsskatten,
som avses slopas från och med 1995, behålls på dagens nivå
(1,5 % över 800 000 kronor). En justering av bolagsskatten
kan övervägas. Sammantaget ger detta en
inkomstförstärkning på 3,5 miljarder kronor.
14. I nuvarande svåra ekonomiska läge vill vi permanenta
några av de tillfälliga skattehöjningar som genomförts
tidigare. Grundavdraget vid statlig inkomstskatt slopas
permanent. Reallöneindexeringen av inkomstskatteskalan
slopas. Detta innebär skattehöjningar enbart för inkomster
över den så kallade brytpunkten. Detta borde kunna beslutas
under hösten och träda i kraft 1995/96 och skulle ge en
förstärkning på statens inkomstsida med 2,5 miljarder
kronor.
15. 1 % höjning av avgiften till arbetslöshetsförsäkringen
är försvarbar med tanke på det stora underskottet i
arbetsmarknadsfonden. Detta skulle ge ytterligare ca 4,8
miljarder kronor.
Fördelningspolitiska åtgärder 16.
Ersättningen till långtidssjuka höjs från 70 till 80 %.
Den sänkta ersättningsnivån till denna grupp -- på
Socialdemokraternas initiativ -- i samband med 1992 års
krisuppgörelser är enligt vårt synsätt en skamfläck.
Kostnaden för detta kan uppskattas till ca 0,3 miljarder
kronor.
17. De ekonomiskt sämst ställda pensionärerna måste
kompenseras för besparingar som genomförs genom
minskad uppräkning m m. Detta bör ske genom utökat
bostadsstöd och ev höjning av pensionstillskottet med
sammantaget 0,5 miljarder kronor.
18. Vi kristdemokrater har alltid hävdat att vården och
omsorgen om våra sjuka och äldre måste garanteras rimliga
ekonomiska villkor. Vi har tidigare föreslagit att en särskild
kommitté skulle tillsättas med uppgift att fördela resurser till
de kommuner och landsting som är särskilt utsatta de
närmaste åren. Vi avser att återkomma med särskild motion
i denna fråga i samband med allmänna motionstiden och
anvisar därför inga resurstillskott i denna motion.
Sammantaget ger detta ett program för sanering av de
offentliga finanserna med fullt genomslag 1998 enligt nedan:
Fyrpartiregeringens saneringsprogram
81,0
Ytterligare besparingar
23,1
1. Minskad statlig konsumtion
4,0
2. Ålderspensioner, följsamhetsindexering
4,0
3. Avveckling av delpension
1,5
4. Färre förtidspensioner genom ökad rehabilitering m m
3,0
5. Ny ersättningsgrundande inkomst i sjuk-, arbetsskade-
och arbetslös-
hetsförsäkringen
2,0
6. Översyn av studiestöd, effektivare forskningsstyrning
m m inom Utbild-
ningsdepartementet
1,0
7. Försvaret
2,0
8. Familjepolitiken
4,0
9. Ytterligare karensdag
1,1
10. Presstöd, partistöd m m
0,5
Ytterligare inkomstförstärkningar
14,8
11. Miljöskatter
2,0
12. Breddad moms
2,0
13. Förmögenhetsskatt, pensionskapital m m
3,5
14. Slopat grundavdrag vid statlig skatt m m
2,5
15. Ytterligare 1 % egenavgift i a-kassan
4,8
Avgår för rättvisereformer
0,8
16. Höjd ersättning till långtidssjuka
0,3
17. Kompensation till sämst ställda pensionärer
0,5
Summa förbättring av offentliga finanserna:
118,1
En jämförelse med förslagen i regeringens proposition
visar att Kristdemokraternas saneringsprogram överstiger
regeringens med ca 43 miljarder kronor (se nedanstående
tabell):
Från Nathalieplanen 81,0 (kds), 18,3 (s)Ytterligare
besparingar 23,1 (kds), 20,8 (s)Ytterligare
inkomstförstärkningar 14,8 (kds), 36,3 (s)Avgår
rättvisereformer 0,8 (kds), 0,0 (s)
Totalt: 118,1 (kds), 75,4 (s)
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår proposition 1994/95:25,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om riktlinjer för den ekonomiska
politiken,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om riktlinjer för besparingar och
budgetförstärkningar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förbättringar av bostadstillägg
och/eller pensionstillskott till pensionärer,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en höjning av ersättningsnivån för
långtidssjuka,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en förlängning av det s.k. ROT-
avdraget.
Stockholm den 22 november 1994
Alf Svensson (kds)
Göran Hägglund (kds)
Mats Odell (kds)
Inger Davidson (kds)
Holger Gustafsson (kds)
Rose-Marie Frebran (kds)
Chatrine Pålsson (kds)