Regeringens avsikt är att gå vidare med strukturförändringar inom statliga sektorn i stort sett med samma mål och metoder som hittills. Som ett motiv för fortsatta förändringar anges det statsfinansiella läget. T.ex. får varje utredning och kommitté i uppdrag att på sitt område ompröva det statliga åtagandet.
Den fortsatta uppföljningen och utvärderingen av strukturförändringarna regeringen kommer att göra och redovisa till riksdagen får inte bara ta fasta på hur effektivt ett beslut genomförts, hur många anställda som avvecklats och hur mycket anslaget minskats på en myndighet. Det intressanta är att se hur samhällsnytta, demokrati och samhällsekonomi påverkas. Påverkas medborgarnas möjlighet till insyn och inflytande? Blev kvaliteten bättre, påverkades säkerheten? Minskade kostnaderna för statskassan, uppstod de någon annanstans? Det finns en mängd frågor som skulle behöva besvaras i en granskning av strukturförändringarna och redovisas till riksdagen. En sådan analys skulle kunna ge ett bra underlag för riksdagen att ta ställning till nya och effektivare former för att åstadkomma för samhället viktiga strukturförändringar i statliga sektorn.
Regeringen avser att under våren lägga ett förslag till en förvaltningspolitik till riksdagen. Förvaltningspolitiken måste också, utöver vad regeringen tagit upp, beskriva myndigheternas roll i samhället och koppling till demokratin. Det räcker således inte att ge riktlinjer för hur de skall förändras.
De strukturförändringar riksdag och regering beslutar måste i fortsättningen bygga på en helhetssyn. De måste utgå från en samlad bedömning av ekonomiska och samhälleliga konsekvenser av det som hittills gjorts samt från krav på statens verksamhet utifrån en sammanhållen förvaltningspolitik. Nya grepp på strukturförändringarna bör också tas. I ordnad form, bransch för bransch i stället för att som nu samtidigt skära litet i alla verksamheter. Det skulle ge bättre förutsättningar för att styra den statliga verksamheten via utgiftsramar. Det borde också ge bättre förutsättningar för myndigheterna, parterna och andra aktörer att planera och genomföra de åtgärder som behövs i ett bra förändringsarbete. Med sådana utgångspunkter skulle riksdagen ha bättre möjligher att reformera den statliga sektorn för medborgarnas bästa.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetet med strukturförändringar.
Stockholm den 23 januari 1995 Sonja Fransson (s) Anders Nilsson (s)