Den kommunala demokratin
Den kommunala självstyrelsen är enligt regeringsformen en av grundpelarna i den svenska folkstyrelsen, en frihetsidé som syftar till att förstärka den lokala demokratin. Det måste därför finnas ett lokalt handlingsutrymme, vilket betyder att verksamheten inte kan detaljstyras från statsmakterna.
Lokaldemokratins slutbetänkande, Lokal demokrati i utveckling (SOU 1993:90), konstaterar i analysen tre demokrativärden som varit mest framträdande under de senaste decennierna -- medborgarviljans förverkligande, den självständiga åsiktsbildningen och medborgarnas aktiva deltagande. Till grund för arbetet med dessa frågor säger kommittén ''ligger de demokratiska värderingarna, främst människors lika värde och respekten för individens frihet, rättigheter och integritet, som också kan härledas ur kristen etik och västerländsk humanism''.
De ekonomiska villkoren för kommunerna har ändrats kraftigt under senare år. Kraven på kommunal service ökar medan tillgängliga kommunala resurser minskar. Spelreglerna mellan stat och kommun är i väsentliga delar oklara. Det gäller t ex hur det samhällsekonomiska utrymmet för kommunerna fastställs, tillämpningen av finansieringsprincipen, statsbidragens utformning och kommunernas framtida skatteunderlag. Statliga förändringar i de generella välfärdssystemen får också direkta effekter för kommunerna.
Kommunal demokrati i utveckling
Grundlagsskyddet för den kommunala självstyrelsen måste stärkas. Kommuner och landsting intar en central ställning i det svenska samhället. Det är en lång svensk tradition att människor på en ort eller i en bygd tagit ansvar för att själva forma gemensamma verksamheter inte minst vad gäller social omsorg, utbildning, hälso- och sjukvård osv.
Utbyggnaden av den kommunala verksamheten var kraftig under 60- och 70-talen och under inledningen av 80-talet. Kommunsektorns utgifter svarar för närvarande för omkring en fjärdedel av BNP. Arbetsfördelningen mellan stat och kommun är inte en gång för alla given. För att den kommunala självstyrelsen skall kunna spela en självständig roll måste kommunerna ha en oinskränkt rätt att själva besluta om kommunalskatten, finansieringsprincipen måste tillämpas, staten måste själv ansvara för verksamheter som styrs av detaljregler och domstolarnas roll gentemot kommunerna skall i princip vara att pröva laglighetsfrågor.
Kommunerna har under senare år genom aktivt förändringsarbete tagit en oproportionerligt stor del av ansvaret för att anpassa sin verksamhet till de nya ekonomiska förutsättningarna. Staten har inte anvisat tillräckliga ekonomiska resurser för att kommunerna skall kunna förverkliga riksdagens reformbeslut och således inte följt finansieringsprincipen. De tidigare kommunalskattestoppen har i detta perspektiv ytterligare försämrat kommunernas möjligheter att förverkliga riksdagsbesluten.
Medborgarnas påverkansmöjligheter
Kommunerna har kritiserats för nedskärningar i den kommunala verksamheten som till väsentlig del har berott på en kombination av dåliga statsfinanser, bristande tillämpning av finansieringsprincipen och kommunalskattestoppet. För en enskild kommunmedborgare har det varit mycket svårt att inse sambanden mellan besluten på olika nivåer i samhället. Denna oklarhet om vem som bär ansvaret för vad, har negativt påverkat medborgarnas tilltro till den kommunala självstyrelsen och lokala demokratin. Det är därför viktigt för framtiden att skapa klara och långsiktiga spelregler för ansvarsfördelningen mellan stat och kommun.
Medborgarna skall ha en möjlighet att påverka sin nära verklighet genom att själva agera som väljare, förtroendevalda, opinionsbildare, förälder, användare osv. För att komma tillrätta med många av de problem och hot som vi ser i samhället kan ett sätt vara att initiera till lokal mobilisering, dvs att människor går samman och aktivt arbetar för att tillgodose gemensamma behov. Vid lokal mobilisering blir rollen deltagande och medagerande -- ett verkligt medborgarskap.
Trots minskningen av antalet förtroendevalda inom kommuner och landsting till idag ca 60.000 finns dagligen ett mycket omfattande och brett demokratiskt engagemang i förvaltningen av de olika samhällsuppgifterna. Medborgare har på olika håll en gigantisk medborgarskola i demokrati.
Medborgarkontor är ett led i att ge medborgarna större möjlighet till insyn och därmed ökat medinflytande. Civildepartementet satte under förra mandatperioden igång en relativt omfattande försöksverksamhet med medborgarkontor. Denna verksamhet måste fortsätta och utvecklas.
Kristdemokraterna stöder arbete med frivilligcentralernas verksamhet, vilket förutom kompletterande stöd för människor med särskilda behov är kontaktfrämjande och ökar möjligheterna till påverkan.
