I en liberal marknadsekonomi är ett väl fungerande
upphandlingssystem av grundläggande betydelse. Fri och
likvärdig konkurrens är både nyttig för näringslivet och
lönsam för samhället. Nu gällande regelsystem är dock
behäftat med allvarliga brister som visar sig särskilt på
kommunal nivå.
Den självklara utgångspunkten måste vara att för
offentliga förvaltningar ska gälla en i princip obligatorisk
upphandlingsskyldighet. En sådan ordning skulle förstärka
upphandlingssystemets fördelar och samtidigt eliminera ett
antal tillämpningsproblem. En särskild modell presenterades
1992 (Ds 1992:121) men genomfördes inte eftersom man
ville avvakta utfallet av ett frivilligt system. Med hänvisning
till de problem som därefter visat sig är det dags att nu inom
klart avgränsade områden införa den obligatoriska modellen
oavsett om det gäller externa eller interna anbud.
Det torde dock vara nödvändigt att från huvudregeln tillåta
vissa undantag genom s.k. direktupphandling, alltså
upphandling utan föregående anbud. Erfarenhetsmässigt är
dock sådan upphandling förknippad med vissa risker.
Förvaltningstjänstemännen visar sig ha en tendens att tänja
ut ''fri-zonen'' så att i vissa fall rent kringgående av lag
föreligger och man gör undantagen till huvudregel. Därför
måste direktupphandlingens begränsningar angivas tydligare
i lagen. För all upphandling gäller att beslutet måste styras
av affärsmässighet där prisfrågan är ett viktigt moment. I
lagtexten bör betonas att detta generella krav alltid gäller
även vid direktupphandling. Det beslut som sedan fattas i
upphandlingsärendet bör även motiveras. Vidare måste
beslutet resultera i ett formellt upphandlingsavtal, även om
det gäller antagandet av ett internt egenregi-erbjudande.
Dessutom är det viktigt med offentlighet i
upphandlingsärendet när beslutet är fattat. Då måste det
föreligga rätt till information om samtliga anbudsgivare med
angivande av resp. anbudspris och motiven för
upphandlingsbeslutet. Kontroll i efterhand omöjliggörs om
det saknas anteckningar och underlag beträffande den
aktuella direktupphandlingen. Sådant material måste finnas
och ska vara offentligt och på begäran skyndsamt
tillhandahållas.
Ett effektivt upphandlingssystem är särskilt angeläget för
småföretagare och inte minst för det lokala näringslivet.
Politiker talar visserligen ofta varmt för småföretagen men
är i verkligheten inte lika ofta beredda att lägga ut sina inköp
på anbud. Detta gäller särskilt inom den kommunala sektorn.
Upphandling i konkurrens är dock inte bara en fråga som rör
stat/kommun och näringsliv utan ytterst är det
skattebetalarnas pengar det handlar om.
Avslutningsvis bör betonas att det givetvis ligger i alla
medborgares intresse att skattepengar inte förslösas i
felaktiga och dåliga upphandlingar när varje krona så väl
behövs inom välfärden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om obligatorisk upphandling,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tydligare begränsningar för
direktupphandling,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om klarare krav på affärsmässighet
vid direktupphandling,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vidgad offentlighet beträffande
upphandlingsbeslut.
Stockholm den 23 januari 1995
Bengt Harding Olson (fp)