Sverige är på många sätt ett rikt land. Vi har stora
naturtillgångar, framgångsrika företag och utbildad
arbetskraft -- allt det som krävs för ekonomisk framgång. Det
räcker emellertid inte med goda tillgångar, det krävs också
att dessa används på bästa sätt. Och för detta krävs det i sin
tur konkurrens. Detta är en nödvändig förutsättning för ett
effektivt resursutnyttjande.
Konkurrensen är helt olika i olika delar av samhället. I
näringslivet är konkurrens en självklar förutsättning, ett givet
inslag i en marknadsekonomi. I den offentliga sektorn är
läget annorlunda. Staten och kommunerna anlitar visserligen
privata företag för att utföra olika uppgifter, men utsätter
endast en liten del av sin egen verksamhet för konkurrens
från privata företag. Enligt en studie som genomförts av
dåvarande Statens pris- och konkurrensverk, uppgick i
genomsnitt år 1990 andelen konkurrensutsatt kommunal
tjänsteproduktion, exklusive bygg- och anläggningsarbeten,
till omkring sex procent.
Vår uppfattning är att en väsentlig del, långt mer än idag,
av den offentliga verksamheten bör utsättas för konkurrens
från privata företag -- undantaget dock den del som innefattar
myndighetsutövning. Även om en trend mot ökad
konkurrens från privata företag inom kommunal och annan
offentlig förvaltning kan spåras är det nödvändigt med regler
som möjliggör en sådan konkurrens. Det behövs med andra
ord en lag om obligatorisk anbudskonkurrens. En sådan lag
kommer att sänka kostnaderna för den offentliga
verksamheten; inte bara genom att privat företag, som ofta
erbjuder det billigaste alternativet, utnyttjas oftare, utan
också genom att den offentliga verksamheten tvingas arbeta
effektivare, till lägre kostnad.
Effektiv konkurrens förutsätter emellertid konkurrens på
lika villkor. Mellan privat och offentlig verksamhet finns en
grundläggande skillnad i det att den senare finansierar sin
verksamhet med skatter. Vid anbudskonkurrens mellan
privata företag och offentlig förvaltning finns det brister i hur
den offentliga sidan redovisar sina kostnader. Så exempelvis
tillämpar förvaltningen ibland system för redovisning som
inte tillåter att gemensamma kostnader och kapitalkostnader
fördelas, den känner dåligt till den egna verksamhetens
verkliga kostnader. Ett väsentligt moment i en lag om
obligatorisk anbudskonkurrens bör därför vara regler som
garanterar konkurrens på lika villkor mellan privat och
offentlig verksamhet.
En modell för obligatorisk anbudsupphandling i offentlig
verksamhet, utom vid myndighetsutövning, har utarbetats av
en arbetsgrupp där flera departement har varit
representerade, (Ds 1992:121). Modellen bygger på
principen att sådan verksamhet som det offentliga ansvarar
för skall produceras av den som gör det bäst. För att avgöra
detta krävs att man jämför offentliga och privata alternativ,
och därvid beaktar sådana omständigheter som pris, kvalitet
och affärsmässiga förutsättningar. Enligt modellen bör
anbudsupphandling först införas för vissa sektorer, därefter
för alla, utom dem som innefattar myndighetsutövning. En
viss nedre gräns, 5 miljoner kronor, för
upphandlingsskyldighet föreslås dock. Vid upphandlingen
blir lagen om offentlig upphandling tillämplig.
Förslaget har remissbehandlats och därvid vunnit starkt
stöd, inte bara av näringslivet utan också av bland annat
Konkurrensverket. Den borgerliga regeringen lade
emellertid inget förslag i frågan utan uttalade (prop.
1993/94:35 s. 16--19) att den i och för sig delade den
uppfattning som förslaget vilade på -- den offentliga sektorn
bör utsättas för konkurrens -- men att det för dagen fick räcka
med de frivilliga konkurrensåtgärderna som flera kommuner
genomfört; om dessa inte ger önskat resultat, kunde dock,
enligt regeringen, lagstiftning bli aktuell.
Vår uppfattning är att den ökade konkurrens som de
frivilliga åtgärderna lett till inte alls är tillräcklig, några stora
förändringar i den offentliga sektorn kan inte skönjas. Det är
därför dags att införa en lag om obligatorisk
anbudsupphandling som bör bygga på det ovan angivna
förslaget.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en lag om obligatorisk
anbudsupphandling.
Stockholm den 24 januari 1995
Inga Berggren (m)
Marianne Andersson (c)
Bengt Harding Olson (fp)
Michael Stjernström (kds)
Sten Svensson (m)
Rune Backlund (c)
Kenth Skårvik (fp)