Ekonomi
Kommunernas inkomster av skatter och statsbidrag har minskat med 11 % mellan 1992 och 1995. Det beror främst på lågkonjunkturen samt på indragningar och bristande värdesäkring av statsbidragen, trots att dessa var mindre omfattande de åren än under tidigare regeringsperioder. Kommunerna har mött de minskade inkomsterna med att dra ner kostnaderna för sin ordinarie produktion med 8 % under denna tid. De totala kostnaderna minskar dock inte med mer än 5 % eftersom kommunerna samtidigt fått kraftigt ökade kostnader för bl a socialbidrag och arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
En allt mindre skattebas för kommunerna innebär också ett hot mot den kommunala självstyrelsen. Den kommunala skattebasen minskar genom införande av avdragsgilla egenavgifter. 1995 uppgår egenavgifterna till 2,95 %. Fram till 1998 kommer egenavgifterna att höjas till totalt 5,95 %. Det innebär i skattesats, enligt Kommunförbundets beräkningar 1 kr 23 öre.
Den ekonomiska politiken skall främja en ekologiskt hållbar utveckling. Ett ökat inslag av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken, exempelvis genom skatteväxling med sänkta skatter på arbete och höjda skatter på miljöfarliga utsläpp, energi m m, skulle främja både miljön och den ekonomiska utvecklingen.
En samlad näringspolitik för ett gynnsamt företagarklimat är en grundbult för en god ekonomisk utveckling. En god välfärd förutsätter ett konkurrenskraftigt, differentierat näringsliv. Kristdemokraterna vill föra en mer offensiv politik som stimulerar förutsättningarna att skapa nya jobb på den svenska hemmamarknaden. Den sysselsättningsintensiva tjänsteproduktionen spelar en avgörande roll för att få ner arbetslösheten. Därför borde en sänkning av tjänstemomsen prövas före en sänkning av matmomsen.
Under de senaste två decennierna har en halv miljon arbetstillfällen försvunnit i den privata sektorn, medan 600.000 jobb tillkommit i den offentliga sektorn. Utrymmet för nya jobb i den offentliga sektorn är ytterligt begränsat med det skick de offentliga finanserna befinner sig samtidigt som vi redan har ett av världens högsta skattetryck. Huvudparten av de nya jobben måste tillkomma i den privata sektorn.
En väl fungerande infrastruktur, inklusive telekommunikationer och informationsteknik, är också en central faktor för att svenskt näringsliv i hela landet skall kunna expandera. De satsningar som påbörjades under förra mandatperioden måste fullföljas. Detta kommer också kommunernas ekonomi tillgodo.
Kommunsektorn i samhällsekonomin
En grundläggande utgångspunkt är en etisk dimension i hanteringen av de ekonomiska frågorna. Hederlighet och personligt ansvarstagande är viktiga fundament. Den viktigaste uppgiften för en politik som strävar efter en långsiktigt gynnsam ekonomisk utveckling är att skapa goda institutioner -- goda normer, vanor och regler. Det personliga ansvaret på alla nivåer måste stärkas.
Den kommunala sektorn utgör en grundläggande del av välfärden i form av vård, omsorg och skola. Det finansiella sparandet för år 1994 har försämrats. Egenavgiftshöjningen slår för hårt mot kommunerna liksom barnomsorgslagen i och med att vårdnadsbidraget upphört.
Ett sätt att möta hotet mot kommunernas ekonomi är att genomföra en skatteväxling med staten så att kommunerna får rätt att uppbära kommunala fastighetsavgifter. Då skulle även företagen kunna räknas in i kommunernas inkomstunderlag. En direkt koppling skulle också fås mellan fastighetsavgift och kommunens kostnader för gatuunderhåll, va, brandförsvar etc. Egenavgiftshöjningen måste vara 1 % mindre. Vårdnadsbidraget måste återinföras. Riktade resurser måste ges mot vård och omsorg. Genom att behålla ersättningsnivån vid föräldraförsäkring, arbetslöshet och sjukdom på 80 %, slipper kommunerna ytterligare utgifter att kompensera genom socialbidragen.
Kommunernas utgifter och inkomster
Regeringens kalkyler bygger på ett skatteintäktsbortfall med 6,5 miljarder kronor 1998 och minskade socialbidragskostnader. Svenska Kommunförbundets beräkningar innebär för 1998 ett bortfall på skatteinkomster och ökade kostnader på 10 miljarder kronor.
I grunden för nya förslag har alla varit överens om värdet av kommunal självstyrelse. Inte sällan inleds förslagen till stora förändringar med vikten av den kommunala självbestämmanderätten. I debatten omkring det förslag till nytt intäkts- och kostnadsutjämningssystem för kommuner och landsting som avses gälla från och med 1996 har debatten om såväl relationer kommuner emellan som kommunerna och staten skärpts. Det uppfattas motsägelsefullt när regeringen i sin proposition (1994/95:150) just framhåller hur viktig den kommunala beskattningsrätten är som grund för den kommunala självstyrelsen och samtidigt föreslår genomgripande åtgärder för att flytta medel från vissa kommuner till andra på ett så genomgripande och omfattande sätt, som regeringen föreslår.
Ledning, uppgifter och organisation
Genom en uppbyggnad av en enhetsstat har den nationella representationen en tendens att övervältra kostnader och ansvar på kommuner och landsting samtidigt som starka restriktioner i den kommunala handlingsfriheten föreläggs. Det är därför angeläget att den kommunala kompetensen ges en tydlig avgränsning mot godtycket. Fyrklöverregeringen hade ambitionen att utreda ett grundlagsskydd på området, men s-regeringen har lagt idén på is och inte tillsatt någon utredning.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utredning i syfte att vidga grundlagsskyddet för den kommunala självstyrelsen.
Stockholm den 10 maj 1995 Ulla-Britt Hagström (kds) Chatrine Pålsson (kds)