Ekonomiska besparingar på den statliga administrationen av den omfattning som föreslås får konsekvenser på verksamheten. Samtidigt vill staten få ut så bra resultat som möjligt av avsatta resurser för den verksamhet som skall utföras. Besparingar måste därför göras på det sätt som stödjer kvalitet och effektivitet i arbete och verksamhet. Resurserna, både pengar och personal, skall användas på bästa sätt.
En miljon i anslagsmedel innebär att en myndighet grovt räknat kan anställa fyra personer i de lägsta befattningarna, tre i de litet högre eller två i de högsta. En erfarenhet är att generella neddragningar hittills tagits ut på de lägsta löneskikten, motiverat med att med den teknik som i dag används gör handläggare, experter och chefer sina egna utskrifter. Assistentpersonal behövs inte längre i verksamheten. Men en konsekvens av att neddragningarna främst läggs på dem i lägre befattningar är att högre avlönad personal får lägga sin tid på en mängd annan administration i form av service- och stöduppgifter. Högavlönad personal får nu göra arbetsuppgifter som tidigare utfördes av relativt sett lågavlönad personal. Sakkunniga handläggare och experter används inte på bästa sätt i verksamheten.
Det finns bättre sätt. Från det s.k. Jämförprojektet i Östersund finns många goda erfarenheter som bättre måste tas tillvara. På åklagarmyndigheten utvecklade man assistenter och sekreterare för att kunna avlasta åklagarna mer. Man omfördelade arbetet och delegerade uppgifter till dem, istället för att avveckla dem. Åklagarna kan därför lägga hela sin tid på de uppgifter som de är utbildade och avlönade för. Det ger bättre resursutnyttjande och bättre resultat. Det ökar arbetstillfredsställelsen för alla personalgrupper.
Men, säger vän av ordning, gör man på det sättet så kommer förstås assistenterna att vilja ha kompensation på lönen! Ja, det får man naturligtvis räkna med. Men det kommer ändå att handla om lägre löner än för handläggare. Dessutom får man vid många myndigheter, särskilt i en konjunkturuppgång, räkna med konkurrens om högutbildade tjänstemän, experter på viktiga statliga verksamhetsområden. Även dem måste staten betala för och erbjuda motiverande arbetsuppgifter.
Det är viktigt att regeringen ställer tydliga och konkreta krav på myndigheterna att utifrån dessa utgångspunkter använda sina samlade resurser väl.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om effektivare resursanvänding i statlig verksamhet.
Stockholm den 25 januari 1995 Sonja Fransson (s) Anders Nilsson (s) Lisbet Calner (s)